Jag var 16 då jag skaffade min första kille. Har även träffat tjejer som var 18. T o m 20 har jag sett.

Så det är inget konstigt med att vara 16 och inte haft en kille.
Det kommer ska du se.

Innan jag började gymnasiet var det bara hästar och skolan som jag tänkte på, men under första året i gymnasiet träffade jag min nuvarande gubbe och det är sju år sen :-)

Jag var 12 år. Men de va lixom nåt som va i typ en månad och när ja tänker tillbaka va ja ju bara en riktig jävla tönt.
hahaha.

de e absolut inte konstigt att inte haft en kille som 16 år, tänker nog vänta ett tag jag med med att ha kille :)

När jag var 21. Min kompisar hade många dåliga förhållanden med idioter så jag var väldigt säker på att jag absolut inte skulle skaffa kille bara för sakens skull utan vänta tills jag var säker på att jag hittat en riktigt bra kille.

Jag var 13 år. Och inget jag räknat med, vet inte om jag tänkte på förhållande ens.Visst hade "de populära" tjejerna i klassen haft killar sedan skolstart, men jag var bara kär och nöjde mig med det. 

Blev väldigt överraskad då en 16-åring kille började uppvakta mig. :) Det varade hela högstadiet och vi är vänner än idag, 20 år senare.

Man ska nog inte tänka så mycket på saken, utan leva livet - så kommer kärleken på något oväntat sätt.

Precis innan jag fyllde 16, men det var inte mycket till förhållande egentligen. Det kommer när det kommer - inget du behöver känna stress över :)

Jag var 22 år när jag blev tillsammans med min första pojkvän. Tror det är många tonåringar som inte haft nån pojkvän/flickvän, inget konstigt med det!

Jag var 13 när jag träffade min första kille som jag gjorde något med. (Hade haft pojkvänner innan men aldrig kysst dem eller något.) Men vi var aldrig tillsammans utan träffades under några månader men när han ville att vi skulle bli tillsammans så blev jag skrämd och drog mig undan.

Mitt första seriösa jag haft är det jag har nu, jag var 15 när vi blev tsm.

16

Jag var 26! Haft några kortare flörtar men inget förhållande innan dess.

Det var jobbigt att vänta så länge. Jag hade redan givit upp och ställt in mig på att leva mitt liv ensam, med några katter :). 

Plötsligt så var han bara där och hade inte heller haft nåt förhållande innan. Nu har vi varit ihop i snart 7 år. Vi är helt "normala" båda två men lite blyga. Kan ha varit självförtroendet som stått i vägen för oss, men egentligen så är jag rätt nöjd att vi är "the one" för varandra. Inget jobbigt bagage eller konstiga ex :)

Jag var 20 och vi är fortfarande tillsammans två år senare🙂 Jag ville inte ha någon jag inte var intresserad av och han var den första jag blev intresserad av och då råkade jag vara 20. När jag var 16 hade jag inget intresse av att få in någon kille/tjej (är bisexuell) i mitt liv och inte hade jag tid heller.

Jag var 18.  Som du hade jag varit förälskat flera gångar innan dess och även länge men var för blyg för att "göra något".  Sen hade jag turen att han jag blev förälskat i vid 18 var mindre blyg än mig och såg till att det blev 🤫nåt.

mitt första förhållande hade jag när jag var 12, inget vidare seriöst. 3 månader hit och dit med olika personer. Mitt första seriösa förhållande började när jag var 14 (skulle fylla 15) och höll i 3 år, jag var 17 när det tog slut. Sen träffade jag en kille ett tag senare, jag är nu snart 20 år gammal och vi har vart ihop i 2 år :)

Jag var 15 när jag skaffade pojkvän på riktigt. Det höll i 10 månader och jag är så glad att det inte höll längre än så.. ;) Många tjejer i klassen i 9an hade aldrig haft pojkvän och det tog något/några år för dom in på gymnasiet till de fick pojkvän de också.

Jag var 16 när jag fick min första pojkvän. Detta var visserligen ett förhållande över internet, men det gör det ju inte mindre verkligt tycker jag. Vi träffades på riktigt först två år senare. Till sommaren blir det 10 år sedan vi blev tillsammans och vi tänkte fira det med bröllop. :)

Så ge inte upp än! Jag kände mig också väldigt uppgiven och hade redan vant mig vid tanken på att vara singel resten av livet. Det är för tidigt att tänka så när man bara är 16! Massor kan hända än. :)

Började prata med en kille över nätet när jag var tolv, han var 5 år äldre och nu när man tänker efter känns det rätt konstigt att en 18 årig kille tar kontakt med en 12 åring. Vi snackade till och från under några år och när jag var 14-15 blev det väl mer intensivt, han ville träffas osv. En kväll när jag och en kompis var ute och hade kul och körde moppe så började en bil helt plötsligt följa efter oss. Vi stannade till på en parkering och efter en stund kom ju han gåendes över parkeringen och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Men det var iaf början på min första kärlek. Vi blev tillsammans någon vecka efter jag fyllde 16. Höll inte i sig så länge (fyra månader) då han helt plötsligt kom på det där med ålderskillnaden och han kände sig inte välkommen av mina föräldrar. Bland mina vänner så var jag tidig med att skaffa pojkvän. Det dröjde ett bra tag för flera av dem att träffa sin första pojkvän så jag tycker inte det är ett dugg konstigt att vara 16 år och aldrig ha haft en pojkvän. Det kommer! Låt det ta den tid det tar och stressa inte fram något, brukar sällan bli bra.

Jag var 18.

Jag var 18, det är väl hur vanligt som helst att man inte har haft någon pojk- eller flickvän fram tills runt 20 iaf? En del hittar någon tidigare i livet och en del senare, en del vill inte ha någon. Det viktigaste är att inte hoppa på "första bästa", det tror jag aldrig blir bra.

För min del så var det när jag var 22, tyvärr var det en stor j*vla idiot jag föll för. Tog 8 månader av mitt liv innan han bara försvann ur mitt liv, efter den besvikelsen så träffade jag min nuvarande pojkvän(mitt livs kärlek <3 ), vi har varit tillsammans i snart 8 år.

Inget är egentligen ovanligt. Tycker att det verkar vara mer som en "cool" grej nu för tiden att man ska vara så ung som möjligt när man har sin första kille. Jag var helt enkelt inte intresserad av ett förhållande innan. Visst tyckte jag om vissa killar, men bara inte på det sättet.

Du ska känna att det är rätt för dig och inte för någon annan när du har din första kille. Lär känna honom först.

Jag var 15 när jag skaffade min första riktiga pojkvän, vi höll ihop i fyra år. De flesta av mina vänner hade lite oseriösa flirtar men inga förhållanden innan de gick på gymnasiet eller högskola.

Jag var 18 när jag blev ihop med min första riktiga pojkvän (i lågstadiet och mellanstadiet frågade man ju chans på allt och alla så det räknas inte). Vi höll ihop ganska länge och jag var ganska glad över att jag var lite "petig" och inte bara tog första bästa.

Mina vänner började skaffa pojkvänner runt 17-18 så jag kände mig aldrig "sen". 

Jag tror att det lönar sig att låta det ta tid och inte bara hitta någon för att man ska ha någon. Det kan starta en ond cirkel där man till slut inte kan vara singel och blir ihop med både den ena och andra mindre trevliga killen. Speciellt om man inte har bra självförtroende och kanske inte gillar sig själv. Då tror jag att det är nyttigt att ta sig tid och börja gilla sig själv och känna sig bekväm i sitt eget sällskap innan man skaffar pojkvän.

Jag har precis fyllt 20 och har "på g" med min allra första kille.
Det jag tycker är jobbigast är inte att jag har varit singel så länge utan jag har känt mig så "grön" i allt 😐
Har liksom knappt nuddat en kille i hela mitt liv liksom…
Jag vet inte ens hur det är att pussa någon, men jag har lärt mig att inte stressa fram oavsett vad! 🙂

#23 

Jag är 23 och känner igen mig i det du säger. Skillnaden är dock att jag  trivs ensam och får jag känslor för någon är jag aldrig beredd att ta något steg utan nöjer mig helt och hållet med att bara se personen på stan osv. 😃

Jag var/är extremt sen på den biten. Blev av med oskulden vid 27 och har fortfarande inte haft ett seriöst förhållande. Är 40 nu.
Känner trots detta inte någon speciell brådska att träffa någon.
Självklart vill jag bli förälskad och att det ska vara besvarat. Men det verkar inte vara det som mitt liv går ut på.
Så jag tar dagen som den kommer träffar jag någon som det klickar med, så gör det det. Gör jag det inte så är det väl så mitt liv ska vara…

Har en killkompis som är över 40 och inte haft sex eller ens kysst en tjej. Killen är snäll och trevlig och ser bra ut. Han är inte heller nåt konstigt original. Hans liv har bara rusat förbi, precis som mitt gjort.

Så att vid 16 år inte träffat den rätte är inte något som ska ge dej panik. Snarare ska du tänka att du har flera år att prova dej fram och ha kul! :-)

Mina föräldrar träffades när de var 15 & 17 år gamla, de är nu 70 & 72 år. Båda sitter nu och undrar vad det blev av deras liv.

Så LEV och oroa dej inte för att träffa någon och bli ihop. Din tid kommer! :-)

Jag var 18 år.

Jag är 24 år och har aldrig haft ett förhållande eller haft sex. 

Känner också igen den pressen som många skriver om, men jag vill att de ska kännas rätt. Vill träffa min "soulmate" helt enkelt. Visst känner man sig utstött ibland när de gäller vissa saker men de kommer man över. Säger som dom andra här ta livet som de kommer! :) Upplev saker, gör det som gör dig lycklig :)

Är 14 och har haft en som jag va tillsammans med i en dag när jag va 13 hahaha!! Det kändes så fel och va egentligen inte kär. Bara grymt desperat på att alla mina kompisar redan hade haft 6 killar genom livet.. Kan meddela att jag fortfarande är lite desperat och vill ha kille, men aja.. Han kommer väl när han kommer;)

Hade precis fyllt 14, är fortfarande tillsammans så antar att det var seriöst, jag är idag 19 :p

14. vi var tillsammans i 1,5 år. Han förstörde mitt liv rejält. Nu vid 30års ålder har jag repat mig såpass så jag inte längre är rädd att möta honom ute. Även att jag fortfarande får en klump i magen. Träffade min man när jag var 21. Har 3 barn tillsammans

Du är 16… Du har inte ens levt en fjärdedel av ditt liv… Sluta oroa dig 🙂

17 var jag. Var inte ett dugg intresserad av killar innan det..

Jag var 15. Kändes ganska lagom även om jag minns att det kändes som att "alla" andra hade partner då.

15 vi var tillsammans i 5 år Ett klyschigt tips! Man måste älska sig själv först innan något annan kan älska en.

Var 17, vi var tillsammans i några år.

Jag var 17 och vi var tillsammans i strax över 1,5 år. Innan det hade jag riktigt taskigt självförtroende och kände att jag inte dög. Men vips så kliver han rakt in i ditt liv! Så det kommer! ;)
Men min riktiga kärlek, den som greppade tag i mig innan ja ens hann förstå vad jag kände, "för man kan ju inte älska någon så här fort, eller hur?". Han mötte jag i somras, nu 24 år gammal. Och alla innan dess har bara varit erfarenhet och självutveckling inför denna!

Så passa på att vara singel och skapa så mycket erfarenhet, äventyr och singel-historier du kan! För när jag tänker tillbaka så är jag rätt glad över att dom finns där. :)

2 månader innan jag fyllde 16 ungefär 🙂

Första tjej var jag 11-12.

Första riktiga pojkvän 13. Innan dess var det inget seriöst.

Första riktiga pojkvän var jag 15 och är tillsammans med samma än idag :P

Jag var 12, skulle fylla 13. Han var tre år äldre men vi höll ihop i nästan tre år! Med några avbrott där emellan. Jag var väldigt tidig bland mina vänner. De flesta andra skaffade sin första pojkvän när de var 15-16. Jag stressade dock absolut inte fram något, utan det var helt enkelt rätt och besvarat just då.

Men det var j*vligt mycket drama också. Har lätt för att bli det då man är ung. Så tänker man på den biten, och hur mycket onödigt grubblande och tårar man ägnat under sina tonår pga smått idiotiska killar, är det definitivt mer än lugnt att vänta. 🙂

17.

Jag är 17 och har aldrig varit i ett förhållande heller :(

18 och ångrar det. Ville ha ett förhållande så tvingade fram ett med en idiot som sen inte förstod att jag ville göra slut. Slutade med en anmälan till polisen efter 1 1/2 år Skynda inte !!!!

Jag bestämde mej för att det var dags att ta det klivet och skaffa en pojkvän så började prata med en trevlig kille på nätet som jag sedan träffade några månader innan jag skulle fylla 21 vi klickade och har varigt tillsammans snart 2 år och har haft en långdistans relation med han, men nu i slutet på månaden så ska jag flytta ner till han. Ca 35 mil hemifrån.

Ett tips.

Skynda inte, men vill du träffa nån gör det men om man gör som jag och träffar nån genom nätet bör man vara försiktig.

Jag var 16 :)

Jag var 13 men det var väl inte så j-a allvarligt Sex hade vi inte heller