Inte en susning men tycker nog att du ska rådfråga gynekolog så att det inte är någon infektion eller liknande.

Hoppas att du mår bättre snart! 

Ja alltså jag har väntat de här dagarna eftersom jag inte haft någon feber och mått dåligt förrutom den där lilla perioden i förrgår. Eftersom jag mår bra i övrigt så känns det inte så akut.
Men jag ska ta och kontakta den lokala barnmorskan kanske….
Stundvis känns det dock ingenting alls men den allra största delen av tiden känns livmodern antingen ivägen eller öm/sprängande. Någon som upplevt något såhär intensivt så länge i samband med ägglossning?
Vet ju att alla hormonförändringar i samband med graviditet och förlossning kan förändra menscykeln men såhär kraftigt hoppas jag att jag slipper ha i fortsättningen….
Drar mig lite för att ringa om sånt här då jag tidigare varit rätt fjantig och orolig i onödan många gånger. Har nog ringt sjukvårdrådgivningen m.m. alldeles för ofta i onödan och vill inte att folk ska tro att jag är typ hypokondriker eller så. :P
Blir lätt orolig så har försökt sansa mig den här gången. ;)

#2 Förresten, det är inte urinblåsan du känner av kanske (att den kanske inte blir helt tom utan det alltid står en skvätt kvar som trycker mot livmodern som kanske är öm pga nuvaring? oj, det blev många kanske där )

Min livmoder känns nästan konstant öm och sprängvärker verkligen vid mens. Håller på och utreds varför…

Men alltså, de där hinnorna som kom ut. Allt kanske inte har kommit ut utan det kanske har fastnat på vägen?

Ja jag har funderat på nuvaring också men borde inte det ha kommit tidigare isf?
Vad gäller kissblåsan har jag ingen aning. Har aldrig haft problem med urinblåsan tidigare så vet inte hur det känns. Men jag har inte märkt av att jag känner mig kissnödig eller så och det är ingen skillnad efter jag har nykissat. Tycker jag kissar samma mängd som förrut. Men det är ju inte alls omöjligt.
Men jag har alltid varit extrem storblödare och hade innan graviditeten påbörjat en utredning angående endometrios som vi fick avbryta då jag böev gravid. Rätt vad det är får jag dras med det här kring varje mens p.g.a. alla hormonförändringar. Men däremot bör jag ju faktiskt återuppta den där utredningen kom jag på nu. Har inte tänkt på den tidigare. :P

Ja jag funderade också på om det kunde vara "en propp" som gör att det spränger…. =/
Äsch, vill inte ringa barnmorskan av rädsla att hon ska säga att det nog inte är något. Men jag är ju samtidigt rädd om "min bebis-apparat". Vill ju inte bli steril…. Blä vad drygt!

#5 Tycker jag verkligen att du ska göra, återuppta utredningen alltså!

Hmm, kanske skulle tagit ett grav-test för säkerhets-skull. Tror ju inte det är en möjlighet dock då vi knappt haft sex sen grav och jag haft preventivmedel. Sen tar det troligast ett tag innan allt är i ordning efter förlossningen. Men gör ett för säkerhets skull. Har grav-test hemma sen vi försökte förra året så ska bara låta kisset ligga kvar någon timme. Blir likvärdigt med morgonkiss då.
När jag tänker efter har jag mått konstigt illa på morgonen. Nä jag tror ändå inte att det är det. Vore väldigt konstigt isf.

#8 Låter ju inte som det troligaste men du gör absolut rätt i att kolla tycker jag. Knepigare saker har ju hänt  Men ring vården om det är negativt, du är då inte hypokondriker utan det här låter ju som något dem behöver få kännedom om och bedöma!

Testet var som tur var så negativt det kunde vara. Just nu känner jag mig ganska okej. Avvaktar en dag till ändå.

Min första tanke är nuvaringen. Har använt sådana med (dock ej efter förlossning då jag aldrig haft någon ^^''), och efter ca 2 år utan några problem alls med dom började jag få ont av dem. De lixom låg och nöp i slidväggarna och gjorde på något vis så att jag fick ont runt om i hela underlivet och även i höfterna. Det kändes nästan som att musklerna på sidan av höfterna försökte glida isär från varandra O.O Slutade någon vecka efter att jag sluta med ringarna.

Ringde till barnmorskan förra onsdagen och hon hade ingen aning vad det skulle kunna vara. Vi sa som så att jag skulle avvakta och se om det gick över. Men skulle det hålla i sig eller bli värre skulle jag kontakta vårdcentralen. Ringde dit idag och fick komma på eftermiddagen. Hade ingen infektion i kroppen i alla fall. Kunde inte lämna något urinprov just då så ska lämna imorgon. Det första den här superstressade läkaren sa var att livmodern drar ju ihop sig. Jag sa att men det har ju gått mer än 3 månader sen graviditeten. Ja, sa hon, men den fortsätter och drar ihop sig.
Jaja. Gynundersökning skulle hon göra och jag frågade om jag skulle ta ut min p-ring inför undersökningen. Då undrade om man kunde göra det och om inte den skulle stta i hela tiden. Hon frågade om jag kunde sätta i den sen. Alltså inte särskilt insatt i sånt här.
Tog ut den och hon undersökte mig och konstaterade att min livmoder och livmodertapp låg väldigt långt ner. Hon undrade om det varit några komplikationer vid förlossningen, om de använt sugklocka eller så. Men den var helt exemplarisk. Har dock känt det som en bubbla där nere sen förlossningen och har försökt med knipövningar utan resultat. Har haft svårt att få in p-ringen ordentligt men förstod inte riktigt att det var för att min livmodertapp hasat ner så mycket. Jag har också haft ont vid samlag ibland.
Fick en remiss till kvinnokliniken i alla fall.
Hon sa något om att "livmodertappen ska inte vara ruckbar på det här sättet så långt efter förlossningen."
Vad menas med det? O.o
bra att jag får komma till någon som kan det där med gyn för hon verkade inte riktigt ha allt på det klara i alla fall.