Lite engagemang har man rätt att kräva i mitt tyckte, det är inte ok att släppa allt bara för att man spelar eller gör något. 
Jag hade pratat med honom när han kommit hem, sagt att du jag hörde vad du sa och det sårade mig. Självklart ska du få spela, men spelet kan inte ta över livet helt.

Vill han inte lyssna så men å andra sidan, vad säger att du måste laga mat, städa och ha dig då? Skit i det och roa dig med någon annat, med lite tur så kanske han tittar upp och undrar vad som hände egentligen.

Grejen är ju att han har ju inte slutat helt att hjälpa till, såklart. Han är dessutom en människa som står ut med väldigt mkt hos mig pga mitt funktionshinder och nu min utbrändhet, så jag känner på något sätt att jag inte har rätt att kräva något av honom och att jag måste ställa upp på honom. Det är nu han som drar in pengar och jag sitter just nu bara hemma och mår dåligt. Har svårt att ta mig för saker och ting och om jag inte lagade mat, städade och tvättade så skulle jag inte göra något utan bara sitta och må dåligt, orkar inget annat just nu. Förstår att han tycker det är jobbigt att leva med mig när jag är sådan här, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.

Problemet är att förr så hjälpte han till mkt, och jag är i behov av det. Nu med spelet så hjälper han till lite, kanske mer rättvist fördelat iom att jag går hemma och han jobbar. Men jag är sjuk och klarar inte allt själv. Det värsta av allt är faktiskt inte att han inte hjälper till utan att han liksom glömmer bort mig.

Jag önskar så han hade sagt detta till mig och inte till någon annan, jag tycker det är så synd att han inte delar med sig av sina känslor till mig. Jag vill inte verka som att jag har spionerat på honom, råkade bara höra. Blää sitter bara och gråter just nu.

Du verkar ha haft en del att göra med tanke på att du blev sjukskriven pga burnout. Men jag tror du överreagerar lite med det där att han klagade. Min pojkvän klagar också en del på mig då han pratar med min bror, om samma sak faktiskt dock om ett annat spel.

Det är inte konstigt att du överreagerar men det är inte heller konstigt om din sambo också överreagerar lite och klagar. Han verkade ju inte säga något värre om dig.:)

Visserligen skulle det ju varit bra om han hade sagt det där till dig istället men kanske han kom på det efter samtalet med dig.

Men jag tror det är bra om ni tar och pratar ordentligt om det där spelandet. Det är det största problemet inte det att han klagade, eller ja så ser jag på saken åtminstone…Jag ska inte lägga mig i för mycket om vad som är ert problem!:)

Som jag ser på det så måste ni ta hand om varandra. Spelet ska inte komma först utan ert förhållande ska komma i första hand. Har ni haft många samtal om det här spelandet?

Jag är också ihop med en spelberoende, men nu efter 9 år har jag väl lagt av att tjata. Han sitter nästan all sin vakna tid och tycker dessutom inte om att gå utanför hemmet egentligen, tycker inte om att träffa folk eller så eller vistas bland mycket folk.

Sen vi fick barn lyckades jag iaf övertala honom att bara spela när barnet sover, vilket har gjort hans spelande ännu mer intensivt. Nu har det dragits ner till bara 2 timmar på förmiddagen (hennes förmiddagslur) och ca 4-5 timmar på kvällen (från det att hon lägger sig  på kvällen) innan han lägger sig för natten. Han sitter all den tiden, varje dag, eftersom han inte får spela när barnet är vaken. Han tar tillvara på varenda sekund som barnet sover. Det känns som att jag här hemma har förlorat kampen och jag är glad så länge han lägger sitt fokus på vårt barn när hon är vaken, och det gör han! Det känns som det viktigaste just nu, så får vi ta upp det här med spelandet senare igen men just nu orkar jag inte bråka om saken.

Men så som vi kompromissat, något sånt måste ni också kunna lösa. Typ "inget spel innan klockan 20 på kvällen" eller "inget spel efter klockan 21". Om ni kan komma överrens alltså, båda måste vara med på det.

#4 Jag och min sambo har kommit överens om att då vi får barn så slutar han att spela helt och hållet (hans idé). Det tycker jag känns skönt. Jag brukade vara en gamer också men jag slutade så jag tycker inte att det är så orimligt om min kille skulle sluta sen. Jag skulle inte orka ha en kille som passade på att spela varje gång barnet sover, för då skulle jag gärna vilja umgås med honom tumanhand, eller det är i alla fall vad jag tror just nu.

Men oberoende så tycker jag att ni kom ni fram till en helt bra lösning.:)

Jag tror det är viktigt att försöka prata om problemet och komma fram till en lösning som fungerar för båda två. Annars kan förhållandet bli ordentligt lidande.

#4 Jag tänkte också så. Att han kanske får spela x antal kvällar i vecakan. Men är rädd att jag inte kommer få träffa honom då utan att han går in i det så in i norden. Funderar på att istället för att begränsa hans spelande, helt enkelt försöka avleda honom.

Min kille gillar inte att sitta inne, han vill vara ute och arbeta fysiskt. Men när han kommer hem så har han 3 timmar hemma på kvällen, normalt sett så brukar han klippa gräset, meka med bilen, köra mc, se på film med mig, bara umgås med mig, hjälpa mig att städa osv. Nu är det bara slänga i sig maten och sedan är det 'får jag spela tibia nu' eller 'ska du hitta på något så tänkte jag få spela tibia nu'.

#5 Så känner jag med. När man väl har några få timmar per dygn ihop så kan man väl passa på att umgås, eller åtminstone göra något vettigt.

#3 Det var mer hur han sa det. Han var riktigt upprörd och det lät som om det kokade om honom. Jag blir rädd att han kommer gå och gräma sig och tillslut tröttna på mig och göra slut. Istället för att ta upp det med mig. Problemet är att han aldrig tar upp något med mig, blir han sur på mig så hör jag det för han tystnar och vill inte prata, men han kan aldrig bråka och han kan aldrig dela med sig av sina känslor.

Jag skulle inte finna mig i det beteendet. Han måste väl oxå se det orimilga i hur mycket tid spelet får jämfört med hur mycket tid du får?

Vissa hobbys är roliga men man kan inte hålla på med sina hobbys jämt! Det är en del i att vara vuxen tycker jag. Vill han ha en relation måste han oxå ta hand om den!

jag skulle säger att jag tror problemet ligger mycket djupare än så…

efter vad du skriver så låter det mer som om han flyr…han är kanske inte nöjd med förhållandet eller något annat som är jobbigt…

sen visst speciellt med onlinespel så finns det alltid en risk att bli beroende

Vi har pratat om det nu iaf. Vet inte om det kommer bli mindre spelande. Men vi har fått uppgjort det här med att uttrycka sina känslor iaf. Får se vart det bär vägen.

Visade sig att han bara pratat med sig själv idag när han svor över mig. Visade sig att det är tydligen så han brukar hantera frustration, han säger inte sina känslor till omvärlden utan stänger in sig och svär av sig och sedan kommer han ut som en strålande sol.