Hej och välkommen till sajten!

Det är tyvärr ganska vanligt att hormonella p-medel dödar sexlusten. Att du nu känner mindre sexlust än nånsin kan ju bero på att du känner pressen att du borde ha sexlust, och till slut slår både kropp och psyke bakut.

Jag tror att du skulle må bra av att göra uppehåll med alla hormonella p-medel i kanske ett års tid (om inte sluta helt). Har du provat minipiller, så tror jag tyvärr inte att andra mildare medel som p-ring heller kommer att fungera för dig.

Jag vill slå ett slag för pessar, som jag själv använde i ett års tid, och var extremt nöjd med! Visst, lite småbökigt var det väl att avbryta spontana förspel för att smita iväg och sätta in det, men det var det värt! Jag kände inte av det ett smack, hade inga som helst biverkningar, och mina sköra slemhinnor slapp misshandlas av kondomer.

Läs mer om pessar här!

Spiral däremot rekommenderar jag inte till någon som inte fött barn. Utan barn är det bara hormonspiral som är aktuell ändå, och det verkar ju inte vara din grej…

Tror inte alls att du behöver vara rädd att din lust är helt borttrollad. Ge er en härig nystart där du bara har sex när du verkligen är upphetsad! Att känna att man har sex bara för partnerns skull är den största moodkillern av dom alla.

Mina bästa knep när min sexlust inte är på topp är att använda klitoriskräm och en liten virbrerande leksak. Krämen sätter igång ett härligt pirr, och vibratorn gör resten av jobbet.

det värsta är att min kropp lurar min hjärna om du förstår… i tanken är jag så redo, och vill verkligen mer än någonting annat, men kroppen är inte alls på samma spår och "sviker". det är fruktansvärt!

det jag också är rädd för gällande pessar är att det kommer förstöra ännu mer med "avbrott". jag som redan känner att jag har svårt att kommai rätt stämning kommer antagligen lägga av helt… det har jag haft problem med redan med kondomer, och det avbrottet är ju minimalt om man jämför. att ha sex bara när jag är upphetsad blir inget allternativ, för jag är aldrig upphetsad. jag är inte ens intresserad. jag vill vara intresserad, om du förstår, men min kropp vill absolut inte! viss beröring blir nästan plågsamt jobbig och jag kommer alltd på mig mitt under sexet med att titta på sprickorna i taket och fundera över middagen. framför allt är det hemskt att se min sambo ta det personligt, att han inte kan få mig att känna något.

leksaker kör vi med, men tyvärr… det hjälper knappt. jag känner mig så förrådd av mig själv och det är så fruktansvärt knäckande! tack och lov är min sambo helt underbar och förstående. det är aldrig något anklagande och när det bara inte går säger han bara att det är sånt som händer och myser istället. tyvärr är hela akten med enbart fokus på mig, och så vill jag inte ha det! nu kan det går veckor i väntan på lusten, och när jag väl vill sviker kroppen. vi är som två separata väsen just nu, sinne och kropp…

tack för välkomnandet förresten :)

Vojne vojne, inte kul att höra att du aldrig blir upphetsad! Har det alltid varit så, eller började det när du började med hormoner?

Vet din sambo om vilken beröring som är plågsam för dig? Om ja, varför rör han dig så ändå? Om nej, varför gör du så mot dig själv? Vet han om att du vill att ni fokuserar på honom istället?

Tro mig, jag förstår ditt problem mer än väl. Jag har en sjukdom som gör att jag inte kan ha sex 95% av gångerna min kille skulle vilja, för det gör helt enkelt ont. Jag vet sedan tidigare att det bara skadar mig i längden att "ställa upp" fast jag själv känner obehag eller smärta.

Jag har två väninnor som dragit på sig vestibulit genom att regelbundet ha sex trots att de inte var upphetsade på något sätt. Tillslut sa kroppen ifrån… Så jag tycker att du ska ta det här på allvar och tänka mer på dig själv än din sambo!

Ett ps med pessaret är att man kan sätta in det i förväg! Dvs om du misstänker att du kommer vilja ha sex en kväll, är det bara att poppa in pessaret i förväg! Blev det inget rajtan så är det ju bara att ta ut det igen.

Vill förresten understryka att jag tycker att du ska kasta ut hormonerna, iaf på prov ett par månader! Detta eftersom du beskriver att kroppen sviker trots att sinnet vill, det låter i mina öron som en biverkning av p-medlet!

nej nej, nu missförstår du mig. jag lär mig fortfarande åt fel håll :P saker som jag alltid älskat som beröring och smekning av brösten blir helt plötsligt en dag plågsamt avtändande! då ber jag honom sluta och det gör han alltid. jag gör aldrig något som jag själv inte vill, och jag och sambon har såpass mycket kontakt att jag genast säger när något inte känns okej (och självklart gör han samma sak). det är bara det att helt plötsligt kan något som jag älskat vara motbjudande! de gånger jag har sex vill tanken så mycket att den tillsammans med mycket förspel lyckats få det att funka, men efter en stund är lusten som borta, och jag skulle lika gäran kunna gå och ställa mig och diska. att det blir plågsamt är en rent psykiskt. när jag upptäckte att jag inte klarade av beröring av brösten blev det helt plötsligt i tanken bara motbjudande! som sagt, jag blir förrådd av mig själv…

sex hos oss är alltid på bådas villkor, och går det inte för mig blir det inget heller. tyvärr blir det knappt ens det… bara för att jag helt plötsligt vill innebär ju inte det att han vill… och vipps blir det ytterligare ett par veckor innan det finns möjlighet igen… tyvärr är sex bara för mig just nu, med ett himla fokus på mig… jag vill inte ha det så, men det är enda chansen. jag älskar att ge och få, det är upphetsande i dubbel bemärkelse. tyvärr skulle minsta avbrott i förspelet försätta oss på ruta ett igen…

Ah, skönt att höra att jag missförstått dig! Bra att kommunikationen funkar.

Läste just om en ny sorts pessar som kan sitta inne i 48 timmar, det kanske vore nåt? Har ingen egen erfarenhet av den dock.

Hmm… Det går inte att göra kondom till en del av förspelet för er? Som pricken över i efter oralsex t.ex? Är inte så jätte-erotiskt men ganska kul att trä på den med munnen. Ja jag famlar efter halmstrån här! ;-)

Hoppas du hittar en lösning som funkar för dig!

hahahaha! ja, det är ingen lätt nöt ;) eller ja, egentligen är det väl det, det är bara att sluta med pillren och invänta läkartid 3:e maj. tycker bara det känns otäckt på något vis att sluta. det är en rutin och det känns som att jag har kontrollen med pillren som jag tappar med t.ex. kondom. ne, får hem och diskutera detta… vet annars att de höll på att ta fram en ny liten kopparspiral som var mindre än den gamla och därför även funkade bra för en person som jag, som inte fått barn. det är ju egentligen sjukt att det inte finn sfler hormonfria alternativ… man blir ju väldigt begränsad som det är nu…

#7 Det vrider sig i magen på mig bara jag läser "spiral", eftersom jag gjort ett misslyckat försök att ha en.

Hoppas p-pillret för män kommer ut snart så kan dom få axla bördan ett tag!

Tycker du gör rätt om du slänger ut dina. Kanske blir avbrottet att sätta på en kondom inte lika jobbigt om din lust kommer tillbaka naturligt?

Har samma erfarenhet av hormonella p-medel.  (+ lite andra jobbiga biverkningar).  Håller med omtipset att ha ett ordentligt uppehåll från hormonella grejer så kroppen kan få återhämta sig.

Även om man inte generellt sett rekommenderar kopparspiraler för såna som inte född barn, så finns det de som det funkar för. Min bästis fick en sån insatt då hon var 18 och bortsett från att det gjorde svinont några timmar efter insättning så fungerade det sedan problemlöst i många många år.

Pessar är inte så säkert.  Själv trivdes jag bra med det ett par år… sen blev jag gravid. Hon är numera 16 år gammal :-) skulle inte rekommendera pessar för någon för vem det skulle vara katastrof att bli gravid… bara om man är i en situation så att "hälst inte än, men skulle det hända så fixar vi nog det med"

#9, ja då är nog inte pessar något för oss… min sambo börjar 5,5-åriga studier till hösten (hans stora dröm) och jag börjar en treårig utbildning samtidigt. hans studier kommer kräva otroligt mycket tid, och jag kommer inte för något på jorden vilja avbryta mina studier eftersom det redan tar emot att börja… vi vare sig kan eller vill ha barn. som sagt, jag vet att det höll på att testas en mindre spiral för tjejer som inte fött, och då är ju det ett alternativ…

Epicindy, håller med dig. hade varit skönt ibland att det inte bara hängen på en själv att kunna "anpassa sig" till de p-medel som finns. tror aldrig att en kille riktigt kan få förståelse för hur det känns att stoppa i sig hormonpreparat som ställer till det…

vet ni vad det sjukaste av allt är. jag är livrädd att jag, när jag slutar med pillren, visar mig vara en helt annan person än den jag varit de senaste åren. det har ju hänt innan iom en depression tidigare piller gav mig.

#9 Min mamma har blivit gravid tre gånger trots p-piller (utan slarv!), men det innebär inte att jag utgår från att p-piller är ett osäkert p-medel. Visst är risken högre med pessar, men den är inte så mkt högre än om man använder kondom, iaf enligt läkemedelsverket. Det är verkligen synd att de hormonella metoderna är de säkraste!

Kom just på att en bekant till mig under lång tid använt sig av en en p-dator! Den säger till henne när det är säkert och inte att ha sex, och när man behöver ha kondom. Har för mig att de inte är billiga, men kanske värt att kolla upp? Här hittade jag en sort.

#10 Jag förstår din rädsla. Kul att sluta med pillren och inse att det var dom som gjort en deppig… Jag fick samma faaaan-också-känsla när jag började knapra höga doser D-vitamin och fick inse att det var brist på dom som gjort mig deppig…

Nähä, glöm p-datorn, den säljs tydligen inte i Sverige längre! Konstigt med tanke på att de lovar 94% säkerhet… Får väl anta att dom inte höll vad dom lovade?

jaja, får väl se vad läkaren säger… det är ju som sagt ingen lätt nöt att knäcka det här. tack och lov blir den en läkare och inte en BM den här g ången. läkare har ju lite mer medicinsk kunskap än BM så det kanske ger lite mer, även om jag älskar min BM.

tills dess får vi köra med gummi… men kommer min lust bara igång lär det inte göra så mycket för vare sig sambon eller mig :) för övrigt, detta forum ger mig lite mer hopp om framtiden! tack så mycket :)

#11  Enligt din länk så blir mellan 6-16 kvinnor ut av 100 som använder pessar ett år ändå gravida… på två år blir ju det 12-32% risk att bli gravid… rätt mycket.  Kondomer är ju inte heller speciellt säkra tyvärr.

#14 Jupp. Poängen var att icke-hormonella p-medel är ungefär lika osäkra, och att man ju då kan välja det som passar en själv bäst.

#15.. utom då kopparspiralen…som är mycket säkrare… om man kan ha den…

#16 Så sant!

får fråga om kopparspiral helt enkelt. det är ju inte värre än att läkaren avråder om det inte passar.

Usch! Jag lider med dig i denna hatade kamp med preventivmedel! Jag har klarat mig lindrigare än du, har "bara" haft ojämna blödningar (eller konstanta i månader på minipiller) och testat allt utom p-dator, pessar och kopparspiral. Just nu så har jag tagit ur hormonspiralen, och även om det var det jag kände minst av så käns kroppen mycket mer.. naturlig. Som sig själv igen.

Jag ville väl egentligen bara säga att du inte är helt ensam i detta gissel, och önska dig ett stort lycka till!

Aviendha, visst är det tröstlöst… har haft samma strul med minipiller som du verkar ha haft, helt omvänd menscykel med 3 veckors mens och en vecka utan. lagom kul…

blev så nyfiken så jag började läsa lite om hormonspiral nu också. måste bara komma på vilket av hormonen som gör mig deppig, för jag tror att det var östrogenet… annars är ju hormonspiralen lokalverkande och går inte ut i blodet (vilket är mitt problem). tydligen är det väldigt väldigt ovanligt med biverkningar, och det är ett mycket säkert preventivmedel. ska fråga om det ock kopparspiral som ju är helt hormonfri. känner dock att jag inte vågar chansa på något som inte är lika säkert som pillren. det värsta som skulle kunna hända är att jag blir gravid på grund av hur det ser ut med studier. min sambo vill inte ha barn just nu, och jag vet inte om jag skulle aldrig kunna göra en abort. med tanke på att chansen att bli gravid med pessar är mellan 6-16%, att min sambo inte är helt sugen på att använda kondom resten av vårt förhållande (och jag kan förstå honom) även om han hade gjort det för min skull. det handlar ju inte bara om min sexualitet heller och finns det ett alternativ som håller mig glad, inte gör att jag blöder jämt och är sugen är ju det det bästa. annars är det kondom som gäller, och det är ju inte mer med det… usch vad jobbigt detta är! det håller mig nästa vaken om nätterna… egentligen måste ju hela problemet ligga i att hormonpreparat är väldigt stumma och anpassade efter någon slags standard utan att ta hänsyn till att vi alla är olika. tänk om man kunde skräddarsy ett hormonpreparat till varje tjej som vill ha det, med en personligt anpassad dos hormon. undrar om problemen skulle vara lika stora…

Jadu.. Det är inte kul alls! Jag ska väl iväg för att rådgöra med BM snart, men jag drar mig för det. Iofs har jag inte testat p-spruta eller p-stav hittills, men enligt min förra BM är det för lite hormoner i dem för att jag ska kunna ha en normal mens, utan då är det som du säger, veckor i sträck..

Så jag vet inte alls, kanske får jag kombinera några olika p-medel. Tog upp det med min förra BM men de hävdade att sådant inte görs och hon vägrade försöka. Fast bevisligen så händer det ju, har ju läst en massa folk som gör det här på rekomendation av BM ^^

Ja! Tänk vad underbart med ett skräddarsytt p-medel! Så less på denna "trial and error" grej som pågått sedan jag var 15. Visst kan jag leva med kondom, men det trista är att mycket av spontaniteten dör och det påverkar ju till det negativa. Men fungerar inget - vad ska man annars göra?

Jag har samma erfarenhet av hormonella preventivmedel som du,och när jag till slut efter att ha prövat många olika metoder gav upp och insåg att min kropp helt enkelt inte tål att laborera med hormonerna så gick jag och min sambo över till kondom i några år innan vi bestämde oss för att skaffa barn.

Efter mina förlossningar så satte jag in en kopparspiral,och det har jag inte ångrat en minut,har fungerat klockrent.

Läste här om en typ av fertilitetsdator som iaf jag tyckte lät lite intressant (får se om jag lyckas infoga ordentligt nu )http://www.naturafemme.se/produkterna/lady-comp-583066

nu puttar jag upp min egna apgamla tråd, men jag måste få berätta hur allt redde ut sig.

fick en tid hos läkare på UM i början av maj. träffade där en fantastisk och förstående manlig läkare som tog allt jag sa på högsta allvar, peppade mig att gå hem och genast sluta med alla p-piller och skickade remiss för undersökning och eventuellt insättande av kopparspiral. det tog honom inte mer än 2 minuter att förklara att jag inte var onormal (vilket var en liten gnagande oro i mig) och var verkligen förstående för mina problem. efter en vecka utan p-piller kom all lust tillbaks som ett slag i huvudet, och jag lovat att jag grät av lycka när jag helt plötsligt tände på sekunden på min underbara sambo! ett plus i kanten är att jag blivit nästan nykär! efter 3 veckor konstaterades att man kunde sätta in en spiral trotts att jag inte fått barn, min livmoder var tillräckligt stor, och en vecka senare sattes den in.

nu har jag haft den i en vecka. har varit lite nojig under tiden på både infektionsrisk (man var tvungen att sätta om spiralen 3 ggr innan den fällde ut. kan inte tycka ill aom gynekologen trots att det gjorde helvetesont, och jag var totalt svimfärdig när den väl satt, då hon var så fruktansvärt ångestfull, och mådde verkligen  dåligt över att det inte funkade, och en barnmorska satt med mig och höll mig i handen tills jag kunde resa mig upp), samt att jag varit rädd att jag ska känna den. men ingen infektion än och nu ska faran vara över, och jag känner inte av spiralen ett dugg mer än att min livmoder fortfarande kan krampa lite någon gång emellanåt. tydligen kan den göra det fram till nästa mens, och det brukade gå över när livmodern känt av den en hel menscykel. det är inte testat "in action" än, men det kommer, jag har inte bråttom. som det ser ut nu är jag bara så nöjd med bemötande från läkare, gynekologer och barnmorskor som varit inblandade i mitt fall. det känns som jag lever!

Vad kul att höra! Det är verkligen en enorm lättnad när man blir tagen på allvar. Hoppas att spiralen kommer fungera för dig nu!

Oh-la: Hur gick det med kopparspiralen?! Har du den kvar eller tog du ut den? Hur är blödningar och mensvärk? Ja kort sagt, hur funkar allt?!