Kvinna iFokus

Kvinna

Etikettkillsnack
Läst 4641 ggr
LitenPyssling
0

Vad göra?

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

Har ju en pojkvän sedan 2½år tillbaka som jag trivs och litar på till 100%. Vi har tidigare haft bråk gällande alkohol och det var det jag tänkte på nu.

I början då vi var tillsammans så var jag nere hos honom en gång då hans föräldrar inte var hemma, hans (som även är min vän) kompis var där med. Vi satt och spelade och de gick till köket för att dricka mjölk, det var i alla fall det de sa. Efter att ha druckit mjölk några gånger så kommer min pojkvän till mig (efter att ha druckit 3ggr ungefär) och försöker pussa mig, "mjölken" var whisky, jag slår undan honom och han blåser då på mig så jag får känna den där vidriga stanken. Då gör jag klart för honom var jag står när det gäller alkohol och ingen alkohol kommer i närheten av mig!
Vi hade pratat om detta tidigare så han visste exakt vad som gällde med alkohol och mig - ändå gjorde han så.

Ett tag därefter (vecka eller två tror jag) så är han ute med sina vänner och det kommer sedan fram att han druckit då med.
Sen får jag honom att lova att han inte ska dricka då jag mår otroligt dåligt av det (plus att han var bara 16 då så han fick ju egentligen inte heller) och ja, han lovade som sagt.
Men jag kände på mig otroligt starkt och frågade honom sedan, han blev arg på en gång och sa att han inte druckit något.
När han kommer hem får jag veta  att han drack iaf, där svek han alltså mig - igen.
Sen går han ut 2ggr till och lovar båda gångerna, båda gångerna frågar jag och båda gångerna blir det bråk då han blir jätte arg för att han inte har druckit. Det visar sig dock båda gångerna att han druckit både innan och efter jag frågat. En gång ringde han till och med till mig när han var full, ändå nekade han! Det finns både bilder och filmer då han var full.

Sen gick han på yran och var "vakt" åt min storebror (18 var bror då) som tydligen druckit sig full, det kändes bra för då tänkte jag att då kan han ju inte dricka. Ändå kände jag att något var fel.
Jag SMS:ade en gång - nej han hade inte och skulle inte.
Sedan ringde han upp och jag frågade - nej han hade inte och skulle inte. Sen nöjde jag mig med det trots att jag kände att allt var fel.
När han sedan kommer hem och sover känner jag ännu mer att det är fel. Dagen efter följer jag han halvvgäs hem och under tiden vi går så frågar jag och han svarar lugnt nej, efter att jag vänt och gått hemåt så skriver jag SMS och säger att det kommer komma fram förr eller senare ändå så var ärlig. Jag känner att något är fel.
Det kommer då fram att han drack mitt emellan de gånger han lovade att han druckit.
Där gick droppen för mig, han drack och bara det är för mycket för mig. Jag kan INTE ha ett förhållande med alkohol i, vilket han accepterade!
Men sen att han LOVAT och sen ljuger mig rätt upp i ansiktet, det var värst. Jag kunde inte lita på honom så jag gav han ett ultimatum, antingen alkohol eller mig.
Han valde mig och har efter det aldrig rört alkohol.

Idag är det 2år sedan och den 21 Maj så fyllde han 18år och jag såg verkligen inte fram emot hans födelsedag då jag vet att många 18åringar får öl/vin eller liknande när de fyller 18.
Han fick dock inget, men hans vänner skulle bjuda honom på krogen på onsdagen därefter (igår) och han frågde hur det var.
Jag sa som det var, jag mår dåligt men att han får. Han är ju 18 och jag vet att han saknat att dricka då han erkänt det själv.
Så han drack igår, det kändes OK innan han gick men när han väl gått mådde jag så fruktansvärt dåligt.

Imorse vaknade jag och mådde så dåligt över att jag visste att han druckit, kände dessutom att han luktade sprit igår när han kom hem vid 00:45. Ush, mår så otroligt dåligt!

Vad ska jag göra?
De jag pratat med tycker att jag överreagerar och försvarar honom, han är 18år, han är ungdom, han vill dricka och du gör fel som hindrar honom.
Ingen har velat tänkt på det ur MIN synvinkel, jag mår fruktansvärt dåligt med alkohol i min närhet och jag kan INTE ha ett förhållande med alkohol i, alla gillar inte alkohol och jag är en av de.
I och för sig har de jag pratat med aldrig haft problem med alkohol och de dricker själva - hur kan de förstå mig?

Jag vet att han vill dricka då och då, varför förstår jag inte. Jag kan inte se det "roliga" i det, vilket ingen hittills kunnat acceptera. De tycker bara jag är en barnunge som hindrar en att leva livet (hur kan alkohol vara liv!?).
Jag vet att han vill dricka då och då, men jag vet också att jag inte kommer klara av det.
Jag älskar honom och han mig, vad ska jag göra?
Ställa ultimatum - mig eller alkohol?
Eller ska jag bara lämna honom och låta honom leva sitt liv?
Eller vad ska jag göra?

Troligen lär jag väl få ta en massa skit här med, men jag får ta den smällen. De som dricker och/eller inte ha några problem med alkohol kan inte förstå vad det är jag menar.

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

ettlitetalias
0
#1

Alltså…. jag säger inte det här för att vara elak, för jag vet precis hur det är att leva med psykiska problem - allt blir så otroligt mycket större och värre än det är egentligen - men du måste tagga ner!

Du är otroligt kontrollerande. Det låter som om han måste göra allt för att tillfredsställa dig. Han måste städa på ett visst sätt, annars mår du dåligt. Han får inte dricka, för då mår du dåligt. Vad mer får han inte/måste han göra för att du inte ska må dåligt? Han är din pojkvän - inte någon som är där för att passa upp på alla dina krav och önskningar. Ni ska komplettera varandra, inte ställa leva på ultimatum. Kan du inte med en droppe alkohol, även om du inte är med, så är det ditt val att gå om det inte passar. Han måste få leva!

Dina problem är just dina problem. Visst är det underbart när människor i ens omgivning stöttar, hjälper osv, men det är inget man kan kräva - även om man är i ett förhållande.

Jag dricker, men däremot skulle jag aldrig röra droger. De får mig att känna precis som du gör med alkohol. Min pojkvän röker gräs. Och vet du, i början reagerade jag precis som dig. Jag ville förbjuda, ställa ultimatum och krävde att han skulle lyda min önskan.
Men det är fel.
Jag har problem med drogerna, och då är det upp till mig att göra ett val. Är det så att jag inte kan leva med dem så får jag gå, annars så får jag lära mig att leva med dem. Jag kan önska av min pojkvän att han inte ska röka gräs, men jag kan inte kräva. Han är en fri människa att göra sina egna val här i livet.

LitenPyssling
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#2

#1 Jag är inte ett dugg kontrollerande, i vårat förhållande är det i ärlighetens namn han som är det.
Han har tvingat mig att gjort flera saker som jag verkligen inte velat, men för att han blir arg över om jag inte gör. Det har satt sina spår i att mina vänner försvann bland annat.
Jag hade ett val att säga nej, jag sa nej men han tvingade mig.

Städningen tycker jag vi kan släppa, den sa jag i den tråden att det var ett dåligt exempel - dessutom har vi delat upp det.
Syftet med den tråden var att han medvetet gick över mina gränser, INTE att han städade på ett visst sätt som de flesta i tråden verkade fastna på.

Han får gärna dricka om han vill, men då försvinner jag för jag har stått ut med tillräckligt mycket ifrån hans sida.

Du säger att jag är kontrollerande, men du har ändå inte hört vad han gör/gjort och kan därmed inte se hela bilden.
Jag förstår att du tycker jag är kontrollerande av det jag berättat, hade jag inte vetat hela bilden så hade jag tyckt lika om jag läst samma.

Oj, ser nu när jag läste det att jag låter som en riktig surkart, inte meningen. =/

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

hus-musen
0
#3

Du behöver kontakta en psykolog/terapeut och prata ut om dina känslor om alkohol. Jag kan tyvärr inte säga att dina önskningar är normala, och jag hade blivit galen om min sambo försökt förbjuda mig att dricka! Nu dricker jag väl ioförsig aldrig men ändå. Jag hade blivit galen oavsett vad han försökt förbjuda mig att göra.
Alkohol i en liten mängd är inte farligt eller dåligt och du kan definitivt inte styra andra i deras val om de ska dricka eller inte.
Den enda du kan styra är dig själv.

Du behöver lära dig att acceptera att alla människor är olika och att alkohol för många är en del av livet eller lämna honom. Du kan inte hålla på och försöka tvinga honom eller ställa ultimatum, det är bara barnsligt fast jag vet att många vuxna gör så. Men de har inga lyckliga förhållanden heller, ett bra förhållande bygger på respekt och acceptans av sin partners dåliga och goda sidor.
Kan man inte acceptera det så behöver man byta kille/tjej till någon med samma värderingar som man själv har.

Qui dormit, non peccat

 


LitenPyssling
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#4

#3 Jag går på BUP sedan 8år tillbaka, alkoholen har kommit upp åtskilliga gånger och de säger att om han älskar mig så kan han välja bort alkoholen för min skulle. Alkohol är inget man måste ha.
Det är egentligen bara det svar jag fått, de tycker mina tankar och funderingar är normala och fullt förståeliga med tanke på vad jag varit med om - nu har jag ju inte berättat allt vad jag varit med om så ni vet ju inte men det är ganska mycket.

Jag vet att jag inte kan styra över honom, och jag försöker det heller inte. Han får dricka om han vill, men jag klarar det inte och kommer troligen ta mitt val och lämna honom då och försöka hitta en mer lik person. Han får mer än gärna dricka, det är hans val och hans liv. Inget jag kan eller ska styra över. Fullt medveten om det.

Att ställa ultimatum var egentligen inget jag tänkt göra då jag själv tycker det är fel. Och som sagt, jag varken tänker tvinga eller vill försöka tvinga honom till något. Han gör det han vill.
Jag tar det som att du menar att Jag ska acceptera han och att han vill dricka - men borde inte han också acceptera och respektera Mig som mår fruktansvärt dåligt av det? Jag mår ju heller inte bättre av att han tidigare ljugit mig rätt upp i ansiktet fler gånger gällande detta.
Som jag ser det så är det Jag som ska acceptera honom, men ingenting att han bör respektera och acceptera Mig?
Man ska ju respektera och acceptera Varandra.

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

hus-musen
0
#5

Som jag skrev, lämna honom om du inte kan acceptera att han dricker. Han försöker inte ändra på dig, han tvingar inte dig att dricka. Sen kan man ju fundera över hans mogenhetsgrad när han ljuger och går bakom ryggen på dig, det är inte heller ok. Det har du full rätt att bli sårad och irriterad över när han inte står för det han säger.

Oavsett vad BUP säger så har de ingen rätt heller att tala om vad andra människor borde göra för att det ska passa dig bättre. De borde snarare ha pratat om hur du kan lära dig acceptera  och komma över din ångest över alkohol för det är en stor del av livet för de flesta. Oavsett om du vill det eller inte så kommer alkohol finnas runt dig på något vis. Men jag har inga höga tankar om BUP och deras amatör wannabepsykologer.. För många dåliga erfarenheter.
Jag har dock ingen aning om vad du har varit med om så där kan jag inte uttala mig.

Naturligtvis ska han respektera och acceptera dig oxå. Det är troligtvis därför han går bakom ryggen på dig, på något förvirrat sätt försöker han väl skydda dig från det. Det han inte fattar är att han gör saken värre genom att vara oärlig.

Att lägga om sin livsstil och inte göra det man vill göra för att någon annan säger att det inte är ok… Nja jag skulle inte ha gått med på det. Det handlar inte om kärlek då längre utan är en form av kontroll för att personen som ställer kraven ska må bättre. Om min sambo sagt så till mig så hade jag slutat respektera honom faktiskt. Och visat honom dörren.
Frågan är om det inte är bättre för er att gå delade vägar ett tag, och få klarhet i vad som är viktigt och hur ni kan prioritera er. Eller så kanske ni kommer fram till att ni inte är rätt för varandra och är lyckligare med andra partners. Bara en tanke.

Qui dormit, non peccat

 


Mitralis
0
#6

Jag är inte så insatt i andra trådar som du skrivit, men om jag bara läser denna så tycker jag att det antagligen kan vara bra att ni delar på er ett tag i alla fall.
Med ungefär hur många dagar/veckors mellanrum tror du att det är han dricker?
Om det är mer än i tråden här så är jag mer inne på att det är din pojkvänn som bör söka hjälp för alkoholen då det kan vara så att han har ett riskbruk.
Riskbruk behöver inte betyda att man har problem med alkohol här och nu, men att man kan få i framtiden.
Om han sätter upp mål och lovar att inte dricka men ändå dricker så är det hos honom "felet" sitter.
Det finns många som inte känner något behov av att dricka och därför så kanske det är bättre för dej att träffa en sådan person istället.
Du har ju även Beroenden IFokus där du kan ventilera dina undringar.
Lycka till med detta Glad



viktoria91
0
#7

Jag tror inte TS är kontrollearnde, utan att hon är som gör och tar avstånd från alkohol och dem som dricker sig fulla. Vet inte hur TS har haft det men jag har upplevt alkoholism i familjen och då har jag blivit väldigt avtagande från det då jag vet vilka j*vla problem det för med sig. Ok om man dricker lite för att dte är gott UTAN grupptryck men dricker man för att bli full har man ingen koll enligt mig.

Grattis till dig LitenPyssling som håller på dina åsikter och syn på livet att alkohol inte är något man ska ta lätt på! Tänk om alla tänkte likadant, färre våldtäckter, färre rattfyllor, färre slagsmål och färre mord! Så upp för det du tycker! =D

viktoria91
0
#8

#1 Alkohol är en av världens vanligats droger och farligare än cannabis.

hus-musen
0
#9

#8  Om det är farligare än cannabis eller inte har diskuterats i oändlighet, vad jag vet så har det inte bevisats vad som är farligast. De mest spridda drogerna i världen är dock koffein och tobak.

Qui dormit, non peccat

 


viktoria91
0
#10

#9 Det har bevisats, gick ett faktaprogram om dte för ett tag sedan. Hade alkohol varit en drog som uppfunnits idag hade den blivit förbjuden, dte säger dte mesta tycker jag.

hus-musen
0
#11

#10 Vad hette det programmet?
Det säger dem om nikotin och koffein oxå, det skulle ha blivit drogklassat om det "uppfanns" idag.

Qui dormit, non peccat

 


viktoria91
0
#12

#11 Det kommer jag tyvärr inte ihåg. =/ Nikoton räknas som drog iaf, vet inte hur det är med koffein.

LitenPyssling
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#13

Tack för allas svar!

#7 Ja, jag har verkligen sett alkoholens hemskaste sidor.
Bland annat har jag blivit sexuellt ofredad av en onykter, han var dessutom "bara" onykter. Och det är bara en sak av allt som hänt.

Jag kan däremot passa på och berätta att jag och min pojkvän satte oss ner igår. Eller rättare sagt han satte sig ner med mig för ovanlighetens skull, aningen chockad men det kändes riktigt bra!
Han pratade om just detta, alkoholen, och han berättade vad han kände och hur han ville göra.
Han såg hur dåligt jag mådde och sa att mitt välmående betyder mer än några glas alkohol och att han tänker sluta dricka (fast han egentligen inte ens hann börja) för min skull. Han tyckte heller inte de var så roligt och det blev ännu mindre roligt när han kom hem och såg hur jag mådde.
Jag påpekade flertalet gånger att han måste tänka på sig själv och vad han vill göra, det är hans val och hans liv. Han är den enda som kan bestämma vad han vill göra.
Men han höll fast och sa att det itne skulle bli något mer, han mådde inte alls bra av att se hur jag mådde när han kom hem så för honom var det väldigt självklart vad han ville göra.
MEN jag sa också att jag kan bita ihop, jag kommer troligen inte på länge kunna acceptera det så bra men jag kan bita ihop för han måste få göra som han vill och jag vill inte vara den som hindrar en annan.
Efteråt kändes det så bra, vi var glada båda två.

Jag tycker denna tråd inte fyller någon vidare funktion längre, han och jag redde ut allt och jag kan ärligt säga att det känns riktigt bra!
Trots att jag vet att han kommer att ta några glas ibland så känns det bra, kommer troligen vara mycket jobbigt när han gått men jag kommer troligen kunna acceptera detta ju mer tiden går.
Men det får bara tiden utse, allt kan hända.
Men jag är nöjd, det var längesen jag var så här glad

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

Mitralis
0
#14

#13 Vad bra att det blev bra Glad



LitenPyssling
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#15

#14 Ja, det känns riktigt bra! =)

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg