Hej ! Jag är 56 år och fick aldrig några barn.
Fram till 30 års ålder så kämpade jag med hormonsprutor,
"pang på rödbetan" vid exakt rätt tid vid ägglossning, operation o s v.
Men det hände inget, det blev inga barn.

Till en viss ålder körde jag med "jag har valt att leva utan barn"
men vågar nu säga som det är"jag fick inga barn".

Men jag har aldrig någonsin upplevt något fördömande eller
att jag skulle stå utanför. Utan alla accepterar mitt svar, det
blir inga diskussioner, utan det är som det är.

Så jag har aldrig upplevt att jag är mindre värd för det.
Aldrig någonsin.

#1 Skönt att höra att det inte är så för alla
Jag tycker att jag hör det lite nu och då. "Aha, hon gör sååå! Men hon har ju inga barn *snörper på munnen*"
Sedan är mina råd inom barnskötsel inte heller lika mycket värda. Om jag exempelvis säger att jag tycker att det är olämpligt att en 5-åring får vara uppe och springa och bli aktiverad till klockan 23:30-01:20 en onsdag så betyder det inget eftersom jag inte har några egna barn och därför inte kan veta vad som är bäst.
Har mycket funderingar kring detta nu på grund av mitt hjärtfel som gör att jag kommer att få det väldigt besvärligt att vara gravid och en enorm risk för missfall. Ska upp till Umeå nu i mars och jag förbereder mej på det värsta.

Hmm vill ha barn själv, men inte rätt tidpunkt och har en del kroppsliga ting som kan försvåra att bära på ett barn. Hmm nej givetvis måste varje kvinna få göra sitt eget val, men sedan finns det ju många som skaffar barn för att uppfylla normen, få en roll i livet och de kan givetvis känna sig hotade av andra, som gör egna val, så är det med det mesta.

För barnen är en mamma förstås oftast oerhört mycket värd och det är väl därför det nämns i t.ex. i tidningsartiklar om nån som mördats.. dom vill ju gärna dramatisera och om en mördat kvinna lämnar sörjande barn efter sig blir ju historan ännu mer tårdrypande.  Men för andra än barnen är väl en mamma inte mer värd än en kvinna som inte är mamma.

För mig handlar det inte om värde, det finns många som inte kan få barn eller helt enkelt inte vill ha barn.

Att man gör lite skillnad på en kvinna utan barn och en kvinna med barn i exemplet du anger är väl just för att det är barn med i bilden. Det är alltid sorgligt när någon dör, men för mig är det extra sorgligt om det är ett barns mamma. Och då menar jag att jag sörjer för barnets skull som inte får se sin mamma nånsin igen, mamman är "bara" en kvinna.

Jag vill inte ha barn och skulle inte fixa en graviditet heller. 
Ryggen klarar inte av det.

Får frågan ofta varför jag inte har några då mina andra syskon har eller är gravida.

Kvinnan i sig fyller ju en roll som mamma så klart. Men grrrrr, självklart är inte mammor mer värda än andra kvinnor!

Jag skulle nog vara så fräck att hävda att inte bara samhället anser mammor vara viktigare, utan även de själva. Jag kan inte räkna alla gånger en mamma brett ut sig på ett ohyfsat sätt och reagerat som om jag vore oförskämd när jag inte gett vika.

Ta t.ex barnvagnskörande. Jag har aldrig blivit utknuffad i rännstenen eller påkörd av en man med barnvagn. Kvinnor däremot plöjer på för kung och fosterland, och gärna två i bredd.

Eller somliga mammors beteenden på bussar. Jag har blivit utskälld för att jag inte lämnat min plats för kvinnor med barn stora nog att stå upp, och när jag förklarat att jag sitter pga sjukdom får jag fnysningar istället för en ursäkt. Eller när jag ledsnat på att ungen bakom sparkar i mitt ryggsäte/skrikit nonstop i flera minuter/beter sig illa på annat sätt och jag med vänlig vuxenröst ber barnet sluta, så fräser dess mor i regel "du har inte egna barn va!?".

Sen att jag är mer än less på att ständigt få höra att mitt val att inte skaffa barn är konstigt, att jag kommer att ångra mig etc, är en annan sak. Speciellt mammor verkar bli stötta av mitt val, och jag får höra emellanåt att jag missar "den största kärleken". Kanske välment, men jag tycker det är oförskämt.

#8 Du beskriver precis exakt det jag menar.

#8 Grymt oförskämt!

Lite ot, men jag avskyr alla föräldrar med barnvagnar som prompt ska ut och åka kommunalt i rusningstrafik! Och på fullaste allvar menar att barnvagnen ska åka tom medan som föräldern sitter med sin lilla unge brevid sig. Eller som Cindy beskriver, föräldrar som inte har koll och inte uppfostrar sina barn ordenligt. Skulle mina barn skrika på bussen så skulle jag bli galen på dem, för det är ju pinsamt. Många föräldrar, inte bara mammor hävdar att de är viktigare än andra just för att de har ynglat av sig och att jag som inte har barn måste visa hänsyn.

#8 Verkligheten är sorglig…

Trodde jag ville ha barn för ett tag sedan, nu har jag ändrat mig och vill förmodligen inte ha barn alls!

Dels pga. att jag har ett "komplicerat" långdistansförhållande. Vi är bara vänner, men ändå mer på något sätt.

Sen så är jag hypermobil och det kan möjligtvis röra sig om EDS. Jag tror i allvarlighetens namn inte att min redan nu hypermobila kropp håller för alla graviditetshormoner och kånkande på småbarn, är det dessutom EDS jag har så är chansen stor att barnet får det också.

#8 Kunde inte sagt det bättre själv!

Tycker även det är väldigt märkligt att man kan få ledigt för sjukt barn hur lätt som helst men inte om ens djur är sjuka-det är också liv som är minst lika mycket värda som något annat. =/

#8 Huvudet på spiken!

jag har själv aldrig varit med om att mammor sett ner på andra regelrätt, men däremot gott om att de är mer värda än andra som i #8.

Jag "känner" faktiskt en handfull personer som valt att dedikera hela sina liv åt djuren - och har inga barn! Den "största" av dem är en dam och hennes man i 50-års åldern, som tillägnat hela sitt liv med att rädda apor i Afrika. Apor tar hand om sina barn i flera år, och saknar de då mamma har hon tagit på sig rollen med dygnet runt service och sängkamrat.

Har man ägnat sig så mycket åt djuren så har man ju helt enkelt inte tid för barn, och man känner säkerligen kärlek i det man gör också likt en mamma har för sina barn (om inte mer!).

#8 precis. vissa mammor tror att de är bättre än andra bara för att de valt att skaffa barn.

#13 håller med. Var tvungen att avliva min katt akut och skulle jobba kvällen och fick inte ledigt från jobbet trots att jag kunde få in vikarie.Det kändes inte bra att sitta och gråta samtidigt som man skulle jobba. mammor kan få ledigt direkt

#15 En mamma hade säkert fått ledigt en vecka utan protest. Jag fick jobba fast mitt marsvin blev avlivat.

Extremt orättvist, antingen får man lägga till att man får vara ledig pga sina djur eller ta bort att man får vara ledig pga sina barn.

Ledigt för djuka djur låter helt vansinnigt! Utgår nu från att ni menar allvar och inte skämtar?… Skulle alltså innebära att skattepengar skulle användas för att pröjsa att nån var hemma från jobbet för att marsvinet kulle avlivas?  Oh att arbetsgivare skulle få sin verksamhet att funka när personalen rätt vad det var stannade hemma för att vovven hade ont i magen…

Visst, i en värld som var väldigt rik och hade råd med allt… men i denna värld har vi (trots att vi tillhör dom bättre ställda) inte ens råd att ge dom äldre valmöjligheten att flytta på äldreboende när de är 90 om inte de är rejält sjuka, inte råd att ge gratis tandvård för befolkningen, inte råd att få tågen att funka.  Med tanke på hur många mnniskor det finns i andra länder som inte ens har mat så kanske vi snarare skulle se till att dessa fick mat än att föda upp nöjesdjur som ska utfodras och läggas resurser på.  Hörde på radion att i USA lägger man fler pengar på hundmat än på bistånd.

#17 Varför ska man då få stanna hemma med sin unge? Då kan den gott också klara sig själv med magont också får man jobba samma dag barnet dör.

Varför skulle ett djur inte kunna lida av magont? Det kan jag garantera att dem gör! Har man sett en häst/ponny med kolikanfall så kan jag lova att ingen vettig ägare lämnar djuret, kör till jobbet och hoppas att den lever när man slutar jobba.

Varför skulle man inte bli väldigt ledsen när ens djur dör? Mina föräldrars ena katt blev ihjälkörd för ca 1,5 år sedan och jag börjar fortfarande gråta vid tanken på att han inte finns.

Människorna i andra länder får enligt mig skylla sig själva om dem ska yngla av sig utan att kunna ta hand om sina avkommor, inte mitt fel och inte mitt problem alttså. Dessutom är jorden överbefolkad.

#17 Inte mer än att vara ledig för nu har minsann barnen sportlov, sommarlov eller något liknande. Eller vara ledig för att nu är ungen lite snorig, skicka iväg ungen på dagis lite snuva har ingen dött av. Eller som det faktum att mamman/pappan får stanna hemma med nyfödd i flera månader, i många andra länder beräknas du bli hemmafru eller komma tillbaka till arbetet mer eller mindre omgående. Kommunal skola är gratis, maten är gratis och du får barnbidrag, flerbarnstillägg osv.

Jag har ingen lust att låta mina skattepengar betala för andras ungar lika lite som jag vill betala för andras djur. Men om jag gör det för barnen så kan jag lika gärna göra det för djuren oxå.

Jag har inget emot barn, och jag vill gärna ha barn. Men jag har djur som är familjemedlemmar.

Jag tycker också att vi svenskar behöver bli mer ödmjuka inför faktumet att vårt samhälle verkligen betalar enorma summor för föräldraledigheter och barnens omsorg och utbildning. Det är ingen självklarhet, och jag har svårt att acceptera att så mycket av skattepengarna ska ätas upp av dessa poster, medan vi behandlar våra äldre som skräp.

I mina ögon är en pensionär värd mer än ett barn. De har dragit in skattepengar hela sitt liv och besitter livserfarenhet som vi inte tar tillvara på. Vad blir tacken? Existensminimum och snålt drivna äldreboenden. Får jag välja så drar vi ner föräldraledigheten till ett halvår.

Visst behöver samhället nya medborgare, men att skaffa barn är ett val, inte en rättighet som samhället till vare detalj ska bekosta. Och som nämnts, vår planet är överbefolkad och snart har vi bara en förgiftad öken kvar att leva på.

Alla barn har rätt till god hälsa och utbildning, det bygger grunden för ett bra samhälle. Men det får vara nån måtta på vad samhället ska betala, och vad föräldrarna får betala för sitt val att yngla av sig.

Ett PS är att på mitt jobb så är ledighet kring husdjurs sjukdom och dödsfall inga konstigheter. Beror nog på att det är en zooaffär… När min katt dog fick jag ta några dagar ledigt, mina kollegor ställde upp och fyllde mina pass. Det var inte konstigare än när en kollegas pappa dött och hon behövde ledigt.

Nu tycker jag inte man ska ha betald ledighet vid sådana tillfällen. Men jag tycker å andra sidan att för mycket ledighet kring barnavel är betald…

Nu blir det lite OT- men givetvis ska man få vara hemma och ens djur är dåligt!! Utan att få dåligt samvete. För att inte tala om det måste avlivas.. Bra skrivet #18 & #19! Fattar inte varför skillnaden skulle vara så stor om ett barn blir förkylt och man måste vara hemma än om ens husdjur blir dåligt?

#20 kan faktiskt hålla med dig om att föräldraledigheten är generös i Sverige. Och att om jag fick fördela skattepengar kunde man korta denlite och föra över pengarna till att förbättra förhållandena för dom gamla. Håller inte med om att gamla är mer värda än bäbisar dock, alla männsikor är för mig lika mycket värda och hur ett barn tas hand om första tien är jätteviktigt för resten av livet. Om man tänkar på samhällsnyttan så är ju barnen nästa generation medborgare. Och nästa generation arbetskraft och skattabetalare om inte vi istället ska öppna upp för invandring av de folk som behövs för att få landet att tuffa o gå i framtiden.

En skillnad mot många andra länder är att här finns ofta dåligt med alternativ till föräldraledighet/barnomsorg. Förr och i många fattigare länder finns mormor/farmor/fastrar/mostrar/grannkvinnor. Men här hos oss är det inte många som ställer upp på att passa andras barn gratis ochmer än nån gång då o då. Äldre genertionen lever sina egna liv. Så lite ka man säga att vi bygsd in oss i ett system därvi behöver en lång föräldraledighet. Själv längtade jag till jobbet efter 7-8 månader, men det finns ju stor variation på det.

Lägga mer skattepengar på folks husdjur däremot det hamnar hos mig så långt ner på prioriteringslistan att det knappt finns med. Husdjur är för mig hobby, och folks hobby få dom klara själva utanför arbetstid eller ta semester.

#23 Visst har alla människor samma värde att leva, men inte samma värde i skattepengar tycker jag.

Att ta hand om bäbisar är föräldrarnas val och därmed ansvar. De gamla är samhällets ansvar, eftersom de själva redan fyllt sin roll att bära upp samhället. De har jobbat in rätten, så att säga.

Själv gick jag tidigt hos dagmamma och den på dagis, eftersom mamma behövde arbeta. Jag älskade bägge ställena djupt, och menar att samhällsmässigt var det bra för mig. Jag lärde mig tidigt självständighet, ansvar, interagera med vuxna och barn, och lärde mig massor. Hade jag gått hemma med mamma hade jag gått miste om mängder.

#24 Varför är inte också de gamla barnens ansvar? bara en tanke….

Självklart är det föräldrars ansvar att ta hand om sina barn. Om samhället ser ut så att det är svårt att kombinera barn och jobb blir konsekvensen troligen att färre jobbar heltid och då blir det färre skattepengar. Kanske blir det färre barn också, men för dom flesta är driften att skaffa barn så stark att man snarare prioriterar ner karriärandet då.  Tror det är därför sossarna som i alla år propagerat hårt för heltidsarbete åt alla ochså byggd ut föräldraförsökringen och dagisar till det viset som det ser ut idag. Tror skattekassan går pluss på metoden.  I väldigt många andra länder även såna länder vi normalt jämför oss med i norra Europa är det väääldigt mycket färre kvinnor som arbetar heltid än det är i Sverige.

håller med flera ovanstående. Tycker svenska kvinnor har ett lyx som får vara hemma så länge.Hittade en sida med jämförelser mellan länder.

kanada.arbetande kvinnor har rätt till ett års ledighet med 55% av sin lön.

Österrike. 8v (!!)

Finland 263 dagar

Cuba 6 mån

Indien. lagen säger att kvinnor ska få mammaledighet men företagen gör oftast så att kvinnan känner sig ovälkommen och slutar själv.kvinnor i multinationella företag kan få upp till 90 dagar.

Usa, 3 månader obetald mammaledighet.planerar på att ge betald.

Sverige. 480 dagar!

EU:s miniminorm är 14v ledighet.

Ta några av dessa dagar och ge pengar till de äldre. jag förväntar mig inte om mina djur blir sjuka att få gå hemma med lön,verkligen inte, men jag vill allafall få ledigt.

#26 jämf. med mitt inlägg #25 så behöver en sådan jämförelse kompletteras med statistik över hur mycket kvinnorna förvärvsarbetar i de olika länderna om det ska ge en rättvis bild av hur "lyxigt" kvinnor har det.

Ämnet som kommit upp nu angående hur bra svenska kvinnor har det kanske är värd en egen tråd?

#25 De gamla bör inte vara barnens ansvar men barnen föräldrarnas av den "enkla" anledningen att barnen inte själva väljer att bli till, de kan inte välja bort att ha föräldrar, men vi i sverige idag är så lyxigt förunnade att vi kan välja bort att få barn.

Dessutom så anser jag att förräldraledigheten ska delas rakt av och att det ska vara högre krav på föräldrarna att planera sin föräldraledighet. Som det är nu så är det helt sjukt att företagen ska tvingas att ställa upp på krav som att: nu jag vara ledig! nu ska jag jobba!, nu ska jag ha heltid/deltid! etc

Självklart är inte kvinnor som inte har barn mindre värda än de som har barn. Precis som att en ensamstående inte är mindre värd än den som har en eller flera partners, en hundägare inte är mer eller mindre värd än en som inte har hund etc. Listan kan göras hur lång som helst, men poängen är att alla är lika mycket värda oavsett hur ens liv ser ut, vilka värderingar man har osv.

oj oj oj , måste smälta alla åsikter innan jag svarar ordentligt i den här tråden… Lämnar ett litet avtryck så jag hittar tillbaka =)

Börjar med att skriva om föräldrar med barnvagnar på buss och på trottoaren. Håll er hemma va, vad ska ni ute att göra, ta upp plats på bussen och trottoaren. Har ni ingen rätt till! Har ni valt att bli förälder får ni för fasen anpassa er till alla andra som inte har barn! Är det egentligen detta ni försöker säga? Att åka kommunalt och vara ute och gå är icke till för föräldrar.
Då kan vi ju även säga till alla pensionärer och handikappade att de också kan låsa in sig hemma för de tar ju minsann också upp en massa plats med sina rollatorer, permobilar och gud vet allt och de kan även vara snäsiga och oförskämda.

Sen om att få vara hemma för sjukt djur eller att djur dör. Låter helt absurt i mina öron. Om jag skulle varit hemma från jobb alla de gånger mina djur var sjuka eller dog skulle jag i princip ALDRIG varit på mitt jobb, för det var nästan alltid något djur som blev dåligt eller dog. Jag hade massor med möss, råttor och marsvin med uppfödning samt hund, orm, akvarier och foderhäst. Men hur många har ca 50 egna småbarn?

Ni som inte har lust att betala för andra ungars skolgång etc, då vill ni inte heller betala för sjukvård förstår jag? För ve och fasa, det finns ju barn på sjukhusen också!!! Ett förslag är att flytta till USA där allt är privat så betalar ni bara för er själva (om ni har råd).

Att dela föräldraledigheten rakt av fungerar inte för alla. Det är inte så lätt om man har ett barn som ammar mycket. Att pumpa mjölk så det räcker till alla måltider varje dag lär bli ganska knäckande för mamman.

Sen finns det en hel del annat som jag tycker man kan ta pengar ifrån istället för att ta från barn och omsorg. Barnen är faktiskt framtiden och behöver de bästa förutsättningarna. Sen ska klart de äldre också ha det bra, men som sagt, jag tycker det är helt fel väg att ta från barnen för att ge till pensionärerna.

För er som missat det kräver människobarn dygnetruntomvårdnad i många, många år innan de klarar sig själva jämfört med marsvin, hundar och andra sällskapsdjur. Så att stanna hemma med sin bebis i ett år innan de börjar på dagis/dagmamma whatever ser jag inte hur det kan vara för mycket begärt.
Och för er vetskap så är föräldraledighet inte någon semester, som vissa verkar tro.

Om ni tycker att tonen i mitt inlägg låter hård och ironisk så är det för att den är det!
För övrigt håller jag med pyromanen.

#32 Kan bara hålla med

Måste säga att jag tycker att det är skrämmande att läsa, att flera tycker att föräldrar har det för bra i Sverige, och borde få det sämre. Småbarnsföräldrar har det tufft nog som det är att få jobb och föräldraskap att gå ihop, och många kan inte välja att vara hemmaföräldrar på heltid, även om de skulle vilja det.

Självklart ska man vara tacksam och ödmjuk över att vi har det så pass bra i Sverige, relativt sett. Men då kan man också vara ödmjuk över det faktum att dagens barn är de som kommer att ta hand om oss och försörja oss när vi blir gamla. Barnen är ju framtiden.

Sedan nämnde pyromanen en intressant sak. Förr i tiden såg familjerna annorlunda ut, ofta ingick far- och morföräldrar, andra släktingar, ev. pigor och drängar, och alla levde nära tillsammans. Antagligen hjälpes alla vuxna åt med barnens uppfostran på ett eller annat sätt. Så det hamnade inte bara på föräldrarna. Jag tror att det är en ny situation, i det moderna samhället, att föräldrar är så ensamma i sin barnuppfostran som de är idag (om man bortser från dagis/fritids). Idag består familjen oftast bara av föräldrar och barn, och samhällsattityden är att de ska sköta sig själva. Det finns inte samma stöd från släktingar och vänner, eftersom man inte lever lika nära varandra som förr. Och eftersom vi har ett sådant samhälle som vi har behöver föräldrar extra stöd från samhället, och det tycker jag gott att de kan få.

Överbefolkning är ett problem, det är sant, men om vi föder för lite barn väntar en annan katastrof. Nämligen att en krympande arbetsför befolkning inte klarar att försörja ett stor antal åldringar, och det kan innebära stora påfrestningar för samhället. Så när det gäller födelsetalet behöver vi hitta en balans där befolkningsökningen bromsas, samtidigt som det ändå föds tillräckligt många för att de yngre ska kunna hålla samhället igång.

#32 Kan bara svara för mig själv. Nej jag menade inte att föräldrar ska hålla sig ur kollektivtrafik etc, jag är bara less på "jag och mitt barn är viktigare än alla andra, och jag skiter i hur ouppfostrad min unge är"-attityden jag dagligen möter på gatan, butiker, kollektivtrafiken etc. Det handlar om vanlig hederlig hyfs, inget annat.

Jag betalar gärna för skola, dagis och cirka halvåret föräldraledighet av de skäl du nämner. Resten tycker jag man som förälder får betala utifrån sitt VAL att skaffa barn. Sjuka VÄLJER inte att bli sjuka, och därför tycker jag det är en helt annan femma.

#34 Om vi inte minskar mängden människor drastiskt så spelar det ingen roll om framtida samhällsekonomin får lida för att det inte finns en ny generation att bära upp de tidigare. Vi kommer ha slut på matjord, vatten och resurser och samtliga gå en långsam död till mötes. Vi måste hitta ett sätt att balansera samhället utan ständig tillväxt, annars är vi som släkte dödsdömda.

Vad gäller svårigheter som förälder så saknar jag medlidande eftersom man inte tvingas skaffa barn. Kan resten av världen planera sitt liv utifrån den nya valda livssituationen så kan svenskar det med.

Det är sorgligt att det finns de som väljer att värdera på det viset, att mammor är mer värda än kvinnor utan barn. Extra intressant tycker jag det blir om man ställer det mot unga mammor som många ofta ser ner på.

För min del är en kvinna lika mycket värd oavsett om hon skaffar barn eller ej. Har både vänner som redan är flerbarnsföräldrar och de som är ganska bestämda i att inte vilja skaffa barn. Kan väl tillägga att jag är 23år. Det är en av fördelarna i vår del av världen att vi inte måste skaffa barn för att vara garanterad en försörjning på gamla dar och otroligt bra att inte alla VILL ha barn. Tänk om varenda kotte skaffade 2½ barn, det skulle aldrig fungera!

Sen är det klart att föräldrar ska visa respekt mot andra, lika väl som att vi andra ska visa respekt mot dom. Hur ska ungarna annars lära sig hur man beter sig, i t ex kollektivtrafiken…

#35 Håller helt och hållet med dig om den ständiga tillväxten. Jag tror helt och fullt att den ekonomiska tillväxtmodellen har nått vägs ände och behöver förändras. Och födelsetalen behöver minska i världen tills vi får en befolkningsminskning. Men vi kan inte sluta skaffa barn helt, då blir minskningen alldeles för kraftig. Jag hoppas och tror att en mer långsam minskning kan vara möjlig.

Ang. andras svårigheter, så väljer jag medkänsla.

#35 Jaghåller inte helt med om att et att skaffa barn kan jämföras med andra val i livet som om man väljer att skaffa en bil eller hund eller platt TV eller inte i o med att det hos flertalet finns starka drifter att skaffa barn, drifter som inte bara kan diskuteras förnuft med. Men hur som hälst så håller jag med om att man ska ta sitt ansvar som förälder.

Sen om man drar din parallel vidare att föräldrar vald att skaffa barn men sjuka inte vald att bli sjuka, så är det indirekt så att många människor blir sjuka för att de inte rör på sig, äter onyttigt, röker, dricker för mycket alkohol mm, Ska skatte kassan då bara betala när det är sjukdom som inte beror på livsstil?

Allting som skiljer sig från mängden tittas snett på, en jätte tjock person som går på gatan tittar alla konstigt på och får ett rykte om sig att vara dum och hetsätare. En kvinna utan barn är bara konstig. En person som klär sig annorlunda och skiljer sig från mängden blir också tittade snett på och anses vara mindre värd.

Det jag funderade på idag är, om alla kvinnor utan barn hade utbildat dig till barnmorskor, hade de blivit tagna på allvar då? Eller hade den blivande föräldern inte litat på henne och bytt, bara för att hon inte har några egna råd. Och jag som "barnmorska" ger tips till andra blivande eller nyblivna mammor om hur de ska sköta sitt barn, hade mina råd tagits på allvar om jag inte hade några egna?

Sen kan jag tycka att föräldrar idag inte tar hand om sina barn på rätt sätt. De blir aldrig tillsagda när de gör något fel och barn som knappt är över metern höga kan springa på stan runt 23:00 och slå sönder rutor och springa med kniv i fickan och hota folk. Jag har fått glas kastat på mig bara för att jag bad en snorvalp som var ute runt 24:00 att plocka upp flaskan som han just slog sönder i molekyler. Eftersom jag har hund gjorde dig mig irriterad att man slå sönder en flaska på skoj, veterinär räkningen är inte lika roligt att få som att slå sönder en flaska. Han plockade upp flaskan och kastade den på mig. Bad och hans mammas telefon nummer och fick väl det till slut och ringde och bad dem hämta ungen. Fick då svar att jag inte skulle lägga mig i och att jag kunde sluta klaga. Det är heller inte bara jag som har råkat ut för dessa en meters kill gäng. Det är flera. Jag tycker det är käpp rätt åt hellete.

Men hur som helst. Allt som skiljer en från mängden är konstigt och underligt och folk undrar vad som är fel på en bara för att man inte gör som alla andra. Så enkelt är det. De vet heller inte hur de ska hantera det så varför inte vara otrevlig.

#32 Om det är så illa ställt att du skulle vara tvungen att vara hemma dagligen för sjuka/döende djur så har du endera en extremt omfattande djurhållning (dags för 16§ tillstånd kanske? Iofs så borde inte de djurmängder du beskriver vara nog för att de ska vara sjuka och dö varje dag.) eller så är det något galet med den. Hur sköter du då portalparagraferna om att djur ska skyddas mot lidande och sjukdom om du aldrig stannade hemma från jobbet?

(kunde bara inte låta bli för sakens skull, hårt och ironiskt ska hårt och ironiskt ha )

Personligen så vill jag inte betala för andras djurhållning, däremot så ska man ju ta sitt ansvar som djurägare och se till att djur får den vård de behöver och att de avlivas när det är befogat - det innebär ibland att man får stanna hemma från jobbet eller fixa en ersättare för en om hemmavistelse inte är möjligt. Kan man inte fixa detta så får man byta hobby.

Gör ett försök till ett inlägg nu då =)

Det jag reagerar mest på i denna tråd, är den, ibland, syrliga tonen mot just barnen. Det är inte barnens val att komma till världen, lika lite som det är barnens fel att domibland beter sig illa. Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn till trevliga individer.

Ang skrikande barn på lokalbussarna; Jag ber er att se tillbaka på er egen barndom, var ni stillasittande små änglar HELA TIDEN? Grattis isåfall.

Små barn har ännu inte lärt sig hur man lägger fram sin åsikt på ett bra och neutralt sätt.
Den mamman som "lät" sitt barn skrika och härja på bussen, kanske valde att ta det med sitt barn när dom kom hem istället.

Jag vänder på frågan: Om en mamma INTE tillrättarvisar sitt barn för minsta lilla, då är det fel.
Men väljer man som förälder att faktiskt tillrättavisa sitt barn omgående, då är det också fel i mångas ögon, för vissa tom en anledning att kontakta soc för barnet kanske far illa med en så hemsk morsa som skäller på det för minsta lilla.

Det jag vill ha fram är, att samma uppförande kan tolkas på en miljon olika vis, det är det som gör samhället, att vi, trots våra olika tolkningar ska kunna fungera tillsammans.

Jag är mamma och matte till hundar, katter och hästar. Jag älskar mina djur, men jag älskar mitt barn mer. Skulle min son bli allergisk, så skulle djuren få flytta på sig, sorgligt? Ja absolut, men så är det.

Likväl som vi mammor måste acceptera att sätta våra små gullhjärtan på en lokalbuss med diverse stökiga ungdomar, folk som svär i tid och otid, så måste även andra acceptera att mitt barn inte är på bra humör ibland och kanske tjurar eller gapar då och då.

Ang föräldraledigheten; små barn ska helst helammas tills dom är 6 månader, sen ska dom vänjas att äta mat, gärna medan amningen fortsätter. Amning är bevisat bra för många, många saker.

Varför ska ledigheten delas helt? Är det inte bättre att föräldrar får bestämma hur dom vill lägga upp den? Man är ju 2 att skaffa barn så nog kan mamma och pappa själv hitta en lösning som passar just dom.

Mina vänner, som inte har barn, får gärna lägga sig i hur jag uppfostrar mina barn, men det är ALLTID lättare att uppfostra andras barn ;)
Är du inte förälder, nej då vet du heller inte hur det är att vara förälder, så enkelt är det faktiskt.

Jag accepterar att inte alla kvinnor vill ha barn, men jag förstår det inte. Och jag behöver inte förstå det heller, det är inget jag direkt funderar över dagligen =) Alla är vi olika.

Rörigt inlägg här, dags att krypa ner i sängen tror jag =)

Enligt mig är det absolut inte så. Ska nog inte ha barn i mitt liv.

Själv har jag inga barn men vill gärna ha framöver. Jag är utbildad och jobbar med barn, och har alltid tyckt att det är kul och intressant med barn. Därför har jag svårt att förstå dem som inte alls tycker det och till och med avskyr barn rakt av. Men deras åsikt är ju inte mindre värd än min. De har säkert lika svårt att förstå att jag gillar barn.

Jag känner mig inte mindre värd för att jag inte har barn och har inte heller fått höra något som skulle påstå det. Men jag kan förstå tanken. Många som man knappt känner kommenterar gärna i stil med "nähe, har du inga barn än. men det är det väl snart dax att skaffa", och jag vet att kompisar som sagt att de inte vill ha barn alls ofta får vassa frågor om varför, det räcker inte med att säga att de inte vill utan det ska helst komma en förklaring om att man faktiskt inte kan för att det ska bli tyst. Det känns lite som en självklarhet för kvinnor att man ska vilja ha barn. Min sambo, som är man, har aldrig fått höra något liknande än så länge i alla fall.

Jag har fått en massa vidriga kommentarer om det också..folk verkar inte vilja eller kunna förstå varför man väljer att inte vilja ha barn. I ungern anses jag inte ens en riktig kvinna. Det blir lättare att säga att jag inte kan få barn, det får de att hålla tyst iaf.

Jag vill bara bli lämnad ifred med alla dessa barn-frågor..jag vill inte, av så många olika anledningar, men dock fullt förståliga!

Jag känner mig inte värdelösare och jag skiter i om jag kommer anses det..jag vill bara förbi psykiskt frisk.

I nyaste numret av "Damernas Värld", som kom ut häromdagen, så står om Virginie Mouzat som har skrivit en prisbelönt debutroman "Ingen riktig kvinna" som handlar lite om detta.

"Vad ville du berätta med Ingen riktig kvinna?
-En kvinna som skenbart ser ut som andra kan ändå känna sig som en främlig. När en kvinna får barn får hon automatiskt en plats. Hon har en funktion, som är att vara mor, en plats i samhället. Om inte, hur hanterar du den plats du inte har? Folk tittar på dig, "vad gör du i livet när du inte har barn?". "

Jag tror att det också är viktigt att tänka på sin egen attityd när frågan tas upp…om man lugnt säger att nej  jag har inga barn och en lättsam fras efter, så tror jag sällan att det blir en  stor sak. Jag brukar säga att framtiden får visa hur det blir….el ngt i den stilen.

Vill man inte ha barn, så bara säg att tyvärr, men passar inte mig och det liv jag vill leva eller vad som nu passar och undvik att vända taggarna utåt och utgå från att det alltid finns människor som inte förstår eller som kommer att känna sig hotade av alternativ och släpp! :)

#45 Ja, det mesta i samhället som bryter mot normen, kommer det att reageras mot och det finns ett starkt tryck både från samhälle och individer på att följa strömmen, men också i många fall ett inre biologiskt behov att vara mamma. För många ger det menig till livet, vilket är helt okej, precis som jag anser det vara utan barn.

…tillägger dock att jag verkligen vill ha barn och av olika anledningar inte kan det just nu, men vill verkligen bli mamma…ett starkt behov hos mig :)

Men jag tror att detta med att inte ha barn nu för tiden verkar
vara mera naturligt. Jag har det inte själv, det blev inga.
För vad jag har reagerat på är att folk nu för tiden säger;
Har du några barn ??? Och det innebär ju att folk inte tar för
givet att man har det.

Det var verkligen rätt tidpunkt för mig att läsa det här nu. Jag älskar barn, har jobbat med barn och har i hela mitt liv sett det som ett självklart val att skaffa egna, fram tills nu. Jag känner att det finns så mycket jag vill göra med liv, där det kanske inte lämpar sig så bra att ha barn. Med risk för att trampa någon på tårna, så kan man sitta hemma och sopsortera, skaffa ett fadderbarn och tro att man gör världen till en bättre plats.. men för mig känns det mer meningsfullt att åka till krigsdrabbade länder, ställa upp som voluntär och göra vad jag kan för att hjälpa till på det sättet istället. Då känns det inte riktigt som att jag har tid eller energi över till att ha barn, eller att det är speciellt lämpligt för den delen. Om jag skulle vilja ha barn senare, så känns det rätt för mig att adoptera. Folk säger att det inte är samma sak och det är det kanske inte, men det är lika mycket ett barn även om det inte är mitt eget. En del av mig har alltid haft åsikten att det är själviskt att skaffa egna barn, när det finns så många barn som inte har några föräldrar, men jag har haft svårt för det känslomässigt. Det känns skönt att ha kommit över den spärren nu. Det finns såklart föräldrar i vårt land som inte har valt att skaffa barn heller, det är inte alltid ett aktivt val, fast jag tror att den andelen är väldigt liten. När det gäller andra föräldrar som har svårt att tolerera andra icke-föräldrars åsikter om barnuppfostran och liknande, så tror jag det kan finnas många orsaker till det. Ibland har jag faktiskt upplevt som att det ligger någon form av bitterhet bakom, som att dom känner att dom tröttnat och kan ta ut det över de som inte har barn på det viset. Men jag tycker det är synd att dom avfärdar åsikter på det där viset, ibland ser man saker klarare som en objektiv åskådare. Och man blir heller inte en bra förälder per automatik för att man skaffar barn, men många verkar leva i den illusionen. Många verkar även skaffa barn som något slags "självförverkligande" och det tycker jag verkligen är fel anledning, oftast verkar dom inte förstå vilket ansvar det faktiskt innebär och att det kanske inte är en dans på rosor eller speciellt lätt att vara den där perfekta föräldern som dom alltid föreställt sig att dom skulle bli. Men jag vill poängtera att det finns dom som är helt fantastiska föräldrar och som verkligen gör rätt i att skaffa barn :) om jag vill att någon ska bidra till jordens befolkning så är det verkligen de här människorna, oavsett vilken status de har i samhället i övrigt. Och deras barn brukar oftast inte sparka i ryggstödet på personen som sitter framför i bussen. ;)

OnT: Nej, en kvinna utan barn är ALDRIG mindre värd än en som har barn! Har också upplevt detta nervärderande från människor fast av andra anledningar, och jag kan ju bara säga att folk är väldigt snabb på att döma utan att veta något, det ska pekas, viskas och ge arga/sneda blickar utan att någon ens vet vad som är orsaken till vad det nu än är dom ser ned på, t.ex. en ung mamma får gärna höra fördomar om att hon "råkade" bli gravid, är ansvarslös eller liknande, medans de äldre får alltid sneda blickar om de inte har barn och dom tycker inte nån av grupperna är normalt funtade fast den sistnämnda är ofrivilligt barnlös så måste det pekas och viskas för att man inte är som alla andra. Folk är väldigt fördömande och tar inte heller reda på varför utan bara pekar och viskar. Det är den uppfattning jag har fått av världen. Men NEJ, NEJ och åter NEJ! Ingen är mer eller mindre värd än någon annan pga att de har barn eller ej! Sen så har dom dessutom inget med det att göra! Punkt slut.