… Han har inte samma normer som du? Du får helt enkelt vara väldigt tydlig med honom om vilka saker du vill att han berättar för andra och vad som du inte vill att han ska göra.

Jag har människor jag kan prata med allting om, hur pinsamt/privat det än är, och jag är därför en person som behöver ha tydliga signaler om det är så att man vill ha "vardagligt prat" privat.

Jag har det likadant o lider med dig. Blir oxå jätte arg på min sambo när han berättar sånt för sin mamma som jag för övrigt inte tycker om för hon snokar o har sig redan för mycket

Det kanske är så att han har en väldigt bra relation med sin mamma? Ingen mor till son relation utan mer som kompisar? Då blir det lätt så att man pratar om sådant som man inte ska prata om. Prata ut ordenligt med honom. Mitt ex var likadan. Han var en sådan mammagris utav dess like så jag orkade inte mer. Jag var irriterad konstant och han tyckte jag var jobbig som var irriterad. Jag sa till honom ofanligt många gånger att det var vi som hade en relation och vill man hellre umgås med sin mamma så kunde det lika bra va.

#1 Fast när man vid VARJE tillfälle man pratar om en sak påminner om att detta är mellan oss och detta är privat. Då tycker jag att det är jävligt tydligt. Vet inte vad mer jag ska göra. Vi är överrens om att det är privat och vi är överrens om att han inte ska prata med sin mamma om detta. Men när han sitter där och pratar med sin mamma så existerar inte spärren, han bara babblar på och berättar allt utan att tänka igenom det och utan att komma ihåg att vi sagt att det är privat.

#2 Ja hans mamma är ju bra på att få honom att prata också, hon älskar skvaller och skvallrar mer än gärna.

#3 Har pratat om detta många gånger. Men han glömmer. Tror inte han gör det med flit, för sådan är han inte. Men han glömmer… Han är även sådan att han inte riktgit brutit upp med sina föräldrar utan är väldigt både mammig och pappig och trots att i bott ihop i ett år och att han innan dess bott hemmifrån i 4 år så känns det fortfarande inte som att han riktigt släppt sitt hem, han bor fortfarande i det där pojkrummet (som numer hans yngre bror tagit över, men det hjälper inte rikigt ändå). Så när mamma eller pappa frågar om något så berättar han om sitt liv, för han är van att dela allt med dom. Dom har inte en kompisrelation, men en öppen förälder/son-relation där man pratar om sitt liv. Så när mamma frågar vad som är nytt i hans liv så berättar han vitt och brett att 'jo vi ska på visning på ett hus på lördag' och vips så är mamma med och ska köpa hus åt oss och hela släkten vet att vi letar hus. *suck*

#4 Då är det ju ett problem.

#5 Jo precis. För självklart så har man olika värderingar och det är inte självklart att man anser samma saker som privata. Just därför är jag noga med att kommunicera och inte bara räkna med att det ska vara självklart att förstå hur jag upplever det. Men när man kommunicerar men han ändå glömmer sig, hela tiden. Gha.. Blir bara så ledsen ibland. Han blir ju jätteledsen när jag säger till, men då är ju skadan redan skedd och han lär sig inte till nästa gång tyvärr, det har hänt väldigt många gånger nu. Han berättar ju för mig att han har pratat med mamma eller pappa om ditt eller datt och då när det flyger förbi något som vi egetnligen bestänt är privat då säger jag till att 'jo men det där är ju privat, det skulle du ju inte prata med mamma om' och då svarar han oftast nåt i stil med 'ojsan, det har du ju rätt i'. Så han går ju inte bakom ryggen på mig eller är medveten om att det blir fel när det blir, men först när jag påminner honom så minns han att vi bestämt att inte säga något, men då är det ju försent.

Men varför är det ett problem om han berättar saker för sin mor? Jag tycker bara dte är kanon om min partner har en fin relation med sina föräldrar! Är hon otrevlig eller lägger  sig i för mkt?

Särskilt en sådan sak som ev husköp är ju kanon ju fler som hjälper till och tipsar om saker att tänka på. Man kan ju sällan allat om avlopp ch allt annat man ska tänka på när man köper hus.

#7 Det är ett "problem" av just dom anledningar som jag skrivit i tråden, framförallt att han pratar trots att vi kommit överrens om att det är privata saker. Jag skiter i hurivida du tycker det är praktiskt eller inte, JAG anser att det är privat och JAG har tillsammans med min sambo kommit överrens om att INTE prata om det, trots det så gör han det. För mig spelar det ingen roll om det handlar om att prata om barn-skaffande eller vilken tröja jag har på mig, har vi sagt att det är privat och inte ska pratas om så vill jag att han håller tyst. När han pratar brevid mun så sviker han sitt löfte till mig.

Att det sedan dessutom kommer ut till hans morsa som är värsta skvallerkärringen och att det i samma sekund som hon hör det så vet hela hans släkt om det, det gör det ju inte precis bättre när man själv känner att det är något som är privat.

Kan ju berätta att sambons kusin är gravid, i 7-8v. Hon har själv precis fått veta det och berättar för sin mor och på två röda så vet alla i släkten om det. När jag och sambon får höra det via telefon (av sambons mamma som hört det av sambons mormor som hört det av sambons mammans syster) så säger sambons mamma också i nästa mening: 'jo förresten, det är ju inte officiellt än så ni får inte säga det till någon och helst låtsas som om ni inte vet'. Hehe, bra gjort, det är inte officiellt än och ändå så vet hela släkten om det redan. Nej tack, så vill jag definitivt inte ha det.

Jag tror det är så för honom att det är naturligt att prata med sin mamma, det är ju hans mamma. Hans mamma kanske står han nära, är väl skönt för honom:)

Kanske tänker han att, det här vill jag gärna berätta för någon, min flickvän säger att jag inte får men vad kan det göra för skada. Och så berättar han saker. Om du förklarar för honom hur det får dig att känna när han berättar saker som du tycker är privat, tex. jag blir ledsen, känner mig utlämnad, jag tycker om att ha hemligheter ihop med dig osv är det lättare för honom att förstå. Nästa gång kanske han då tänker, det här vill jag gärna berätta om men jag vet hur ledsen min flickvän blir om jag gör det så det är bäst att låta bli.

#10 Jag är faktiskt ganska säker på att han vet detta. Det har hänt mer än en gång och jag har berättat hur ledsen jag blir, jag märker på honom att han förstår och han skäms och ber om ursäkt. När vi pratar om sådant som är privat så är jag också tydlig med att förklara att jag känner detta som privat och han är med mig.

När han berättar att han berättat (vilket han gör eftersom han glömt bort att han inte skulle sagt något) så kommer han liksom på att 'ja just det, detta var ju privat det skulle jag inte sagt'. Han är likadan mot mig, han säger saker till mig om hans släkt/kompisar osv som han inte har tänkt sig att säga, ibland kommer han på sig, ibland inte.

Detta handlar alltså inte om att dom har så bra relation eller att han vill söka goda råd, han gör detta med vem som helst (det är bara att jag tar mest illa vid mig när det är hans mamma eftersom hon är så skvallrig av sig). Det handlar om att han inte tänker efter innan han pratar. Jag vet att han försöker, men han är liksom sådan som pratar först och tänker sen. Ibland kommer han på det precis när han säger något, så han hindrar sig, men han är urusel på att hålla saker privat. Han är öppen och social och munen den bara babblar på av sig själv.

Känner igen mig, min kille är också sådan. Det är så tråkigt för det känns som ett svek på ett sätt, men på ett sätt inte riktigt svek heller. Jag vet ändå att min kille inte gör det med flit, men det är ändå jobbigt och ledsamt. Jag brukar säga till honom och jag kan inte riktigt hjälpa det men jag blir lite sur på honom för man känner sig ju utelämnad när något privat kommer ut. Så blir han ledsen för att jag blir upprörd.