Ehm, eller så umgås man med folk som inte gör sådant, så man inte behöver ha det problemet.

#1 Det jag syftade mer på var hur mycket andra kan acceptera eller inte ;)

#2 Jag svarade på det.

Jag tror jag har accepterat sånt alldeles för mycket tidigare… Idag är jag starkare och tolererar inte vad som helst. Men jag har inte så många vänner tyvärr så ibland kan jag hamna med "fel folk", o då kan det kännas som bättre än inga vänner alls… Men jag vet inte..

 #4 Jag är likadan. Jag accepterade sådant väldigt mycket förut. Sen satte jag ner foten och alla mina s.k vänner försvann. Var också med s.k ''fel folk'' innan jag verkligen stampade ner foten rejält.. jag är hellre ensam än med elaka människor :)

#5 Ja, jag börjar också komma dit! Men det är så trist att va ensam :/ Men inte kul att bli illa behandlad heller.. Och om man står på sig o trampar ner foten som du gjort stärker man ju sig själv och det i sin tur gör väl att man drar till sig "rätt folk" med tiden. Inte såna som mår kasst o trycker ner andra för att känna sig lite bättre.

#6 Ja, jag ogillar också att vara ensam ibland. Oftast är det väldigt skönt men sen har man sina dagar man önskar man hade en sann vän i sin närhet :) Visst har jag bekanta jag träffar då och då, men det är inga nära vänner.
Jag dras fortfarande till fel människor ibland :( Sen kommer stunder man ser deras rätta sida.. man blir lika ledsen varje gång.

#7 Mm… Nära vänner växer inte på träd.. Men man måste ju bjuda till själv också ;) Som tur är finns det ju fina människor också, men det kan vara svårt att bedöma ibland. Beror också på var man drar gränsen för vad man accepterar, alla gör vi ju fel ibland. Men upprepande är inte bra. Respekten skall ju finnas där som du säger.

#8 Mm :)