Jag hade ett förhållande med en kille från i början på året till i början på augusti då jag fick nog och gjorde slut. Det dödade mig nästan, då jag älskade honom mer än allting annat och verkligen ville få det att fungera men man är två i ett förhållande och han var inte villig att kämpa.

Det har varit slut i tre månader nu och under den här perioden har vi gått ifrån att bråka, till att vara kompisar, till "kanske blir mer i framtiden" till "det kommer aldrig bli vi igen, jag hatar dig", till kompisar igen osv..

Under tiden jag var tillsammans med honom så började jag prata med en kille över internet. Vi kom varandra genast väldigt nära och det har bara utvecklats. Mitt ex bor 30 mil bort och den här killen bara 5 mil härifrån. Vi skulle träffas när jag fortfarande var tillsammans med mitt ex men han ville inte det ifall nått skulle gå fel sa han. Så vi fortsatte prata över internet och smsade. **Alltså, BARA som kompisar, ingenting annat. Min avsikt var att vara med mitt ex så länge jag levde. Det var inte mitt fel att det tog slut. 

**Iallafall, efter att det tog slut kom vi varandra ännu närmare. Idag är han min allra bästa vän, vi smsar hela tiden. Flera gånger har han kommit hit och vi har åkt en sväng i hans bil, stannat nånstans, bara pratat och myst.. När mina vänner läser det vi skriver till varandra säger dom att vi beter oss som ett par. När jag pratar med andra killar blir han svartsjuk fast själv säger han att han bara är rädd att jag ska bli sårad. När han pratar med andra tjejer, som en gång t.ex, då var det en tjej som skrev till mig och påstod att hon var hans tjej. Det förstörde nästan hela våran vänskap. Jag blev svartsjuk, men vet inte om det är så att jag är kär eller om jag bara är rädd för att förlora honom?

Han kom hit för drygt en vecka sen, mitt i natten, och vi åkte in i skogen och gjorde lite saker som vanliga vänner inte gör. Sen kramades vi massa och pratade tills solen gick upp då han körde hem mig igen och åkte hem. Några dagar senare hörde han inte av sig på några timmar och jag blev orolig (ja så mycket pratar vi) och så fick jag ett sms tillslut; "förlåt för att jag inte hört av mig. har fått 4000kr i böter och indraget körkort" .. Han körde väldigt mycket för fort och åkte dit för det. Vilket betyder att vi inte kommer att kunna träffas på 4-5 månader. Och bara tanken på det gör att jag får panik. Sen får jag panik för att jag får panik.

Han är det enda bra i mitt liv. Den enda som jag kunnat träffa som jag velat träffa. Den enda som jag vill prata med.. Är jag kär? Eller försöker jag ersätta mitt ex? Dom är inte lika på nått sätt, min vän är där 24/7 och exet var kanske där 1/7. Ingen tid för mig alltså. Men vilket fall som helst, så vore det illa om jag har känslor för honom. För han vill inte att jag ska få det, han vill inte såra mig för han vill inte ha tjej.

Jag tänkte att jag skulle pratat med honom om det här snart, men det känns så kasst nu när vi inte kommer ses. Kanske bryter han kontakten med mig? Kanske vill han aldrig mer träffa mig? Vad gör jag då? Hur fan ska jag klara mig? Bara det att inte kunna träffa honom under tiden han inte har nått körkort är hemskt.

Han säger att han älskar mig mest, att jag är hans allt, att jag "bara är hans", att han aldrig vill förlora mig osv.. Varför kan vi då inte ta steget längre och bli mer? Inte nu kanske, men senare.. Vi pratade om det lite smått innan jag kände såhär, då det var "nej nej nej" för mig också.. Och då sa han att han aldrig någonsin ska ha tjej igen. Men ett tag sa han också "vi får se hur det blir"..

Jag är så förvirrad och det här är ingenting jag vill ta med honom förrän vi kan träffas igen. Så vad ska jag göra? Någon som har varit med om nått liknande?

Jag behöver hjälp..