Mensvärk
Hej!
Jag har alltid haft väldigt mycket mensvärk. När jag gick i skolan var jag oftast hemma under tiden jag hade mensvärk, och kan i princip bara ligga nedbäddad i sängen med något varmt hårt tryckt mot magen. Minsta rörelse ökar bara smärtan, så jag har aldrig i hela mitt liv förstått det där rådet att röra på sig när man har mensvärk. Det skulle nog inte dröja länge innan jag skulle både gråta och kräkas av smärta i sådana fall. 
Grejen är att det bara blir värre ju äldre jag blir, och jag undrar varför? Är det normalt? Jag fick mens när jag var tretton och nu är jag tjugotre. De första åren fick jag mensvärk några timmar innan själva mensen kom, så jag visste alltid och var förberedd. Sedan började jag få mensvärk dagen innan mensen kom, och jag visste då att "imorgon får jag mens". Nu känner jag av mensvärken i omkring fem-sex dygn innan själva mensen kommer, och naturligtvis har jag såklart också ont de första dagarna under mensen (vilket jag alltid har haft). Jag klarar knappt av att röra på mig överhuvudtaget, jag får frossa och fryser som en hund, och så svänger det och det känns som att jag håller på att svettas ihjäl. Drar jag då av mig täcket blir själva värken värre, eftersom jag dels rör på mig, men främst för att jag blir svalare, då smärtan lindras litegrann av värmen. Det skulle inte förundra mig om jag faktiskt har feber sådana gånger. :S
Mitt sexliv är också rätt fuckat före och i början av mensen, eftersom en orgasm - om det så är fem dagar innan jag ens har fått min mens - sparkar igång smärtan och gör så att jag ligger och kvider i en kvart och måste koncentrera mig på att inte spy.
Sedan ilar förstås smärtan ända ut i tårna så att låren känns alldeles ömma när smärtan domnar bort. Igår var det vidrigt, då kändes det precis som att äggstockarna vred sig ut och in därinne i magen, det krampade ordentligt och kändes precis som när man får kramp/sendrag i vaden eller något liknande.
Ipren/Ibumetin är det enda som har hjälp mig litelitegrann tidigare, men jag vet egentligen inte om det är de som hjälper eller om mensvärken bara går över av sig självt tillfälligtvis efter att jag har sovit ett par timmar, innan det återkommer igen efter ytterligare någon timme.
Har ni några tips på smärtstillande som faktiskt fungerar? Något som någon läkare kan skriva ut åt mig? Tips på vad jag ska göra? För jag börjar bli redigt less på att ha såhär ont, jag orkar inte ens prata under tiden jag har mensvärk eftersom det gör att man spänner magen en liten aning, och minsta ansträngning förvärrar bara allting. Med andra ord är jag bara som en sängliggande, kvidande potatis som inte klarar någonting annat än att försöka sova bort smärtan. 
Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor
Nej det är INTE normalt ha så ont att man inte kan leva ett normalt liv och du borde sökt läkarhjälp redan då du gick i skolan.
+På de allra flesta jobb har man ju även praxisen att man bara får ha 4-5 korttidssjukskrivningar per år ifall man inte har något läkarintyg som visar att man måste vara hemma mer så det kan vara svårt med jobb och att vara hemma flera dagar varje månad. Så bara det visar ju hur viktigt det är att du söker hjälp.
Kan ju finnas många olika orsaker endometrios, cystor etc. som ger smärtor men oavsett vad det är måste man ju få behandling. Så boka en tid hos en gynekolog för utredning.

Håller med #1, det är inte "normalt" fast det är vanligt att ha ont! Uppsök en gynekolog, kan vara så att du har något av det Åsa S skriver, och då finns det hjälp att få!
Och det finns värktabletter som underlättar och kan göra så att man iaf kan stå ut med mensen även om man inte mår som bäst. Naproxen tex finns receptfritt men är billigare med recept, prova det!
Qui dormit, non peccat
Jag känner igen mig väldigt mycket, hade fruktansvärd hemsk mensvärk förut. Fick mens när jag var tio och fram tills jag var femton och skaffade p-piller (dock inte pga av mensvärken) så hade jag muskelkramper, feber, ont i korsryggen, kräkningar, diarré och ibland svimmade jag. Med andra ord inte speciellt hållbart, borde ha sökt hjälp men tog oftast två alvedon och tvingade mig själv att ställa mig upp.
När jag sedan började med p-pillrena så lindrades mensvärken otroligt mycket, fick mer "normal" värk. Sedan skaffade jag p-stav och sedan dess har jag varken haft mensvärk eller mens. Underbart för en som tidigare knappt fungerat.
Så något sorts hormonellt p-medel kanske vore en idé om du inte redan har det? Oavsett så tycker även jag att du bör söka hjälp, man ska inte behöva ha det så. Speciellt inte när det faktiskt finns hjälp.