Jag kommer också bli ensam mamma och jag har ingen aning om hurvida pappan tänker vara närvarande eller inte. Men jag har tio år extra på nacken och vill ha det här barnet. Dessutom har jag en pappa och bror samt flera nära goda vänner som ställer upp oavsätt.

Fundera på om du vill ha barnet, om inte så är abort en utväg alt adoption. Klarar dig kommer du garanterat göra oavsätt. Man är starkare än man tror.

Lycka till! Kram.

Jag kan inte säga något rent praktiskt med pengar eller liknande. Vad jag kan säga att jag tycker att alla mammor som tar hand om sina barn själva är väldigt starka.

Jag hade turen att få vara ensambarn med bara min mamma, ja jag hade turen. För mamma kanske det inte var så enkelt rent ekonomiskt, men tack vare att vi hade 6 år tillsammans ensamma har vi fått en otroligt stark relation och dessutom är jag otroligt nära släkten på mammas sida då jag ofta var hos dem om mamma skulle jobba eller liknande.

Självklart finns det nackdelar med att "bara" ha en mamma, även om jag är världens lyckligaste som fått världens finaste plastpappa, så har det alltid på klasslista stått telefonnumret till bara mamma, när man behöver påskrifter har alla fått från sin mamma och pappa medan jag bara behövt av mamma. Det kan låta som småsaker men man blir ändå ständigt påmind. Man kan i svaga perioder undra vad det är för fel på en om ens pappa inte vill ha en, även ifall man verkligen vet att det inte är så.

Men vad jag försöker säga, det är inte bara negativt att vara ensam med sitt barn. Jag säger inte att det är bättre, men de åren jag hade med bara min mamma var några av de bästa åren i mitt liv. Så hur du än gör, önskar jag dig all lycka till och om det blir en liten bebis hoppas jag att ni får uppleva samma lycka som jag och min mamma fick.

På kvinnokliniken på sjukhusen bruker finnas socionomer som jobbar med samtal med just kvinnor som inte vet om de vill göra abort eller få barnet. (har en kompis som jobbar med detta, därför jag tänker på det nu). Kanske kan vara bra för dig att prata med nån som är van vid ämnet och på ett professionelt sätt kan hjälpa dig att välja så rätt som möjligt för just dig, så att du blir så nöjd som möjligt med ditt val sen, oavsett hur valet blir.

Jag blev gravid oplanerat och trots skydd då jag var 25. Barnets pappa bodde 70 mil bort och våran relation var allt annat än stabil. Jag hanterade det helt anorlunda än det du gör nu. Jag ville inte att nån annan skulle vara med o påverka mitt beslut, var rädd att nån skulle kunna påverka mig och jag sen skulle ångra det.  Så bara barnets pappa viste nåt tills efter 12 veckor när tiden för fri abort i Danmark gått ut. Sen berättade jag .

Jag fick barnet och hon är idag den vackraste 17 åring på jorden ha ha.  ALLDRIG ångrat mig en endaste sekund.

Jag tycker att du ska ta kontakt med en kurator eller psykolog för att verkligen prata igenom situationen och dina alternativ. En utomståendes förmåga att bolla dina tankar och känslor kan vara guld värd!

Ts, Hur går tankarna nu?

Tack för alla svar! Jag har läst och tänkt en massa men varit för lat för att svara. Men nu gör jag det.

Jag ska bli mamma och det känns både underbart och jätteläskigt! Men det är enormt skönt att ha fattat ett beslut!

Stort grattis!!!!

Grattis! Det kommer att bli hur bra som helst

Tack! Jo jag hoppas det blir bra. Tror jag har börjat förstå nu! Har nog aldrig varit så rädd och förväntansfull på samma gång förut :)

Åh vad roligt! Lycka till med allt… Grattis!

Grattis! Du kommer klara det galant, kan andra göra det klarar du det också.

Skulle ändå förklara det till den "blivande pappan" Sen får han göra sitt val.

TS, Hur går det med magen och allt?

#13. Det går väldigt bra :) Fast jag börjar bli lite trött på den nu… haha. Men inte så långt kvar. Tackar som frågar!

#14 Det är alltid kul att följa upp lite efter ett tag och höra hur det är. Roligast är det ju givetvis när det är bra, som nu

Har inte sett tråden förrän nu, men kände mig tvungen att skriva ett par rader.
Tycker det är jättekul för din skull att få bli mamma, och jag tror att det kommer gå jättebra. Ett stort lycka till med allt!

Tack så mycket! Ja nu känns det väldigt roligt att snart bli mamma. Är så himla glad att jag vågade ta det beslutet trots allt :)

#17: Jag förstår det, och du ska veta att jag och säkerligen många med mig tycker du är stark som fattar beslutet och är beredd att satsa på det här, trots att du inte har de bästa förutsättningarna. Och du? Glöm inte att uppdatera oss sedan, åtminstone jag vill veta hur det går! :)

#18 uppdatering kommer när barnet kommit, det garanterar jag :) Tack igen för alla fina ord!