Du är inte stressad eller har någon ätstörning ? det kan göra att den försvinner. hoppas inte du tar illa upp att man frågar.

Annars tycker jag du ska fråga barnmorskan vad det kan bero på.

Du äter inte p-piller eller något sånt ?Finns många orsaker att den kan försvinna.

Hejsan

Nej då tar inte illa vid mig att du frågar, jag känner inte mig stressad och har inga ätstörningar.

P-piller äter jag inte heller.

Tack för hjälpen ändå!

Du bör absolut boka tid hos gynekologen för att utreda vad som händer i kroppen.

Du har möjligtvis inte ändrat kosten? T.ex till vegetarisk kost, fettsnål eller bantning?

nej de har jag inte heller gjort.

Jag har väldigt ofta magvärk nu som min läkare tror är pga laktos intollerans men jag äter helt laktos fritt sen augusti utan framgån. (jag har nu gjort ett test om det är laktos men får inte svar förrän i november)

Magvärken sitter väldigt lång ner känns nästan som mensvärk men inte riktigt.

Det kan vara PCOS tror jag det heter? ger minskad mens och smärtor. Hur som helst så gå till gyn och se till så att dom undersöker ordentligt och inte bara viftar bort dig med att det är normalt. Ett ultraljud bör dom göra.

Ok tack för hjälpen! Får försöka ta mod till mig och ringa dit då, har aldrig varit där förr

Dom på gyn brukar vara väldigt snälla och proffessionella ibland händer det väl dock att det dyker upp ett stressat stolpskott, men då får man fräsa ifrån

Du får förmodligen börja med ett bedömningssamtal och så går ni vidare sen med vad de anser vara behövligt.

ok ja sådana finns det väl överallt.

Bedömningssamtal? Pratar om problemen o så?

Ja precis, du får berätta om dina besvär helt enkelt.

Tack för hjälpen jag MÅSTE ringa och boka tid på måndag då! Jag har varit nära och ringa två gånger denna veckan men blir helt stum och vet inte vad jag ska säga så jag skjuter upp de.

Det behöver inte vara något farligt. Min mens försvinner om jag oroar mig för mycket tex. 
Skriv ner vad du ska säga så står du inte och funderar när det är dags.

#10 Det är ju för din egen skull du bör kolla, så att du slipper vara orolig. Sen tycker jag personligen att det kan vara en bra erfarenhet att vara bekant med gyn den dagen det är dags för cellprovtagning till exempel Då känner man sig betydligt lugnare och tryggare förhoppningsvis.

#11 Ger dig ett väldans bra tips; skriv upp på en lapp vad du vill säga till dem. Kom ihåg att de är vana! Dom har det som jobb och dom möter alla sorters människor. Dom förstår om du tycker detta är jobbigt.

Ibland kan det vara skönt att ha en vän med sig som stöd, medan andra föredrar att gå själv.

Jo tusen tack er info hjälper nog känns det som. Men jag har blivit kallad tre gånger redan till cellprovstagning men lagt lappen i en hög och sen "glömt" bort den

Du skulle behöva någon som kan stötta dig irl tror jag

Vet ej vart du bor och hur din ungdomsmottagning jobbar (vilken ålder som är max för att få gå dit) men annars kan du knata dit och prata, och känna dig för. Be att dom förklarar hur en undersökning går till, visar vilka grejer dom använder och sådär.

Ja de hade nog inte varit helt fel, Bor i osby i skåne och jag tror inte att de tar emot mer än til 20 eller något sådant =(

#13 råd till mig? du gav mig samma råd jag gav till trådskaparen

Nej jag formulerade mig knasigt, jag menar att du i ditt inlägg (#11) ger ett väldigt bra tips, och sen upprepade jag det du skrev

Aha

#15 I Hässleholms ungdomsmottaging tar de mot ungdomar ända tills de fyller 23 år.

Cellprovtagning kan du se hur det går till på vårdguiden :) Du kan också läsa om hur det går till här

Ring och fråga om det för det brukar vara drop in måndag-fredag. Om du tycker det är jobbigt så ta med en kompis, mamma eller dylikt eller ring dem innan för de brukar vara otroligt hjälpsamma om man tycker det är läskigt.

Jag frågade en miljon frågor för jag hade precis som du låtit cellprovtagningen komma och gå.. Men det var ju inge läskigt, tog bara någon minut och gjorde inte ont :)

Varför bygger jag upp sån ångest innan? Som inte hjälper alls? Som inte löser någonting? Jag vet inte riktigt, efteråt var det i alla fall jätteskönt, det var så odramatiskt.. Varför hade jag inte gjort det innan? Varför hade jag låtit det gå så långt och oroat mig och ignorerat något som var så normalt, som att gå till tandläkaren, eller bättre än att gå till tandläkaren för det kostar ju en förmögenhet och gör ont!

Det här kostar ingenting, gör inte ont och tar ingen tid alls och det bästa av allt är att man inte gör det för någon annan än sig själv.

#20 Aha de visste inte jag. Jag ska absolut in och läsa på dem sidorna tack tack!