Får man inte vara sig själv?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag har alltid varit deprimerad, är inne på mitt 8-9år med BUP.
Har alltid haft svårt att visa känslor och släppa in folk på livet.
Varje dag förut så gick jag överallt med en antingen mordisk eller ledsen min, aldrig en glad tack vare att jag hade inget att vara glad över.
Nu på senare tid har jag haft en pojkvän som lättat upp ordentligt redan ifrån dag 1 som vi träffades, vi är inne på vårat 2år tillsammans och jag är glad.
Jag har blivit gladare, mindre självmordstankar även om de fortfarande finns där varje vecka näst intill. På skolan har jag fått hyffsat bra vänner, de vet inte mycket men en väldigt liten del i alla fall.
De är vana att se mig som en tyst, antingen arg eller ledsen person.
Men på sista tiden har jag som sagt börjat blivit lite mer gladare av mig, jag har börjat skratta mer, lättat lite mer och vågat ta för mig mer. Jag är väldigt hyper av mig normalt, springer gärna, skrattar gärna och jag har alltid varit sådan även om det länge inte funnits något att skratta för.
Men nu på skolan så när jag är glad, så tar det inte länge innan jag ramlar tillbaka igen med humöret.
När jag går till skolan (har 2-3km att gå) så kan jag vissa dagar känna: Wow, idag är jag verkligen på topp och glad! Detta kommer bli en fin fin dag.
När jag kommer på skolan med denna inställning och är riktigt glad att jag får börja dagen positivt (detta är ovanligt) så är jag också lite piggare av mig - skrattar, spontana saker kan jag göra och jag ska samtidigt poängtera att dessa spontana saker inte skadar någon annan på något sätt utan det kan lika gärna vara att jag skrattar bara sådär och sen kommer jag på mig själv att jag sitter och tänker på ett gammalt minne.
Men till det jobbiga med detta:
När jag är så här glad och verkligen känner att livet är inte så dumt ändå, så blir jag snabbt nedstämd igen av den anledning att mina "kompisar" säger att jag är omogen…
Omogen för att jag råkar vara glad?
Anledningen till att jag gör "kompisar" och inte kompisar är att jag mer och mer börjat fundera på vilka kompisar de egentligen är.. Jag är alltid den som får vara där när den andre mår skit men som aldrig får stöd när jag mår dåligt, när jag är glad så är det som om de stöter bort mig, jag får i alla fall inte vara lika delaktig.
Jag gör inget som kan tolkas som omoget, jag resonerar och tar diskussioner riktigt bra och får ofta höra av vuxna att jag är tydligt mer mogen än de flesta i min ålder och dessutom lite äldre (jag är 17). Jag får höra detta de gånger jag är glad.
Vad gör jag för fel? Får jag inte vara glad? Är det meningen att jag ska vara deprimerad, ha självmordstankar varje vecka?
Skriver av mig lite… ska komma med ett mer noggrant inlägg sen troligen. Få se. Men skriv gärna ner vad ni tycker av det ni fått läsa..
Jag mår bara dåligt av det som sker..
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg
Jag personligen har inget behov av kompisar, så min första reaktion är "Säg till idioterna vilka idioter de är, och dumpa dem sedan", men det kanske inte är så praktiskt om man vill ha kompisar. Hur som helst: Du ska absolut vara glad och uppåt när du är det. Glädje ska bejakas, inte kuvas. Det är något dina så kallade kompisar borde få förklarat för sig. Förmodligen reagerar de som de gör för att du har blivit annorlunda och de förstår inte längre riktigt var de har dig, så det är nog osäkerhet från deras sida - men det ger dem ingen som helst rätt att ta ifrån dig de stunder du är lycklig. Ta ett snack med dem. Kan de inte glädjas åt att du är glad så är de ingenting att ha.
Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor
Vet hur det känns! Låt ingen jävel trycka ditt humör igen :o
Fråga ut dem vad exakt dem menar, förklara att du är glad för en gångs skull. Och låt dem inte förstöra din fina dag! Trots allt är det ju vår nu och då borde alla vara glada:D

Ja "kompisar" är ju ett bra sätt att beskriva saken på.
Alla uppfattar saker olika, om du vanligtvis är lite lågmäld och tyst så kan det ju uppfattas som att du flummar när du är glad. Kontraster du vet. Men skit i dem, vill du vara glad så ska du vara det, be tråkmånsarna fara och flyga. Eller ställ dem mot väggen och säg ja men ursäkta då att jag är glad, vilken sida vaknade du på idag? ovh be om en förklaring.
Qui dormit, non peccat
Låter som att dessa "kompisar" egentligen är vad jag kallar energitjuvar! Sådana sätter sig som en parasit på vänner som är lågmälda och duktiga på att lyssna och stötta, och kräver så mycket stöd och uppmärksamhet att vännen själv inte orkar med sina egna bekymmer. Dessa energitjuvar blir sura när vännen gör saker som ger henne uppmärksamhet eftersom de själva alltid vill stå i centrum. Ett bra sätt att testa om ens kompis är en energitjuv är att vända på pannkakan. Varje gång kompisen börjar prata om sig själv, så svara med något om dig själv typ "mmhm jag förstår, jag har själv haft dom tankarna och jag känner att… Och tycker att…" och se hur länge kompisen står ut innan hon tar tillbaka ordet och försöker styra över konversationen om sig själv. Och inled själv prat om dig själv med kompisen, se om hon börjar skruva på sig och leta efter ett sätt att slippa ur. Är det energitjuvar så måste du antingen ställa dom mot väggen och säga att du är less på hur de beter sig. Eller så får du klippa vänskapen och hitta vänner som faktiskt glädjs åt att du har en bra dag! Låt ingen ta ditt goda humör ifrån dig!
Vänliga hälsningar
Cindy
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#1 Du och jag är rätt lik där, jag behöver heller inte kompisar egentligen. Jag har ändå aldrig tid för de förutom då jag är på skolan men på senare tid har jag bara börjat gått ifrån mer och mer.
Jag har haft snack med en av de tidigare, dock var det för att en annan f.d kompis for illa av hennes beteende. Det blev ingen skillnad.
Jag orkar inte med de så mycket längre och att de gör så här gör det inte bättre precist.
#2 Om jag ändå kunde, jag vet inte vad det är som gör det men jag blir tyst 10min efter att de sagt så eller liknande och sen är jag dyster hela dagen. Han som sa det idag sa förra veckan att jag skulle sluta äta som jag gjorde, på skolan får vi baguetter, alla med gurka, sallad och tomat på. Men så har de också antingen skagen, ost och skinka eller salami och brieost. Jag tar alltid den med salami och brie och tar av allt men lämnar salladen och själva baguetten och lägger på ett hårdbröd.
Vet inte varför jag gör så men jag gör det och har svårt att bryta vanan, han klagade på detta och det resulterade att jag inte åt lunch på 3 dagar och en dag åt jag ingenting på hela dagen utan höll på spy av bara tanken. Har aldig varit så här förut så detta var något nytt, liksom att jag blir nedstämd av att de säger så för jag vet att jag inte är omogen och specielt är jag det inte om man jämför med de här människorna som pratar skit varje dag.
#3 Jag har sagt till de "ursäkta att jag är glad" och då har de hållt tyst, men detta räckte bara 2ggr sen brydde de sig inte längre.
Jag är alltid väldigt låg av mig, jag är deprimerad och ledsen i princip hela tiden och jag jobbar stenhårt med det.
De vet hur jag blir när jag faktiskt är glad, men de har börjat att komma med dessa kommentarer mer och mer..
#4 Energitjuvar var ett bra ord. Jag har testat det du tipsade om och så fort de får ordet så drar de iväg med en himla historia om sig själv och om de tystnar så jag får mitt ord så börjar de prata direkt som jag startar på ny mening.
Jag funderar på att klippa totalt, har dragit mig undan mer och mer så nu är det nog dags..
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5 Prata med dom, eller skriv ett brev och förklara att du är ledsen över hur de beter sig. Skriv att "är du verkligen min vän så önskar jag att du stöttar mig när jag är ledsen och glädjs med mig när jag är glad". Kanske inser dom hur fånigt de betett sig och ber om ursäkt.
Jag är också en ensamvarg och har varit i hela mitt liv. Jag klippte med tre "kompisar" när jag börjat åttan eftersom de snackade skit bakom ryggen på mig. Hela klassen vart förvånad och några gemensamma vänner försökte medla, men jag hade inget till övers för dom längre och höll mig på min kant. Det var strax efter det jag blev vän med en ny tjej i klassen som kom att bli min otroligt nära vän i många år.
Men att gå igenom livet utan vänner är inget jag rekommenderar, man behöver någon att prata ut med och hitta på saker med när lusten faller på. Mina bästa vänner är sådana som jag kan vara ifrån lång tid, och vi plockar upp tråden precis där vi var när vi träffas igen. Vi har kunnat göra roliga saker ihop, gråtit ihop, bara suttit i samma rum och gjort nästan ingenting ihop, osv. Finns vän-kärleken där så finns inga gränser!
Tyvärr kan det ta tid att hitta sådana vänner, för de växer inte på träd, men om man håller utkik så finns de där att hitta! En annan mycket god vän hittade jag när jag började ett nytt gymnasium. På en lektion skulle ville läraren att vi sa högt vilka tidningar vi läser, och en tjej rabblade samma som mig. Jag hoppade på henne efter lektionen och frågade om vi kunde ta en fika, och det sa bara "klick" så var vi vänner.
Kort sagt; städa ut energitjuvarna i ditt liv och lägg krutet på dom människor omkring dig som både ger och tar!
Vänliga hälsningar
Cindy
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#6 Vad jag märkt så bryr sig dessa inte precis om de få tillsägelse eller liknande, de bara sitter där som om inget hänt så känner inte direkt att det är någon me ning att försöka, sen har jag blivit allt mer irriterad på de ändå, så tror jag hellre klipper banden.
Jag har en kompis i min klass som går att lita till 100% på, hon snackar inte skit eller något men hon har noterat att så fort någon är borta så snackas det skit om denne (ur vårat "kompisgäng") och detta noterade även jag senast i veckan då de snackade skit om henne.
Sådana här personer för mig inte något man kan kalla vänner!
Jag vet hur dt är att leva hela livet utan en kompis, jag är hittills uppvuxen helt utan vänner så detta att ha vänner på skola är något helt nytt för mig, som även snabbt tog vändning =/.
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det är inget omoget med att vara glad?
Med tanke på din situation så är det bara jävligt bra att du är glad och dina kompisar ska passa sig för vad dom säger för att de vet inte vad du går igenom? (såvida du inte berättat till nån av dem)
Säg ifrån och berätta för dem att du har det tufft och du får vara hur glad du vill.
Du får ha en kaxig attityd så kommer de att skärpa sig hoppas jag..
Jag är jätteglad för din skull att du börjar le igen. 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#8 Näe, tycker inte jag heller. Men de är väl inte van att se mig glad antar jag eftersom att jag normalt är väldigt deprimerad av mig, men jag jobbar verkligen för att hitta guldkornen och bli på humör men dessa nedtrampningar gör det inte bättre även om jag egentligen inte tar åt mig. Just för stunden känns det hårt och jag funderar mycket på vad jag gör för fel och så, men sen lägger det sig väldigt fort.
Jag vill verkligen ha dessa glada dagar oftare.
Det är bara två av de som vet varav en har bara ett hum medan den andre vet mycket mer men inte allt.
Jag har testat det med att säga ifrån för at jag accepterar inte detta och säger alltid ifrån för sådant jag inte accepterar. Dock bryr de sig inte utan käftar emot bara och då blir jag så trött på de så jag går, sen "vågar" de inte vara i närheten av mig, de håller sig i alla fall undan.
=D
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#9 De får vänja sig! 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#10 Hehe =P
Vad skönt det är att få prata ut här!
Trodde aldrig att internet kunde vara så frigörande eller vad man ska säga, men det är det. Och speciellt när man får bra svar också. =D
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#11 Det finns bra människor på internet, det kunde man aldrig ana, visst? 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#12 Näe, min erfarenhet är att de är så enormt många omogna och dumma människor här men tur nog finns det undantag! =D
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

#0 du skriver som det kunde varit jag.
Har du en bra dag så har du, du är värd att må bra. Håller med #4,de är energitjuvar, allt ska kretsa kring dem. Du måste säga ifrån nu när du äntligen blivit lite bättre.
Jag har sagt upp vänskap med många energitjuvar för annars skulle jag inte orkat med mig själv. man måste ha vänner som både ger och tar, både pratar och lyssnar.
Medarbetare på Cornish rex iFokus & Flyg iFokus
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#14 Jag har börjat klippt av banden med dessa, den som jag trodde var mest förstående verkar inte förstå ett dugg tydligen =/.
-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg