Jag har inte lika stark barnlängtan som dig, men jag känner helt igen mig i att livet vänds upp och ner. Vill ha fast jobb, vill plugga men kommer inte någon vart, känner mig misslyckad pga det och andra saker.

Det blir som en ond cirkel som jag känner att jag måste försöka bryta innan man sugs med för mycket. Om jag ser till att göra något vettigt varje dag så känns det lite bättre, men om jag mest blir sittandes så får jag inte gjort mycket alls.

21 är väl inte så bara heller :) Jag blev planerat gravid vid 21 och fick vår dotter strax efter jag fyllt 22 och sambon 25. Har aldrig känt mig som en ung förälder och det har aldrig varit några som helst problem för oss. Då hade vi varit tillsammans i 7 år och förlovade i 2år. Nu är dottern 15 månader och vi planerar 2an och hoppas på tillökning nästa vår.

Skaffa ett jobb först så ni har ordentlig inkomst (livet blir SÅ mycket lättare då!) och prata sen med sambon om din barnlängtan. Hur känner han? Hur ser era livsplaner ut, var vill ni stå i livet om säg 5 år? Hur vill ni att ert liv ska se ut då? Kanske längtar han också? :)

jag är ny vliven 20 åring och har haft barnlängtan i ca. 1 år nu.. Vill ha ett barn men har varken pojkvän eller någon kille som förtjänar att bli pappa :P

Åhh jag känner såå igen mig! Blir 23 i år och längtar efter barn och har gjort i flera år nu. Allting kändes så br aoch vi planerade när vi skulle börja planera bäbis. Men har nu plötsligt slutat ett jobb som jag haft i 2 år och står nu vilsen om vad jag ska göra vidare. Kanske börja plugga? Hitta något extra-knäck? Är iaf glad att jag inte har barn just nu (fast då hade jag nog inte slutat jobbet heller) pga ekonomin som kommer bli risig ett tag framöver nu om jag börjar plugga. Men å andra sidan så kan det vara skönt att få göra det. Blä, livet är jobbigt, men det mesta brukar lsöa sig med tiden.

Tack för era svar!! Känns skönt att bara få skriva av sig lite och få respons här :)

Det börjar ordna upp sig med jobb för min del, får tillbaka mitt gamla.. är så rörigt och får av tystnadsplikt inte säga något. Sambon frågade härom kvällen när jag ville ha bebis, snacka om att hjärtat slog ett extra slag av lycka. Känns inte rätt precis just nu, vill verkligen reda upp jobb och ev. studier först men till hösten kanske? :)

Jag vet att allting löser sig, det har vi som motto båda två men man tvivlar lätt på sig själv när man får ett slag i magen som förra veckan.

Tack för att ni delar med er!

Undvik att sniffa på bebisen! Dem innehåller ngn hormon som gör att man själv vill ha barn xD Det är sant.. har inga källor just nu men det är så.
Brukade jämt sitta inne i min lillasyster när hon var gravid (jag var 17, hon 16) och så satt jag där och bara luktade, eftersom hela rummet luktade hormoner från syrran. Blev helt babygalen, tur att jag bodde på internet, så fort att satte mig på bussen satt jag och funderade vad fan det var för fel på mig egentlige xD

Jag skulle också gärna vilja ha barn. Jag är snart 26 år gammal och det börjar kännas som det är dags men jag måste först fixa mina studier och få ett jobb innan jag kan börja tänka på att skaffa smått.

#6 Jag älskar barn och har även haft ett jobb där jag fick arbeta med 6-9 åringar och det var helt underbart. Bästa jobbet någonsin. Men, trots att jag älskar barn över allt annat så ogillar jag "bebisdoften". Jag testa det där med att sniffa på bebisens huvud (bl.a min systerson) och jag bara tyckte det var äckligt, inte illaluktande egentligen men definitivt inte gott.. E det månne något fel på mig då?=/

#7 Nej det klart de inte är något fel på dig för du inte gillar lukten :)
Syrrans sambo mådde asdåligt när syrran var gravid och kände sig dåsig och hade jämt ont i huvudet just pga lukten xD