Jag är öppen och skulle aldrig säga aldrig. Jag tror att det kommer att bli allt vanligare med korrigeringar för att komma tillbaka till urpsrungsskicket, så att säga, efter graviditeter, viktupp- och nedgång etc.

Vad är det för fel på hur man ser ut idag? Tänk om något går fel?

Anser väl att operationer kan gå fel och jag skulle aldrig utsätta min kropp för risken. Om man någongång får fula tuttat så är det väl under en misslyckad operation.

Om jag var med om nån trafikolycka, brand eller liknande och skadades så att jag behöver "återskapas" för att bli mer lik mig själv igen skulle jag antagligen vilja det.

Att fullt normala männsikor låter sig operera för att få större eller mindre tuttar, större läppar, släta ut sina rynkor mm tycker jag är sorgligt. Vi borde bli bättre på stt uppskatta olikheter och var o ens unika kombination istället.  Jag tycker också det är fel ställe att lägga resurser…både pengar och kirurger. Det finns folk i världen som behöver livsviktiga operationer men inte får dom samtidigt som det i andra delar av världen finns massor av kirurger som arbetar med att finjustera folks utseende.  Sorgligt egoistiskt/narcissistiskt.

#3 Otroligt bra inlägg! Instämmer helt!

Tycker också det är sorgligt. Jag är själv väldigt småbystad på grund av att ett ämne fattades i min kropp, vilket nu tillsatts via medecinering. Dock småbystad för all framtid troligtvis. De till och med informerade om att "det finns ju bra plastikkirurgi idag", när jag bara var 16 år ungefär och fick veta detta.

Man satte på så vis fokus på byststorleken direkt… Tycker det är himla bedrövligt.

Nej, jag är inte intresserad av några knivar och fejkbröst. Jag är den jag är och personligheten sitter för tusan inte i mina bröst!

Har inte gjort någon operation. Har haft lite tankar på det en gång i tiden, velat fettsuga och seriöst funderat på gastric bypass ett tag. Har varit missnöjd med andra kroppsdelar utöver magen, såsom stor näsa osv, men alltid varit så fokuserad vid min övervikt att det tagit all uppmärksamhet.Vore det inte för vikten så lär nog resten ha fått sig en släng av operationsvilja det också skulle jag tro.

Men, jag har på senare år lärt mig vara nöjd med mig själv och skulle idag inte lägga mig under kniven om det så vore både gratis, riskfritt och smärtfritt. Undantaget vore rekonstruerande kirurgi efter en olycka eller sjukdom, men that's it. Min näsa må vara stor, men det är MIN näsa och den klär mig - likaså magen och resten av mig.

Detär något jag visst skulle kunna överväga om jag hade råd.

Kan tala om att min graviditet totalt sabbade min mage.  Har sett många som det knappt syns på att dom fått tre barn men mitt enda lämnade STORA spår efter sig. Så att stramaupp magen ärnågot jag skulle vilja göra. Och nej skinnet går inte tillbaka, dottern är snart 10 år och det är fortfarande lika illa.

Och jag hade gärna fått brösten att sitta där dom ska, inte förstora dom, de är redan nästan för stora, men skulle gärna se att dom satt där dom ska. Eftersom dom blev så stora så snabbt hann inte skinnet med och det blev lite för löst

Allt beror ju på anledningen till att man väljer att göra en operation, och hur man psykiskt mår.
Man kan inte bara fixa utsidan och tro att insidan ska bli bra om problemet sitter på insidan.

ja kan inte säga aldrig. Men kommer nog aldrig släta ut rynkor å ha mig :P känner en som opererade brösten bara för att det var skillnad och hon mådde dåligt över det. a och b. så hon gjorde till c, vilket ja kan tycka är en bra anledning

Jag vill operera näsan. Trivs inte med den alls…. har skämts över den hela mitt liv. Hatar att se mig själv i profil och vill inte heller att andra ska det. Tycker att den förstör mitt utseende. Den är inte rak heller utan är en liten knöl i mitten. Bröt näsan när jag var liten så det är nog där knölen kommer ifrån.

Sen skäms jag jätte mycket över mina bröst. Dom är jättesmå. Fyller knappt upp BHn. Det ger mig dåligt självförtroende. Vill inte visa mig naken. Vill operera till C. Känner mig så okvinnlig med så små bröst. Skulle vara så nöjd om jag hade haft normalstora bröst. Min syster och min mamma har båda stora/normalstora bröst. Så näsan och brösten vill jag operera. Helst också mina öron då dom är stora. Vill kunna ha håret uppsatt med håret bakom öronen utan att skämmas. Men mest vill jag operera brösten och näsan.

Tänker aldrig göra det.
Förstår dem som gör det som t.ex har en missbildning
Men inte annars.
T.ex dem som gör bröstoperation som redan har "normalstora" eller stora bröst.
Eller läppförstoring mm nä ser ingen mening med det.

Tycker för övrigt hela botox-grejen är så himla hemsk. Det är ju en massa möss som får sätta livet till per varje förpackning. Det är så hemskt! 

Ja jag skulle kunna plastikoperera mig och jag tänker göra det också!

Jag skäms inte för det och jag tänker göra en bröstförstoring när jag har sparat ihop till dom pengarna och fått dom barn jag vill ha.

Jag ser inget fel i det, varför ska man inte själv få vara nöjd med hur man ser ut. Om jag då skulle bli helt nöjd med min kropp och känna att jag kan titta i spegeln och bli glad över det jag ser så varför inte?

Jag har bara ett liv och jag tänker inte gå runt hela mitt liv och vara missnöjd över mina bröst, när jag faktiskt kan fixa till dom.

Jag skulle ev. kunna tänka mig att göra en bröstförstoring. Har väldigt små bröst som dessutom blir ännu mindre pga min bröstkorgs utformning (rätt inåtbuktande revben) och får min överkropp att bli lite oproportionelig. Det är mycket kläder jag inte kan ha osv. Men det är inget jag mår dåligt över - det är bara för min egen skull som jag skulle vilja göra det. 

Jag skulle inte vilja operera brösten, av den enkla anledningen att jag är nöjd med de jag redan har. Men jag har full förståelse för de som redan har väldigt små eller väldigt stora bröst och vill ha dem normalstora. Det lär ju göra ont i ryggen att ha väldigt stora bröst. Likadant om man fått operera bort ett bröst och vill ha tillbaka det eller om det ser konstigt ut efter att man varit gravid. Så, alla anledningar är egentligen bra anledningar, nästan. Jag tycker att det är onödigt att operera sina normalstora bröst för att få jättestora.

Egentligen så är jag jäkligt nöjd med mitt utseende, och skulle aldrig vilja ha t.ex. silikontuttar eftersom jag känt på väninnors och inte gillar känslan. Eller riskerna heller för den delen.

Men en sak kan jag inte låta bli att fundera på, och det är om jag i framtiden skulle vilja göra ett mindre ansiktslyft. Förlåt farmor, men jag längtar verkligen inte efter att få "bulldog"-hängande kinder som du har. Och eftersom jag ärvt de flesta utseendegenerna från pappas sida av släkten, så är risken stor.

Förhoppningsvis skiter jag heligt i det den dagen det händer ;-)

Jag har redan bestämt mig för att köpa nya tuttar när jag känner att jag har ekonomin ordentligt för det. Är inte helt 100 nöjd med de jag har och tycker att kan jag få nya snygga väljer jag det.

Jag har haft silicontuttar i 22 år och var väldigt nöjd.

Jag opererade in dem vid 22 och ut dem vid 44.

Orsaken till min operation var att jag var liten och smal med små bröst. fick enormt stora bröst vid min graviditet och mängder med mjölk (det hänger visserligen inte ihop men…) I vilket fall så slutade det med att jag hade två långa platta skinnlappar som jag mådde väldig dåligt över.

Jag ville bara återställa det jag tappat så att säga, så det blev små inlägg så jag fick tillbaka min B-kupa. Jag tror inte någon märke nåt om jag inte talade om det.

På den tiden var det inte särskilt vanligt och man trodde att de skulle hålla hela livet. Numera rekommenderar man att man byter inlägg vart 8-10 år. Så mina var väldigt gamla

Idag när man vet alla risker så kanske jag inte hade vågat men jag har absolut inga moraliska aspekter på detta.

Däremot kan jag tycka att man lägger in för stora inlägg då man nästan inte ens har hud till det. Då ser det inte så naturligt ut.

#17 Ja det är ju skillnad på att göra något som ser naturligt ut och att göra något som inte är det tycker jag :)