Nu är ju jag långt ifrån klimakteriet, men jag vet en kvinna som menar att det blir värre med psykiska svackor och jag tycker inte att det låter helt orimligt heller.

Psykiskt mående påverkar ibland på underliga sätt. Jag, när jag har mina värsta dippar, kan få vallningar utan orsak så varför inte?

Hej! Jag är helt ny här. Jag har funderat över varför det är så " skamligt, förnedrande", att komma i klimateriet?! Jag har nu fått inse att jag är där, men det tar emot att erkänna inför andra….

Man har ju hört alla fördommar och skällsord, "klimateriekärring", man

är inte åtråvärd längre….

Vet att detta är nonsens, men….

Jag var 15 månader i medicinskt framkallat klimakterium nyligen (är28 år), och kallade mig själv för klimakteriekärring.

Orsaken är att mitt humör blev så jävligt emellanåt att jag inte kände igen mig själv! Nu två månader utan medicinen börjar mitt rätta jag krypa fram igen, och mina vänner vågar kommentera att det är en jäkla skillnad.

Men skämdes jag när jag var i klimakteriet? Inte det minsta, trots att jag märkte på omgivningen att jag var annorlunda, rent av jobbig ibland. Ser inte fram emot nästa vända.

Det enda som hjälpte mina värmevallningar var östrogenplåster. Första månaderna var det nästan omöjligt att sova, vallningarna styrde hela nätterna…

Klimakteriebesvären orsakas av rubbningar i endorfinmetabolismen alltså i våra välbefinnande hormon.Vällkänt är att sinnesintryck,fysisk ansträngning men också sinnesstämning påverkar endorfiner. Därför har man mer besvär på natten (=inga sinnesintryck) mår bättre av fysisk aktivitet och sämre vid tex upprörhet och depression

Men allt kan ställas till rätta med östrogen.