Jag städar, får alltid städryck när jag har pms. Och avskyr att sitta still då, det bara kryper i kroppen på mig. Också kan det hända att jag blir mer lättirriterad, men då har min boxningssäck att avreagera mig på

Jag städar och plockar med allt som inte är ömtåligt=)

Jag blir ganska galen. Bast att halla sig borta fran folk och alla intryck som kan gora mig sur, typ.

Jag lider inte så mycket av det. Blir mest tyst och muttrar förbannelser i min ensamhet. Stackars eventuella sällskap :P

#3 Jag instämmer med dig, jag blir ganska galen också, så för min omgivnings skull så håller jag mig undan. Jag brukar förvarna dem också - så den som känner mig, och som jag redan förvarnat, men som utmanar ödet ändå,  får faktiskt nästan skylla sig själv…

Hemma hos oss är det sambon som har humör så man håler väl låg profil..

Och jag äter! Sött, salt och fett vill jag ha i massor, hela tiden, blir aldrig riktigt tillfredsställd.

Tack och lov så har jag "vuxit" ifrån pms, men tidigare var jag inte lätt att tas med. Det var mest de övriga i familjen som höll sig undan för mig. Jag städade, åt en massa och var helt rabiat.

Det är mycket lugnare nu mera, förutom då jag har lågt blodsocker.

Pms..ja då är det bäst för alla andra gå och gömma sig om jag råkar vara i närheten. Gråter för inget…kan bli arg som ett bi för inget….godis m.m som är himla onyttigt är just då livet för mig, och städa…ja har nog alldrig haft det så rent som jag har det just då jag har pms.

Har faktiskt aldrig blivit drabbad av dåligt humör :)

Oj…ja jag blir arg för ingenting, ledsen för ingenting, proppar i mig sötsaker eller salta popcorn, vill göra en massa men har samtidigt ingen lust. Det blir lite kaosartat inom mig och sambon försöker så gott han kan stackarn att hålla mig glad och så men oftast får han en helt oförtjänt dum kommentar från mig eller likn. Och sedan får jag såååå dåligt samvete för att jag inte kunde hålla käften och så blir det till att be om ursäkt. Tur att jag har en tålmodig man:)

städar och diskar :P

Jag städar också ofta när jag är på dåligt humör. Eller sitter och surar och hugger för minsta kommentar.

choklad ska det vara, choklad i massor… och mycket salt, popcorn eller jordnötter.

När jag tänker efter så liknar mina PMS besvär graviditetssymptom

Det är svårt med PMS när man e två kvinnor! Tackochlov att vi inte får mens samtidigt! Min fru kan bli superirriterad. Jag kan bli det med, men oftast blir jag deppig. Så ska det ju va choklad också…

Jag vet inte om jag gör så mycket åt det förutom att förtrycka irritationene, eller inte låta den synas så mycket…

#15 Ojdå, då går det väl ofta upp och ner därhemma mellan era humör/pms-svängningar kan jag tänka!

Innan jag flyttade hemifrån ( länge sedan nu ) så fanns det 3 kvinnor i mitt hem. Det var jag, min ,mor och min syster och ingen av oss hade pms samtidigt. Så då "gick det livat till" Det "svängde" ofta, kan jag säga.

Var rädda om varann.

mvh isa

jag blir så himla blödig kan storgråta till hem till gården typ.. hatar det.. jag har så ont alltid när jag har mens o så så jag e mest sur när jag har själva mensen.. smärtan gör mig sur..

Jag får extrema humörsvängningar och hemska, hemska utbrott. Kastar saker i golvet och bangar inte på att slåss. Så krogen med PMS brukar vara en dålig idé.

Jag börjar gråta så fort någon säger något, senast var det min mamma som sa att jag behövde tvätta håret för att det var fett. Annars blir jag agressiv (vilket för det mesta går ut över min pappa) så jag klöser, kastar saker och skriker.

Tycker lite synd om min familj ;)

Innan jag får min mens så
1/ äter jag JÄTTEMYCKET. häromdan åt jag 20 stycken smörgåsrån.. och en hel gurka…

2/ kan inte koncentrera mig

3/ får ångest och överdriver allting

4/ har lättare för att gå upp på morgonen

5/ jag får ljusare ögonfärg (mysko)

6/ jag kan bara sitta helt upp&ner och gråta

7/ jag känner mej toa-nödig hela tiden

8/ jag får spring i  benen och går ut och går en eller två minuter.

HAHAHAahaha, de e rätt härligt kul på nått sätt o läsa allt detta i denna trådmåste ja säga! Man känner ju sig inte ensam iallfall, även omja vet att de e vanligt o få utbrott o sånt vid pms.
Just nu har ja pms säger pojkvännen. Ja tycker dåra att de elindrigare denna gång än annars, men han säger attja hugger för inget och har hettsigt temprament, o när de e som värst så fattar han att de e bäst o holla sig borta bara! haha stackarn.  Haft PSO så han e inte riktigt van, o nu när mensen e tillbaka så känner ja inte mig heller van än även om den kom tillbaka för ca 5 månader sen. HAHA med pms blir man helt annorlunda. Och i morgon ska vi ha singstar fest, han sa de om du får utbrott så e nog festen  slut. så får sätta band på mig o hoppas på de bästa..  men de ska nog gå bra! bara inte nån säger nått dumt! Men sist ja blev as sur så vare för killen kolla lite konstigt  på mig o då blev ja upprörd, o han fatta inget, men ioförsig hade ja tagit bort spotify.. men oftast e de dom närmaste som kommer i klääm när jävulen me PMS e framma! gråter  som ni säger för inget o värsta humörsvägningarna de flästa aldrig sätt förr säger dom. o äter i massa utan hungersmättnad.

Jag blir jätte agressiv xD haha tex ngr dagar sen på en kryssning gick vi förbi en hytt med öppen dörr, satt sjukt söta killar i. Jag gick sist, när kompisarna gick förbi visslade dom o typ ba kom in o la la la och sen när gick förbi dampade jag loss på dom xD hahaha alla blev jätte sura på mig ^^ hihi råkade visst förstöra deras kväll :P Men dom kom tillbaks…. hihi a så blir jag.

Jag blir irriterad för ingenting. Tycker att det mesta är dåligt och blir nedstämd. Jag får större sexlust (vilket är mysko eftersom jag samtidigt inte vill att någon ska röra mig) Och de senaste månaderna har jag fått ett enormt sug efter sura godisar.

Jag får fruktansvärt mycket energi..springer runt och städar och plockar…och ska hinna med ALLT då tror jag…Är super grinig och det känns som hela världen är emot mig..Och det är bara mina barn och en MASSA Choklad som får mig att må bra den tiden..Sedan när mensen väl kommer igång…blir jag på strålande humör igen…

Jag inser nu så synd det är om min man de dagarnafår försöka kompensera honom extra mkt de andra dagarna..

Allt börjar med att jag känner mig sorgsen och vemodig. Mina ögon tåras lätt och jag blir gråtmild. Sedan sätter grubblerierna igång och jag drabbas av melankoli. Blir filosofisk  och får existentiell panik!!!! Tycker mig se ondska och bedrövelse överallt.

Jahopp, och så går det vidare med hunger och sug efter fett, socker och salt. Äter som om magen saknade botten, äter tills jag mår illa men vill ändå ha mera.

Får som ett pirr i kroppen och överskottsenergi. Kan ge mig ut på långpromenader likt en elit vandrare.

Rastlös, orolig ibland med känslor av ångest.

Ju närmare mensen ju vidrigare blir jag. Håret blir fett, finnas ploppar upp lite överallt, ibland får jag underlivsklåda pga hormonerna som dansar tango i kroppen och annat märkligt. Brösten sväller och magen också, mest magen faktiskt :/

Blir väldigt lättirriterad och vrålar som ett lejon över småsaker. Känns som att jag ska bryta ihop ibland. Orkar inte med mig själv och hatar mensen!

Trött och håglös, vill dra mig undan folk.

Ibland får jag vansinnes smärtor på mensens första dag. Svettas av värken, blir yr och illamående. Sängliggande i 6 timmar. Alltid 6 timmar märkligt nog.

Andra gånger, de flesta gångerna är värken måttlig och stör mig inget.

Så ser det ut- varje månad =)

Jag har inte några megaproblem med PMS, men nog får jag lite kortare stubin än vanligt och kan börja gråta för ingenting.

Att bara ligga i makens famn och mysa brukar göra mig lugn. Och det brukar lätt gå åt massor av choklad!

Ökat aptit (ffa efter feta saker som glass, nötter, chips) och blir lättare ilsken framförallt mot stackars mannen.  Motion är bästa dämparen av PMS för min del, i mina bra prioder med regelbundet springande är PMS nästan borta.