väldigt rakt på och utan förfining eller elegans skulle jag vilja säga.

men ja man får inte vara rädd för att säga till, eller byta om man inte är nöjd =)

Olika.

Hade en helt underbar barnmorska på min gamla UMO. Sen har jag stött på någon bra på akuten, men mestadels har det varit ragator.

Har haft samma helatiden och hon är väldigt bra och duktig.

Bara träffat på en… han var dum i huvudet. Ok på undersökningsbiten men korkad så det förslår.

Åh, läste hela frågan, det var inte för smärta utan för att utesluta att det fanns något som felade därnere eftersom jag hade ordentlig järnbrist.

En del har varit fruktansvärt hårdhänta, ignorerat vad jag säger osv. Har aldrig stött på en försiktig kvinnlig gynekolog.

Undersökningsmässigt har jag träffat på tre vettiga som tagit det lugnt, en överläkare och två ST läkare. Dock kan en av ST läkarna inte ha lyssnat alls på vad jag sa för det han skrev i journalen var helt åt pipsvängen..

Läkaren som jag tydligen ska få träffa fortsättningsvis tillhör den hårdhänta sorten, ST läkaren jag helst vill träffa anser sig inte ha kompetens nog att hjälpa mig vidare

Tycker det är problem med hela läkarkåren/sjukskötningspersonal.

Otrevliga, hårdhänta, tror att man är hypokondriker.. Skriver ut helt fel grejer.

De borde alla gå charmskola!

#6 Kan hålla med dig till viss del men i många fall rör det sig om stress och underbemanning faktiskt.

Tittar man utanför gyn så har jag flera guldkorn till läkare som har hjälpt mig något oerhört! Vet inte vad jag skulle göra utan min ortoped till exempel..

att skylla på sjukvårdspersonalen som vissa gör och att de borde gå charmskola undrar jag faktiskt om de vet hur det går till på ett svenskt sjukhus idag. min sambo går på avdelningar med en fjärdedel av ordinarie personal sjukskriven för stressrelaterade åkommor, där man inte får ett tack för något man gör, där mobbning är vardag, där de aldrig får känna att de har tid med sina patienter hur gärna de än vill sätta sig ner och prata, där man hellre hyr in inkompetent vikariepersonal från poolen än anställer och där de anställda får hålla järnkoll på vikarierna för att de inte ska ställa till det. jag umgås med många sköterskor, och det är inte bara en av dem som går hem efter jobbet och sätter sig och gråter av utmattning och frustration. det är vidrigt hur sjukvårdspersonal behandlas!

min sambo är varje dag rädd att hans licens ska ryka, även om han är en sköterska som alla älskar och som är supernogran, bara för att han alltid har med sig vikarier som inte vet ett skvatt. och av honom och vikarien är det han som har ansvaret för allt vikarien gör. detta har resulterat i att en helt frisk kille på 24 år har dragit på sig kroniska magbesvär och sjukskrivningar…

väldigt OT, men jag får alltid en klump i magen när man drar vårdpersonal över en kam…

Jag har själv jobbat inom vården i flera år. Min mor är sköterska som jobbat många år på huddinge sjukhus. Chestnuts mor jobbar på KSS där vi bor nu. Jo, vi har in inblick. En rätt hyffsad sådan också.

Det är ingen godtarbar ursäkt för att behandla patienter illa! ALDRIG!

Inte heller ursäktar det felbehandlingar, dåligt humör, ignorans, arrgoans, hårdhänthet etc.! Glöm det.

Självklart finns det många inom vården som skulle agera annorlunda med en bra arbetsmiljö, det betvivlar jag inte. Men det är inte OK att det får gå till såhär på patienternas bekostnad.

Jag drar inte alla över en kam.

#8 Jag har svårt att se varför det skulle vara acceptabelt att behandla sina patienter illa bara för att man har en dålig arbetsgivare? Blir inte jobbet roligare om man får patienterna att må bra och känna sig trygga?

Jag tackar alltid den vårdpersonal som varit trevlig. Men surmulna, otrevliga och inkompetenta läkare och sköterskor är bannemej inte värda mer än vanlig hyfs. Tyvärr verkar det enda som hjälper en att få bättre bemötande från somliga vara att bli förbannad och ledsen…

#10 Instämmer.

I mitt fall har det gått så långt att jag, min okänslighet till trots, numera gråter så fort jag träffar en snäll läkare som tar mig på allvar. Det är inte okey.

jodå jag har insikt genom min mor och flera andra. jag vet att det är stressigt, men det spelar ingen roll, det finns ingen ursäkt till att vara hårdhänt, sur och snäsig, och felbedömingar precis som tassy skriver. Självklart är det inte alla som är så, men det finns uppenbarligen många eftersom så många har klagomål.

#8 Som Tassy säger har jag mycket god insyn i vården, då min mor jobbar på en avdelning som till 80% är palliativ vård och även många erfarenheter som patient (de senaste två åren har jag träffat över 70 olika läkare, legat inlagd ett tiotal gånger och antalet akutenbesök är vääääldigt många).

Jag vet att arbetssituationen (främst på akuten) är fruktansvärd och det är egentligen politikerna som inte satsar mer p åsjukvården som är helt åt pipsvängen… MEN det är baske mig ingen ursäkt för att vara hårdhänt, inte följa vårdplaner och bete sig allmänt snäsigt!

Eller vad skulle du som patient tycka om sjuksköterskan vägrade att prata med dig av någon anledning och ständigt skickade in sin elev eller undersköterskan för att besvara frågor de inte hade kompetens nog att svara på? Är det okej bara för att man har en tuff arbetsmiljö?  Eller en gynekolog som ignorerar att du gråter av smärta och halvt om halvt har panik för att det gör så ont? Utan bara manglar på och säger "ja det här känns lite va?"

Jag har träffat ett antal gynekologer för smärta i underlivet. Alla har varit kanon och försökt vara försiktiga. Sista gynekologen ja träffade för smärtor i livmodern var jätte bra och tog allt på allvar. Bokade in telefontid en vecka efter för att följa upp och eftersom smärtorna inte gått över så fick ja en ny besökstid dagen efter. Han har verkligen gjort allt han kunnat.

Självklart gäller det inte alla, men en tillräckligt stor del av kåren för att det ska vara allvarligt.

Som några säger är det också en enorm press, inte minst på sjuksköterskor och det är tydligt att det skulle behövas åtminstone 50% mer personal och att de ska få vettiga anställningsvillkor..

Men på sjukhus är människor extremt sårbara och att bli felbehandlad på olika sätt där är helt oacceptabelt.

Jag tror knappast att det hjälper situationen att automatiskt anta att patienter överdriver smärta, eller att vara otrevlig/hårdhänt eller bara rent oförskämd.

Jag tycker dock att sköterskorna ofta är bättre än läkarna, trots sin press.

Jag har aldrig sökt gyn för smärta. De besök jag gjort hos gyn har jag bara positiva erfarenheter av. Men av att döma av vad jag själv upplevt och tagit del av från andra, så känns det inte som att det är något typiskt för just gyn utan något som finns inom vården oavsett.

Jag har också väldigt god insyn i vården och jag vet att det här inte beror personalen i allmänhet, utan mycket på särskild personal som agerar som de gör samt på alla nedskärningar som sker hela tiden. Men det är ju superviktigt att sådant här tas upp, tycker jag. Med protester och påtryckningar kanske man kan påverka något till det bättre.

#0 Känner igen det där ….. :(

Jag blev remiterad till gyn nu för första gång förra veckan, har haft stora problem med svåra smärter som kunde uppkomma precis när som helst och som fokusera sig runt mage/livmoder och höfterna. På gyn fick jag konstaterat att jag har en Cysta som sitter på äggledaren men gynekologen säger bara "inget farligt många har det". Har varit hos flertalet läkare innan och ingen har kunnat komma på något alls, har gjort alla möjliga prover, allergi, ja allt som rör magen i sig och varit hos denna gynekolog då men ingen hittar något annat och jag har en känsla av att det är just den som bråkar med mig, pratade med min pojkväns mamma som är sjuksköterska och hon har såkallade "choklad cystor", hon beskrev allt om det, hur det kändes, när det hänt och allt annat  om den. Efter hon beskrivit detta känner både jag och min familj en stark koppling mellan hennes berättelse och min egen erfarnhet, Jag tror att den cystor jag har antingen sprängs eller är en sådan "choklad cystor" men denna gynekolog envisas med att nej det är inget farlig, många har det och det går bort med tiden, kroppen sköter det m.m.

 Varför kan inte denna gynekolog förstå att detta är det enda felet de hittat på mig, kan det inte finnas någon som förstår att där kan finnas en koppling och utreda om det skulle kunna vara så istället för att bara säga "nej det är inte den, många har det". Har läst mig till en del om detta också nu och är för mig en självklarhet att det måste vara detta då precis allting stämmer på mig, om det är stora cystor som spricker/sprängs eller en "choklad cystor" vet jag dock inte men för att jag ska kunna komma längre i denna process krävs det att en gynekolog kan ta mig seriöst istället för att ifrågasätta mina tankar hela tiden och bara gå på att "många brukar inte ha något problem" men jag kanske inte är en av de många :/

Funderar på att ringa upp en annan gynekolog och hoppas på bättre tur om att för en gång skull få ett fast namn på smärtan. Jag och min pojkväns mamma har bestämt oss att ta bilen direkt in till akut gyn om jag upplever de extrema smärtorna igen, detta verkar vara det enda sättet att bevisa för en gynekolog men varför måste man bevisa något för dem? ska de inte reda ut sånt här utan att man måste bevisa saker för dem? Tycker ni jag ska gå typ till UM och prata med dem istället, kanske förstår de och lyssnar på en mer än denna gynekolog jag var hos? Funderar på att byta p-piller också kanske är det dem som gör att jag får dessa cystor, läste om det någonstans :/

Är otroligt trött på denna gynekolog jag hade, varför får jag känslan av att hon inte vill hjälpa mig? och att jag kanske aldrig får någon att förstå mitt problem och få hjälp för det?

#0 Oj förlåt ts nu blev mitt inlägg #18 väldigt långt här hoppas det inte gjorde något men kände verkligen att detta med gynekologer som inte förstår eller verkar inte vilja hjälpa till eller lyssna var ett väldigt centralt ämne för mig också, säg till om du vill jag ska ta bort inlägget :)

Sussi. tycker det låter konstigt att de bara nonchalerar och säger att
de sprängs, går bort med tiden o s v.
Små cystor kan ju försvinna spontant. Själv har jag tagit bort 2 st
som var små men fick operera bort en cysta +ena äggstocken då
cystan var literstor.
Tycker att de borde ha sagt till dig att gå på regelbundna kontroller
för att se så att den inte växer till sig. För den som är ung och framöver vill ha barn så är det ju inte bra att få äggstocken borttagen.
På mig var det tal om att jag eventuellt skulle få ta bort hela livmodern
men det behövdes inte. Tack och lov var min tid över när det gäller
att skaffa barn men det hade ju varit katastrof om jag varit yngre.

Mina små cystor togs ju som sagt bort, de knippades bort vid ett vanligt mottagningsbesök.

Så med tanke på att de kan bli literstora så föstår jag inte varför de visar denna nonchalans.

Ja, jag har också väldigt dåliga upplevelser inom vården, som när jag skulle in och göra en gastroskopi för mitt ständiga illamående så kom läkaren in, var sur och gring, sa inte ett ord eller hej eller dyikt och tryckte sedan VÅLDSAMT ner kameran och slangen vilket man absolut inte får göra vid sådana här undersökningar, sen så får man inte rycka upp slangen uten den ska dras upp försiktigt, men han ruiktigt slet upp den, och då kan man få inre skador och blödningar, plus att jag äter blodförtunnande och har mycket lättare att blöda än andra personer, och har dessutom ett hjärtfel och då måste man vara extra försiktig, sen så tänkte han bara gå utan ett ord och då frågade jag vad det var och då fräste han "bara ett magbråck!" och gick…

Och jag är inte helt bakom flötet utan ganska mycket inom läkarvetenskap/medicin då jag alltid varit intresserad av det och läst på mycket och är ganska vetenskapligt lagd..

När det begav sig för länge sedan och jag gick på ungdomsmottagningen så var personalen där helt ok. Träffade aldrig en gyn där. Sedan gick jag på Maia-kliniken och de var helt underbara! Gyn där tog sig tid. Förklarade osv. Mjuk i händerna vid undersökningen och den där utlämnande känslan fanns inte hos mig.

Sedan lade de ner verksamheten (men de är tillbaka snart! Jippiii!) och jag fick gå till en annan. Han fattade ingenting. Visade inte heller något intresse. Mina besvär var för små i hans värld. Inte tillräckligt djupa eller allvarliga. Pappskalle! Det är min verklighet och min livskvalite! Jag har bytt gyn. Min nya är bra.

Men usch vad hemskt! En sådan människa vill man ju inte ha mellan sina ben. När jag bodde i örebro hade jag en underbar gynekolog/barnmorska. Hon var pedagogisk och försiktig och lagom skämtsam.

Nu har jag bott i göteborg i drygt ett år, jag har varit på gynundersökning en gång sen dess för att lämna cellprov och jag trivdes inte alls med den tanten! Jag kände mig jätteobekväm! Hon var väl inte hårdhänt men hon pratade ingenting med mig. Kommer inte gå tillbaka dit. Besökte en privat vårdcentral och pratade med en otroligt trevlig läkare där, hon behövde inte undersöka mig då utan det var annat prat men jag ska definitivt be om att få gå till henne nästa gång jag behöver.

Ja det är viktigt med vem man släpper innanför benen  Personkemi är viktigt. Frmförallt så tycker jag det är viktigt att man blir sedd och hörd.

#18 Chokladcystor är väl endometerios om jag inte minns alldeles tokigt. Om du har endo så bör du komma under behandling så sök igen.

Jag har endast negativa erfarenheter av gynekologer. Den enda som varit försiktig var den läkare som gjorde efterundersökningen för tio år sedan, alla andra har varit hårdhänta, inte lyssnat, nonchalerat smärtan, en till och med skrattade hånfullt när jag sa att det gjorde ont.

Allt detta har lett till att jag gråter varje gång jag lägger mig i gynstolen. Det har blivit som ett trauma, jag har så dåliga erfarenheter och kroppen minns väl smärtan och förnedringen jag utsatts för, så tårarna börjar rinna och kroppen börjar skaka utan att jag kan någonting åt det. Detta resulterade i att gynekologen jag gick till senast skyllde all min värk på depression (som han antog att jag hade eftersom jag grät så mycket). Visst, blödningskrångel, helvetiska smärtor och cystor på äggstockarna - allt beror nog på depression. Eller inte.

Just hårdhäntheten har jag svårt att förstå. Varför göra undersökningen mer smärtsam än den behöver vara? Är de sadister de jävlarna?

Den senaste tiden har jag haft väldigt bra tur med gynekologer, försiktiga och lyssnar. Så de finns där ute!

#6 Ja jag förstår inte varför dem jobbar med att hjälpa människor när dem skiter fullständigt i människor.

Har faktiskt enbart träffat trevliga gynekologer som jag alltid fått bra förtroende för.

Jag har haft både och, både bra och dåliga, men aldrig haft några akuta besvär. Eller jo, en gång, och då hade jag fått ett missfall. Blev ganska dåligt behandlad. Vet inte om det berodde på språkproblem, men otroligt oempatisk var den mannen.

Jo, värst tycker jag att det är när man får personal som pga språkbrister inte förstår en eller uttrycker sig otroligt klumpigt. Vad sägs om en gynekolog som under undersökningen kläcker ur sig "Ursäkta, nu kommer jag!" vid varje tillfälle han skulle "in"?

#30 Ha ha ha ha… otroligt klumpigt. Undrar om han var medveten om det… måste i så fall ha en otrolig ångest för varje gång han kläckte kommentaren. Kanske var det en tvångsnojja som han inte kunde stoppa…

Jag har inte heller sökt för smärta. Sist jag träffade gyn så var det när jag fick missfall förra veckan. Jag blev så otroligt bra bemött av 3 olika läkare o sköterskor mm.när jag blev undersökt så var de så försiktiga. Jag jobbar själv i vården och stundtals e det väldigt stressigt men man får bita ihop. Men visst jag erkänner ibland tar tålamodet slut men aldrig att jag skulle vara hårdhänt för det

Mina 3 gynekologer har alla varit underbara. Humoristiska, vänliga, försiktiga. Har enbart gått på privata kliniker och alla har varit män. Jag har hört en hel del dåliga berättelser om hårdhänta kvinnliga gynekologer.

Jag har bara träffat en gynekolog och det var när jag sökte för smärta. Hon var forcerande och lyssnade dåligt på vad jag hade att berätta, ställde dåliga eller inga följdfrågor och gick snabbt vidare vilket gjorde att jag inte fick någon chans att ge henne hela smärt-bilden. Hon sa direkt att det var två alvedon och en ipren som gällde. När jag försökte säga att jag redan testat detta så sa hon bara att 'du har nog inte testat att ta dom tillräckligt noga, så testa en gång till' (hon syftade på att man ska ta dom tidigt, liksom innan smärtan kommer, och sedan var 4e timme). Fick inte heller någon chans att berätta om alla andra sorters smärtstillande som jag fått utskrivna på recept och provat men inte blivit hjälpt av.

Undersökningen gjorde ont och hon reagerade knappt på det trots att jag sa det högt flera gånger förutom mina kvidanden. När jag skrev till ordentligt och samtidigt började gråta så tittade hon på mig och sa 'ja den här undersökningen kan göra lite ont' och sedan fortsatte hon.

Innan det så har jag bara träffat BM och dom har varit väldigt snälla och hjälpsamma och otroligt noggranna med att det inte ska göra ont och dom lyssnar på allt man har att säga. Tyvärr kan dom ju inte hjälpa till med så mycket av smärtan.

Borde man gå och kolla upp sig hos en gynekolog? Jag har aldrig varit hos en sådan men trodde att man blir kallad i en viss ålder. Känner inte så starkt för att gå dit när man hör alla skräckhistorier.

#35 Nej, har du inget problem så har du ingen anledning till att gå till en gynekolog. Det år man fyller 23 (vet inte om det varierar mellan landsting) så kallas man för cellprovstagning, dom tar ett litet lätt prov från livmodertappet och tittar om du har cellförändringar (som senare i livet kan utvecklas till cancer om man inte gör något åt det tidigt). Ett cellprov tar en vanlig barnmorska, som av min erfarenhet är trevliga tjejer. Om det sedan visar sig att du har cellförändringar så går man till gynekologen för att få det undersökt lite noggrannare, om man inte har cellförändingar så går man inte till gynekologen utan då fortsätter man att bli kallad var 3e år till den vanliga BM. Om man har problem med ovanlig smärta eller något annat fel så kan man gå till en gynekolog för att få det undersökt, men så länge man mår bra finns ingen anledning att gå dit.

#36 Ok tack för upplysningen. Jag fick en kallelse för något år sedan att gå och vaccinera mig mot livmorderhals-cancer så det kanske man borde gå och göra.

#37 Ja det låter som en bra idé att gå och vaccinera sig.