Såja, lilla vän, du ska nog se att det löser sig.

Hur gammal är du, och vad för typ av skola är det du går på?

De säger att sötsug beror på att man känner sig ensam, och inte har tillräcklig kontakt med andra människor. Sen finns det människor som lider av saltsug också, och de är ofta stressade.

Du kan ju prova att ta promenader i skogen t.ex.  för att få motion. Eller så kan du börja kasta kniv där hemma. Det får man en hel del motion av, i synnerhet om man bara har en kniv, så man får gå och hämta den efter varje kast.

Sötsug kan ju också bero på att man har för lite socker i blodet, vilket beror på att man inte fått i sig tillräckligt kolhydrater. Därför är det bra med långsamma kolhydrater som varar länge!

Jag hoppas du lyckas gå ned i vikt och bli sådan du var skapt av Gud från början.

Stor kram!

Oj, din kropp e ju hungrig, man kan inte svälta sig i form..bara röra sig i form o till det duger promenader alldeles utmärkt . Du hetsärer för att kroppen har panik, de har för lite näring. Ta med dig mat o ät på toaletten i värsta fall om du inte klarar att äta inför andra!  Försök prata med ngn om det här. Kanks ekan skolsköterskan el liknande hjälpa dig, så att du får äta för dig själv! Sötsug..ja du e ju panikhungrig..ät ofta o lite o vettigt..be om hjälp!

p.s Man behöver inte ha platt mage o vi är alla olika skapta d.s

#1 Jag är 16 år. 163 cm lång. Jag går i gymnasiet. Första året.

Ja jag känner mig väldigt ensam. Jag känner att jag inte ens passar in i min egna familj. Men nu har jag börjat umgås med kompisar på helgerna mer. Jag kom ensam till gymnasiet Och fick 6 underbara vänner, som jag själv tycker är väldigt fina. 5 av dem har känt varandra
sedan de var jätte små så de är väldig tajta,dessutom bor de så långt ifrån mig. Så det är väldigt svårt att umgås på fritiden.

Som sagt, jag har svårt att ta egna intiativ när det gäller träning. Och sen, varför gå ut i en snöstorm och frysa ihjäl när man kan sitta på sitt rum i värmen. Jag menar, hur kul är det att gå ut ensam.. ?
Jag vill inte vara mer ensam än jag redan är.
Jag vet inte hur knivkastning fungerar, hur man gör eller så.
Jag menar, jag önskar någon kunde hjälpa mig och ta tag i mig och liksom "NU ska vi åka och träna du har inget val".. Så är det me dläxor och det funkar fint. Min mamma liksom "Nu sätter vi oss och gör läxan", Hon hjälper mig komma igång sedan kan jag sitta där i 4 timmar utan paus. Så är det med allting, Jag behöver hjälp att komma igång och sen kan jag hålla  på själv hur länge som helst.

Jag kan inget om kolhydrater och proteiner. Jag vet ju att pasta innehåller kolhydrater t.ex. Protein finns i kött. Men jag har ingen aning om vilket som är bättre än det ena och hur mycket man ska äta eller någonting. Middag och frukost äter jag hemma, en normalpotion. Men har jag bråkat med mina föräldrar äter jag inte. Jag vill inte vara nära dem om de ska bråka. Då är jag hellre hungrig än att få höra hur dålig man och att man inte klarar av något alls,
De tjaffsar med mig om mat hela tiden. Antingen att jag äter för mycket eller för lite.

#2 Jag tycker inte putmage är fint. Jag hatar den. Jag kan inte ha jeans, magtröjor, eller liknande. Måste alltid dölja min mage. Jag
kan inte ha på mig kläder som jag vill ha.
Vad ska hon göra? min skolsyster kommer säkert ringa mina färäldrar och sen vet hela världen om mitt problem.
Men det är väl inge bra att småäta?? Dåligt för tänderna ju..

Jag har iaf kommit så långt att jag fattar att det är fel och att det rä ett problem. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag känner att jag inte klarar av något själv längre.

Du är högst vanlig, massor av tjejer känner som du! Kanske kan du komma på ngt som du skulle tycka var roligt?? För mig var det hästar, för dig kanske dans, el ngt annat..grupporienterat, så att du lär känna människor o rör dig samtidigt. Jag tillhör de där som går ut i snöstorm;)..för jag vet hur himla lugn o hur bra jag mår av det.

Alltså tänkte inte att du skulle äta konstant, men tre större mål typ frukost, middag, kvällsmat..o iaf två mellanmål . Storlek, tja finns ju tallriksmodellen o du e ju i en växande ålder, så följ den Sedan vet du ju förmodligen om att inte dricka läsk o godis o äta mkt grönt…det viktiga är att röra sig, då blir man glad i huvudet.

 Du får nog lära dig att ta lite initiativ med vännerna i skolan…fråga om ni kan ta en fika el nåt…vissa saker får man träna på. Jag var superblyg o ingen tuffing i skolan, men arbetet kring hästarna o gemenskapen stärkte mig.

Jag tror att det finns stödpersoner på nätet, som går att söka på BRIS el liknande. Sedan tror jag nog att sysyer el ngn annan du känner förtroende för är bra att prata med..det behöver alla ngn gång!

#4  Jo fast.. Jag red förut men slutade för att jag inte hade några kompisar i stallet. Kändes inge kul att komma dit, rida och sen åka hem. Jag vill ju hellst stanna och mysa med hästarna och sådär. Men aah, det är inge kul att vara ensam i ett stall där alla andra har varandra.
Dans har jag gått på, lika så cheerleading, Strövarna, och liknande gruppaktiviteter.

Jag går aldrig utanför dörren om jag inte måste. Det är så det är och så det alltid varit. Jag hatar att vara ensam officiellt. Känner Jag är lite galen som person. Gör mycket öjud coh ska alltid synas liksom när jag är med mina tjejer :)
Men de bor ju så långt bort, som jag sa tidigare, så det är svårt att umgås på fritiden..

Men det känns som, alltid när man söker hjälp oss någon skickar de bara vidare än och lämnar problemet hos någon annan..

Jo, man kan uppleva att man blir bollad runt, men någonstans så är det ju ändå så att man måste ta tag själv. Testa att rida på ett annat ställe? Du får  helt enkelt bestämma dig o inte fokusera på hur det alltid varit utan hur du vill ha det nu, ta små myrsteg åt gången! Det går, även om det känns somm en lång väg! Ta stöd av mamma kanske, kan ni gå en promenix tillsammans??

#6 jag har ridit på 4 på stall, så tro mig, jag har försökt. Min mamma är hopplös. Henne går inte ens att prata med om bra saker. Hon hittar alltid något som jag har gjort fel i alla situationer. Så jag försöker att inte prata med henne alls. Undivker henne när jag är hemma. Likaså min låtsaspappa.

Men jag vill inte. Jag vill inte göra det ensam.
Jag har en kompis som rider nu, men hon har medryttarhäst på ett privat stall,. så liksom annars hade ju det funkat. Men vi har pratat om att eventuellt åka på ridläger tillsammans.

Som jag sagt, jag behöver någon som puttar mig i båten istället för att jag ska tveka om jag ska kliva i själv. När jag väl är i båten så kan jag ro i flera timmar helt själv.

Iaf min tråd handlade inte om hur jag ska börja träna utan om mina ätvanor.. "/

Om jag ser till din längd o dina kilon, så väger du nästan i underkant, så på det planet är det liksom ingen fara, utan isf är det att forma kroppen med hjälp av gym el liknande. Jag vet inte vem du vill ska komma o sparka ut dig??? Finns ju bara du, såvida du inte ber om hjälp eller tar ett tillfälle när det kommer o de brukar komma:) Hahh om du hade funnits kring borås kunde jag släääpat ut dig, men det kanske inte e så kul ;)

#8 kanske det, men jag har ju ingen snygg kropp direkt,, och det stämmer nog. Forma kroppen på typ gym och så.. faan om jag bara hade ett sådant där springband hemma så skulle jag ju kunna träna utan att gå ut.

Vet inte det heller. Det är ju såklart jag som måste ta tag i mig själv. Men jag bara.. Jag klarar inte av det. Det håller typ max 3 veckor sen är jag tillbaks där jag började. ´
haha det hade varit skit bra!

Hahha..oki, husmusen, får önska dig i födelsedagspresent då o spara o spara :)) Hahh..I´m dangerous…nåja men pluggar tilll högstadielärare, så en jäkel på ett ge en "mental spark därbak" :)) Ha en bra dag! Pröva att gå runt huset :P (alla bäckar små!..)

Jag hade också putmage förut, men började göra 30 sittups varje dag och nu är det problemet löst :)

#11 Situps tränar bara övre delen av magen.. Så logiskt sett borde du inte ha platt mage nu.