*puffar* Ingen som varit med om detta som vill dela med sig?

Tror inte det är så jättevanligt det du frågar efter. För dom allra flesta som är positivt inställda funkar det. Tror inte jag känner nåt endasta undantag.  En svägerska slutade snabbt amma, men det var för att hon inte trivdes med att vara så bunden (alltså hennes eget önske)

#2: Lite så upplever jag också det egentligen, VILL man verkligen amma och försöker så funkar det nästan alltid. Det går om man vill, kroppen är så himla smart och imponerande. Däremot känner jag några som gav upp amningen med första barnet men fortfarnade känner sig peppade nog att amma det eventuella andra barnet! Så nog finns dom där ute alltid :)

Jag har en väninna dom det inte gick alls för. Gångarna var för trånga, och försöken pågick i två månader och resulterade i inflamationer och sår. Tyvärr har vi ingen kontakt idag.

För min del var det massor krångel, trollet tog bra tag men rullade sen in underläppen. Skav och blodet rann, men jag envisades ändå. Amningsnapp var ett måste, och det tog henne 45 min att tömma bröstet. Kunde inte hålla henne själv, hon vägrade äta om hon inte låg på amningskudden. Hon delammade ändå till hon va 9 mån, så jag passar inte in i specen eftersom jag kämpade vidare fast det var så mycket krångel.

Med andra barnet funkade det perfekt, hon hade helt rätt tag o allt var klockrent.

#5 - Du får ändå gärna berätta mer, hur lång tid tog det innan ni kunde komma igång med det efter födseln? Vad fick du för stöd/hjälp inom barnavården? Om du är intresserad så skulle det kunna bli nånting ändå ;) Det är ändå ingen annan som har hört av sig så vi är nog glada över att någon överhuvud taget vill dela med sig :)

#6 - Det är snart tio år sen, så jag har inte så bra koll på exakta tider längre. Det skulle inte bli mycket till artikel. Men jag kan försöka svamla ihop lite.

#7 - Jättegärna! Bara att PM:a :)