Träffade min pojkvän via spraydate så visst funkar det, men man kan behöva träffa många innan man hittar den rätta är ingen quickfix som många kanske tror utan man kan behöva tålamod.

Jag träffade min nuvarande sambo å pojkvn på nätet för snart två år sen så a de funkar.. men som #1 säger.. kan behva träffa flera st innan man hittar prinsen=) men jag tycker att internet är ett väldgt bra sätt om man har svårt att träffa fok överhuvudtaget i verkliga livet=)

Om man inte är en sådan sort tycker om att festa (som jag) så är det ett väldigt bra alternativ. Jag har bara träffat en kille online (via spel) som jag haft någon relation med. Men en handfull av de vänner jag har (och träffar då och då) har jag träffat online med.

Så jag tycker det är toppen! Är lite lättare att prata om man itne är så blyg och man kan lära känna varandra innan man man faktiskt tar sig an en seriös träff.

Ja, jag lärde känna min sambo via internet. Dock inte på dejtingsida eller via "aktivt letande", utan genom ett diskussionsforum. Har hittat flera vänner på samma sida, så det är väldigt effektivt 

- Vad jag tycker om "Internetkärlek"? Tja, alla sätt som funkar är väl bra, I guess. 

- Jag träffade min nuvarande pojkvän på ett community på nätet för 6,5 år sedan. Han är inte den enda jag fått ihop det med på det viset, så visst har jag varit med om det, allt.

- Yes! 

Japp, jag trffade min pojkvän 2005 på Kamrat (hahaha!) och vi vart tillsammans 2006.. Gjorde dock slut, men nu är vi ihop igen och har nyss flyttat till våran egen lägenhet. Så visst - det funkar! :)

Absolut funkar det. Hittade min nuvarande man 2002 på lunarstorm och vi hänger ihop än . Fördelen med internet är att man kan lära känna varandra innan man träffas och man behöver inte ens träffas om man inte vill. Jag ångrade allafall inte att man började skriva med en annan flygintresserad för han är den rätta för mig

Tycker att man ska träffa personen ifråga innan man kan säga att man är kär.
För man kan skilja sig från mellan datorn & IRL.

#8 Jag både håller med och inte håller med. Sure, det är inte alltid kemin stämmer när man ses IRL (har själv fått uppleva detta åtskilliga ggr), men känslor är likväl känslor…

När man chattar med någon, är det lätt hänt att man bygger luftslott och på så vis gör sig en bild av en person som kanske visade sig vara helt annorlunda än den man sen träffar IRL. Samtidigt är det väl detta som är en förälskelse, även IRL? Jag menar; det ingår i förälskelsen att bygga upp en drömbild. Denna drömbild är lika närvarande avsett om man har träffat personen på nätet eller IRL.

Jag träffade min man via nätet. Han var den första jag dejtade IRL från nätet och idag har vi varit gifta i drygt ett år.

#9 Jo visst. Fast vissa gånger kanske man blir besviken och personen i fråga inte är alls som man har tänkt sig osv och blir då besviken.
Jag vill alltid träffa personen i fråga innan jag kan svara på om jag är kär i personen eller inte :)

Träffade en på internet, träffades och de höll lite mer i två år. Han var inte ärlig och kunde aldrig prata med mig om hur han kände, + distansförhållande sög. Men sen fyttade han hem till mig, dock blev han bara som en säck potatis och gjorde ingenting.

Tyckte det var jättejobbigt i början när man inte hade träffats, skitläskigt i början när man träffades men sen kändes det ganska normalt.

Rasmus och jag träffades via spraydate på nätet. Vi har varit tillsammans i 5 år i maj och varit gifta sen Juli i år. Så vist funkar det men alla är vi olika så för en del funkar detta sättet bra för andra inte..

#13: Härligt, jag får gratulera med bröllopet! :)

Till alla: Hur var eran första träff?

#14 Haha… Den var barnförbjuden. ^^

Vår första träff.. Oj, han var jätte blyg. Han stod där på tågstationen och vågade knappt ge mig en hej-kram. Tog någon timme med non-stop pladder från min sida för att han skulle slappna av lite.

Jag visade honom runt i stan och vi åt kina-mat. Sen eftersom vi bode en bit ifrån varandra och han skulle sova hos mig körde vi hem till mig (vilket var mitt pyttelilla rum hos mamma och pappa, bodde hemma.) Han fick alltså träffa hela min familj på första träffen ;)

Vi såg på film i min 90 säng hela natten och pratade om allt och inget. Han stannade över helgen och vi gjorde inte så mycket faktiskt tittade på film, pratade och så.

Fast enligt mamma gick det till så att vi skrev med varandra på nätet, han hälsade på och åkte aldrig hem ;) ha ha..

Kan väl tillägga att vi pratade med varandra på nätet i ca 4 månader innan vi sågs. Så kändes som jag bara fortsatte prata som på msn när vi sågs.

Oja, många gånger. Har träffat jättemånga kompisar via nätet från hela Sverige som jag beundrar enormt.

Har träffat 2 stycken IRL och vi har fortfarande kontakt idag.
Träffade de flesta på Habbo under 2008-2010 när rollspel var populärt, men det är sjukt många som slutade på Habbo efter 2010 och då fanns det inga roliga kvar. Så jag förlorade många vänner, har bara några kvar som jag pratar med nån enstaka gång i månaden.

Träffade min pojkvän på Internet, en dejtingsida så visst fungerar det. :)

Men jag tror inte alls på att ha ett förhållande enbart via Internet/tele mm och tro att det ska fungera nångång i framtiden, då har man byggt upp massa förväntningar som sedan kan bli ett totalt magplask den dag man ses, kan säkert fungera för någon, dock inte många vad jag tror. Tycker inte heller att man kan säga att man är kär/förälskad genom ett Internet/telefon-förhållande. Men att hitta varandra, skriva lite och träffas inom kort för att sedan ev utveckla ett förhållande är fullt möjligt. :)

Har träffat en via internet, men det var ingen dejtingsida. Vi snackade ett tag och sen bestämde vi oss för att träffas. Vi bor inte jättelångt ifrån varandra så det var ingen big deal sådär, utan vi träffades en dag efter skolan bara

Vi gick runt i stan och pratade, kollade lite affärer och sånt, sen började det regna så vi gick in på ett café. Det slutade med att vi satt där och pratade i fyra timmar, pussades lite också faktiskt

Träffade mitt ex på ett spel World of Warcraft, höll i ungefär 2 år tills han tröttnade på distansen och hans familj typ hatade mig (han var från Nederländerna) :P

Pratade med varandra i nästan 8 månader tills han flög hit, första dejten gick ganska så… fel xD

Han var jättenervös, spillde ut kaffe på mina ben, han kunde inte sluta prata, han kunde inte sluta skaka.
På pizzerian så prata vi engelska och pizzabagaren frågade vart han var från, svarade Holland och pizzabagaren säger då 'Aaaaah, landet där hitler bodde!' och gör Zieg Heil tecknet >_>

Jag visste inte vart jag skulle göra av mig och han stod bara där med ansiktsutrycket 'Vafan hände där?'.

#21: Aw, fy vad hemskt. (: Hoppas du får en finare dejt någon gång då.

Hur berättade ni för er omgivning att ni "var tillsammans"? Blev ni tillsammans före eller efter? Är nämligen i en liten osäker sits..

#22 Jag skulle aldrig kunna bli tillsammans med någon jag inte har träffat, jag och killen jag skrev om i #20 träffades i några veckor (väldigt kort tid för att vara mig) innan vi blev officiellt tillsammans.

Hur jag berättade det… Mina föräldrar märkte att jag började träffa någon så dom frågade ju en del, dock vet dom inte att vi "träffades" på internet, det hade dom inte gillat… Jag har sagt till dom flesta att vi träffades genom gemensamma kompisar, bara mina närmsta vänner som vet att det var på internet

22# Ja det var lite hemskt, men kul när man tänker tillbaka på första dejten iaf =)

Vi berättade typ bara att vi hade träffats via nätet och han skulle komma över för att vi skulle testa lite hur vi funkade irl.
Han skulle stanna i 2 veckor och typ efter 3 dagar så hade vi redan blivit tillsammans :)

Min familj visste ju om att jag hade spelat mycket med en kille och min mor blir inte förvånad över mig nuförtiden :P Så det var ganska självklart när vi sa att vi var tillsammans =)

Tycker inte det är något fel eller konstigt med internetkärlek. Man kan finna kärlek lite varstans även när man minst anar det.

Min exman och jag träffades på nätet.

Min pojkvän Justin och jag träffades också på nätet och planerar att träffas relativt snart. Han bor i Boston och jag bor snart i Sverige igen (efter några år i Danmark). Blir troligtvis jag som flyger över pga. hans hälsa. För ett tag sedan frågade han till och med om min ringstorlek så det här kan verkligen bli hur bra som helst Känt varandra i ett år nu den 24 Januari.

#25: Vad underbart det måste vara! Grattis.

#26 Det är det Har inte ens sett honom på bild ännu för han har ingen kamera. Men vet vad jag känner och kemin är så himla stark och har varit sedan han och jag först började chatta och prata. Första gången vi pratade i telefon så snackade vi i över 3 timmar, andra gången vi snackade så varade det i 10 timmar! Två veckor efter att vi lärde känna varandra så somnade vi båda två i telefon, han somnade först och jag slocknade någon minut senare Han har mekaniska hjärtklaffar (han har Marfan syndrom) och när han somnade så var mikrofonen i närheten av hjärtat. Ljudet fick mig att somna direkt, så avslappnande haha

#27: Vad mysigt! :) Hoppas det blir något bra då.. Har ni ett förhållande nu? Har ni aldrig träffats? Missförstod lite av det du skrev i början!

#28

Han bor i Boston, jag i Sverige (snart igen, efter år i Danmark). Vi har inte träffats än och jag har inte sett honom på bild än ens. Vi har typ ett förhållande och även när vi bara var vänner så var det så himla mycket mer!

#29: Owh, vad roligt! :) Hoppas det blir ni "för alltid" då.. :)

#30 Det blir det nog

#31 - hur träffades ni? =) Med tanke på att han bor i boston och du i danmark =)

På Twitter vilket snabbt ledde vidare till att chatta och prata på först Skype och numera ooVoo

Jag har jobbat på en nätdejtingsajt och det är fler folk som träffar varandra där än vad man tror. Dock finns inte sidan i Sverige utan det här var i England 

#7 Det där skulle ha kunnat vara min historia! "Träffade" min man på Lunarstorm i september 2002 Helt löjligt galet att det snart är tio år sedan.

#33: Owh, vi kör också på Skype - men också msn :)

Jag träffade min pojkvän online, han bor i Kalifornien och jag här i Sverige. Vi firar ett år tillsammans om en vecka och jag föll för honom långt innan vi träffades, dock Skypade vi dagligen redan från början av vårat förhållande och såg alltså varandra/hörde varandras röster dagligen och lärde känna varandra på det sättet. Han flög hit och bodde hos mig i tre månader i somras, han flög hem igen nu i november och visst är det jobbigt, men det funkar. Visst hade det kunnat gå fel när han kom hit, om vi inte hade klickat eller det hade varit konstigt mellan oss, men allting bara föll på plats och han var verkligen exakt så som jag förväntat mig. Samma person som jag lärt känna över internet liksom. Vi hade tre helt underbara och perfekta månader här i Sverige.

Och hade vi inte sett någon möjlig framtid tillsammans hade jag inte haft ett distansförhållande. Men han flyttar till Sverige och vi blir sambos under året. :) Jag flyger även dit och hälsar på honom under våren.

Att allt går såhär bra och faller på plats som för oss är ingenting jag hade räknat med om någon frågade mig vad jag tyckte om internetkärlek för ett par år sedan. Allt jag vet nu är att det finns ingen annan som gör mig så lycklig som honom, och att jag är otroligt lyckligt lottad över att få kalla honom min, även om det är jobbigt att sakna.

#37: Vilken fin video och vilka fina bilder. Smart att filma sådär, då sparar man ju minnen.
Att killar från USA alltid ska verka så romantiska. Haha! Fuskigt ju. :p

Träffade i helgen för första gången killen som jag har träffat via internet. Vi har haft sms kontakt i 5mån och pratade med varandra på telefon första gången förra veckan. Han har varit så nervös så han har inte riktigt vågat åka hit. Men jag hade tröttnat på att det aldrig hände något så jag sa att antingen kommer du eller så slutar vi prata. Så då kom han snabbt som ögat. Jag fick själv inte åka för mina föräldrar. Han var mycket bättre än jag någonsin kunde tänka mig. Jättebra kontakt redan från början. Men vi tar det lugnt. Höll handen någon minut och två kramar som han dessutom bad om lov till. Vi har sex timmar bilresa mellan varandra.

#39: Vad kul att dejten gick bra.. Själv är jag livrädd att min pojkvän inte kommer stå vid tåget när vi väl ses och jag kommer till honom…
Hur talade du om för dina föräldrar att du skulle träffa en kille?

#40 Tack jag var så himla nervös. Gillar han dig så kommer han ju att stå och vänta på dig. Annars är han väl inget att ha. Det är iaf så jag tänker.

Dem visste att jag hade smsat med någon läänge. Jag frågade om jag fick åka till honom och ja det blev nej. Detta frågade jag via sms. Så dem sa att han fick komma hit i såna fall. Dem trodde väl inte att han skulle göra det. Men när det väl var bestämt så var det inte mycket dem kunde göra åt det. Dem hade ju sagt att det gick bra.

Vad tycker ni om det? - Jag tror inte på att man kan få känslor över nätet för en person man aldrig träffat på riktigt. Man behöver känna av en person IRL för att riktiga känslor ska kunna uppstå. I annat fall lurar man sig själv, eftersom personen kan vara helt annan än den bild man gjort upp i huvudet.

- Har ni vart med om det? - Nej

- Träffade du din nuvarande partner via Internet? - Har ingen partner.

Inte jag men min kompis gjorde. Dom är nu gifta och har hus och två barn tillsammans =)

KAnske ska tillägga att man självklart kan träffa sin kärlek genom nätet. Det är själva "att bli kär" jag inte tror på över nätet.

#42 Jag håller helt med. Jag träffade dock min kille på Internet, vi chattade en vecka och träffades sedan och har varit tillsammans sedan dess. Men nej, jag tror inte på att chatta/prata och säga att man är kär i denne som man inte ens träffat, möjligen pirrig, men inte kär.

Jag har träffat nästan alla mina pojkvänner över nätet. Den första pratade jag med i över 4 år (!) med innan jag vågade träffa honom. Det höll dock bara i 4 månader det förhållandet..

Nr 2 pratade jag med bara ett litet tag på lunarstorm innan vi bestämde oss för att träffas. Vi var tillsammans i nästan 4 år varav två som förlovade.

Nr 3 min man träffade jag på bilddagboken. Jag visste vem han var från början då vi gått i samma skola, men han visste nog inte riktigt vem jag var. Men vi pratade i några dagar på msn och sms, sen en lördag, bara 4 dagar senare stod han utanför vårat hus och ville ha en kram ^^
Och en vecka senare var vi tillsammans.
Sen gick allt jättefort, han friade på julafton, endast 3 månader efter vi blev tillsammans och gifte oss gjode vi en månad senare.
Nu har vi varit gifta i 2 år och har det helt galet bra =)
Jag älskar honom så mycket =)

Lärde känna min sambo via en chatt för två år sen snart, tog 11 månader innan vi kom för oss att träffas. Hann bli många timmar i cam och mobil! Ändå var det helt galet nervöst när vi träffades…

Flyttade ihop efter 3 månader, firade 1 år tillsammans i början på januari och väntar vårt första barn i juli 

Så man kan väl säga att jag är ganska för internetkärlek men tror däremot inte att man kan bli kär över nätet. Det är nått som man utvecklar när man väl träffats. Men absolut att man kan få känslor för nån man inte träffat än.

Jag träffade min sambo på internet för över 3 år sedan, det har funkat hur bra som helst :)
Först bodde vi 10 mil från varandra men nu bor vi ihop

Jag vet inte riktigt om vad jag tycker om de. Faller man för någon så gör man det. Man kan ju inte styra känslorna precis.

Jag har varit med om de. Började prata med en kille jag var kompis med för ett par år sedan i början av förra året. Då vi hade tappat kontakten under ett års tid. Men vi började som sagt prata igen i januari 2011 har jag för mig. Vi pratade via skype i princip var dag då han bor i Sthm och jag nere i Skåne. 
Vi blev mycket mer än vänner och han skulle åkt ner till mig i sommras men allt blev förflyttat längre och längre.

Men lärde mig i November att han inte var ngn jag skulle kunna lita på då han undertiden som han sa en massa saker till mig sprang runt med en massa andra tjejer som han tydligen gjort under all tid vi pratade. Han förklarade ändå hur hans känslor för mig var och jag trodde på honom tills jag fick reda på resten. Men han förnekade helatiden att han gick runt med andra..
Dagen innan nyår raderade han mig och mina närmaste vänner som även han hade kontakt med, genom at bara skriva "Hejdå" utan förklaring osv. Kan ju säga att min nyår var nog den bästa på år..

Men kan nu säga att jag är ganska glad att det aldrig blev av att han åkte ner hit, för då hade allt nog varit så annorlunda. Om han då hade gjort på samma vis..