Oj…och du skyddade dig och jag som slarvat så mkt…Viktigt att du pratar, så att du känner dig så säker du kan vara på ditt beslut.

Panik är fullt naturligt, du är i en svår situation som du försökt undvika genom att vara försiktig. Det är viktigt att du har stöd i detta, så givetvis ska du prata med dina vänner om det. En äkta vän finns där och lyssnar, stöttar och till och med erbjuder sig att följa med till sjukhuset. Det låter som att du beslutat dig för abort. Det valet kan aldrig vara fel, det är bara du som kan besluta vad som blir bäst i ditt liv. Jag tycker det är starkt av dig att ta det beslutet! Hoppas att läkaren/barnmorskan varit klok nog att erbjuda dig samtal med en kurator. Det kan kännas konstigt att prata med en främling om något så personligt, men det är viktigt att du pratar om det, och ibland kan det vara skönt att det är just en främling som lyssnar eftersom man slipper oroa sig för vad hon tycker. Om inte annat finns vi på sajten här och stöttar dig om du vill skriva av dig, det kan jag lova dig. Massor av kramar!

Jag såg att det råkat bli två trådar och tog bort den ena, men en kommentar fanns där från shadow777: "Kram på dig Miowi. Jag förstår hur du känner dig, har varit med om samma sak när jag var ung. Jag var fullständigt panikslagen men allt gick mycket bättre än förväntat. Och om du använde kondom så har du inte gjort som helst fel. Inget. Och därför så kommer omgivningen att förstå. Hur långt är du gången ?"

#2 Jo hon erbjöd kurator, men hon var inte den bästa så paniken hade redan brutit ut i och med att hon småskratta när hon bekräftade att jag var gravid. Har en underbar vän och en förstående kille så klarar mig gör jag, men kan ändå inte fatta vad det är som händer. Men tack för allt stöd!

#3 Nu har det gått 3 veckor, detta var första dagen jag kunde testa mig. Imorgon blir det att ringa abortmottagningen.

Någon som gjort abort? Vilken metod gjorde ni och hur upplevde ni denna?

#4 Småskrattade läkaren eller kuratorn? Oavsett vilket så var det fruktansvärt illa gjort, begriper inte hur man kan göra så! Jag förstår att du slog bakut! Men du ska veta att man alltid har rätt att träffa en annan läkare, så känner du behovet att träffa en annan kurator så kan du göra det.

Vad bra att du har en stöttande pojkvän och vän som stöttar dig. Hoppas de pysslar om dig när det är dags.

Jag har inte gjort abort, men om jag förstått det rätt så görs i princip alla tidiga aborter medicinskt numera, om man inte själv av någon anledning önskar en kirurgisk (vilket ger en lite ökad risk för infektion). Du kan läsa mer på Vårdguidens hemsida, där det bl.a. står:

"Medicinsk
Fram till den nionde veckan efter senaste mensens första dag rekommenderas i första hand så kallad medicinsk abort. Aborten utförs i två steg:
1.Aborten inleds på sjukhuset/mottagningen med att du får hormontabletter.
2.En till tre dagar senare får du andra hormontabletter. Antingen en sort du kan svälja eller som så kallade slidpiller som du ska föra in i slidan. Detta kan du välja att göra hemma eller på sjukhuset/mottagningen. Diskutera med personalen vilket som passar dig bäst.
Hormonet framkallar livmodersammandragningar som leder till ett missfall. Om allt går som det ska behöver du inte göra något mer. I sällsynta fall kan det behövas en skrapning.

Kirurgisk
Det är också möjligt att göra en kirurgisk abort tidigt i graviditeten, en så kallad skrapning. En kirurgisk abort kan göras till och med vecka 12.
Man använder narkos eller lokalbedövning, ibland efter några timmars förbehandling med hormon. Om allt går som det ska behöver du inte göra något mer. Ibland kan det behövas ytterligare en skrapning."

Vi finns här för dig!

Åh vad jobbigt, men det kommer att lösa sig, kram.

Var hos läkaren idag för ultraljud för att se hur långt gången jag var och även prata om prata om hur aborten skulle gå till. Men hon hittade inget, ultraljudet visade inget och hur mycket hon än kände och klämde kände hon inget. Så det blev blodprov, får svar imorgon om det verkligen står rätt till. Är riktig orolig för att det är utomhavandeskap nu.. förhoppningsvis var det bara att det var för tidigt att se något. Det verkar inte bli abort på en vecka i alla fall vilket känns hemskt, ville bara bli av med det här och all magont nu..

#7 Åh vad jobbigt för dig att hänga i ovisshet! Vi kan ju bara hoppas att blodprovet är negativt (dvs att urinprovet visat fel!) och absolut inte att det är utomkveds. Bara en liten tanke, eftersom du nu behöver ännu mer stöd; Har du orkat prata med din mamma om detta? Vet du om hon har egna erfarenheter kring abort eller missfall så kan hon kanske vara ett stort stöd för dig? Min erfarenhet är att mammor tenderar att veta när något är fel, min fick alltid dra ur mig hur jag mådde eftersom jag inte vågade berätta själv, men trots pinsamheter och tvivel från min sida har hon alltid funnits där även om jag trodde att hon tvärtom skulle bli besviken eller arg. Du behöver inte svara mig, bara fundera på om din mamma skulle kunna stötta och trösta dig om du pratar ut med henne. Jag håller tummarna för dig!

#8 Hoppas på att det är en graviditet så det finns en förklaring till smärtorna i magen, sedan vore det hemskt med utomkveds. Kan inte ens föreställa mig att behöva opereras..

Pratade med mamma idag, hon kände på sig att det var något speciellt när jag klagat på magont. Insåg att jag aldrig skulle orka det här utan henne. Vill också tacka för alla era fina ord!

#9 Är det utomkveds så kan du trösta dig med att du i alla fall verkar ha upptäckt graviditeten tidigt, så risken att t.ex äggledaren ska vara skadad är mycket mindre. Dessutom är läkarna duktiga på att hantera sådant, och du kan absolut be om smärtstillande om det blir för svåra smärtor. Jag förstår verkligen att du vill veta vad som är fel, och det är ju faktiskt bra om det visar sig bara vara smärtor orsakade av graviditet du har och inte något bestående. Vad bra att du pratat med din mamma, nu slipper du försöka hålla masken hemma och har en till person som kan stötta dig! Mammor är läskiga som har ett sjätte sinne för att lukta sig till att nåt är fel på ens barn ;-)

#10 Jo men ytlig som man är oroar man sig ju för ärr.. och för att missa skola, även om hälsan kommer före förstås!

Nu är det bara att invänta måndag, ta ett andra blodprov och invänta resultat..

#11 En väninna till mig fick utomkveds som upptäcktes ganska sent. Äggledaren hann spricka och fick tas bort, men det enda som syns idag är ett pytteärr. Dessutom blev hon snabbt gravid när hon ville skaffa barn, och har två friska glada ungar nu. Själv har jag tre ärr på magen från mina titthålsoperationer; ett i naveln, ett vid bikinilinjen upptill och ett på vänstra sidan av magen. De är ca 1,5 cm långa och några millimeter tjocka, och absolut inget jag tänker på. Så länge det inte blir en stor akut "öppen buk operation" (som vid stora tarmoperationer) så behöver du inte oroa dig.

Steriliserade mig och fick 3 små hål liknande cindy skriver. De 2 av dom syns inte alls om inte man vet vart de är o verkligen letar, det tredje är ett svagt ljusare streck ca 1,5 cm långt. under bikinilinjen.

Var känns smärtan någonstans?

Håller tummarna för att det lösar sig snabbt o bra!

Åh vad sur man blir när man blir lovad ett resultat senast kl 16.00 så ringer det inte, när jag ringer upp får jag telefontid med en annan läkare som inte ens ringer upp. Skulle få besked om ett till prov krävs, som om man inte är nog förvirrad!

#13 Det är väldigt svårt att säga exakt var smärtan är men det är långt ner i buken, tror mer i mitten.. svårt att säga var men det är inte på någon speciell sida vad jag tänkt på.
Tack så mycket!

#14 Ajdå, inte kul när dom inte ger besked, dåligt gjort speciellt när det handlar om sånt här.

#14 Nej usch vad dåligt av dom att inte höra av sig som utlovat, det är verkligen inte okej! Nu har de ju säkert inte ordinarie personal där i helgen, men går du dit borde en receptionist kunna säga vad som står i din journal. Känner du att du inte står ut att vänta över helgen så kräv att få veta! Kanske kan din mamma hjälpa dig ringa dem?

Jag gjorde en vakumskrapning för några år sedan. Man var vaken under ingreppet, de bedövar livmodertappen och för in ett smalt plaströr som de då aborterar embryot med. Det gör inte ont och man blöder inte efteråt, och man slipper bli sövd och kan gå hem efter bara några minuter.

Det är helt klart det minst smärtsamma ingreppet, även det minst riskabla om jag förstått saken rätt iomed att man undviker narkos. Efteråt är allt som "vanligt".

#16 Tyvärr har hela avdelningen stängt under helgen, hon sa att skulle jag få ont i magen eller börja blöda får jag åka till ett annat sjukhus akut. Så får ta blodprovet på måndag och tjata extra att verkligen få resultat, för det känns inte helt okej att de slarvar så!

#17 Tack för info! Hade velat göra skrapning men läkaren så att blir det abort blir det medicinsk i och med att det är så kort gånget och det mest naturliga.

Hur har det gått?

Styrkekramar

#19 Åkte in på gynakuten i söndags med rejäla buksmärtor och blödning. Inget syndes på VUL så det blev nytt hcg prov som jämfördes med det förra, det var missfall. Kunde inte känna mig mer lättad att det löste sig såhär.

Dock ringde min läkare igår och började skälla på mig att jag är ung och måste ta blodprov, hon lyssnade inte alls när jag sagt att jag var på akuten utan drog historier om folk med utomhavandeskap. Så blev såklart jätteorolig så tog ett nytt hcg prov idag bara för att säkerhetsställa och så att läkaren får i pappret att jag fått missfall. Ska ringa snart och få resultatet, såklart lite nervös efter hon ringde och höll på sådär. Men sedan är det hejdå till henne.

Det här har varit en riktig mardröm alltså..

# 20 Din läkare menade säkert väl även om det blev fel. För skulle det varit ett utomkvedshavandeskap så är det riktigt allvarligt.

Har man tur upptäcks det i tid men går det så långt att äggledaren brister (ofta sitter utomkved där) så kan det bli så stora inre blödningar att man kan dö av det.

Förstår att det varit en pärs för dig. Vila nu och hämta dig ett tag.

#21 Jo precis, vet att hon vill väl men när hon ringer och skäller ut en efter att jag spenderat flera timmar på akuten innan så känner man sig otroligt ohörd. Men imorgon får jag resultatet, kommer ha mobilen fastklistrad i handen hela dagen. Ser fram emot att lägga allt det här bakom mig! Igen, tack för allt stöd!

Förstår precis att du kände dig som ingen som nån varken såg eller hörde. Hoppas nu att allt är bra när du får provsvaren.