Jag tycker att ett besök på vårdcentralen nog kan vara i sin ordning! Det låter jobbigt, och vem vet - kanske kan du få subventionerad operation för att jämna ut dem?

Problemet är att min mamma jobbar på den enda vårdcentralen som jag vet vägen till här där jag bor :(

Vet inte din mamma om att du är ledsen för att dina bröst är så olika?

Lär dig vägen till en annan vårdcentral då? Det är ju bara att googla. Är det ett så stort problem som du beskriver så borde det vara värt mödan för dig att leta upp en annan vårdcentral för att få hjälp.

Hade jag mått lika dåligt över min kropp som du mår över din, så hade jag gladeligen åkt till en grannstad för att få hjälp. Vad spelar några timmars ansträngning för roll i det långa loppet, om slutresultatet blir att du slipper må dåligt?

Ditt problem är helt klart stort nog för att kämpa för eftersom du mår så kasst, det ska du inte behöva göra! Men du får förbereda dig på att ingen kommer att segla in i ditt liv och erbjuda dig hjälp, utan att du kommer att få kämpa och göra mycket arbete själv. Framför allt inte när svaret på din bön förmodligen är en operation, vilken kostar massor av pengar.

Du är inte myndig än och har förmodligen sluppit hela vuxengrejen med att själv se till att saker händer, förhoppningsvis har du ju levt i skydd av dina föräldrar… men såna här frågor, då du vänder dig utåt för hjälp i form av en vuxen kvinna och inte ett barn, innebär att du måste göra en stor del av jobbet själv. Att få hjälp och vård som vuxen är tyvärr väldigt mycket kämpigare än att få det som barn. I synnerhet när hjälpen kommer att kosta någon (annan än dig själv) pengar.

Jag hade ungefär samma känslor då jag var yngre. Redan från då jag började få bröst i 8-års åldern tills 20 års åldern. Jag även slog mina bröst för jag började till slut hata dem så pass intensivt. Vissa gånger skakade jag i hela kroppen och kunde inte sluta må illa över hur mina bröst såg ut. De andra dagarna grät jag mig till sömns.

Det tog mig oändligt många år tills jag kunde sluta hata dem. Först vid 25-års åldern kan jag någorlunda acceptera dem men jag ska definitivt ta och spara pengar till en operation då jag väl börjar arbeta och tjäna in pengar..

Om du på något sätt kan ta itu med dina känslor eller göra något åt saken så gör det. Det är verkligen tungt att gå omkring och känna så där. Det tar så mycket energi från en.

Finns det ingen ungdomsmottagning där du bor? Kanske prata med skolsköterskan först? :)

Dina bröst kommer fortsätta växa ett tag till så ge det till iaf 20 och se om det jämnar ut sig lite. Det är väldigt vanligt att brösten är olika stora och att ena t.ex hänger medan det andra är lite mindre och fastare. Oftast är det tydligen vänster bröst som brukar vara större än det andra som jag förstått.. :)

Jättevanligt! Googla lite på engelska så får du upp många bilder på kvinnor med olika stora bröst. Det kanske inte får saker och ting bättre, men det får en att inse att man i alla fall inte är ensam! Kram

Jag vill bara säga att jag vet exakt hur du har det. Jag har precis samma problem.(mitt vänstra bröst är MYCKET större än det högra)

Jag gick till skolsköterskan när jag var 17 år. Hon tog mig inte alls på allvar.

"Äsch, det där kommer ju gå till sig, innan du är 20 så är dom lika stora"

Exakt så sa hon.

Idag är jag 31 år och måste köpa bh med D-kupa fast mitt högra bröst får plats i en B-kupa. Jag måste fylla ut den högra kupan jättemycket om jag ska kunna ha annat än stooora tröjor.

Jättejobbigt, ja det är det verkligen och jag förstår dig till 100%

Jag har inte talat med någon mer i vården efter att skolsköterskan viftade bort mina problem den gången.

Jag har träffat en pojkvän för några år sen och han är den enda som sett mina bröst. Han accepterar mig, men han förstår att jag mår dåligt över det för det syns verkligen.

Jag har aldrig nånsin visat mig i bikini eller baddräkt och skulle aldrig göra det heller.

Jag skyllde på allt möjligt för att slippa bada under skoltiden; mens, vattenfobi, klor-allergi etc.  Jag vågade heller aldrig tala med mina föräldrar om det här,

Kram på dig, och du är absolut inte ensam

Tack för alla era svar.

#4 Jo jag ska söka upp en annan vårdcentral men jag har även problem med att vistas bland mycket folk eftersom att mitt självförtroende är så lågt. Jag vågar knappt gå ner till affären som ligger tio minuter ifrån där jag bor, på grund av att jag alltid känner mig så ful och äcklig. Många tar mig inte seriös angående mitt dåliga självförtroende eftersom att dem inte ser det jag ser, utan tror att hela mitt liv är perfekt och tycker at jag ser bra ut bla bla bla. Men mina bröst är bara en del av mitt dåliga självförtroende, en av dem största anledningarna till att jag inte gillar hur jag ser ut, men det finns även en hel del fler anledningar till varför jag mår så dåligt och inte tycker om hur jag ser ut.

#8 Vad skönt att veta att jag inte är ensam, samtidigt tycker jag väldigt synd om dig eftersom att jag vet precis hur du känner. Men det är väl bra att det finns fler än en person på jorden med samma problem som någon annan, annars hade man ju känt sig ännu sämre än vad man redan gör. På så sätt vet man iaf att man inte är ensam om att ha det problemet man har. Men sikken bra pojkvän du har som accepterar dig för den du är, det måste kännas skönt att inte behöva gömma sig för honom! Kram på dig.