Misshandel ?
Jag börjar med att berätta att jag alltid tyckt såhär om kvinnor som blir misshandlade av sina män. Jag har aldrig förstått varför dom inte lämnar männen, aldrig förstått varför de stannar, har sagt att dom är dumma som gör det…
Men nu till mig själv.
Jag har varit tillsammans med min sambo i lite mer än ett halvår. Han har en vad ska man säga, kriminell bakgrund. Med misshandel av kvinnor sen tidigare, dömd för detta en gång. Dock har jag gett honom en chans att visa att han inte är sådan. Han har inte gjort någonting fram till i tisdags, på juldagen av alla dagar på året.
Vi var hos ett par vänner och drack, för en gångs skull var vi sams. Fram till en liten insident och vi började bråka inne på en toalett, helt plötsligt tar han tag i mig och slänger in mig i badrums väggen. Jag får en smäll i huvet bland annat och blir snurrig & får inte fram ett ord, han tar upp mig och säger åt mig att lägga av och resa mig upp & skärpa till mig varav han slänger ner mig igen i hörnet. Folk står utanför och börjar ropa och banka på dörren & undra vad som händer, tills en tjej använder kniv för att öppna dörren. Vi har bråkat förut "på fyllan" men det har aldrig gått såhär långt. Det blir världens liv och en kompis till min sambo börjar även han bråka med honom & försöker hålla fast honom för att han blir helt galen, aldrig sett hans ögon se ut så som dom gjorde. De låser sen in sig på toaletten och helt plötsligt börjas det skrika och saker flyger & dörren går nästan sönder för att de slåss där inne. Jag var livrädd och ringer polis som kom dit. För att förkorta lite nu, hände en massa efter det så tar polisen med honom & jag sover hos ett par andra den natten.
Morgonen efter ringde polisen upp och sa att de släppt honom för att vi hade kommit överräns om att de skulle göra det. Senare på dagen åker jag hem för att han vill prata. Allt kändes så skumt, så konstigt.
Kvällen de tog honom så avskydde jag honom, var rädd samtidigt som jag saknade honom och undrade vafan jag hade gjort som ringt polis..
Vi blev "sams" och bor fortfarande ihop.
Jag har inte accepterat det, vill fortfarande att det ska fungera mellan oss, vill inte lämna honom samtidigt som hjärnan säger åt mig att göra det, jag är inte värd det här det vet jag. Men jag älskar honom, för den han är när han är nykter.
Jag är rädd, orolig för vad som ska hända nästa gång han dricker och blir sådär full, trots det så stannar jag. Varför? Jag vet inte ens det själv och helt plötsligt förstår jag andra som stannar de med. Har fått en helt annan insynsvinkel. Anhöriga säger åt mig att lämna men jag vill inte, vill inte förlora det vi byggt upp och hade innan…
Tar gärna emot åsikter eller de som varit med om detsamma.
Det är sjukt jävla skitsvårt att lämna någon man älskar, så är det bara. Däremot vill jag att du tänker efter, han har gjort det förut - han kommer göra det igen. Är det verkligen värt det? I en utomståendes ögon så har ni inte längre det ni hade innan, jag kan sätta mitt eget liv på att du är rädd för honom och att du trampar på äggskal runt honom - och gör du det inte nu så kommer du definitivt göra det inom en snar framtid. Att vara rädd för den man anser sig älska är inte kärlek.
Den enda som kan ta tillbaka makten över ditt eget liv är du själv. Det händer aldrig bara en gång.
Numret till kvinnofridslinjen är 020-50 50 50. Det här är en bra sida med info: http://www.kvinnojouren.se/kvinnojourerna
![[silkesnosen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag har inte varit där du är och jag är livrädd för att hamna där, då jag tror att det är så det fungerar, man tänker…om han bara inte druckit, han är ju så underbar annars….. Sanningen är den, att så länge inte han själv söker hjälp, är ärlig och arbetar med det och du bara accepterar och inte visar tydligt var du står, så är jag rädd att de kommer hända igen. Han vet ju att han kunde göra det och du stannar ändå, han kommer att tillåta sig att "puscha" den gränsen.
Jag förstår att det är svårt, men ni kan inte bo ihop och låtsas som om det regnar…ni verkar ju bråka en del annars också, så flytta isär. HAN ska söka hjälp själv och sedan får du väl se var det hamnar.
Jag vet att jag borde lämna, att jag inte ska acceptera, det gör jag iofersig verkligen inte men det ser nog ut så i hans ögon tyvärr. Hade nyligen en diskussion och det verkar som han vet att han gör fel och att det finns saker han ska sluta med, dvs alkoholen. På nyår ska han ej dricka, får väll se var det hamnar. Vill itne sitta och vänta på nästa gång det ska hända men bara att få se om han kan låta bli på nyår är en sak jag vill se. Minsta lilla nu & jag lämnar den saken är säker.
Blir irriterad på mig själv att jag inte verkar få in i huvet att det förmodligen kommer hända igen, samtidigt som jag vill att det ska fungera och hoppas som sagt..
Det låter förmodligen hur dumt som helst i era öron, som inte varit med om liknande. Det hade det gjort i mina för en vecka sedan.. Nu är det en helt annan sak helt plötsligt.
Jag tycker du ska prata MYCKET TYDLIGT till honom och göra fullständigt klart att det som hänt accepterar du INTE (så det inte finns nån minsta chans att det för honom kan se ut som att du accepterar). Det att du är kvar nu betyder INTE att du är kvar fortfarande om han gör nånting liknande igen, utan tvärtom, skulle det hände någonsinn igen då kommer du lämna honom omedelbums! Det ska han veta!"
ja det är han väl medveten om, eller borde vara efter det jag sagt och så vidare. Har varit tydlig och pratat och pratat även fast jag vet att han inte tycker om sånt. Brukar vara den som alltid skrattar, har nog aldrig varit så allvarlig i hela mitt liv tror jag. Det verkar som att det gått in hos honom men man kan ju aldrig veta säkert.
Jag hade aldrig i livet ens blivit tillsammans med en kvinnomisshandlare från första början! Slog han mig en gång, ja that's it! Aldrig mer! Skulle gjort slut med det samma! Det är både elakt och extremt respektlöst!
Visst är det svårt att veta när man inte har varit i en sådan situation, men jag känner mig själv och vet var jag har mina gränser.
Folk som använder våld som en lösning när de blir arga ändrar sig aldrig. Slagen en gång = det kommer att hända igen. Därför ska man lämna männen efter första slaget, så man inte fastnar i förhållandet.
Om man går tillbaka i tiden så var männen de aggressiva jägarna… tror på sätt och vis det ligger kvar att kvinnor tycker det är tändande med stora starka män och jag har hört om dem som går tillbaka till sina misshandlande män gång på gång.. på något vis finns det en fascination om det, det är jag helt säker på.
TS, du ska ställa ultimatum. Jag håller med Pyromanen.
Klart och tydligt ska du förklara att detta accepterar du INTE.
Det verkar som det handlar om alkohol. I så fall så ska du kräva att han inte dricker. Har han problem så tycker jag du ska kräva att han går i behandling.
Det kommer att hända igen. Du vet inte hur det kommer att bli nästa gång. Du kanske inte ens överlever.
/Maria
6# största problemet är att det brukar aldrig börja med slag tidigt i förhållandet utan det börjar med det psykiska bryta ner isolera m.m och när väl slagen kommer då är det svårt nästan omöjligt att lämna…tyvärr
8# jag instämmer tänk oxå på att om/när du lämnar det är då tyvärr som det är som allra farligast så var försiktig väldigt försiktig….
mitt råd är tyvärr lämna och det så fort det bara går för han kommer fortsätta att misshandla dig och genom att du stannar kvar så kan han fortsätta med sitt beteende…..
jag tror enda sättet att visa att du menar allvar är att gå din väg
behöver du hjälp och stöd så finns kvinnojouren dom är väldigt bra där
Starta ny diskussion