Jag tycker att du låter som en sektledare när du vill få det till att folk är "rädda" för feminism och uppmanar dem att vakna.

Jag tror knappast att det är så. Här inne skriver folk om allt möjligt och också väldigt privata och känsliga saker, så feminism är nog ett av de minst "farliga" ämnen som kommit upp här.

Folk har olika åsikter eftersom de ser världen på olika sätt, det handlar inte om att de är rädda. De tänker på ett annat sätt.

Personligen har jag varit feminist under flera år, men är inte det längre. Jag har ändrat åsikt helt enkelt och är knappast rädd för feminism. Been there, done that…

Sist jag kollade var jag klarvaken ;) Men jag vill inte alls gå under etiketten "feminism". Inte för att jag tycker att kvinnor ska bindas vid spisen, att de ska ha sämre löner och annat trist utan för att feminismen ofta är trångsynt och skapar nya problem. Jag är snarare för jämnställdhet, där BÅDE kvinnors och mäns värden är lika och inte könsbundna.

Många krönikörer och skribenter som skriver under feministflaggan gör det för att de vill främja jämnställdhet men om man granskar sömmarna så framställs ofta män som rent av onda varelser, och om man råkar yppa en mansfråga och mena att den behöver lösas så är man per automatik anti jämnlikhet, man vill förtrycka kvinnor. Bara att du pratar om att "frånta människor sitt ansvar" om man tar upp båda könens frågor ger just den hinten. Nu generaliserar jag grovt men jag har mött just detta så många gånger så jag är kräkless på det hela. Jag är inte rädd för power, snarare tvärtom. Att gömma sig bakom feministfrågor kan ibland tyckas vara lite knäsvagt, skapa könskvoteringar som gör att inkompetent folk kan få jobb pga. kön och inte lämplighet är inte alls power för mig. Kvinnor kan massor, på samma villkor som män i flera avseenden. Visst sker ibland en diskriminering, det sticker jag inte under stol med och den sker mot båda könen och det ska avstyras men ibland tror jag att man går lite fel väg, eller iaf att den väg man slår in på ger ett skevt resultat. Nej, fram för människors lika värde, oavsett kön, etnicitet, skostorlek eller ideologi!

#1 - Hehe, jag kan inte låta bli att fnissa åt dina ord om sektledarskap. ^^ Jag tar det lite som en komplemang, faktiskt. Men det är mest för att jag har en annorlunda humor. Det är tråkigt att du inte längre kallar dig feminist. Det har du förstås all rätt till, men i mina ögon är det att ta ett steg bakåt. Du har säkerligen kloka åsikter ändå. Jag vill här bara inflika och säga att jag inte är feminist på grund av de olika vågorna genom historien, utan håller mig helt och hållet till genusteori inom forskning. 

#2 - Det jag tycker är lite synd är att jag inte känner igen mig i dina ord. Tvärtom så håller jag med om det du säger. Det tyder på att du förmodligen har en fördom om mina åsikter i egenskap som feminist, och det är väl egentligen feminismens största problematik. Det finns inget som heter feminism, det heter feminismer. Så jag håller med dig och kan inte ta åt mig alls av din kritik. Däremot vidhåller jag att det är synd att du, med dina kloka åsikter, ändå slopar begreppet som teori. Enligt min tolkning handlar det precis om det jag skriver, om osäkerheten inför begreppet. Men det håller förstås inte du med om, det förstår jag absolut. :)

Era ord får mig verkligen att undra vad ni anser om att en stor frivilligorganisation som exempelvis Rädda Barnen arbetar för feminism? 

Det som är ganska komiskt i detta är att jag kan sätta min högerhand på att ni håller med mig i de flesta av mina åsikter. Det är bara den där detaljen, det där begreppet "feminism" som många inte vill använda. Synd! Jag hade gärna kallat mig humanist om ordet hade haft någon slagkraft eller överhuvudtaget gett problematiken någon uppmärksamhet. Men tyvärr är det inte så. Vi kan kalla oss humanister hur mycket  vi vill, men ingenting kommer att hända för det. Tyvärr! Jag önskar verkligen att det räckte att jag talade om humanism, men det gör inte det. Det ser jag varje dag i arbetet och i samhället i stort. Men ni är givetvis välkomna att ha era åsikter. Jag vill bara ge er tankeställare.

PS.

Vilken betydelse har en enkild kvinnas ord på en sajt som denna? Inte är den stor. Jag prövar därför att citera någon med mycket mer erfarenhet och kunskap än de flesta unga kvinnor.

Citat ur Gudrun Schymans blogg:

"Men hot går hem. Det visar valresultatet. Den som på valdagen taktikröstade för en rödgrön seger – men som egentligen ville se F! i riksdagen – fullföljde en klassisk tradition att låta i princip vad som helst gå före feminismen. Det är en taktik med lång historia, men så har också jämställdhetsframstegen dröjt."

"Varför ser det ut så här? Jo för att det saknas konkret och prioriterad feministisk politik. Andra politiska frågor har kontinuerligt definierats som viktigare, mer angelägna. I den tidiga arbetarrörelsen motarbetades kvinnor med hänvisning till att klasskampen skulle befria även kvinnan. I sextio- och sjuttiotalens politiska rörelser påstods kvinnor ta upp ”personliga” frågor till skillnad mot männens viktigare politiska frågor.  Det födde den feministiska parollen Det personliga är politiskt. De historiska processerna är konsekventa: gång efter gång ställs kvinnors rättigheter i väntrummet, alltmedan den ”riktiga” politiken går före."

Och det ska ta år innan vi vågar använda andra begrepp än humanism. Det är det jag, tillsammans med många andra kvinnor och män, ämnar bidra till att förändra och påskynda.

Jag ogillar starkt när man delar upp människor i manliga respektive kvinnliga grupper.

För att vi överhuvudtaget ska få någon jämställdhet så är det väl det sista vi ska göra att skapa "tjejgrupper" och särskilda frizoner för tjejer på fritidsgårdar osv. Hur ska vi då kunna närma oss varandra?

Flick- och pojkskolor är för länge sedan ett avslutat kapitel och så försöker man att återskapa liknande situationer???

Jag gillar inte ordet feminism. Vi är alla människor och visst har kvinnan haft en underordnad roll i historien men även det har varierat en del. Skillnader har funnits juridiskt samtidigt som kvinnan haft en starkare ställning socialt i perioder.

Självklart ska vi kämpa för att kvinnor och män ska behandlas likvärdigt på alla plan som möjligt är, men den dialogen får vi nog ta tillsammans snarare än att dela upp oss…tycker jag.

#5 Ja, eftersom att förändringar i samhället innebär förändring för säväl män som kvinnor så förutsätts ju en kommunikation mellan män och kvinnor. Det vore därför omöjligt att inte ta diskussionen med mannen som kön, right? Jag tycker inte att man kan jämföra pojk- och flickskolor med tjej- och killgrupper på någon nivå alls annat än den konkreta könsfördelning det innebär i en grupp. Enkelt illustrerat:

Pojk- samt flickskola: Utbildning för respektive kön. Bidrar mycket möjligt till inskolning i de olika könsrollerna.

Kill-samt tjejgrupper: Grupper för respektive kön i syfte att diskutera teman och problem kopplade till könstillhörigheten (och som givetvis skapats genom sociala strukturer) men också i vissa fall teman som berör hur samhällets sociala strukturer ser ut, varför de ser ut på det viset, och hur vi påverkas av dem. Det är dessa typer av tjej- och killgrupper jag åsyftar, förstås.

Det här var bara en sidogrej från min sida. Tack för din reflektion.:)

Alltså: jag vill leva i ett samhälle där jag inte döms utefter om jag är kvinna eller man, utan där det tas individuell hänsyn. Jag vill sudda ut dessa roller, inte förstärka dem som du framhäver genom din kritik. Däremot så BEFINNER sig kvinnan som kön i underläge, det är ingen fråga om saken. Och därför betonar jag kvinnor, därför kallar jag mig feminist istället för humanist. En gång i tiden skydde jag feminism som könsriktat ord, men det var innan jag utvecklat min analytiska förmåga helt och hållet. Notera, detta är inte en pik gentemot någon av er, utan endast en förklaring av mig. Jag hoppas att ni inte bara vänder taggarna utåt och lyssnar till fördomar, utan att ni är mer självkritiska. Det är i alla fall såsom jag själv resonerar när jag skapar en diskussion här - jag vill vara självkritisk helatiden, även om det möjligen inte helt framkommer här.

#6 "Kill-samt tjejgrupper: Grupper för respektive kön i syfte att diskutera teman och problem kopplade till könstillhörigheten"

Varför kan man inte diskutera dessa "problem" tillsammans?

Bara för att du utvecklat din analytiska förmåga och kommit fram till att feminism inte är något negativt behöver det inte innebära att andra tänker likadant eller har outvecklade analytiska förmågor.

Du ber oss andra att vara mer självkritiska och inte vända taggaarna utåt och lyssna till fördomar??? Varför då? Ingen har väl i denna tråden skrivit annat än sina funderingar? Skulle då dessa tankar vara fördomar för att du inte håller med?

Innan jag utvecklade min kritiska sida så tyckte jag att feminism var super ;) Den "kritiken" jag delgav var inte personligt riktad, jag medgav att jag generaliserade en hel del och anledningen var att det är lättare att peka om man gör det med hela handen än om man slänger en vag blick när det kommer till att få någon annan att förstå ens tankegångar.

Om egna observationer och upplevelser är fördommar så ja, då är jag väl fördomsfull i det här läget. Jag säger inte att det inte finns saker som jag vill förändra, jag säger inte att vi inte kan dela många åsikter. Det jag säger är att jag inte vill gå under feministflaggan och det har egentligen ingenting alls med min prioritering av dessa frågor att göra, utan för att det sätt som feminister framställer sin omvärld och män på är i många avseenden inskränkt, naiv och rent ut sagt vedervärdig. Det finns givetvis bra krönikörer inom ämnet med, men det är inte sällan man ser märkliga saker.

#6 Men hjälp! Jag syftar inte bara på den här diskussionen. Jag talar om ett mycket vidare perspektiv, och taggar utåt är väl det minsta jag kan säga i det här avseendet. Hur mycket skit får inte feminister ta därför att de som homogen grupp påstås vara bland annat manhatare? Nu har jag turen att endast ha mött på människor som delar mina åsikter helt och hållet (även om de flesta inte kallar sig feminister) men jag utgör säkerligen ett undantag. Att vara feminist är fult! Jättefult.

Jo självklart kan vi diskutera dessa problem tillsammans! Det är ju det i alla fall jag gör. Jag diskuterar med män, nästan fler män än kvinnor. Det är endast av kvinnor jag bemötts av negativ kritik hittils, något som har gett mig en funderare.

#8 Jag kan inte annat än att hålla med dig. Och som jag så många gånger hävdat så heter det ju feminismer. Det finns hur många feminister som helst som är dumma i huvudet, rent ut sagt. Precis som att det finns andra människor som är dumma i huvudet inom exempelvis alla politiska partier. Det kommer vi aldrig ifrån, tyvärr. Jag gillar inte alls att man sjunger elakt om män hos F!. Jag älskar människan oavsett kön. Men jag kan, till skillnad från de flesta, också förstå grunden till det agerandet. Jag kan se på saken ur flera perspektiv. Precis såsom jag förstår varför ni här inne har de åsikter ni har. Det kanske har att göra med mitt yrke, jag vet inte. Men jag har ett stort tålamod och förstår oftast andras åsikter och dess orsak väl.

Nej, visst är det så att folk är dumma i huvudet ;) Det finns rötägg överallt, bara det att de bättre inte syns i den här debatten. Tyvärr fungerar ju den gamla devisen "den som skriker högst vinner", och det ligger ju lite i tiden att ha en stark åsikt som inte sällan provocerar. Så även om vi kan ha samma slutmål till viss del, och även om det finns vettigt folk som bekänner sig till ex F! så är det min upplevelse att den andra sidan dominerar. Plus min åsikt att det skadar mer än det ger att särskilja kvinnor ytterligare istället för att jobba mot att se människor istället för kön. Problem istället för kvinnofrågor respektive mansfrågor för då får vi oavsett vad en värdering av det hela. Man eller kvinna, i min värld kan en sådan uppdelning inte leda till något gemensamt bättre.

Javisst kan jag förstå varför dessa utageranden sker, men två fel gör inte ett rätt eller vad man ska säga. Bara för att man anser att män genom tiderna förtryckt kvinnor så gör det inte att det är okej att stämpla män som grupp idag. Män som enskilda individer. Sådant tål jag inte riktigt alls, även om jag kan ha förståelse för varför. Jag har förståelse för massor av saker här i världen som jag fortfarande tycker är galet och värderar förståelse väldigt högt. Men förståelse gör inte per automatik att ett dumt beteende blir lite bättre.

#10 Vettigt uttryckt. Jag håller med dig. Det är ganska tydligt här att det finns två sidor om saken. Å ena sidan kan man kritisera feminismen därför att de beskyller män som grupp, för vad har PelleKalle gjort för dumt genetmot kvinnor?  Eller så kan man kritisera män för att de förtryckt kvinnor som grupp och gör än idag.

Jag talar inte om offer. Men om jag skulle göra det så skulle jag säga att mannen är lika mycket offer som kvinnan. Men jag talar istället om ansvar. Och ansvaret är ligger lika mycket hos kvinnor som hos män. Det är just därför som jag vänder mig till detta forum. Det är inte bara männen som ska höra kritiken, det är också vi kvinnor.

#10 "Alla dessa förtryckande män" har uppfostrats av kvinnor i allmänhet och det säger en hel del och tål att funderas på. Hur kan vi medverka till att skapa sådana män?

Nu har jag haft turen att inte stöta på dessa fötryckare i större utsträckning och de som haft denna tendens att se sig själv som bättre, mer pålästa, mer värda och gapat högst har varit av blandat kön, alltså en hel del kvinnor också.

Jag tycker att vi har ansvar som människor. Inte särskilda ansvar som kvinnor respektive män utan tillsammans har vi alla ett ansvar för våra liv, samhället, våra barns uppfostran och varandra.

#12 Förlåt, men nu gör du precis det där som är så hemskt, och det som har förekommit i så många diskussioner i allmänhet. Du skuldbelägger kvinnan och det i sig är en hemsk företeelse, det är det långt ifrån bara jag som tycker. För övrigt bekräftar du bara problematiken än mer när du säger så, när du säger att det är kvinnor som uppfostrat "alla dessa förtryckande män". Om vi nu ska sänka oss så lågt att vi beskyller kvinnan för detta så kan vi väl åtminstone säga att Hon uppfostrar dem såsom hon blivit uppfostrad att uppfostra. Det är en cirkel av traditioner som upprätthåller dessa könsroller. Att du inte verkar vilja veta av detta (jag KAN missuppfatta dig, det är lätt att göra i text) är näst intill overkligt för min del. Jag trodde att vi hade kommit längre, men det kan vara en generationsfråga.

Jag har inte för avsikt att förolämpa dig alls på något vis.

Tillägg: Jag menar förstås inte att säga att det är män som uppfostrar män på ett dåligt sätt. Jag hoppas att detta är underförstått. För mig är det en självklarhet, men det är det förstås inte för alla.

Varför tror du att du förolämpar mig?

#14 "Alla dessa förtryckande män" är ju din åsikt som jag satte inom citattecken.

Jag beskyller ingen men du måste väl ändå se poängen i att kvinnor medverkar till att fostra pojkar till män?

Själv har jag vuxit upp i ett hem med otroligt gammaldags könsroller. Kalla det för förtryck eller invanda mönster eller vad man vill.

Jag hade ett val när jag fick barn (en son) att fortsätta som min mor, mormor osv. eller att rentav gå min egen väg och uppfostra en människa som inte tycker det är någon värdeskillnad mellan kön.

Jag har ganska stor erfarenhet av vad kvinnor har för funderingar och har levt för olika liv eftersom jag i många års tid har intervjuat äldre människor i populationsstudier.

Fällan många kvinnor går i är att just bara leva vidare efter gammal tradition och skylla på männen att det är som det är.

Var finns kvinnlig "power" när vi bara fortsätter i invanda mönster?

Det är viktigt att rannsaka sig själv och sin könsroll för att kunna bryta dåliga trender. Felet behöver inte per automatik ligga hos den andra parten/könet utan man bör börja med sin själv.

Idag är det dessutom än mer märkligt att kvinnor fortfarande "fastnar i fällan" när ingen längre höjer på ögonbrynet om en kvinna arbetar, snusar, dricker öl, klarar sig själv. Ändå fostras små "mansgrisar" upp här och var vilket är för mig en stor gåta.

#15 Tack för dina reflektioner! Jag har också växt upp i en familj med de gamla könsrollerna i bilden. Och jag har också en hel del erfarenheter i den här frågan, det är mycket därför som jag är passionerad i frågan. Jag kanske uppfattas som en hardcore kvinna med tunnelseende, men jag tycker att det är intressant att kasta ut frågan, helt enkelt. Lite kuriosa, men jag passar inte alls in i bilden för vad man skulle tänka sig är en feminist. Hur som! Jag håller med dig på varje punkt här, jag har inget att tillägga.

"Det är viktigt att rannsaka sig själv och sin könsroll för att kunna bryta dåliga trender. Felet behöver inte per automatik ligga hos den andra parten/könet utan man bör börja med sin själv." Jag vet inte om du menar allmänt eller om du syftar på mig. Men vad mig själv beträffar så jobbar jag mycket mer med mig själv än diskuterar eller kritiserar andra.

Till sist, självklart bidrar kvinnor till uppfostran av pojkar. De har mer inflytande i deras uppfostran än vad fäderna har (vilket givetvis också är en anledning till att kritisera könsroller). Men jag vill bara inte säga att det för den sakens skull är Kvinnornas fel. Jag vill här snarare tala om ett samhälle där bägge kön verkar. Även om Lena uppfostrar hennes son i en könsroll så beror ju det förmodligen på att hennes mamma och pappa lärde henne det, och föräldrarnas föräldrar i sin tur. Det är en cirkel av traditioner som har en lång historia och som vi måste acceptera men också, enligt min mening, aktivt måste jobba med att förändra.

#16 Då tänker vi i stort sett "nästan" likadant.

Jag tycker snarare det gått vidare till att kallas jämställdhetsfrågor i allmänhet. Ordet feminism har en rent semantiskt enformig klang och varför hänga upp sig på det ordet, när det är själva arbetet till jämställdhet vi vill åt. Att ändra ideologiskt ord är strategiskt för att komma vidare.

Dock håller jag med om att det kommer fjantiga invändningar, när man väl tar upp jämställdhetsfrågor som gäller kvinnor, exempelvis lönfrågan "amen vadå, vi måste ju va äldre för att komma in på krogen" Ungefär som att två fel blir rätt?

Ifall man tittar in på flashbacks jämställdhetsforum t.ex. så finns där ett otroligt kvinnoförakt som är väldigt sorglig, vi kanske lever i ett av världens mest jämställda länder.. Men jämställt… Är det inte.

#18 Det handlar inte om att hänga upp sig på ordet, utan snarare våga stå för att framhäva det som böhöver framhävas.  

Intressanta reflektioner.

jag fastnade för det som skrevs i början. att feminism lika väl skulle kunna kallas humanism. det tycker jag personligen är fel. jag tycker att det är två ideologier som måste komma hand i hand. de är släkt, mor och dotter, men i den här diskussionen är de inte mycket värda ensamma. en humanistisk feminist måste vara den feminist som kanske har den mest sunda synen på jämställdhet. problemet med feminism som egen ideologi är att den kan bli enormt tvingande. det ser man ofta idag tycker jag, bland annat i förslaget om tvingad delad föräldraledighet i jämställdhetens namn. frågan där är, kan du tvinga en människa in i jämställdhet? kan du tvinga på en människa en åsikt? och kanske framför allt, vad händer om föräldraledigheten (som exempel) ges mest till den ena föräldern i ett förhållande av helt andra orsaker är jämställdhet?

något annat som feminismen i sin mer ohumanistiska form ibland kan ägna sig åt är viljan att stöpa alla i samma form. alla ska vi vara lika, oavsett kön, ursprung, livserfarenheter eller läggning. alla män ska gråta och alla kvinnor ska meka med bilar. en humanistisk feminist ser både könsrollen och individen. det är ju två pusselbitar som vi måste passa ihop. alla killar kan inte vara intresserade av "kvinnliga" attribut och tvärt om. och är det verkligen relevant i jämställdheten att diskutera petitesser? för helt ärligt, gör det någon skillnad om jag som kvinna gillar att meka med bilar, och min manliga kollega gråter i "Titanic" om vi ändå har olika lön?

man vet att en stor förändring, som t.ex. synen på könsroller, synen på svarta i Amerika och så vidare tar ungefär tre generationer. du kan inte tvinga en människa till en åsiktsförändring, bara undervisa och, förhoppningsvis, så ett frö till eftertanke. jag kanske inte ser en total jämnlikhet under min livtid, men mina barnbarns barn kanske gör det. fram tills dess kommer jag göra det jag kan i mitt liv, utan att vara högljudd och bufflig (vilket jag inte ser som en positiv egenskap hos vare sig män eller kvinnor). under tiden hoppas jag också att fler feminister tar sig an en mer humanistisk syn, så kanske, kanske ordet feminism blir ett mindre negativt laddat ord :)

#20 Jag kan ingenstans i denna långa diskussion se att någon talar om att tvinga? Att uppmana till diskussion är framför allt inte att tvinga. 

Kan du tvinga in en människa i jämställdhet? Nej, men vem tror det egentligen? Kan man kritisera de människor som eventuellt inte är för jämställdhet (vem nu som inte är det?) - JA! Precis som vi kan kritisera och argumentera mot andra människor med tex. rasistiska värderingar.

Jag tycker att det är jättetrevligt att du ger dig in i diskussionen, men jag känner att det känns så tråkigt att vi återigen måste prata om just gråtande män och "mekande" kvinnor, den diskussionen borde vara död sedan länge. Men att du sedan benämner sådant som petitesser tycker jag är väldigt fel eftersom vi då talar om hur människan socialiseras in könsroller, något som utgör grunden till hela den här diskussionen.

Vem är högljudd och "bufflig"? Är det din syn på hur en feminist i generella drag är? I sådana fall är det din värdering.

#21 Visst socialiseras vi in i könsroller som du skriver men vi får heller inte glömma att precis som #20 är inne på så finns det biologiska skillnader. Dessa går alldeles utmärkt att bejaka utan att för den skull rucka på jämställdheten.

#21, det jag är inne på är inte det som jag ser som feminism, utan det jag är rädd att andra ser i ordet feminism. anledningen till att ordet feminism är så laddat är ju faktiskt många av de radikala och ofta ickehumanistiska extremister. jag tror inte att du är en av dem, så dubehöver inte ta åt dig, men jag tror inte att ordet hade varit så laddat om feminismen hade förknippats med en bredare, humanistisk syn, där man både tar hänsyn till individen, könet och ursprunget och inte strävar efter att, som sagt, stöpa alla i samma form.

dit jag vill komma är att man kanske ska ha en mer humanistisk syn när man pratar om just feminism, att se individer, inte kön och jobba utifrån det. det som gör att jag får en liten rysning efter ryggraden när jag hör ordet "feminist" är att de jag har träffat på har dömt mig som ojämställd utan att veta något om mig för att jag har klänning, rider, gillar inredning och tycker det är kul med smink. jag är en såndär tjej som säkert altid lagar mat och serverar min sambo öl på soffan efter hans jobb. jag tror faktiskt inte att jag är mindre jämnställd än en tjej som pysslat med typiskt manliga attribut trotts att jag lekt med dockor när jag var liten, och när vi fortfarande ganka ofta ser att kvinnor får lägre lön än män, och att det sällan finns kvinnor i företagstopparna så tycker jag faktiskt att det är en petititess att diskutera om man ska låta pojkar leka med dockor och ha klänning på dagis. det är som att se bristen på rent vatten på afrikas landsbyggd och börja sitt projekt med att dela ut vattenglas.

jag tror absolut inte att feminister över lag är buffliga, men när feminismens främsta ansikte i sverige bränner en jäkla massa pengar som skulle kunnat doneras till bra mycket bättre projekt i jämnstäldhetens namn så har jag full förståelse för att feminister dras över en kam, vilket jag inte alls stödjer själv, men tyvärr är det ju så.

jag har själv inga egentliga fördomar mot feminister mer än de jag skapat mig utifrån de extrema feminister jag mött. jag försöker bara diskutera om det kanske finns en anledning till att feminism klingar så illa i vissa människors öron, och om det beror enbart på att lyssnaren inte vill höra, eller även att berättaren skriker falskt.

Jo, visst är det så att det finns knasiga extremister inom feminismen. Men de utgör inte majoritet, utan en verklig minoritet. Men det är inte konstigt att folk upplever det som en majoritet, det har vi bland annat median att tacka för. 

Jag kan tillägga att jag själv är väldigt "tjejig". För ett par år sedan levde jag i högklackat, gick på blogawards och lade myckt pengar på utseendet. Detta delvis för att jag är en kreativ människa, men till stor del också för att jag har socialiserats in i det. Jag är dock medveten om det! Väldigt medveten. Och ja, jag tycker att det är ganska sorgligt, och det är väl det som skiljer mig från många andra kvinnor.

Angående att F! brände 100 000 kronor (om jag minns rätt) är i sig en brutal och sjuk grej att göra. Det är inget jag själv skulle få för mig att göra, men jag förstår helt klart deras budskap.

Summa summarum, visst finns det en del som svärtar ned feminismen. Men jag vill i alla fall inte låta dem göra det, jag tänker inte sluta diskutera feminism för det. Jag tillhörde tidigare än av dem som tyckte illa om feminism som begrepp förut. Men efter min utbildning och efter att ha arbetat en del samt fört många diskussioner med andra kvinnor inom olika arbeten, så har jag ändrat uppfattning. :)

men om jag socialiserats in i min "tjejighet" och faktiskt trivs med det. jag vill ha det så, jag vill ha klänning, smink och fina pumps. jag känner mig som jag, är det då fel och sorgligt? jag och sambon delar ju på hushållssysslorna ändå, eller ja… okej… min sambo gör väl lite mer än mig eftersom han är hemma mer på dagarna då han jobbar natt. jag tjänar också mest i vårt förhållande om det nu spelar någon roll och alla våra beslut tas gemensamt eller utifrån den part som vet mest. elen hemma t.ex. är jag hemskt glad att slippa lägga mig i :P så egentligen, varför skulle det vara sorligt att jag av någon anledning socialiserats till att vara tjej, jag är trygg i det och trivs med hur jag är. jag tycker snarare att det är härligt att jag kan säga att jag klär mig i min klänning för min skull. för att det är den jag är.

att sociala faktorer sedan spelar in kommer vi inte ifrån, men oavsett så tror jag inte att det kan anses sorgligt eller beklämmande att en tjej är tjejig så länge som det är det tjejen vill och något som hon trivs med och kan stå för.

#25 Ja, det är ju bra för dig att du trivs med ditt. Men jag står fast vid att det är väldigt sorgligt att tjejer på allvar tror att de rakar benen regelbundet och bär högklackat för att de VILL. Missförstå mig inte! Jag gör bådadera själv, och jag trivs med det. Men det är ju också för att det är det jag lärt mig att göra sedan barnsben. Om vi Inte hade socialiserats in i det så hade förmodligen ungefär lika många kvinnor som män valt att se ut på så vis. Det är ju inte direkt en biologisk grej. Nu kan det ju absolut vara så att just Du har det i syfte att uttrycka din kreativitet, men jag talar i allmänna ordalag.

Jag vill inte låta elak, men jag har svårt att förstå att du på allvar framför det där argumentet. Jag tror inte jag känner en kotte som inte håller med mig om vilken avgörande betydelse miljön har i just det här avseendet. 

Men som sagt, vi har delade åsikter i frågan och det är okej. :)

Uppdatering: Oj, jag läste för snabbt! Jag tror jag missuppfattade dig helt. Hursom, kontentan är att jag tycker att det är sorgligt att vi bara låter allt flyta på och upprätthåller dessa roller och skillnader, ja. För jag tror inte att Alla tjejer vill raka benen och gå i högklackat, nej. Det förklarar jag ovan. Jag har förstått att du tycker annorlunda, och det är okej. Men jag kan inte hålla med dig alls. :)

#26, var har jag skrivit att jag inte tror att miljö spelar roll? att jag däremot tror att biologiska skillnade också spelar in tänker jag däremot inte säga att jag inte tror.

det jag ifrågasätter i ordvalet "sorgligt" i samma mening som tjejigt. jo visst, om en tjej klär sig tjejigt för att passa in men inte trivs i det är det sorgligt, men det är ju en helt annan sak. samma sak om jag skulle börja klä mig "könsneutralt" eller killigt, vilket jag verkligen inte trivs i och inte kan relatera till. det är också sorgligt.

det är lite det här jag har försökt komma fram till innan. det generella ihopklumpandet av individer. jag tror inte att alla kan vara likadana, tycka samma sak, vilja klä sig på samma sätt, ha samma intressen och så vidare. att en person klär sig eller beter sig på ett visst sätt kan aldrig anses sorgligt så länge som personen trivs och inte skadar andra. jag menar, vart ska man dra gränsen? är det inte minst lika sorgligt att man då ska förändras till något man inte vill vara för att man annars skulle vara ett offer för det ojämställda samhället?

#28 Jag tycker absolut inte att människor ska klä sig likadant, men det tycker jag framgår i tidigare inlägg.

Sedan den sista frågan du ställer har jag också redan tagit upp i föregående inlägg.

För mig är ordet feminism lite "out of date". Flertalet politiska partier i riksdagen säger sig vara feministiska.  När alla är det är det liksom inget kvar. Urvattnat.  Inte vill jag heller kalla mig feminist, inte för att ordet skrämmer mig - har nog power så det räcker och blir över, utan för att jag inte vill dela upp människor efter kön. Jag har mycket mer gemensamt med många män än med alla kvinnor.

Tyckte det var kul att Gudrun Schyman brände upp 100 000 kr.  Dom andra partierna hade mycket mer pengar att "bränna av".  Är väl ingen större skillnad på att elda upp dom jämfört med bränna av dom genom att trycka upp en massa affisher för dom.

Är för jämställhet, lika möjligheter och rättigheter för alla oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning mm. Men jag kan inte tycka att problemen med samhällets sociala strukturer för just könen är nånting speciellt allvarligt eller viktigt om man lyfter upp huvudet lite och har lite perspektiv. Så mycket viktigare frågor finns att lösa om vi (alla oavsett kön, hudfärgar mm) ska överleva på jordklotet.

#30 Intressanta reflektioner. Jag tycker dock att du är väldigt mycket ute och cyklar när du inte tar problemet tillräckligt på allvar, men det är ju ganska uppenbart att det är min åsikt.  

I princip alla här som kommenterat har sagt att ni är för jämställdhet, men emot den såkallade uppdelningen av kön som Ni menar att feminismen gör. Jag tycker att det är väldigt, väldigt intressant, för det får mig att undra hur ni tänker då. Om ni tänker er vilken annan ideologi, förening osv. som helst så handlar det ju bara om uppdelningar. Då kanske ni vill hävda som svar: "Jamen, inte uppdelningar i kön som feministerna gör!" Och då måste jag ju egentligen kontra med att det inte heller håller riktigt, jag vet män som är feminister.

Det är intressant det där. Jag kanske inte tänker på samma sätt som ni, ni kanske har nåt jättebra svar på det.

#31 Vart skrev #30 Att hon inte tog "problemet" på allvar? Det är något du själv tolkar in.

Säger någon att detta inte är särskilt allvarligt i denna fråga så tolkar jag det som att frågan inte tas på allvar, ja.

Jag menar nog snarare att i i min världsbild finns det andra frågor som är väldigt väldigt mycket mer viktiga och allvarliga och akuta att ta itu med.  exempelvis miljöfrågor, krig/fred och globala rättvisefrågor

Alla människors lika värde och rättigheter är jätteviktigt.  Men svenska kvinnors gentemot svenska mäns lika värde och rättigheter är i mina ögon en liten liten inskränkt/insnöad bit i detta.  Problemen med olika värde och olika rättigheter är t.ex. mycket större mellan människor i olika delar av världen (oavsett kön). Det betyder självklart inte att man ska sluta jobba med att förbättra "könsmaktstrukturerna" inom Sverige, det finns behov här med.

#33 Jag tror nog att de flesta tar jämlikhet på största allvar men också att vissa delar kan tyckas bli "småsaker" jämfört med vad frågan faktiskt handlar om.

#34 Jag håller med.

#34 Jag skriver ingenstans att krig skulle vara mindre viktigt. Exempelvis så är jämställdhetsfrågan helt annan i många andra länder, vilket jag antar att de flesta är medvetna om. Jag har förstått din åsikt, men håller i övrigt inte med dig.

#36 / #0: Jag tror inte du har rätt i det du skriver om att "andra inte vågar skriva om feminism".  Att så relativt få skriver o pratar om feminism tror jag snarare beror på att man tycker andra frågor är viktigare att prata/skriva om och/eller att man inte i första hand vill definieras utifrån sitt kön.

#31 Men när jag menar att feminister delar upp kön har det ju inte alls med att göra vilket kön feministerna som gör uppdelningen har. Killar kan likaväl dela som tjejer när det kommer till den frågan och jag struntar i vilken kromosomuppsättning som finns i människan som kommer med de förslagen/uppdelningarna. Det är uppdelningarna i sig som jag har lite svårt med. Ser inte vad männens kön har med den saken att göra, där lägger du en egen värdering i könet som inte jag anser vara relevant.

Har inte läst allt, men kan säga att jag hoppas inte att kvinnor och män blir likadana. Sverige vill få fram unisex och det tycker jag är läskigt… Jämnställdhet är väl bra, men nog fan är det skillnader på män och kvinnor och jag vill verkligen att det förblir så!

Usha… Killar blir allt mer feminina för varje generation

#39 Du skriver det jag tänker
Jag vill inte heller att alla ska bli unisex, jag tror att det gör våld på människans natur.
Människan är ett däggdjur och jag tror att det säkert finns någonting i vår hjärna som delar upp oss i kvinnor och män. Ingen säger väll åt en älg eller björn att vara lite mindre hanne och mer hona och vice versa. Varför ska då vi göra så?

Sedan behöver man ju inte behandla någon dåligt på grund av att det är en man eller kvinna, jag tycker att det borde gå att behandla alla bra istället.