Beklagar förstår att det känns hemskt. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det e viktigt at du tillåter dig att vara ledsen. Men tänk samtidigt på alla roliga minnen du har av din mormor. Om hon dör så lider hon ju inte mer. Jag vet att det låter hemskt. Om du vill hälsa på henne så gör det. Jag hälsade på min farmor innan hon dog o ingen i min familj ville att jag skulle det men jag stod på mig o det var det bästa jag gjort. Säga adjö.

Jag förlorade 3 anhöriga på 5 år och tro mig det är tufft men man klarar det. Farfar o mormor dog plötsligt medans farmor var en utdragen process hon blev precis som din mormor bara sämre o sämre.

Styrkekram till dig

Usch, beklagar!

Hur man orkar? Man bara gör det. Man gråter, har ångest, sörjer och mår jättedåligt men man orkar. Man klara så mycket mer än man tror.

Kram!

Hemskt men sant att död och sorg är en del av livet.  Och allt fint du haft med din mormor som gör dig så förtvivlat nu, det kan ingen ta ifrån dig, det finns någonstans i dig och det bär du med dig.

Mitt bästa råd är att du är med din mormor så mycket du bara kan den tid hon har kvar i livet. Det är ett stöd både för din mormor och för dig själv. Barnbarn betyder otroligt mycket!

När jag var nästan 14 år så dog min adoptivmormor, många vuxna tyckte väl inte att jag var gammal nog att se slutet så där, men jag sa att jag skulle vara med in till det sista. Sagt och gjort, den sista dagen i min adoptivmormors liv så vakade jag vid hennes sida i runt 10 timmar, jag var den enda på hela hemmet som fick någon som helst kontakt med mormor och det var också jag som sprang ut och ropade på personalen när jag såg att det bara var sekunder kvar. Att vara där, trots min unga ålder, gav mig styrka att hantera sorgen och gå vidare. Jag visste att jag gjort allt jag kunde och jag hade vart med min adoptivmormor till sista stund. Jag har inte ångrat mitt beslut en sekund, men jag vet att jag aldrig hade förlåtit mig själv om jag inte vart där!

Så mitt sätt att orka var helt enkelt att vara där. Att vara ledsen och förtvilad är helt naturligt när man går igenom sånt här men man får helt enkelt försöka se döden som ett slut på lidande och känna en lättnad över att personen får ro.

Massor av kramar

Egentligen, så klarar man det inte. Men ändå så gör man det. Min farmor hade cancer i närmer 20 år och kämpade på år efter år, jag minns sista tiden när hon var som sämst. Såfort det blev tyst fastnade jag med blicken och började tänka tillbaka på minnen med henne.

Min farmor var en sån otroligt stark individ och när hon dog så förlorade jag en av mina största förebilder. Vad som fick mig att orka fortsätta, det var att jag ville fortsätta som den starka person hon fått mig att bli. Göra henne stolt, för på något sätt känner jag att hon finns kvar.

Man lär sig att hitta saker som får en att orka, som din sambo och andra nära och kära. Det låter lite klyschigt men din mormor skulle inte vilja se dig ledsen, var glad för den tid ni haft och låt dig sakna henne då och då men kom då ihåg alla fina stunder ni haft!

mamma ringde igår vid 12 tiden och berättade att mormor försvunnit från oss.

vi försöker trösta oss med att de gick fort att hon inte led och att morfar var hos henne när de hände.

Beklagar sorgen.

Tråkigt att höra

Du kan försöka trösta dig med kanske mysstunder på fredagar eller lördagar med din sambo, eller så kan ni kanske gå på bowling eller göra något kul så du inte bara tänker på denna tragiska händelse.

Och sen så kan du kanske gå ut med dina kompisar och shoppa eller kanske gå på manikyr/pedikyr tillsammans med dina bästa vänner osv..

Jag beklagar också sorgen.

En tröst i det hela är att din mormor var omgiven av sina kära under sin sjukdomstid. Dessutom så hade hon faktiskt levt ett liv så att hon t.om hade blivit mormor.

Det tänker jag på när min mamma dog. Hon kunde få några fler år tyckte jag då. Samtidigt så tänkte jag på att hon faktiskt hade barn och vuxna barnbarn. Det är inte alla förunnat. Det kändes tröstesamt för mig.

Beklagar verkligen :(

tack för alla tröstande ord.

Jag beklagar verkligen förlusten :(

Beklagar förlusten