Åh, kärleken är jobbig. Men jag håller med dig om att du borde koppla bort de där tankarna att han ska komma tillbaka, det bryter bara ned dig själv. Men du vet i dig själv att du är en stark person, som klarar dig alldeles utmärkt utan honom. Livet går vidare och jag sälv tror att vad som händer ofta har en mening. You weren't ment to be. Tillåt sig att vara ledsen, för känslorna måste komma ut. Men det finns någon där ute som kommer få dig att uppleva den känslan igen, det är säkert. Kanske är det bättre att låta bli att ses på ett tag? Tills du har kommit över honom lite mer, annars tenderar man att skapa falska förhoppningar hos sig själv, vilket är just vad du gör.

#1 Jag vet.. hoppet vägrar gå bort, jag vet att det är dumt. Det har gått en dag och ångesten bara växer och växer. Han kommer vara borta ett tag så vi kommer inte ses, kanske bra.. men jag stoppar mig själv för ja vill inte förlora mina känslor för honom, samtidigt som jag måste.

Jag tycker att du ger ett förvånansvärt lugnt intryck ändå med tanke på att det är så färskt! Jag hade varit helt trasig och haft jätteångest om min första riktiga kärlek hade lämnat mig. Så redan där tycker jag att du verkar ha fina förutsättningar för att ta dig igenom det här. Du verkar klok i ditt resonemang.

Det sista du skriver känner jag igen mig så otroligt mycket i! "för ja vill inte förlora mina känslor för honom, samtidigt som jag måste." De orden skulle kunna komma från mig, jag har fungerat exakt likadant  och det är jättekonstigt att man tänker sådär. Hoppet är ju det sista som överger en, sägs det. Det ligger någonting i det. Kanske känner man på sig om det är ett "falskt" hopp eller om det faktiskt är värt att hoppas..? 

Men att han vill göra slut och att han sedan vill fortsätta vara vänner, det kan ju betyda att han vill ha någon slags livlina till dig.. kanske? Om du förstår vad jag menar. Att han både vill ha och äta kakan. Låt honom inte utnyttja dig, vad du än gör! Men känner du att du vill och klarar att umgås med honom när han är tillbaka igen, så prova.. Det går ju aldrig att veta förrän man testat 

#3 Ja det har varit lite svajigt på sistone så detta var inte första natten jag gråtit mig till sömns, han har aldrig sårat mig utan jag har alltid varit väldigt orolig pga att jag blivit sviken av pappa och vänner.

Att jag inte vill släppa känslorna var för att jag vet att han var osäker, hoppet säger att han kanske inser hur mycket han saknar mig och då vill jag inte tveka.. vilket låter jättedumt, är han rätt skulle jag inte tveka. Men inte mycket låter vettigt när man är kär.. Jag borde inte ha något hopp, vi sa att det är slut men ändå fattar jag det inte..

Jag är bara glad att han vill hålla kontakten, vi gillar varandra som personer för mycket för att bara släppa varandra men sedan lär det väl ta ett tag innan jag vänjer mig vid att jag inte kommer kunna kyssa honom eller krypa in i hans famn. Men förhoppningsvis är det värt det!

Å, jag lider med dig  Dels så blir det ju en vana att umgås på ett visst sätt med den man är tillsammans med! Och sedan så måste man ställa om sig i hjärnan och försöka fungera på ett annat plan. Klart att sånt tar tid, och antagligen känns konstigt i början. 

Hehe, det har ju gjorts otaliga experiment och tester för att försöka ta reda på vad det är som gör att vi blir förälskade, vad som händer i våra kroppar och hjärnor, osv.. det roligaste och ändå mest logiska jag har hört är jämförelsen de gör mellan förälskelse och psykos. Man blir på något sätt en annan människa när man är förälskad. Och gör knasiga saker Jag hoppas att du har tålamod och ro att ge dig själv tid att sörja, bearbeta på det sätt som funkar för dig. (Vissa vill ju bara gråta, lyssna på deppig musik och sånt, medans andra vill ha folk omkring sig och göra saker hela tiden)

#5 Det där sista är verkligen sant, nu när det inte är vi känns det som ett helt nytt liv som jag hade innan men inte alsl känner igen kastats på mig. Känns mycket ovant. Kärlek är verkligen inte lätt

#6
Det är sant, det är inte lätt. Varken att förstå, eller att komma över. Eller för den delen att ge och ta alla gånger. Vi lär oss av alla erfarenheter 

#7 Sant. Har kommit till det steget att jag slängt hans tandborste. Frågan är vad som händer med bilderna på mobilen.. mycket svåra frågor här. Men känns ändå bra att kunna ta sig i kragen ändå, även om man inte vill ha det såhär.

singellivet är härligt, men jag saknar någon annat hålla om. höra någons hjärta bullta, känna mig omfamnad och de. men eftersom jag har nu lyckats att vara singel hela livet kan jag inte fatta hur man får en man intresserad av en . eller har jag bara förstark personlighet?

du kanske ska ta lite avstånd om inte för hans saknad så kanske för din egna skull

#9 Singellivet är otroligt härligt, men visst saknar man tryggheten och de små fjärilarna i magen!
Oj jag vet inte, du kanske inte bara mött den rätte? :)