Ångest/panik?
Nästan var kväll får jag panik/ångest, faller då i tårar, vill och vågar inte sova, är äcklad, mår illa mm. Jag vet inte alls vad detta kan bero på.
Jag känner mig även så äcklad över hur jag ser ut, är ganska "besatt" (eller vad man ska kalla de) av att springa och får lite smått ångest när jag inte kan ut och springa pga. regn, is osv.
Kan detta ha något med att man blivit dåligt behandlad av andra människor?
då när jag var mindre blev dåligt bemött av både föräldrar, klasskamrater osv. Kände att jag var en främling när jag var hemma hos min pappa och visste inte var jag skulle ta vägen.
Mina förädlrar skilldes då jag var otroligt liten och hade otroligt agressioner redan som 2 åring då jag kom hem till mamma efter att ha varit hos pappa en helg. Dessa kunde vara 2-3 dagar.
Har ingen aning om vad som hände under dessa tider..
Någon som har något förslag på vad man kan göra för att försöka undvika denna ångest och panik?
Väldigt tacksam för svar!
Det låter som att du skulle behöva gå till en kurator eller i terapi för att själv komma underfund med vad det är som skapar din ångest för att sedan kunna börja bearbeta det.
Sajtvärd på Iller.ifokus
Har gått och pratat med kuratorer, varit på socialen och pratat men inget har hjälpt.. :/
Börja vårda dig själv istället för att problemsöka, ofta kan man förstå varför man mår dåligt men den aha upplevelsen gör ändå inte att man mår bättre i sig.
Rikta in dig på vad som är bra för dig, skönt för dig, roligt för dig och bli en positivitets sökare av stora mått. Skäm bort dig själv och verkligen sök inom dig vad du tycker om och vill ha och vill göra. Ta en fet period av egoism för att lägga balsam på alla sår.

Det är så viktigt att söka hjälp för sina inre demoner, ångest och andra saker som så ofta följer med då man mår dåligt.
Det är av egen erfarenhet som jag säger det här.
Det går oftast inte att ordna det själv, det finns mycket hjälpt att få.
Själv har jag gått i KBT terapi och blivit fri i själen.
Ja, jag har blivit dåligt behandlar som liten och i uppväxtåren. Sök hjälp hos din vårdcentral eller landsting.
Vänta inte, jag väntade alldeles för länge, livet är ju i nueet och man tappar så många år av levande om man landar i ångesten hela tiden.
Hoppas du hittar en medmänniska som ser dig och kan hjälpa dig!
Kramar
Kan förstå paniken i om du inte får röra dig, det är naturligt Din kropp behöver rörelse för att göra sig av med stress. Fixering, tja du behöver fastna i ngt i ditt yttre, då du inte kan el orkar fixa i ditt inre än….föraök att tona ner den sidan, med stöd.
Ibland får man söka tills man finner rätt sätt.. Träna strategier, positiva ramsor, som du upprepar när paniken kommer. Gör avslappningsövningar.gå en promenad innan läggdags) Våga stanna i känslan, så upptäcker du att inte ngt otäckt händer. Be om hjälp!
Det låter på dig som att du får panik varje kväll? I så fall kan du ha hamnat i en ond cirkel där du får panik eftersom du är rädd för att få panik, om du hänger med?
Sätt ihop en mysig kvällsritual. Det kan vara ett skönt bad med levande ljus, lyssna på lugn (men inte deppig) musik, måla naglarna, skriva dagbok, eller en kombination av saker. Det viktiga är att det är saker som du tycker om att göra, och som är i ett lugnt tempo så att din kropp och själ får en chans att varva ner efter dagens stress.
Allt eftersom kommer du att lära dig släppa panikrädslan, och då kommer paniken att komma mer sällan. Men om du inte tar itu med själva orsaken till att du mår dåligt, så blir det en lång väg.
Ibland kan det ta ett par försök innan man hittar en kurator eller psykolog som man "klickar med", så ge inte upp där heller.
Vänliga hälsningar
Cindy
Tack för era tips, ska försöka komma fram till något att göra.
Absolut kan du må dåligt över saker i din barndom. Jag tycker du ska gå till en bra psykolog. De hjälper dig.