Jag väljer att vara annony för jag känner att jag bara måste få skriva av mig utan att folk ska behöva veta vem jag är. Ni behöver inte svara eller så om ni ej vill utan måste som sagt bara få skriva av mig.

Jag vet inte vart jag ska börja utan jag mår bara så jävla dåligt just nu och har gjort det länge, känner mig så ensammen trotts att jag har min familj, kille och djur.

Har ingen vänner så troligen är det som påverkar mig också, jag har aldrig haft någon vän särskilt länge utan bara under tiden man gick i skola så umgicks man där sen var det inte mer med det, och nu i min ålder känns det försent att skaffa vänner, vet inte ens hur man ska göra för att få nya vänner.

Och nu över till något helt annat

Vet att många tycker och kommer säga men gör slut m.m. men det finns inte för mig för min kille betyder allt för mig trotts att han är ett svin ibland och sårar mig, visst jag kanske får skylla mig själv som stannar kvar, men kärlek är svårt och innan när vi hade gjort slut tänkte jag bara på honom hela tiden trotts jag hade en annan kille.

Men det är så att min kille har varit otrogen mor mig innan, vi gjorde slut hade ett uppehåll, jag träffade en annan kille osv, men vi blev ihop igen efter ett bra tag, men jag har märkt att han håller på med andra tjejer igen (men hålla på menar jag sexchatta sov) han döljer det för mig, nekar det tills jag berättar att dom själv har berättat det för mig osv. Jag tror inte han kommer sluta med det någonsin, kanske är jag för svartsjuk av mig, men jag har verkligen mina skäl då han har gjort det förr och till och med varit otrogen.  Jag vill kunna lita på honom, vill slippa den jävla svartsjuka känsla, vill att han ska kunna vara vän med tjejer utan att jag ska känna mig orolig. Hatat verkligen att jag har den jävla känslan, men den har ju sina skäl.

Nu får ni inte tro att han håller på hela tiden för det gör han inte, han kan hålla på så berättar jag att jag känner till det sen slutar han, men efter ett tag kan vara månader veckor m.m när tilliten börjar komma tillbaka så smått så börjar han igen.

Jag vet att bygga ett förhållande utan tillit är som att bygga ett hus utan grund det rasar, men vill verkligen inte lämna honom trotts att han får mig att mår skit ibland, hur detta kan komma sig vet jag ej men han betyder allt för mig verkligen och jag vet att han verkligen älskar mig med trotts att han gör som han gör mot mig.

Nu får ursäkta om detta blev långt och svårt att läsa, men jag bara skrev från hjärtat, behövde få ut det. Kommer troligen skriva mer i tråden senare.