Sambo. Helt klart, jag vill bo med den jag älskar. Att "bara" vara särbo hade kännts mer som kk-förhållande för mig.

Jag har en pojkvän som har egen lägenhet, men sover hos mig halva veckorna +- lite beroende på vad vi båda står i.

Visst är det otroligt mysigt att alltid ha någon att somna med och vakna upp till. Men ibland är det faktiskt bra att ha lite tid ifrån varandra också. Inte bokstavligen, utan att man faktiskt tar sig tid att träffa någon kompis eller göra sådant som "den andre ändå inte gillar"  - och så kan den andre passa på med något sådant samtidigt.

Ser man bara till att ägna lite tid åt sig själv då och då så mår man nog själv bättre än om man sitter fastklistrade dygner runt. Dessutom hinner man fakriskt sakna varandra efter något dygn utan varandra vilket gör att det den där lilla gnistan ändå hålls levande! Att man inte faller in i "sleep mode" och inte tänker på vad man egentligen har ("man vet inte vad man har förlorat förrän det är borta").

Jag tror nog att sambo ändå är det allra bästa, jag skulle i.af inte se det hållbart med ett längre seriöst förhållande som särbo. Men man måste helt enkelt se till att man uppskattar den andre lika mycket hela tiden och inte faller i "familjefällan" där allt bara går efter ett schema år efter år. Det tror jag dödar många förhållanden.

Du har precis skrivit det som jag ibland saknar Elshira, #2, du
har beskrivit det jättebra.
För mig som har varit sambo, gift i 25 år, så går allt på rutin,
precis allt. Det sägs ju att efter 3 månader så har den där första
gnistan försvunnit (men det kan ju förstås variera).

Men det skulle vara så härligt att någon gång få känna på det
där allra första, att få gå och vänta på att den andre kommer,
fixa lite god mat o s v.
Och så detta med att inte behöva ta hänsyn, att göra precis,
precis som jag vill. Det saknar jag.

#2 Jag är ju i stallet varje dag så då har man ju egentid, samma när jag träffar kompisar eller han träffar kompisar. =)

Särbo eller distansförhållande hade jag aldrig orkat med.

Innan jag träffade min nuvarande sambo hade jag en benhård inställning att bo själv ett tag innan eventuellt samboende. Men så slog livet till och det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Nu är jag förvisso inställd på att leva mitt liv med min sambo, men om det skulle ta slut mellan oss så kommer jag absolut vilja bo själv ett tag. Jag har en bild av att det är lugnt och skönt och som den pedant jag är så känns tanken på att bara jag skulle flytta saker och ha min egen ordning helt fantastisk. :$ Min sambo är så rörig, blir galen ibland!

Nu hoppas jag ju först och främst att det aldrig blir relevant förstås!

Sambo. Särbo inget för mig. Hade bara saknat ihjäl mig efter honom och det hade bara blivit jobbigt.

Sambo, absolut sambo! Så underbart att få gosa in sig i famnen på den man älskar när man vill :)