Psykisk ohälsa
Måste bara få skriva av mig.
Jag har haft massa jobbigheter på mitt jobb i det sista och nu (sedan en vecka tillbaka) är jag sjukskriven i 1,5 mån framåt pga stress, utmattning m.m. Mitt jobb var en lönebidragstjänst och just nu vet ingen vad som kommer hända mig. Är fruktansvärt frustrerande mitt upp i all ångest som jag bär med mig från jobbet att dessutom behöva oroa sig för framtiden. Gråter hela tiden just nu.
Mamma, som själv varit sjukskriven för utbrändhet, säger att jag ska försöka glömma allt och försöka fokusera på att må bra. Jag försöker att hitta roliga saker att göra för att inte gå och grubbla över jobbet (svårt när man går ensam hemma) och försöker att släppa framtiden och ekonomin. Jag har ju kontakt med öp.psyk och genom dom har jag kontakt med FK och AF så det kommer ju lösa sig p ånågot sätt, men alla verkar så osäkra på vad som kommer hända.
Just som jag börjat att släppa oron och ångesten och hittar något att ägna mina tankar åt, just då så ringer antingen mamma, sambon, min kontakt på öp.psyk och drar upp allt igen. Berättar om något dom löst eller hört. Ingen verkar ha helt klart på fötterna, men ändå ringer dom mig och drar upp allt igen. Varje gång så kommer all ångest upp till ytan och jag blir sittande gråtandes. Känns väldigt svårt att släppa det och försöka börja bli hel och stark igen när man hela tiden får allt kastat över en.
Har försökt att säga ifrån till mamma o min pojkvän, men dom verkar liksom glömma att jag sagt det. Gissar att det är för att dom är frustrerade, oroliga och vill mig väl och själva kanske behöver ha något att göra i sammanhanget, men det stjälper mer än det hjälper just nu.
Just nu sitter jag och är orolig över att jag vet att min handläggare på AF kommer att ringa mig denna veckan och pressa mig på ett svar om min framtid på detta jobbet. Känns skittufft just nu. Ingen aning om vad jag ska säga.
Bläää så trött på allt just nu. Vill bara gräva ner mig.
![[FruStein]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Men med lönebidrag borde du väl ha haft särskilda villkor för jobbet samt en tät kontakt med FK kring tjänsten?
Okej, sanningen är den här….att du är viktigast just nu och du kommer att få sätta gränser och inse att det här kommer att ta tid. Varje dag får du ta ett litet myrsteg , som du tror är riktigt..med många små myrsteg, så finner du tillslut din väg. Jag vet hur det känns, man oroar sig, men släpp och ta en liten bit i taget och ställ lite krav…att om de bara är oroliga eller har noll koll…ja då får de vänta med att höra av sig, punkt slut!!
Lycka till!
#1 Borde väl varit så. Men min handläggare var typ tjänstledig eller pappaledig eller nåt sånt och ersättaren har varit sjukskriven. Så jag har haft kontakt med AF 1 gång sedan jag började där i april för 2 år sedan. Den kontakten som var då var att dom ringde och frågade om jag trivdes och ville fortsätta ett år till (kontraktet löpte ut). Jag sa då att nej jag trivs inte. Men då sa dom att dom inte kunde hjälpa mig sålänge jag hade jobb så fick jag vara nöjd. Inte fått hjälp att anpassa arbetsplatsen eller något sånt. Har haft kontakt med FK också (problm med handläggare även där) och dom sa bara att jag skulle vända mig till AF och be om hjälp (har ju liksom i lite över ett år velat komma därifrån pga stress och utmattning).
#2 Problemet är ju att dom tror att dom hittat något "revolutionerande" som dom tror ska göra mig glad och pigg och att det ska få mig att se ljust på framtiden. Då ringer dom och delar med sig av denna "nyhet". Men efterosm jag är rätt så insatt i hur det hela fungerar så har jag rätt bra koll men vet också att just nu så är det bara att släppa allt. Det vore ju bra om dom läser och får kött på benen tills sedan när jag behöver hjälp. Ska iväg på en veckas semester nu och känner bara för att släppa allt och ta i det när jag kommer hem igen. Och då när jag kommer hem så vill jag ta en sak i sänder. Det som känns svårt just nu är bara vad jag ska säga till FK som ju troligtvis ringer imorn eller p åfredag. Men jag tror änd jag vet vad jag vill och mår bra av, gäller bara att övertala dom, inte helt lätta at tha att göra med.
Förtsår..när man är som svagast, får man många gånger vara som starkast, så är det, strida för sin hälsa….Du klarar det men du kommer att behöva stampa ner foten och staka ut den riktning som du tror och mår bra av.visst ta råd i vissa lägen, men du är en individ.
#3 Det är ju lätt att säga nu, men du borde verkligen inte bara ha accepterat att vara kvar ett år till på en arbetsplats du inte gillade. Sök ny handläggare och är de på AF inte intresserade borde de på FK gå in och trycka på. Man får inte lönebidrag utan orsak.
#5 Jag kände så med. Men för mig är det starkt bara att klara av att kontakta AF alls, så att dessutom vara stark och stå emot är väldigt tufft för mig, speciellt i en sådan situation då jag inte mådde/mår bra.
#6 Försök att få till någon slags representant, typ god man, i sådana här fall. Kolla med FK. Kanske dina föräldrar kan hjälpa dig?
#7 Jo har varit inne på att skaffa en god man. Skulle behöva det i flera tillfällen.
Starta ny diskussion