Så kände jag det när jag & min pojkvän bodde hos min farmor, hon sa att kaninen luktade upp (vi bodde i hennes källare), sedan när kaninen flyttade ut så klagade hon på marsvinen när dem var där nere?! Fast dem verkligen inte luktade upp och det luktade knappt något i källaren heller, då jag städade ca 2ggr/vecka. Och hon tyckte att vi inte hjälpte till tillräckligt mycket, men vi gjorde så gott vi knde och allt skulle ske helst på hennes sätt. Så vet hur du känner dig…

Varför bor du hos din pojkväns mamma om du inte vill? Om du inte gillar det kan du ju flytta till dina föräldrar eller ansöka om en soclägenhet om du inte är välkommen där. 
Känns rätt korkat att ta ett lån på 50000 och köpa en bil om man inte ens har fast jobb.. behöver man ha något att åka i så finns det mycket billigare bilar. Med de pengarna kan man hyra i andrahand och liknande.

Tycker det är korkat att ta lån innan man har fast jobb med bra inkomst.
Och finns många bra bilar för runt 7000-15000 kr med, man behöver inte ha så dyr när man inte har fast bra jobb.

Men som Hus-musen säger, söka socialbidrag? Kan vara dock svårt att få, man måste ha speciella anledningar, inga fonder osv.

Jag känner verkligen igen mig. Förra året bodde jag och min man i samma lägenhet som hans mamma, syster och hennes pojkvän. Mannens dotter bodde där också.
Det var gnäll dagarna i ända. Och den som gnällde var hans mamma. Det var inte diskat, kattlådorna var inte tömda, soporna var inte slängda, det var inte dammsuget. Det var inte tvättat. Bara det att vi alla tog hand om våra egna grejer och de gemensamma utrymmen vi hade fick vi dela på sysslorna.

Vare måndag när hon kom in efter att ha varit borta för helgen så började gnället.
Min mans dotter bodde till största del hos oss, och hon avgudar sin farmor, och det är besvarat! Men ändå skulle hon gnälla över att jag inte tog hand om henne, att det bara var hon som fick göra det.
Det var ju bara så att var farmor i närheten, även faster så valde hon dem och ville leka med dem mer än mig. Lätt för mig då? Nej. Kunde inte direkt tvinga henne ifrån dem för att jag skulle "passa" henne? Bodde ju förtusan under samma tak!

Jag höll mig mest inne på rummet och det var ju också fel. Min man fick dagligen samtal om vad jag gjorde och inte gjorde.. Till slut tog det stopp för mig, jag började må väldigt dåligt och förhållandet med min man blev sämre. En dag blev det bråk och han slängde ut mig.

Jag flyttade hem till föräldrarna. Jag och min man la oss i skilsmässa. Hade det jättejobbigt verkligen förra sommaren. Jag var dessutom gravid då och var det även när han slängde ut mig.

Vi hittade tillbaka till varandra strax innan jag skulle föda och efter det har vi haft ett bra förhållande. Utan hans mamma.

Så mitt tips är verkligen att försök hitta något eget så fort som möjligt innan ditt förhållande börjar spricka också! För det gör det till slut. Man ska inte bo med partnerns föräldrar för det slutar inte bra.

Betalar du hyra…eller hur e överenskommelsen..Jag menar hon är ju väldigt snäll som låter dig bo där..o självklart ska man hjälpa till….det är hennes hem…hon bestämmer..så flytta..o ärligt varför lägger han pengar på en bil o inte på ert gemensamma liv? Verkar vara en märklig situation…..

*suck* vi åker 3.5 timma till mina föräldrar varannan helg, fram o tbx blir 700-800 kr i bensin. Hans bil krånglar, köpt för billiga pengar så nej han tänker inte ens tanken på att köpa en billig bil igen. OCH att han tänker ta ett lån har inget med tråden o göra o är inte eran ensak. Nog snackat om det…

Jag har ingen lust o leva på soc?

#5 blir väldigt jobbigt o läsa o förstå när du skriver ….. typ efter varje mening. Men han betalar 700-800 kr varannan helg så jag kan få träffa mina föräldrar! Självklart lägger ja oxå nån gång. Sen hjälper jag gärna till, men jag hinner knappt komma in genom dörren innan hon säger åt mig o göra saker när alla har vart hemma hela dagen typ?

#4 Usch va tråkigt :/ men tur att det löste sig iaf! Jo jag försöker komma på någon lösning :)

Lite update iaf: Har pratat med min pojkvän o han tänker ta lånet o köper bil snart :) Vi ska även kolla på lägenhet då vi ska dela på hyran. Jaja det löser sig nog.

#6 Absolut inget fel att leva på soc tills man får jobb?!
Men hopps ni löser det i alla fall:)

Ang bil så kan man absolut få tag på bilar som är billiga :) Har själv en Audi 100 som är inköpt för 2000 kr och fick lägga ut 3000 kr på att byta bromsskivor, ny olja och lite annat smått bara. Den har gått igenom sin andra besiktning nu och går jättebra! Bilen i fråga är äldre än mig, 21 år. Audi och volvo är märken som bara går och går!

Men visst kan man väll höja ribban lite, för 20 000 får fu GOTT och väl en bra bil!

I övrigt så sitterjag i lite samma sitts men bakvänt, det är min pojkvän som är du och jag bor med min mamma. Fast i mitt fall så väntar jag på att mamma ska flytta ut då jag fått överta gården (då jag har hästar) då mamma är sjuk och knappt kan ta hand om en lägenhet själv. Men mamma min får i kontraktet bo här så länge hon vill, men skulle jag välja att flytta måste jag hitta ny hästgård och mamma kommer i alla fall få flytta…

Men här är det samma visa, alla andra ska göra allt åt henne och hon ska bli uppassad på. Hon är för visso sjuk, men är otroligt bortskämd då hon bott med sina föräldrar (som bor i huset bredvid) nästan hela sitt liv och de har skött allt som rör gården och städning.

Min pojkvän och jag är snart skalliga båda två, men vi håller ut tills vi båda fått fast jobb så bestämmer vi oss då…

Men för din del så tror jag ni får överväga för/nackdelar själva. Soc finns men det kan ta ett tag innan det ordnar sig med alla bidrag det med. Det finns hjälp att få, men det är inte alltid så kul att gå på soc heller med alla restriktioner.

Usch det låter som ett elände, det där 
Jag kan hålla med om att det är schysst av henne som låter er bo där och det borde rimligen vara så att alla hjälps åt efter bästa förmåga. Nu verkar det ju som att hon ställer oschyssta krav på dig. Kanske ligger egentligen problemet hos henne..? Kanske känner hon sig "hotad" av dig som har vunnit hennes sons kärlek? Vad vet jag.

Men alternativet soc finns faktiskt där som ett sista skyddsnät. Om inte du själv har arbetat så kanske dina föräldrar har gjort det? Och då betalar man skatt, bland annat för att den här möjligheten ska finnas i situationer då man behöver det. För kortare eller längre perioder. Det är absolut inget att skämmas för. Ansöka kan man alltid göra! Man kan inte få mer än ett nej.

Även om man köper en dyr bil så kan den ändå paja inom några månader.. har BRA erfarneheter av det då min pappa har en fiat som bara spökar han har till och med bytt motor men den bilen pajar ändå..

Har du försökt prata med din pojkvän och förklara att du tycker att det är jobbigt? Säg att hans mamma är snäll men att du inte vill bo med henne (att säga "din morsa är skitjobbig" kanske inte är så konstruktivt liksom), och att du skulle vilja att han prioriterade bort en bil för tillfället och istället började titta på någon form av boende?

Vill du inte få hjälp av soc får du helt enkelt bita i det sura äpplet och bo kvar med allt klagande. Eller så får du helt enkelt säga åt din svärmor vad du tycker i lugn och sansad ton.