Tar du några hormonella p -medel?

#1 nej de jag tar ska väl vara nästintill hormonfria vad jag vet.. å jag var sån innan jag började med piller åxå :-S

Om du mest är sur mot din pojkvän så kanske han är en del av problmet? Ni är för mycket med varandra ex.

Om du mest är sur mot din pojkvän så kanske han är en del av problmet? Ni är för mycket med varandra ex.

#3 njae jag vet inte kanske.. men de spelar ingen roll om jag är med nån annan .,. blir sur för småsaker ändå å sånt.. fast de är klart vi har nog varit för mycket med varandra innan han började jobba.. men nu jobbar han heltid så nu ses vi inte så mycket..

Något du oroar dig över? Pengar, jobb, utbildning, någon nära dig som är sjuk m.m.?

jaddu,, pengar jobb å utbildning:P sen har de varit mycket med hästen som var halt å i boxvila i nästan tre månader..

#7 Min häst är också skadad, svårläkt senskada och dte var väldigt nära att hon fick en sista spruta. mot alla odds är hon nu snart bra och jag var totalt nere den tiden jag inte visste hur dte skulle gå med henne. Grät som en tok bara jag tänkte på henne.

Får jag vara tanten i tråden och fråga hur gammal du är? Min hetlevrade sida har blivit mycket mer hanterbar och mindre irrationell sedan tonåren o tidiga 20-åren.

Nu snart 30 har jag lättare att ge mig själv en stund att analysera situationen, och komma till självinsikt om huruvida det bara är jag själv som behöver lugna ner mig.

Dvs givetvis har jag fortfarande humörsvängningar och kan få frispel, men sällan utan vettig anledning.

#8 ja de va ju så att jag bröt ju ihop flera gånger å just att han blev svårlastad efter ett åar gånger hos vet åxå så bröt jag ihop totalt när han inte gick att lasta sista gången när vi skulle dit.. men ja jagvet inte vad problemet är..:S

#9 Jag är 24.. å jag har haft en ganska svår uppväxt med både de ena å de andra å de har väl antagligen satt sina spår skulle jag tro.. höll inne med en massa skit å då blev de att de pyste ut på småsaker istället å helt fel saker.. men mår ju bättre nu men just dessa småsaker stör mig lite att jag ska flippa ur på:S.. å jag försöker att ta djupa andetag men ibland hinner jag inte ens de:S.. så vet inte riktigt hur jag ska göra för att undvika att flippa ut i onödan..

#10 Kan varmt rekommendera terapi! Att prata ut med en utomstående klok person gör underverk för själen! Speciellt om man har gamla oläkta sår.

#11 jag har försökt.. men jag blir bara tyst.. får inte fram ett ljud.. men har faktiskt börjat prata med min kusin som är ett x antal år äldre än mig å har gått kurser i hur folk beter sig å sådär.. så får väl se hur de utvecklas.

#12 Låter som en dålig psykolog om hn inte fick igång dig. Iblan behöver man prova några olika innan man hittar en person man klickar med!

#13 jag har nog varit hos 4 stycken:-S men vi får se.. jag kanske är mogen innom en snar framtid.. =)

#12 Jag tog mitt forsta steg in till psykvarden idag och fick sjalvklart total tunghafta. Men da jag vet att det ar sa jag reagerar nar jag ar stressad eller orolig sa hade jag forberett mig genom att skriva ett langt dokument dar jag forklarade mig. Da behovde jag bara nicka eller skaka pa huvudet i princip

#15  hmm okej.. de va smart av dig faktiskt.. de kanske man skulle göra i såfall.. för de är mycket just med tanken på att de är deras jobb att lyssna på mig å "skriva" upp eller vad dom nu gör som jag tycker är så jobbigt.. lättare om de är en vän eller sådär.. om du förstår vad jag menar?

#14 Jag var nästan 26 när jag för sörta gången öppnade upp mig på riktigt hos en psykolog. Innan dess träffade jag säkert närmare 10 olika, utan att ta det på allvar.

Nu har jag mognat så pass mycket att jag själv tog steget.