Jag har känt mig gammal sedan jag fyllde 18 Nu fyller jag 25 i oktober och längtar efter att bli mamma så jag fortfarande är lite "ung" i alla fall när jag får barn.

Min första och enda åldersnoja var när jag fyllde 30. (jag är 48 år nu)

Jag tyckte verkligen jag blev gammal då. Så länge man var "tjugo nå`t" så var det OK men 30 år lätt illa.

Kan trösta er med att fulla 40 var inga problem och inte känns det något nu när jag närmar mig 50 heller

Hade nån sorts "38-års-nu fattar jag att livet inte är evigt"-kris.  Hade ju redan 3 barn, hus, karriär mm men innan hade det känts som att livet är så långt att det nästan är evigt, men krasst så har man genomsnittligt levt halva när man är runt 40, pluss att tiden går mycket fortare (ja det hörde man sina föräldrar m fl säga förr, men tyckte bara det lät löjligt).  Gråa hår och rynkor stör mig inte det minsta, men tanken om att allt roligt kommer att ta slut, att jag inte hinner göra allt jag gärna skulle vilja den kan skrämma mig och gjorde det extra mycket ett tag då när jag var runt 38.

Hmmm åldern har definitivt verkat till min fördel och har nu fått en himla fart på mig. Jag är 33 och har inga vuxenpoäng…..dejtar som en galning…den biologiska klockan är som kyrkklockor… på många sätt känner mig yngre än någonsin mentalt…jag ser på livet så mkt mer lättsamt nu och tar för mig….jag vill bli extremt gammal och få uppleva mkt…mer siffrorna på pappret som stör mig!

Jag är inte så gammal egentligen, men de senaste 2 åren har gått så fort att jag börjar få panik för att jag snart kommer vara gammal och det enda jag kommer ha gjort är att plugga.. sen hjälper det inte när man får alla mail från företag med tips om hur man får bort rynkor

# 4 Så lika vi är!

Jag har nog gett upp det där med ålder för egen del. Tycker att det finns så mkt annat att bekymra sig om. Jag fyller 31 om en vecka och har inte ett enda vuxenpoäng; inga barn, inget eget boende, inget fast jobb, jag är varken sambo eller gift - och har heller inga planer på dylika arrangemang inom de närmaste åren. Körkort har jag inte heller - enda gången jag suttit bakom en ratt, var mitt i natten på en ödslig parkering bakom Ica Fjällbacken i Gävle. En väninna fick för sig att jag skulle köra hennes bil där och jag, min arma sate, visste inte ens hur man gjorde för att starta. Men kul var det!

Nåja, tänker jag. Jag har ingenting av det där och det betyder väl inget mer än att jag inte har just dessa saker. Jag har dock väldigt mkt annat, som jag är oerhört nöjd med. Tids nog, kanske jag får för mig att skaffa vissa av dessa saker, men just nu har jag så mkt annat att fokusera på.

31 är ju ingen ålder direkt. Jag har mer än halva livet framför mig och lyckas jag bara bli av med min förbaskade smärtproblematik, är jag alldeles övertygad om att mitt liv kommer börja då.

I övrigt, är jag ganska van vid att folk gissar på att jag är åtskilliga år yngre än vad jag är. Det händer titt som tätt att små 17-18-åriga grabbar försöker ragga upp mig, i tron om att jag är… vadå? (Nästa gång det händer, skall jag banne mig fråga!)

Men åldersnoja? Aldrig i livet. Jag är nöjd med min ålder. Faktum är att jag tycker att den ger mig lite pondus i vissa sammanhang, där folk har förutfattade meningar om vem jag är och vad jag står för. Jag skulle aldrig vilja byta ner mig i ålder, för jag har lärt mig så ofantligt mkt på vägen, samtidigt som det var varit en kamp att ta sig framåt. Jag längtar efter min framtid.

# 7 Det där med småkillar känner jag igen. 18-20 år..

#6 jo du…skönt att höra att det finns fler som en själv! Tur att jag ser yngre ut som #7 o #8……det är härligt att bli raggad på av män i tidiga 20 och jag har nog bestämt mig för att försöka lägga bort mina fördommar där……en ung 21 åring skulle matcha mig väl på vissa plan! (trots att vissa i min omg. tycker att det strider mot vett!)

#8 förstår det där m kamp och lärande……men oj vad jag har lossat nu mentalt…har en helt annan "go and get it " attityd!

# 6 Jag säger 18 år för sex.

#10 Jasså och jag som tycker att jag tagit i när jag på allvar tänder "på alla cylindrar" och kan tänka mig ett liv med en flirt på 21! hmm men vetu bara härligt……!

# 11 Haha ja men det är bara för sex. Inte för förhållande.

Trots att jag "bara" är 25 om lite mer än en månad så har jag redan rätt så många vuxenpoäng

Har körkort

Fast jobb

Är gift sedan snart 1 år

Planerar familj

Vi har bil, dock inte ny utan begagnad men nyare bil är i planeringen

Enligt vuxenpoäng.com så borde min ålder vara 40.7 år

# 13 Jag fick 30 i ålder.

#13 hmm ja fick: Din ålder borde vara 45.4 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse..

Å ja ä 21 :P

Varför kommer jag inte in på länken

#16 de gjorde inte ja heller först men när ja skrev den själv så funka de :)

hmm, jag blev 43,7 vilket bara är étt år fel

Jag kommer fortfarande inte in på länken

#19 googla vuxenpoäng.com, så hittar du!

#20 Haha, tack

38,1 så det kan jag väl vara nöjd med

Jag har ingen  ålders noja. men en vän har hon är 28 år nu. å vill inte bli 30.. har aldrig fått reda på siktigt varför hon har de..

men de ä lite kul för hon lever som en 18åring som precis börjat gå ut på krogen.. dricker sig gör packad varje helg då hon inte har sin dotter..

Själv sitter ja hemma å kikar film lr tv. läser en bok lr bara myser. har inget behöv alls av att festa i den bemärkelsen hon har.

Jag skulle däremot kunna tänka mej att livet skulle kunna gå lite fortare nåra år.

Hahahahahahahaha… mmmmmmm gjorde testet om vuxenpoäng och nu är det officielt! Enligt testet är jag 23,2 år…….har fått höra att jag ser ut som 25, men ojdå……..hmm kanske kan mörka mina 33 år ett tag till då!  

Tja då är det fritt fram att ragga på 21 åringen alltså!

Enligt vuxenpoängen är jag ju 15 år äldre än min verkliga ålder, så det är nog inte konstigt att jag har lite åldersnoja ändå Lillgammal har jag i och för sig alltid vart

"Din ålder borde vara 15.6 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse."

Jaha, ja… Då är jag ju byxmyndig iaf, alltid ngt. ;) (Fast egentligen är jag 31.)

Haha! Jag borde vara 40.7 år enligt det där testet. Som jag nog tyckte var ganska värdelöst, konstiga alternativ fick lov att kryssa det som passade bäst även om det egentligen inte passade bra.

Nje, jag har inte haft någon större åldersnoja än. Jag tänker mycket på att få möjlighet att flytta till vårt drömhus och skaffa barn, har börjat fundera lite på om jag kanske har några gråa hår efter att en kompis berättade att hon hittat några och har även funderat och lite börjat gå in på det här med att underhålla kroppen bättre. Vara noga med att smörja in sig, inte sola för mycket och sola med solskydd, äta bra, röra på sig och så vidare. Jag har alltid känt en liten press att inte vänta för länge med att skaffa barn, eftersom min mamma var ung när hon fick oss (vet inte varför, har bara känts så). Men lugnar mig med att det är bättre att vänta tills jag känner att jag har tillräckligt att erbjuda ett barn.

Tyckte det var kul att fylla 18 och 20, sedan dess har bara åren fladdrat förbi lite sådär utan att jag egentligen tänkt på det. Kan få lov att tänka efter innan jag svarar hur gammal jag är om någon frågar, det hade ju ALDRIG hänt för sju-åtta år sedan.

Ja, jag har extrem noja. Snart 25 år och inte ens i närheten av på väg i livet, eller ens vad för liv det är jag vill sikta in mig på. Känns så pinsamt att jag helst undviker att umgås med folk.

När jag fyllde 18 eller 20 år (kommer inte riktigt ihåg vilket det var) var jag skitsur. Min far mötte mig på morgonen med ett "Grattis på födelsedagen!" och jag bara fräste tillbaka "VILL INTE!". Jag som alltid är så behärskad annars. Min far skrockade dock bara och sa att den bästa tiden i livet var när man var 40-45 år och kommit tillrätta med sig själv.

#27 Ingen fara…för många av oss är livet ett enda stort sicksack….och nu när jag är 33, har jag lärt mig att uppskatta alla turer! Finns en mening med allt!

Bye the way….så finns det förmodligen oändligt många till :)

#7 haha, vuxenpoäng. det lät så roligt
Jag har väl isåfall 3. körkort,eget boende och gift

Fick en liten åldersnoja vid 25. 1/3 av livet har gått och vad har jag gjort med tiden? Börjar tyvärr känna att jag MÅSTE skaffa barn. jag vill inte men de runt omkring är på en och så vill man inte sitta själv som åldring heller

enligt testet är jag 36,5 år

Jag har kapitulerat helt och hållet och titulerar mig numer som "tant".

Haha…lika bra! ngn sa…så du ser ut som 25, men är 85 inuti…….

Jag hade en stor kris när jag skulle fylla 25…

Min livsplan har sedan 15-årsåldern varit:
- 20år, giftermål
- 25år, barn

Jag insåg ca 2 månader innan min födelsedag att jag var 25 och borde varit gift och planera barn…
Jag insåg också att jag inte ens hade en karl… Inte ens ett ragg på G!!

Så jag bröt ihop totalt…

Jag hade ju redan reviderat min livsplan när jag blev 20… Då flyttade jag fram alltihop… Gifta mig vid 25, barn vid 30…

Jag skulle alltså gifta mig ifjol och hade inte ens en kille…

Paniken var fullständig.
Jag hade varit singel i över 2 år och tänkte att jag började bli gammal och ful… Att jag skulle dö ensam och oälskad!!

Efter min födelsedag började jag tänka…

Jag skulle fasen inte dö ensam och oälskad.
Jag har ju en massa vänner!
Och barn är jag inte ens särskilt förtjust i!

Så jag accepterade efter ett tag att jag skulle skaffa ett hus, 2-3 hundar, 3 katter, 2 hästar, 1 sällskapsget och en sällskapsko, dö med alla mina djur på en stor gård en vacker dag…
Och det lät inte så hemskt…
Jag älskar ju djur…

Sen dröjde det inte länge innan jag träffade min sambo, och idag har jag lärt mig att acceptera vad som än händer.
Det är inte lönt att stirra upp sig.
Inget blir bättre av det.
Man får ta det som det kommer och göra det bästa av situationen

Jag hade, fast jag har insett att det inte är lönande, men åldersnoja. Jag är enligt mig själv iofs för gammal, 48, men jag ser enligt omgivningen yngre ut. Och beter mig definitivt yngre! Förvisso sa det där vuxentestet att jag är 30,6 år, och nåt ligger det i, iaf på hur jag beter mig…

Jag fyller 17 om en månad och har åldersnoja, hehe. Jag vill inte bli gammal, vill vara ung och få göra misstag om och om igen.

#34 är 17, men har haft åldersnoja (kan nästan få panikångest attacker ibland) sedan jag va ca 12-13 år. Kommer inte ihåg riktigt

Känner du dig på något vis "tvingad" till att skaffa barn?

Min mamma fick mig när hon var 41 så det är aldrig för sent att få barn, tycker jag.

Men jo kanske lite synd om man får barn vid 45+, då hinner man nog inte med sitt barns vuxenliv så mycket antar jag.

Har du en kille? Du kan prata med honom om det isf.

#36 efter 40 har man kraftigt ökat risk att få barn med down syndrom och andra medfödda sjukdomar.

Har inge åldersnoja. tror aldrig jag har haft-

Är 52 dvs dubbelt så gammal som vissa av er.

Det jag led av som ung var att jag var så fruktansvärt mager. 47-48 kg till 163. Då hittade man bara kläder på barnavdelningen.  Som tur var gick jag upp lite vid 38-40 års ålder . Och nu trivs jag med mig själv.Utseendet då. Ja jag har nog alltid sett yngre ut än vad jag varit.KLär mig som jag vill, varken som tonåring eller som tant

Har fortfarande inga rynkor utan väldigt slät hy. Fick barn när jag var 20 ocj 22 år. Så mina barn är i er ålder nu.

Fast skall jag vara ärlig så bryr jag mig nog inte. Jag är frisk. Flera vänner har varit sjuka . Men inte jag. Det är en verklig förmån .

Kram på Er