Jag förstår och i en viss ålder är det vansinnigt starkt, hela kroppen skriker. Jag är dock singel så det är bara att behärska sig..

Jag förstår precis. Jag och sambon hade precis bestämt oss för att börja försöka när vi fick veta att han hade för låg produktion av det manliga hormonet så han skulle bli tvungen att få sprutor, så det skulle ta några månader innan det satte in och risken fanns att det kanske ändå inte skulle bli helt full fart på simmarna. Sen fick vi veta att hans brorsa väntade sitt fjärde barn och min syrra blev gravid med sitt femte barn. Haha, just då kändes det helt hopplöst och outhärdligt och jag var så extremt avundsjuk och bitter. Låter ju banalt nu när jag tänker efter men den där driften är väldigt väldigt stark.
Snart får jag dock mitt lilla barn och även om jag tycker att det tagit lång tid så är ju slutresultatet ändå bra. =)
Det är värt att vänta på om man säger så. Låt den här instinktiva driften i dig vara så stark som den är. Det är naturligt. Ingen idé att kämpa emot. ;)
Tycker det är klokt av er att vänta. Det kommer bli så bra sen när ni verkligen är redo för det. Njut av varandra nu.
Försök också låta bli att tänka på att det är "ett år" ni sagt att ni ska vänta. Tänk inte så, utan tänk att det kommer en dag då ni känner att ni är redo, och det kan ju ändå vara om typ ett halvår eller så. Det går nog inte sätta ett datum på det så. När ni är redo helt enkelt. =)

Är helt i samma sits! Men min karl vill helst vänta närapå 10 år till! Tror han lååååååååååååååååångsamt börjar acceptera att 5-6 år kanske är möjligt trots allt.. Men det är kämpigt. Blir alltid otroligt ledsen varje gång mensen kommer och letar gravidsymptom som en psykopat under resten av cykeln, trots att jag har spiral och vet att det är i princip omöjligt för mig att bli gravid.

#3 Fast min kille vill nog väldigt gärna ha barn ändå. Men det är inte riktigt logiskt att skaffa barn just nu för oss. Jag fick inte min mens som jag skulle här nu och då trodde han direkt att jag var gravid och han började prata barn och verkade faktiskt bli väldigt glad. Själv trodde jag inte att jag var gravid och mkt riktigt så kom ju mensen, dock 2v försent. Tror han blev lite besviken, men vi får se när det blir bäbisverkstad. Men det är jobbigt att vänta när man så gärna vill.

Jag har haft en väldigt stark barnlängtan till och från i ungefär 6 år, men har inte haft någon bra partner för det. Har tittat på babysidor på internet, hade tänkt skickat efter neutrala färger på kläder och sådana saker man kan ha till både pojke och flicka, för att kanske stilla min längtan, men det har inte blivit av.

Jag vet inte riktigt anledningen till min starka längtan, för det har varit jobbigt att sakna något som man inte kunnat skaffa. Det va en person som trodde att det va saknad av att få pyssla om någon annan människa, så som man gör med en partner. Kanske ligger det någonting i det.

Men när tiden är mogen och partnern är rätt då äntligen är det dags, fram till dess får jag bara fortsätta längta och önska

#5 Hormoner är inte att leka med…

#5 Ja jag och sambon har ju bara varit ihop i ett halvår, men barnlängtan har funnits där i över 2 år nu, nästan 3 år nu. När jag träffade min sambo så blev den längtan otroligt mkt större. Inte till en början men efter ett litet tag, speciellt när vi började bo ihop. När vi seadn flyttade till vår gemensamma bostad så råkade det ju dessutom finnas ett väldigt gulligt litet "extra-rum", ett alldeles perfekt barnrum. Detta gjrde ju såklart inte saken bättre. Jag skulle nog inte klara att börja beställah em saker osv för det känns som om det triggar mig mer. När jag besöker min systerdotter så värker det i mig, när jag kollar på gravid/barn/familjesidor på nätet så blir jag nästan ledsen.

Här har vi en till som längtar efter bebis! Kanske inte lika högt som du gör men det kan mkt väl bli så. Min sambo och jag har varit ihop snart 1,5 år..men jag får nog vänta lite till på bebis. Visserligen ett klokt beslut isf för just nu e jag arbetslös och dessutom sjuksriven, så jag bör väl "komma på banan" igen innan. Men min sambo har en snart 7 år gammal son så jag får vara "mamma" varannan vecka, men det är ju inte alls detsmma! Jag vill vara en "riktig" mamma.

När jag var 17 år var jag nästan desperat, ville bara ha en bebis över allt annat, då var jag typ singel så tur är väl att det inte blev ngn bebis nu.

Jag håller tummarna och hoppas på att få bli mamma, eller åtmonstone bli gravid inom 2 år!

Det är svårt att stilla en så stark längtan, men försök njuta över er och erat förhållande så kommer bebisen snart ska du se!