Ooo, du jag är lite i den sitsen.

Ska man välja den lite yngre killen man är småkär i men som inte verkar vara i riktigt samma läge som en själv med seriösitet, barn, förhållande osv? Eller ska man välja den lite äldre killen som är redo för att skaffa barn, hus osv?

Kille nr 1 har jag inte hört ifrån på 4 veckor och han är i Polen nu = jag tror inte han tar våra träffar så seriöst.

Kille nr 2 är på semester men har frågat om vi kan träffas när han kommer hem.

Hade kille nr 1 verkat vilja ha ett förhållande åtminstone så hade jag satsat 100% på passionen.

Men med kille nr 2 får jag allt det där jag vill ha. Vem vet, jag kanske blir upp över öronen kär när jag träffar honom…

Jag tycker det är fel att välja någon utifrån vad de kan ge. Är man inte kär så är man inte och jag skulle då inte vilja vara med någon som inte är kär i mig.

Har aldrig varit förnuftig i såna frågor.  Tror på det omedvetnas vett.

Jag har aldrig tankt utan bara gatt for den jag kande for. Dock ar jag fortfarande ung.

Borjar tanka lite nu dock.. Stanna i ett forhallande baserat pa passion som troligtvis inte kommer leda till ett familjeliv, eller ga nu och hitta nagon lugnare och stabilare? For tillfallet stannar jag med passionen dock. Saker och ting kan ju andras, kanske hans glod mattas och han "kuvar sig", eller sa kanske jag kanner att livet ska levas i 110 och att jag kanske inte alls vill ha familj egentligen.

Eller sa hittar jag helt plotsligt den dar familjemannen som jag smatt onskar mig nu.

Tja ska kanske visa på mitt eget dilemma…..

Hmmm man nr 1 : seriös, instabil, jag blir extremt irriterad på människan och vansinnigt attraherad. Maskulin, driven, intensiv, labil…har familj o bakgrund jag inte stämmer med….men kan inte låta bli!

Man nr 2: Seriös, lugn, socialt kompetent, inkännande, blyg, tafatt..oraggande. Lyssnar och förstår! Har bakgrund jag stämmer med…humor…..är mer förvuxen pojke!

Hmm dejtandet över de närmsta veckorna hoppas jag visar vägen…vill ha allt! Vad hände med mitt förnuft vid 33?!

#4 Endast du kan avgöra vem som är rätt. Vad har du för personkemi med de båda männen? Lycka till hur du än väljer!

# 4 Vem gillar du då? Vem träffar du när magen pirrar och hjärtat bultar extra hårt?

Än har vi inte träffats ansikte mot ansikte…..kommer att ske mot slutet mot veckan…..=)

Man nummer ett irriterar mig till vansinne och jag får be om utrymme och jag längtar efter honom när  det går för lång tid mellan att han ringer!(känsla!)

Man nummer två raggar jag hämningslöst på och han svarar med entusiasm! Jag saknar hans humor och goda hjärta!(förnuft!)

Jag tror att olika delar av mig dras till de olika männen! De är definitivt på G! Garanterar uppdatering!

 Hoppas att det ger sig självt!

Hmm det e svårt det där. Egentligen borde man kanske välja den trygga killen som man får en bra framtid med. Men jag brukar välja den otrygga killen som jag e passionerat attraherad av.. jag har kommit på att jag söker "kickar" här i livet o det får jag inte med den trygge killen

#8 Du kan ju alltid vara den som ger kickarna istället ;)

*9 hehe jo jag e nog rätt spännande att umgås med.. en kille sa att dejta mig var som att åka en berg o dalbana.. jag söker kickar som andra bidrar med..;)

Det beror ju på vilken fas i livet man är i. Allvarligt talat, vill man ha barn och killen inte vill ha barn, det blir lite körigt… Vill man däremot inte bilda familj utan just ha de där kickarna så varför inte.. Men man kan ju fastna i det också.

Instabil, labil (blir extremt irriterad på) och familj och bakgrund som inte fungerar - Det säger ju sig självt. Kommer inte fungera i längden. Men det kan ju fungera för stunden, om man vill det.

Så länge man inte fastnar och gör sig otillgänglig för alternativ nummer 3 - Någon som kanske passade bäst.

Hmmm håller på att ramla dit på man nr1….Han är seriös, passionerad…vill ha barn…leva familjeliv och säger de vackraste saker…men visst ser jag också en del orosmoln……Har bestämt mig för att vara öppen för båda ett tag…. hmm jag e ju en ganska passionerad kvinna…., vem vet vad som är bäst!…inte ja än iallafall…!

Varför inte kombinera både förnuft och känsla! Min nuvarande sambo var både en trygg, stabil man som jag var väldigt attraherad av, och är nu med givetvis. Man bevöver inte alltid välja. ;P

Ja då var det dags för lite uppdatering…där jag befinner mig idag!

Hmm kille nummer ett har ett fint hjärta, men alldeles för många problem…har gjort klart att jag kan finnas som stöd, men att han behöver ordna upp sitt liv. Förhållande inte att tänka på.

Kille nummer två, tja… för initiativlös och jag fann också en del saker som visade på bristande mognad… ja, så var är jag nu….jo hoppas att det finns en tredje…..även om jag känner för att ta en liten paus, efter en intensivt känslosam period.

Tja, skam den som ger sig!

Den jag gifte mej med och var gift med i 25 år kom bara ivägen. Det var liksom dags på nåt vis.
Dom flesta kompisarna hade gift sej å så. Han var lång å lite magerlagd. Inte vacker inte ful. Åven där lagom på nåt vis.

Sen när vi delade på oss hittade jag en ungdomskärlek.
Här svallar passionen. METERHÖGT!
Han är en helt annan typ än mitt X.
Men jösses vad vi har skoj ihop.
Nästan kusligt .

Vi kanske skulle fortsatt från början…..
Men är överlyckliga att vi hittat varann nu!

Sedan är ju allt inte bara svart eller vitt. :) Jag har det stabila och framöver det familjära, men passionen finns där, definitivt.