Spända bröst, utebliven mens, illamående var mina första grav. tecken.

Spända bröst, illamående, humörförändringar (hispig, lättstätt och blödig), trötthet - de var de symptom jag hade och jag upplevde att de uppträdde ungefär samtidigt.

Jag hade ömma bröst och otroliga menssmärtor som symtom

Jag testade negativt på testet här hemma och jag slutade med Cerazette i lördags, och varje morgon sedan dess har jag vaknat med mensvärk, men natten till onsdag vaknade jag av en smärta utan dess like, fick sätta mej på toaletten dubbelvikt och började tillslut nästan hyperventilera, jag har aldrig upplevt så kraftig mensvärk tidigare jag trodde jag skulle dö, men ingen blödning kom! Jag ringde gyn senare för jag skulle ändå få tid för cellprov så jag tog ju upp detta med smärtan jag har sedan jag slutade med Cerazette men allt såg och kändes bra och det kan visst vara normalt att man får kraftiga smärtor och även kraftigare blödning än man tidigare haft när man slutar med p-piller, för hinnan är mkt tjockare än normalt så det är ju mkt som ska komma ut i första blödningen. Men nu undrar jag vad fan jag gett mej in på i första början! Hade jag vetat att man kunde få sådna här extrema smärtor när man slutar med p-piller hade jag nog aldrig börjat!

Gyn trodde iaf att lödningen är på g eftersom jag har sådana smärtor så snabbt efter jag slutat med Cerazette och jag har nog aldrig förr längtat efter en blödning så mkt som jag gör nu! Vill bara detta helvete ska vara över!

När jag var ovetandes gravid i 6e veckan märkte jag hur otroligt törstig jag var!

Det första jag upptäckte var hur jäkla sugen på godis jag var, hade jag gett efter hade jag ätit godis varje dag den veckan… Jag mådde även så otroligt bra, istället för den molande värk jag alltid brukar få veckan innan mens. Det var de allra första tecknen, sedan kom fler som spända bröst och ont i bröstvårtona, bara man nuddade dem gjorde det svinont. Illamående, mitt humör blev fruktansvärt…

jag kanske är skengravid då

Bröstvårtorna ömmar fortfarande mycket och det högra bröstet ömmar lite mer än det vänstra och jag tycker att de blivit större (vet ej om man har växtvärk i brösten..??), jag har inte haft ngn blödning sedan jag slutade med Cerazette för exakt en vecka sedan, bara hemsk mensvärk som först idag börjat avta. Ska göra ett hemmatest till typ nästa vecka, endast för att vara mer säker, eftersom jag precis slutat med p-piller då jag testade mej häromdagen har jag ju ingen aning om när jag skulle haft min mens så jag kan ju ha testat för tidigt.

*

Hej på er. Jag går själv nu å undrar vad det är med min kropp. Det började med att jag märkte att mensen var sen. Så jag gjorde ett grav test. Men det var negativt. Jag hade en slags mild mensvärk redan då och den har fortsatt nu 2 veckor senare. Och nu härom dagen började mina bröst ömma, särskilt bröstvårtorna. Bars jag snuddar vid något gör det ont. Å brösten är spända och tunga. Detta är ju grav symtom har jag nu läst och Jag har läst att grav test kan visa negativt om man är i början av graviditeten. Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Hade varit så skönt om det visade posetivt på ett test. Har aldrig blitt gravid så har undrat om det varit nått fel på mig. Å mina moderkänslor är jätte starka och jag älskar min kille mer än luften jag andas å jag vet att han hade varit en bra pappa. Så jag väntar en vecka till, å sen gör jag ett test igen, så får jag svart på vitt förhoppningsvis är det posetivt.

Gå och testa dig hos gynekologen istället, det är säkrare och du får svar rättså fort :)

Hej igen. Jag väntade ett tag istället och nu igår gjorde jag först ett clearblue test efter jobbet och det visade ett starkt plus. Men jag köpte ett till för att göra hemma med killen. Jag berättade för han och visade testet. Jag visste inte hur han skulle reagera. Vi har varit tillsammans i 3 år. Vi har bott ihop i 2 å 1/2 år. Han har fast jobb och jag är Timanställd. Jag har växt upp i en familj med många syskon och mina föräldrar kanske inte hade den bästa ekonomin alltid. ( ibland fick man ju då torka sig med telefonkatalogen, å kylen kunde vara rätt tom) men jag älskar min uppväxt för det. Jag och min kille tycker helt olika om att skaffa barn fick jag veta igår iallafall. Vi har knappt vågat prata om det innan, känsligt ämne för honom. Men för 1 å 1/2 månad sen hade vi oskyddat sex 3 ggr. Och nu nyligen har vi haft oskyddat 2 ggr. Så jag har tänkt att han kanske ville ha barn långt in någonstans. Men igår satt han och grät och tyckte att vi måste ha fast jobb båda två och att vi borde ha hus först. Precis som hans föräldrar hade det. Och han har växt upp med ekonomisk säkerhet och som ensambarn. Men hur ska jag fä honom att förstå hur fint detta är och hur glad jag blev. Mina föräldrar hade blitt jätte glada för sitt första barnbarn och jag vet att vi hade fått hjälp med barnpassning sen så att jag kan jobba. Min egen mamma tex. Hade inget jobb när hon fick sitt 6:e barn och hon började högskolan när alla vi var under 10 år. Att leva var inte lättare på dem tiden, å jag vet att vi hade klarat detta. Men igår tvingade han mig att säga att jag ska göra abort. Å jag har knappt kunnat sova inatt. Å har varit vaken nu sen 6 å vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte ta ett liv som växer i mig. Jag har alltid älskat barn och har alltid passat syskon och kusiner å grann barn. Och detta är första gången jag blitt gravid. Och detta känns så stort och fint. Jag vill att han ska vara glad och acceptera vad jag vill oxå men det betydde visst ingenting igår. Vad ska jag göra egentligen. Hur övertalar man honom? Jag har trott att jag inte kunnat bli gravid, för vi har haft oskyddat sex massa ggr under dessa 3 åren men inget har hänt. Barn är så underbara. Jag är väldigt mammig av mig och skulle göra allt för det Lill barnet i magen. Men hur kul är det att få barn med en omogon egoistisk kille som vill shoppa skit för hela lönen istället för att få barn med mig. Han vill vänta till närmare 30. Men det är nu jag är som piggast vid 23. Det är nu jag har en växande bebis i magen. Jag kanske inte kan få det då. Å varför har han haft så mkt oskyddat sex med mig. Är han korkad han visste ju lika mkt som jag att det kunde hända. Hur kan han ens tänka på att vilja lösa det med abort. Vi hade blitt så fina föräldrar. Hur ska jag övertala honom om att han kommer känna annorlunda när det gått ett tag. Jag är helt trött å förvirrad när jag skriver nu. Hoppas det är lugnt. Jag kommer fortsätta skriva här. Ha det gott.

Om man är lite efterklok, så var det väldigt oansvarligt (av er båda två) att ha oskyddat sex utan att ha pratat ordentligt om vad som skulle hända om ni blev med barn! Men att vara efterklok hjälper ju inget på nuvarande problemet.

Jag tycker du ska ta kontakt med en kurator på en kvinnoklinik (samma ställe där man gör aborter) för att få någon att prata med som kan detta och som kan hjälpa dig ta bästa möjliga beslut. Kanske är det bra att gå själv först, men senare till samma och ha med killen också  Att ta bort barnet när du som du skriver vill ha det och är mammig av dig mm är inget "bara", utan antagligen något som skulle sätta rejäla spår hos dig av sorg med mera. Och fråga är hur det skulle påverka dina känslor för din kille?

Personligen skulle jag alldrig göra abort om jag själv ville ha barnet. Inte för någon man i världen skulle jag ta bort ett barn från min mage som jag själv ville vara mamma för. Alldrig!  Men det är ju jag det.

Trist när det blir så.. Men det är du som bestämmer, vill du ha barnet så behåll det. Ingen kan tvinga dig till abort. 
Men sen kanske du får räkna med att han inte finns kvar i bilden utan i värsta fall blir ensamstående mamma. Men att vara ensamstående är inte hela världen heller, det finns massor av ensamstående föräldrar i världen.

Jag personligen skulle aldrig göra abort bara för att någon annan vill det.