Alltså det ska inte påverkas på ngt sätt, när du väl har läkt. Jag upplevde dock att det tog ett tag innan jag var okej igen. Graviditet, tja det beror nog på hur mkt de tog bort, men generellt ska det ju inte göra det. De har liksom hyvlat på ytan…

#1 jaha okej! Hade du mycket blödningar och så efteråt? Jag blödde inte jättemycket den första tiden men efter ca 1,5v blödde jag floder! Var inte alls roligt! Men det höll väl i sig i någon dag bara sen vet det bara som mörkare flytning! Men tror allt är läkt nu då jag kunnat ha sex utan att det känts konstigt och set blödde inget! Så borde väl vara lugn :)

Nej jag blödde inte mkt, men jag hade efterblödningar ganska länge. Det tog flera månader innan jag var läkt, så det är ju olika.

Usch va jobbigt! Det är ju inte kul att gå runt så! Men man ska va glad att dom tagit bort det iaf :)

Jag gjorde en i tisdags (6/11) så än sålänge är jag ju såklart inte läkt ännu, men jag blöder ingenting nu, bara lite färgade flytningar. Jag måste avstå, träning, sex, bada, tamponganvändning, tunga lyft i 3 veckor enligt gynekologen. Kommer se till att vara ordentligt läkt innan jag gör ngt av ovan nämnda saker. Gynekologen sade även till mig att mens, ägglossning och graviditeter inte ska påverkas, dessutom var det inte så mkt de behövde ta bort på mej och det är ju skönt!

#5 Okej, blev du sövd då eller fick du bara lokalbedövning?

Ah det är ju väldigt viktigt att man undviker allt det där så att det får läka ifred. Man vill ju helst inte dra på sig någon infektion.

Jag var jättenervös innan koniseringen och hade läst allt möjligt att dom blött mycket, haft jätteont osv. Men jag tycker ändå att allting gick väldigt bra. Förutom efter ca 1,5 vecka då det började störtblöda, men det var ju pga att sårskorpan lossnade.

Jag fick tyvärr väldigt lite information så jag har inte vetat någonting efteråt vad som kan hända osv. Men jag ringde dit sen och fick lite svar på mina frågor!

Men vad för grad av cellförändringar hade du? Jag hade ju måttliga, grad två tror jag det är

#6 jag fick en lokalbedövning, jag var rädd att det skulle göra ont när de lade bedövningen och gynekologen sade att de 2-3 första sticken kunde stickas lite men jag kände inte ett smack, tack och lov. Jag fick en bedövning som innehöll adrenalin så man kunde få lite hjärtklappning och pirr/darr i benen, men knappt det kände jag av heller!

Jag var som sagt oxå rädd att det skulle göra ont men ngn smärta kände jag inte alls, dock blev det tillslut obekvämt att ligga där så länge (typ 15-20 min) och man känner ju ändå att de pillar och grejar "där nere".

Jag fick oxå veta att om ca 10 dagar kan få en blödning då sårskorpan lossnar men det lär nog ske samtidigt som jag ska ha mens så jag kanske inte ens märker det heller

Så kort och gott var jag betydligt mer orolig än jag behövde vara! Och absolut ska man ta vara på de restriktioner gynekologen ger! Det måste få läka ihop ordentligt!

Jag hade oxå måttliga innan koniseringen, men av vilken grad vet jag inte, det får jag kanske veta med svaret jag ska få om en månad ungefär. Men jag hade inte så mkt och det såg rätt bra ut så han trodde jag skulle slippa behöva genomgå detta igen!

#7 Men det var ju skönt att det inte gjorde ont. Jag blev ju sövd så jag slapp ju känna något i alla fall. Var så nervös så det var nog lika bra men fick sova under tiden :) Men som du säger man ororar sig mer än vad man behöver. Men det är väl bara för att det är något man inte vart med om tidigare och inte riktigt vet vad exakt det är dom ska göra!

Ah men det var ju skönt att höra :) Förhoppningsvis har dom ju fått bort allt och att det inte kommer tilblaka.

Jag fick ju mina provsvar för ett tag sedan där det stod att cellförändringarna var mer tilltalade än vad man sett på tidigare prover men att dom fått bort det med marginal, och att jag skulle på ny undersökning om 4 månader. Så jag hoppas ju innerligt att allting är som det ska där nere nu :) För att gå igenom det en gång till orkar jag inte alltså :P

Ja jag blev oerhört lättad när jag tom undrade om han ens börjat sätta bedövningen, jag kände verkligen ingenting! Men jag avskyr sjukhus och nålar, blodprover etc etc så jag höll ju på att svimma när allt var klart och jag reste mig ur stolen för jag hade legat och varit så spänd, nervös och inte andats ordentligt (så gör jag alltid när det gäller sjukhusgrejor) så jag är ju väl medveten om att jag kan bli svimfärdig men de lade ner mig i stolen igen och lutade den baåkt och så fick jag lite vatten, sen var allt bra igen

Jag blöder ju ingenting nu heller vilket är jätteskönt, behöver nog egentligen inte ens ha trosskydd men har det nu udner dagarna ändå för man vet ju inte när det kan börja blöda eller om man får rikliga flytningar tex…

Jag vet inte varför vissa blir sövda och andra inte, jag hade inget val. Men skulle det behöva göras om igen ngn skulle jag nog helst vilja bli sövd, mest för att slippa det psykiska obehaget så att säga.

Men jag är oerhört tacksam över att det gick så smidigt och smärtfritt trots allt! Och nu kan jag ju kalla mig för kärnfrisk när det dåliga från "mitt inre" är borta! Haha!

Det värsta är att jag precis kommit igång med träningen igen och nu får jag ju inte träna! Men jag ska ta promenader istället, det måste väl vara bra för läkningen..?

Jag ska få svar om ca 4 veckor och sedan återkoll om 6 månader.

Klart vi är friska där nera nu! Ingen tvekan!

#9 Nä usch det förstår jag. Nålar och sånt är inge vidare skoj! Men skönt att det gick smärtfritt :) Klart man blir nervös, känner igen det du säger med andningen. Vet inte varför det blir så riktigt :P

Jag hatade nålar och allt som hade med det att göra så jag bestämde ju mig för något år sen att jag skulle bli blodgivare för att bli av med sprutskräcken samt hjälpa andra. Nu har jag faktiskt inte svårt för sprutor längre, visst det är inte kul, men det gör mig inte så mkt. Så det är skönt :)

Jag undrade faktiskt lite över det där varför vissa blir sövda och andra inte men jag har faktiskt ingen aning :S Jag läste nånstans att man blir sövd om man hade större cellförändringar men sen har jag även läst om vissa som haft samma som jag som fått lokalbedövning. Det kanske är olika från sjukhus till sjukhus?

Fördelen med att bli sövd är ju som du säger att man slipper vara nervös och orolig. Det gick ju så himla snabbt och bli sövd så man hann ju inte tänka så mkt på det. Enda nackdelen är väl att man kan bli rätt groggy när man vaknat upp igen. För mig var det rätt lugnt, men det är väl för att en sådan operation går så snabbt och man är ju inte sövd så länge!

Skönt att du inte blöder så mkt :) Jag blödde ju som sagt bara i perioder så att ha trosskydd på sig kan nog vara rätt bra. Så att man inte är iväg nånstans och så kommer det värsta floden :P Den är ju lite jobbig. Jag hade också trosskydd alltid för man vill ju inte stå nånstans och vara helt nerblodad:P

Promenader kan ju inte skada läkningen, skulle jag inte kunna tänka mig. Det är ju bara bra att man ändå rör på sig och får lite frisk luft :) Det är ju bara sålänge man nte göra något för ansträngande.

Hehe Jaa, man får vara positiv. Inga cellförändringar ska komma tillbaka på oss inte :D