Hmm jo du duger…alla är vi kritiska till oss själva av och till…Jag tycker personligen inte att det låter som om du väger så mycket till din längd…

Själv lever jag efter devisen…att vårda mig själv…äta vad jag behöver för att må bra och röra sig så att jag mår bra(psykiskt och fysiskt)….sedan får det bli, vad det blir! Jag väger mig aldrig…varför utsätta sig för det! Hmm och sedan ett litet jobbigt tips som funkar ibland…ställa sig naken framför spegeln och säga fina saker till sig själv om sin kropp…definitivt en utmaning…men nyttigt!

För mig har det alltid varit tvärtom, jag har haft komplex över hur otroligt smal jag är/var. Hade jag fått några extra kilo och kurvor hade jag blivit mycket bekvämare i mig själv. Men på något sätt lyckades jag i alla fall lära mig att det här är JAG och jag duger precis som jag är.

Jag tror att alla har problem och inte är helt nöjda med sitt utseende. Finns nog ingen som har lyckan att vara nöjd. Det handlar nog mer att lära sig acceptera sig sj, och att göra det bästa av vad man har - ifall man har självförtroende så kmr alla andra se det utan att lägga märke till de brister man har :)

Jag hatar mig själv och har gjort det sedan jag var liten.
Men jag orkar inte bry mig mer. Allt handlar om skönhet hela tiden. blir så arg på det. Man måste se ut som en barbie enligt samhället. Man ska dölja alla skavanker man har och sminka sig för att se snygg ut.
smal som en sticka ska man vara och dessutom ha stora bröst.. konstigt egentligen. Alla är vi olika, kan man inte få vara det?

#4 jo givetvis ska vi vara olika….vi är ju skapta för att komplettera varandra ju!

Alla är olika och alla duger.  Man får ett liv och en kropp, bara att acceptera läget och få det bästa möjliga ut ur det.  Tänker som silkesnosen att om jag gör det jag vet jag kan: äta vettigt, röra på mig och vila när det behövs då finns ingen anledning för mig att "slå på mig" över att nåt inte duger, för allt det om är medfödd är ju inte "mit fel" utan bara min uppgift att acceptera.  Är näsan för spetsig? ok,den är kanske lite spetsig, men min hårfärg är fin… alla har för o nackdelar. Och inte blir någon vackrare av att stå framför spegeln och intala sig hur ful man är.  Gör det bra vet du kan göra och ägna annars energin åt att leva dtta liv.

DU duger, blir så ledsen när man igen och igen ser så söta tjejer som tycker deras kroppar behöver fixas och trixas med.

Själv är jag ju en liten tjockis ;) Bristningar över min stora fluffiga mage, gäddhänget och feta låren ^^ Men vafan! I kick ass! Jag står i spegeln och tycker jag ser ut som en vacker kvinna i någon gammal renässanstavla, jag är allt man enligt skönhetsideal inte ska vara - Kort, tjock och blek. Åh, jag måste nästan hitta en spegel och kika i omedelbart! ;)

Fuck normen. Jag är briljant.

Jag har alltid varit tjock och folk har alltid försökt övertyga mig om att det är något jag ska skämmas över och att jag ska må dåligt. Det är bara människor med dåligt självförtroende som vill trycka ner folk.

Vi har en kropp och en själ. Vi duger inte, vi är helt jävla underbara.

#7 vad glad jag blir över ditt inlägg. Tänk om man hade det självförtroendet.

# 7 Så borde man känna.

#8 Ooh, jag jobbar på't Varje dag.

Är ju intressant dethär med hur ideelen är olika!  Det är ju bara ännu ett bevis för att det hela sitter i betraktaren ögon. #7 nämnar renässansetavlor, och även kvinnor på t.ex. Zorntavlor som är betydligt nyare är ju mycket rundare än dagens ideal och de är det väl ingen som säger är fula?

epicindyberättar i den andra skönhetstråden att hon epilerar med mera och då känner ig som en 10-poängare och på 70-talet var det män som köpte löshår att sätta på bröstet för att man behövde vara lite mer hörig för att vara en 10-poängare…

Upplevde själv på 80-talet då jag var en ungdom att det var jobbigt att jag var blek, har ljus hud och får soleksem om jag är för mycket i solen och på 80-talet var det ju brun som gällde, och solarium för hela slanten, "bruncreme"var också vanligt att använda.  Då jag var 19 reste jag sedan 8 månader i Indien och där skulle man absolut inte vara brun utan så blek som möjligt, man kunde i varenda lilla håla köpa "vitcreme" nån hudcreme med vit pigment i för att fuska sig lite blekare.

#11 Eller varför inte en Lisa Larssonstatyett med en rundnätt dam :) Tycker de är otroligt vackra.

Det är ju lite det som är kärnan, vi vill alla känna oss vackra, men den bild av vacker vi har i huvudet är inget som vi skapat själva utan något som samhällsideal skapat åt oss.

Idag och nu - Smal, hårlös, sminkad, helst retusherad.

Inte för att skönhetsideal har varit speciellt skojiga förr heller, getingmidja med korsett någon? (har provat korsett en gång och jag höll fan på att dö av andnöd!).

Så vad gör man? Man vaknar upp och inser att skönhet också ligger utanför de snäva ideal man befinner sig i och slutar anpassa sig själv till världen och låter världen börja anpassa sig till en själv.

#11 Eftersom du nämner både blek hud och Zornideal måste jag komma med ett PS. Jag hatar solen och älskar min bleka hud, trots frekventa gliringar att jag borde "få lite sol" eftersom jag ser likblek ut.

Och min kroppsform, päron med liten byst, är jag också enormt nöjd med. Rådande ideal håller inte med, men jag såg Venus di Milo statyn för några år sen och insåg att min kropp är klassisk skönhet, inte modern! ;-)

#12 När jag var 17-20 bestämde jag mig för att vägra följa normen. Smink, rakhyvel och BH var bannlyst! I efterhand inser jag att jag hela tiden var missnöjd med att leva så, idealen var bara utbytta och stressen nu istället den omvända. När jag började sminka o raka mig igen, och använda feminina kläder, så reagerade bekantskapskretsen som om jag slaktat små kaninungar att klä mig i. Normen i kretsen tillät inte mainstream…

Jag tror att vi människor har en grundläggande vilja att passa in i vår grupp. I vårt samhälle har attributen för att visa sin tillhörighet blivit hypad, ett sätt att leva. Detta till trots kommer jag att fortsätta göra vad jag känner för med mitt utseende. Jag är tillfreds med mig själv nu, till skillnad från när jag tvingade mig själv att strunta i utseendet och var ständigt självmedveten.

Jag tycker självklart att alla ska göra det de själva trivs bäst med! Och att alla duger och är precis lika värdefulla  oavsett kroppsform och om man lägger lite eller mycket tid på sitt utseende!

Ser ingen motsättning i att samtidigt vara medveten om de olika mekanismer…  tvärtom ser jag medvetenhet som ett mycket användbart verktyg när det gäller att hitta sitt eget förhållningssätt till "ytan" som man trivs med och även en hjälp till att kunna respektera de som gör anorlunda eftersom medvetenheten innebär att man insér att det man själv gör är inte mer riktigt eller mer fint än det nån annan gör, man väljer o prioriterar bara olika.

http://www.facebook.com/home.php?#!/video/video.php?v=1130618347958

Denhär är lite tankeväckande tycker jag :-)

# 16 Den där var riktigt bra!