Pojkvän som inte visar känslor
Hej! Jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Min pojkvän är väldigt mysig, kärleksfull och jag tycker om honom. Något jag har haft problem med under hela vårt förhållande är att han inte visar känslor.
Vi är väldigt olika och har olika intressen. Han förstår sig inte på min konst eller hur mycket jag faktiskt tycker om skolan, även om han stöttar det jag gör. När jag hade min konstutställning på skolan efter två år av hårt arbete sa han "vad fint" typ och när jag sa att jag gärna ville ha mer respons än så så sa han att han trodde jag visste vad han tyckte redan. Det kan jag dock leva med om det inte varit för att han knappt visar känslor och inte pratar lika mycket som jag gör. Det blir liksom en blockering i kommunikationen. Förra året hade vi ett stort gräl för att han hållit känslor inne och sedan la en stor "bomb" över mig med saker han grubblat över i förhållandet.
Han sa när vi blev sams att han skulle bättra sig och vara mer öppen med mig men jag kan inte minnas att han pratat om förhållandet sedan dess eller visat känslor på ett tydligt sätt. Vi har aldrig heller haft djupa diskussioner som pågått längre än fem minuter, vi kan diskutera krig och droger ibland bara om det är någon dokumentär vi sett på.
Jag förstår att det är sådan han är till naturen men det gör mig osäker och det är som sagt en blockering i kommunikationen. De två gånger vi bråkat under förhållandet har jag varit den enda som gråtit och pratat, jag har aldrig sett honom gråta, bara hört en gång per telefon efter vårt stora gräl. Jag vet inte hur jag ska hantera det här riktigt. Någon som kan hjälpa?
Hoppas det inte blev för rörigt, jag har haft det här inom mig väldigt länge.
Det är många killar som inte vågar visa sina känslor så. Det är bara sådanna dom är..
#1 Jo, det kanske är så. Det är bara synd när han inte vågar säga hur han känner när vi varit ihop i två och ett halvt år. Om han bara ville kommunicera mer med mig vore jag glad, han behöver inte vara ett känslomässigt energiknippe som jag men kommunikationen är viktig.
#1 Behöver inte handla om att de inte vågar. Kan vara så att de helt enkelt inte är sådana som personer. Finns många kvinnor som är likadana.
TS
Jag tror det bästa man kan göra är att acceptera, hur svårt det än kan vara. För jag tror inte man kan ändra på det faktum att det är så personligheten är.
#3 Ja det kan nog vara så, lite synd.. Man vill ju liksom att han ska vara lika öppen med mig som jag är med honom, men om det ligger i hans natur så är det nog som sagt svårt att ändra på.
Visst är det jobbigt när ens partner inte är lika öppen som man själv är.
Och om man som jag behöver den typen av bekräftelse ibland kan det vara enormt jobbigt när man aldrig får det.
Ja precis!
Starta ny diskussion