Hoppas det löser sig!<3
Finns bara ett sätt att se om det fungerar och det är att prova. Går det inte, så går det inte. Men håller tummarna!

Får jag fråga hur dessa rikliga "attacker" kommer upp? Alltså varför började det bli så rikligt eller har det alltid varit så?

Vore inte P-plåster ett alternativ? Byts ju bara en gång i veckan och funkar det inte så är det ju bara att ta loss plåstret. Måste väl ändå vara lite mindre bökigt än att ta ut en spiral om det inte fungerar

Men jag hoppas att hormonspiralen fungerar för dig och att allt blir bra

Jag har alltid haft riklig mens!

Hm, p-plåster visste jag inte ens att det fanns. Har hur som helst redan hämtat ut spiralen nu från apoteket, eller droghandeln som det heter numera. :P

Jag provar och så ser vi hur det går helt enkelt. Jag måste ju göra någonting åt det här och funkar spiralen är ju det jätteskönt.

Håller tummarna för att et funkar!

(För mig funkade det inte alls, blödde konstant i 5½ månad tills jag inte orkade mer och fick den utplockad) men enligt läkaren var det rätt ovanligt, så det funkar säkert bättre för dig!

#3 P-plåster innehåller samma hormoner som vanliga p-piller och har därmed samma risker, så kan man inte ta p-piller av medicinska skäl så brukar man inte kunna ha p-plåster heller. Men om man bara glömmer sina p-piller så kan plåstret vara ett alternativ. Läste om det när jag var hos gyn för ett tag sen

Är inne på min 5:e hormonspiral.
Varför jag valde den?
Sitter alltid på plats, långtidsverkande, har ingen mens alls.
Men fick på kuppen en ökad sexlust.
Det gillade inte mitt X.
Men min särbo tycker det är bra.

Håller tummarna för dig. Har satt in en själv för två veckor sedan av samma anledning som du. Än så länge mår jag inte dåligt av den och har väldigt lite blödning och inte riktigt varje dag. Funkar med trosskydd bara. Helt otroligt. Alla tycker och upplever olika så bästa sättet är att testa själv.

Tack för era råd. Jag är jättenervös idag. Vi får se hur det går helt enkelt. Hör väl av mig ikväll om hur insättningen gick. :P

Ja då hade man 1000 spänn i tjejmagen då. ^^

Gick ungefär som jag hade trott. Hon fick använda något verktyg för att vidga livmodertappen för att få in spiralen. Det kändes som om mina ben skulle slitas av kroppen och som om höften höll på att sprängas. Grät en skvätt, andades lite, blundade för att slippa se stjärnorna och sa åt henne att jag inte behövde en paus utan ville bara ha det gjort. Är helt slut och yr och har sjukt ont, men nu sitter fanskapet där i alla fall. Bara ett halvår till att härda ut nu då.

Nä men det är som att föda barn, men mycket lindrigare, och så får man försöka tänka att slutresultatet är bra, precis som när man föder barn. Inte helt lätt men det är ju värt det om man i slutändan kanske inte kommer att blöda alls. Nu slipper jag kondomer i alla fall. Det känns skönt.

Är ändå väldigt nöjd!

Kram

Stackare!
Har inte haft några som helst problem varken med att sätta in elle ta ut spiralen.
En gång ryckte läkaren ut den av misstag.
Inte så skoj, men då fick jag en ny insatt gratis.
Men känt nåt har jag aldrig gjort.

Men det är inte så illa ändå.

Hahaha, ja det var en höjdare. Hur reagerade han själv på det han råkade göra? :P
Skulle han bara kolla trådarna eller?

Hade en polyp på livmodertappen som doktorn skulle rycka av,

Å! Hoppsan! Råkade rycka ut spiralen! Ojsan!

Har faktiskt rätt hög smärttröskel, kände inte ett dugg.
Men polypen kom tillbaka så jag fick ta bort den med laser.
Men då sövdes jag. Då vid laserbehandlingen hittade dom inte trådarna till spiralen.
Har ingen aning om vart dom kan ha tagit vägen.
Dom kommer säkert tillrätta!

Bara dom inte har åkt in då… =/

Haha, det måste vara nå ohyggligt bra hormoner i den här spiralen. För första gången i mitt liv har jag vaknat under natten och gapskrattat och haft svårt att sluta skratta. Haha. drömde att min polare hade en ful frisyr…hahahaha.
Helt vansinnigt, tycker inte alls att drömmen var rolig. Har vaknat och gråtit inatt också flera vändor. Så nog har hormonerna kickat in alltid.

Ja hörni, lite uppdatering här nu då. Har snart gått en månad sen jag satte in spiralen. En period där på två veckor hade jag jäääättehemskt humör. Exploderade för vad som helst och blev så arg så jag svettades. Har lugnat sig lite nu men är fortfarande lite känsligare än vanligt

Värre är att jag är inne på dag 21 nu med riklig mens utan minsta uppehåll. Har gett upp hoppet om att ha råd med tamponger så bråkar med bindor istället. Avskyr dom för jag känner mig så äcklig och läger hela tiden märke till dom och blödningarna. En fördel är att jag lättare märker hur mycket och på vilket sätt jag blöder.

I januari var min järnstatus väldigt bra eftersom jag fick järnsprutor kring jul nån gång, minns inte exakt när. Har aldrig haft så bra värden förrut.

Nu är jag så trött igen så de senaste dagarna har jag periodvis haft svårt att hålla mig på benen. Jag bara sover hela tiden men är ändå lika trött. Ungefär en timme på morgonen mår jag bra och känner mig som jag ska, sen kommer tröttheten. Jag bara äter och äter men går inte upp i vikt. Jag har börjat tappa nå ohyggliga mängder med hår så har beslutat att jag måste klippa av minst en decimeter av mitt långa vackra hår för att det inte ska bli så djävligt sen. UUuuusch vad det går emot. Just nu är jag alldeles skakis och får svettningar då och då och är knäsvag. ajg skälver liksom inombords på nåt sätt i bröstkorgen. Igår hade jag lite mindre blödningar och d var lite mörkare. "Yes, äntligen en ljusning" tänkte jag. Men näpp, imorse kom värsta proppen med koagulerat blod när jag ställde mig upp från sängen och svetten bröt igenom med en gång.

Jag VET heeelt säkert att jag behöver järnsprutor igen! Jag blir toookig på det här. det är dyrt och drygt. Försöker tänka positivt, eller snarare inte tänka på det alls. Att blöda är okej, om jag inte blev så förbannat slut. Fortsätter det såhär en vecka till och jag inte får järnsprutor snabbt är jag rädd att jag tillslut måste bli inlagd alltså. Det går snabbt utför. 

Det var det här jag var rädd för när jag skaffade den, problemen med mina järnvärden.

Dessutom har jag totalt tappat sexlusten och med brist på sexlust och äckligt blod och bindor och allt hyper-ätande så kommer alla äckelkänslor över min kropp och sex som ett brev på posten som en effekt av våldtäkten jag var med om tidigare. Jag klarar inte av att se sexscener eller ens mysscener på tv för jag vill bara kräkas. Varenda cell i kropen löper amok. Jag försöker tänka positivt på sex men ser liksom killens manick som nåt äckligt slemmigt monster som ska slingra in sig mellan mina ben. Nä usch fy fan alltså. Kommer inte ihåg vad jag brukat fantisera om förrut när jag onanerat(som ni ser är jag inte så rädd att prata om privata rejer, hoppas ingen tar illa upp). Det är som en automatisk spärr hos mig. En avknapp nånstans. har försökt fantisera som sagt men det går inte. Vill ingenting. Det är bara äckligt. När jag är med min pojkvän kan jag däremot koppla an till njutning, även om jag fortfarande vill gömma mig och känner mig spänd så faller det värsta äcklet bort. Då finns bara han. han är min enda anknytning till en värld bortanför det här äcklet. Men en väldigt bra sådan som tur är. Han är en klippa i mitt liv. Tack till honom.
Men det plågar mig allt det här äckliga. Flashbacks, händer på min kropp. Blä, allt på grund av en djävla spiral. men det går väl över

Det är bara det att med äcklet och mina flashbacks kommer också andra grejer som en fånig rädla att falla genom golvet/,marken, att det är tomt. Det påverkar så många delar av mitt liv tyvärr. Och med mina rädslor att falla genom jorden kan jag inte åka buss för jag får panik. Känner mig så instängd, får ingen luft, vill skrika rakt ut och kliva av bussen på stället. Ska till stan imorgon och tvingas då ta attarax innan färden dit för att klara av det. kanske också inför vägen hem, får se hur jag mår efter 3 möten på psykiatrin

Jag är inte totalt nergången än men jag ser varningssignalerna. Hoppas bara att min nya läkare gör någonting av dom varningarna och sätter fart i tid med järnsprutor. Hon heter Hjälte i efternamn så det finns förhoppningar. XD  
Kan inte använda mina sömnpiller nu. Började använda dom regelbundet för att bli av med bieffekterna men hann inte innan den här tröttheten slog in. Nu blir bieffekterna tillsammans med den här tröttheten för mycket. Så tar dom bara i nödfall.

Tänk att en sån liten liiiiten manick kan ställa till med så mycket?! XD

Men snälla högre makter, sluta plåga denna fina kvinna!!!

Blir så ledsen för din skull att spiralen ställer till det så för dig! Det låter ju som att både kropp och själ slår bakut fullständigt!

Att du tappar hår är inte bra, äter du ordentligt? När man går på gulkroppshormoner är det viktigt att se till att få i sig kalk, D-vitamin och alla B-vitaminer.

Vad gäller blödningarna så skulle jag råda dig att göra ett återbesök. Dels för att kolla med ultraljud att spiralen sitter rätt, men också för att utesluta infektion. Visst KAN det vara en övergående fas innan din kropp vant sig vid det främmande föremålet och hormonerna, orkar du stå ut så brukar läkarna vilja att den sitter i tre månader innan man säkert vet att det inte funkar.

Själv gick jag dubbelvikt av smärta i två veckor, med ett humör specialdesignat av Hin Håle själv, innan jag krävde att den skulle ut.

En väninna till mig blir förresten näst intill psykotisk om hon inte tar sina starka järntillskott, så jag tycker absolut att du ska kräva en ny spruta omgående! Då vet du iaf om ditt humör beror på järnbristen eller hormonspiralen!

Sätt dig på vårdcentralen och vägra gå förrän du fått din spruta! Skriv ut denna tråd och ta med om du har svårt att hitta orden. Tyvärr får man ju ofta bara hjälp om man slåss för den!

Önskar att det fanns något jag kunde göra för dig!

Meeen, vad fin du är. =)

Ja är inte helt nedgången än. Är lite skeptisk till att den sitter fel, tror den sitter som den ska förhar inte nåt huggande eller nå väldans överdrivet ont. Vanlig mensvärk även om det vissa daar har varit lite värre än det vanligtvis brukar vara.

Problemet är att jag måste hämta ut järnsprutorna på apoteket så dels måste jag få tag på en läkare som skriver ut dom och ingen läkare här kommer skriva ut några utan ett blodprov som visar att jag har järnbrist. Dom bryr sig inte om vad jag vet. För jag är säker att det är så. Järnbrist!
Nu fick jag ju en tid för blodprov på torsdag men jag gruvar för helgen eftersom inget provsvar hinner komma innan helgen och jag har min son i helgen också. Går ju inte att bara sjukskriva sig och fara hem och sova. Så alltså, vänta på att få lämna prover på torsdag så jag blir ännu mer blodfattig, invänta att provsvaren kommer och sen hoppas att min nya läkare överhuvudtaget jobbar nästa vecka. Sen ska hon skriva ut ett recept som jag måste skramla ihop med pengar till på nåt sätt. 800 :-
Sen måste jag försöka få nån telefontid så jag får prata med någon som kan ordna en tid-djävel för att få min första järnspruta sen tar det några veckor innan det sker nån förändring i måendet. Sen måste jag vänta nån vecka innan jag kan få nästa spruta. Brukar vara ungefär 8-10 sprutor jag ska få. Får det som dropp fast det heter sprutor. Så jag vet att det är ungefär en månad bort i alla fall innan jag får upp järnvärdet så jag mår bättre.

Känns som livet rinner ur mig när jag känner blodet rinna. Blir bara tröttare och tröttare för varje nedrans blödningsanfall jag får under dagarna. har inte att göra med mitt tålamod om jag står ut med de här första månaderna, handlar helt enkelt om min hälsa. Som sagt, är orolig att jag kommer måsta läggas in om de här blödningarna inte ger med sig inom en vecka och jag inte får sprutorna snart

Nedrans dryg process.

Jo jag äter bra, äter för mycket av allt och lite till. Men går fortfarande inte upp i vikt.
Men jag har problem med aptitlöshet. Har svårt att få i mig maten men äter ändå det jag behöver. Har ett hemskt sötsug dock… =/

Haha, har förresten börjat snusa också igen efter ungefär ett år utan. Ännu en bieffekt av spiralen. XD

Började igen för humöret blev för otyglat när jag fick lite sug efter snus eller sött.

Nu har jag varit rätt pigg under dagen men har inte gjort minsta lilla kraftansträngning. Körde och hämtade sonen nu hos dagmamman och bara det lilla gjorde slut på krafterna. Det är som om musklerna bara ger vika. Vet ju att järnbrist leder till att det blir svårare för kroppen att transportera syre till musklerna så inte konstigt att det bara tar slut, får som mjölksyra av att gå en sväng i lägenheten som det är nu. hjärtat börjar slå fortare för att få ut syre till musklerna. Det i sig, att hjärtat sår fortare, vill gänra trigga ångest också så får lätt panik. är skör nu. Men kanske inte så konstigt.

Var påväg att göra middag men så började hjärtat slå så fort och blev så svag så tänkte jag sätter mig här och blev sittandes nu. =/ Orkar inte städa heller. och bostödet jag skulle haft möte med för flera veckor sen avbokade mötet p.g.a. sjukdom och skulle höra av sig veckan med en ny tid efteråt men det blev aldrig. Alla bara faller bort och gör inte det dom ska. Jaga jaga och åååter jaga. Sånt är livet. :P

Nä nu när jag känner mig såhär dålig som jag gör för tillfället så funderar jag allvarligt på att ringa sjukvårdsrådgivningen och förklara problemet och be om nån snabbare hjälp. För jag vet att dom har nummer till vårdcentralen och kan ordna så jag kan få komma akut mer eller mindre. Låta mig gå före i kön. Nån som har numret till dom? Vet att dom har bytt, eller?

Förlåt att jag bara skriver och skriver och skriver här men det är ett bra stöd och hur som helst jätteskönt att lufta. Blir lättare att sortera tankar om jag får skriva ner dom.

Tror du kan ringa din vanliga VC efter stägning så kopplas du till sjukvårdsupplysningen eller får telefonnummer an svararen!
Lycka till!
Så här ska du inte behöva må…….

Tack. Frågan är ju bara hur nödvändigt det är att ringa. imorgon är det onsdag sen blir det torsdag och jag ska lämna blodprov direkt på morgonen kl 8:30. Gör en förändring på en dag. hur lång tid brukar det ta att få provsvar ungefär? Skulle vilja ha nåt besked av nåt slag innan helgen för att lugna nerverna lite. Lättare att härda helgen då. Men kanske är det bäst att vänta….

Tro mig, skriker man tillräckligt högt kan man få hjälp snabbare än du tror! Det lärde jag mig förra veckan när jag var inlagd för smärtlindring och fick veta att specialisterna på min sjukdom var tillgängliga först i maj. I HEL***E HELLER!

Ringde runt till tidsbokning, sjukhuschef och skällde på varenda sköterska och läkare som korsade min väg. Två timmar senare var det tydligen maj, för där stod specialisten i dörrn!

Jag tycker fortfarande att du ska åka in o sätta dig på t.ex. Husläkarakuten. Nån jourläkare på vårdcentralen måste väl ändå kunna ha sans nog att hjälpa dig! Och om inte, så spänn ögonen i henom och fråga exakt vad hen ska göra åt situationen IDAG.

Och för att understryka det jag säger;

Pernilla, jag har sedan länge haft känslan av att du är en mild och snäll tjej som inte vill vara till besvär (du ursäktar ju dig t.o.m. i denna tråd!). Du gör alltid ditt bästa, och hoppas att andra gör likadant. Det finns säkert dom som mår sämre än dig, så du väntar snällt tills doktorn har tid. Du biter ihop och kämpar trots att kroppen skriker om nåd.

Har jag fel?

Jag önskar att jag kunde ge dig en bit av den jävlaranamma jag oldat det senaste året. För det hjälper att bråka, ställa krav och vägra acceptera väntan.

Hade jag varit du skulle jag åka till närmsta vårdinrättning, förklara att jag lider av järnbrist och nu har min evighetsmens dränerat min sista ork. Jag har en son som behöver mig, men jag tog mig hit med en sista kraftansträngning och om inte ni hjälper mig nu kommer jag inte kunna ta hand om varken honom eller mig imorgon.

Skulle dom börja snacka om husläkare och bla bla bla skulle jag ställa till en scen och gråta, tjuta om min stackars son och kräva att få träffa en annan läkare.

Det tar energi, men jifflar vad bra det känns när dom tillslut lyssnar!

Har frågat förr men minns inte, var i landet bor du?

HB bruker dom kunna avläsa direkt, så man ska inte behöva vänta till nån annan dag på provsvar!

Sitta på akuten kräver ork. och med ett barn kräver det mycket ork…..

Om du haft problem med blodvärdet tidigare borde de väl förstå fort att det är samma igen, och/eller du kan gör dom uppmärksamma på att det varit problem förrut och att du känner igen det så väl!

Ja du har helt rätt epicindy. Men vad tusan en dag hit eller dit?! Eller?

Alltså jag känner att jag får ont i kroppen av allt det här också. Hjärtat slår snabbt som tusan, får svårt att andas, troligtvis av lite panikångest-slängar och blir så otroligt trött. Det är jobbigt att hålla upp överkroppen nu när jag sitter här. Känns som att jag inte behöver andas. Vill inte framstå som en idiot som inte kan vänta en dag till, för jag menar jag står ju och går även om det är jobbigt. Dom stunderna då jag är dålig har jag djävlar anamma men får jag bara 20 minuters känsla av att allt är som vanligt så räcker det för en hel dags av vel om jag verkligen behöver hjälpen akut. Eftersom det inte är konstant. är rädd att begära hjälp akut och så kommer jag dit och är pigg med fin färg i hyn. Nu i skrivandets stund är jag blek och gulaktig i huden runt ögonen, precis som förrut. Men då och då, dock inte 50 % av dagen men kanske 20-30 % i alla fall, ser jag ut och känner mig pigg. Känns bara som att det kanske inte handlar om bara en dag utan vill ju helst hinna få provsvaren innan helgen för sen står allt stilla. Visst, bara två dagar men hiunner en läkare titta på det innan helgen och ge mig en tid så blir väntan över helgen en väntan på en händelse i hela processen. Då känns den inte onödig i alla fall.

Äh jag vet inte, bara velar och velar. Så svårt. jag kan banka skallen i bordet när jag känner att det behövs men eftersom jag inte är helt nerkörd än så…ja….

Jag vet inte…..

Missade din fråga. jag bor i Västerbotten, i en liten kommun som heter Vindeln. Har ca en timmes bilfärd till stan och sjukhuset. resurserna här är inte så omfattande tyvärr…

Tänker att vad tusan jag är trött med hjärtklappning. Men gamlingarna då med hjärtproblem, kan knappt gå och var är deras energi. Dom väntar fan snällt. Jag är väl inte i större behov än dom…

Det påverkar minnet jättemycket och aptiten m.m. men det är väl inte värre än att vara sjuk egentligen…ett virus…försöker tänka så.
Gamlingarna med deras minnesproblem..

Vill egentligen inte ringa om hjälp förrän jag knappt tar mig upp ur sängen. och så är det inte. Inte totalt. Vissa stunder är det det. Hade jag varit sådär totalt slut hela tiden varje dag hade jag inte tvekat men jag har ju stunder som är bra också.

#24 Givetvis kräver akutbesök ork, men får Pernilla sin spruta så är det ju värt det! Blödningen dränerar ju långsamt järnet i kroppen…

Pernilla jag hittade följande punkte

"Trötthet och kronisk trötthet är det tidigaste symptomet på järnbrist." 

"Man blir lätt andfådd vid brist på järn."    

"Depression är en ofta förbisedd komplikation till järnbrist och järnbristanemi."

"Minskad fysisk kapacitet och uthållighet."

"Dålig koncentrationsförmåga, minnesförmåga, inlärningsförmåga och  låg intellektuell kapacitet är vanligt förekommande vid låga järnvärden"

"Immun- och infektionsförsvaret försämras av järnbrist och anemi. Man får en ökad infektionskänslighet."

"Bristande aptit, låg sexlust och sämre livskvalitet är också vanliga komplikationer vid låga järnvärden"

"Håravfall  och spröda naglar kan vara ett resultat av otillräckliga järnnivåer."

på denna sida http://www.jarnkliniken.se/symptom och det är ju faktiskt precis vad du beskrev nyss…

haha, det är ju exakt ju! XD

Äh vad fan, ett samtal till sjukvårdsrådgivningen tar inte lång tid eller kostar mycket. Jag ringer dit nu med en gång och rådfrågar, inte kräva. Kan hända att jag får en andra andning och orkar kräva lite när jag väl pratar med dom. Jag återkommer snart.

kanske därför jag inte blir av med mina svinkoppor också…. Det kroniska eksemet har blivit värre också.

Brb

*Lyckospark*

Bra beslut att ringa!

Ja nu har kjag ringt både sjukvårdsrådgivningen och min mamma och rådfrågat och pratat av mig om allt det här. Hon jag pratade med sa att mår du dåligt och är så ung som du är oc är osäker på hur du ska orka med din son så ska du åka in om du tycker det behövs. Sen när jag pratade med morsan så kom jag på att jag ska avboka ett av mötena imorgon, kl 14:00. Så jag går bara på mötet klockan 10 och sen knatar jag ner på akuten och ber att dom tar en HB som en riktvisning. Är ju ändå i samma byggnad. =) eftersom jag ska vara så kort tid i stan så kan jag ta en attarax ändå inför bussresan så slipper jag ångesten. Dessutom ser jag bara mer trött ut när jag knatar in på akuten så då kanske dom hjälper mig snabbare. XD

Sen kan morsan komma och hjälpa mig om det blir nåt i helgen. Inga problem. Känns lugnare nu. Hemska saker vad jag fryser. Nu drog mensen igång igen. Jisses vad det värker och forsar.

Men hörni tack för pushen, behövdes verkligen. =)

Nu måste jag bara kolla busstider. Har glömt det. Minnet alltså….

Toppen, nu har du en plan OCH stöd från din mor! Håller tummarna för att du får träffa vettig vårdpersonal imorgon så du får ditt järn omgående!

Alltså jag var för trött imorse och sonen ville ointe vakna. Jag orkade helt enkelt inte ta den striden för jag visste att om jag väcker honom så kommer jag få tvinge på honom alla kläder och fysiskt sett orkar jag inte det. Så båda mötena är avbokade, det hjälps ju inte det… =/

Blir hemma idag. Men har däremot en telefontid på vårdcentralen alldeles snart då jag ska framföra hur snabb hjälp jag måste få och höra vad mer man kan göra. Verkar blöda mindre idag så det är ju bra. Varje droppe jag sparar är en fördel.

Ja hörni, jag fick komma akut och lämna alla blodproverna idag. Dom skulle ha provsvaren till i eftermiddag. Men hör och häpna, mitt HB(Hemoglobin) såg jättebra ut. Bättre än någonsin. 130 låg det på. Ska ringa vårdcentralen direkt på morgonen vid 8 imorgonbitti och få en telefontid så jag får veta provsvaren imorgon redan. Jättebra. Har varit och bokat en tid för klippning på fredag-morgon. Blir jag ändå tvungen att ta en decimeter av mitt långa hår så är det bättre jag gör nån frisyr av det än att bara låta syrran klippa rakt av. 350 spänn, ska se var jag kan låna dom pengarna, men det måste göras. Vågar inte gå och duscha för det gör så ont att se hur håret bara rasar av mig. =(

Men om det nu inte skulle vara järnet det är fel på, då blir jag orolig. Vad kan det vara då?
Har varit så säker på att det skulle vara det. Iofs kan ju HB:t ligga högt och järnet lågt ändå, för om jag minns rätt är hemoglobinet det ämnet som möjliggör upptagning av järn i kroppen. Nån som vet?

Visste inte läkaren??? Om det inte är järnet måste dom ju sätta igång en utredning bums! Har du blivit testad för ämnesomsättningen tidigare? För låg kan ge liknande symptom.

Har du fått en tid för uppföljning?

Alltså idag var jag till laboratoriet och lämnade blod för att skicka till laboratoriet på sjukhuset. Så jag har inte träffat nån läkare än för provsvaren har inte kommit. och hon är dessutom på utbildning hela veckan fick jag veta, min nya läkare. Men sa att om det visar sig behövas järnsprutor MÅSTE nån annan hoppa in och ta hand om det här.

Kliver upp klockan 8 imorgon och ringer vårdcentralen så jag får den första telefontiden. kanske blir uppringd en timme senare. Då ska dom läsa upp provsvaren för mig och oavsett om det är lågt eller inte så kommer jag begära då en tid med en läkare så fort som möjligt. För är det lågt så måste jag ju ha järnsprutor. och är det normala värden så är ju någonting annat fel.

Det här är sjukt. Jag har sovit mellan 21:00-8:30 inatt. Sen har jag sovit mellan 11:30-NU(15:20).
Har bara snoozat och snoozat väckarklockan sen 14:00. Är så hiiimla trött!!! Men nu måste jag fara och hämta pojken hos dagmamman. Är verkligen orolig för i helgen då jag inte kommer ku nna gå och sova mitt på dagen eftersom pojken är här.

Kollade min vilopuls när jag låg ner för inbillade mig att hjärtat slog så himla snabbt tyckte jag och hade svårt att andas och bara skälvde inombords. Efter tio minuter i sängen låg min vilopuls på nästan 120. Det är sådär hela dagarna. Känner att kroppen är väldigt påfrestad och jobbar för fulla muggar för att få ut syre i musklerna.

Nånting är ju helt klart fel, och oavsett vad det är måste ju läkarna hitta det och åtgärda.

Det kan inte vara så att ditt järnvärde är bra, men att du har för lite blod? Kan ju vara värt att fråga om det är en möjlighet efter all mens!

Håller tummarna för dig!

Ja jag funderar inte så mycket nu. Försöker ta mig genom dagen bara så får åtgärderna och funderandet dröja till imorgon. Men nog kan det vara så alltid. Usch vad jag är slut. Jag blir alldeles andfådd och får hjärklappning av att gå från soffan till datastolen. Det handlar om ca 4 meter. det är som att kroppen kompenserar syrebristen med att jag måste andas snabbare så är på gränsen till att hyperventilera då och då. Men det är inte panik eller ångest eller oro. Känner mig så glad ändå och lugn och avslappnad.
Börjar bli jobbigt att skriva. Måste låta händerna vila då och då. Fan grabben min och jag har ätit makaronipudding hela veckan och lär bli 2 dagar till. Jag orkar inget annat. Men han har inte klagat hittills. :P 
I helgen ska vi hem till morsan min, då tar hon hand om honom och han får umgås med kusinen sin som är lika gammal. Han ska få en cykel av morsan min i helgen. =) Det blir bra. bara orolig över att ta mig dit, även fast hon kommer och hämtar mig. Varenda moment av dagen är jobbigt och kräver mental förberedelse. Bara att gå till toaletten är jobbigt… Hahaha…

Ja vi får se hur järnvärdena ser ut. Är järnvärdena dåliga så är jag lugn för jag vet vad som ska göras åt det och då kan det göras direkt. Då har jag ju ett svar. Men är det inte det så måste jag ta fler prover och vänta ännu längre och blir en massa spånande…blä.

jaja…ska inte fundera så mycket. Får ju svar imorgonbitti så..

Tack för all stöttning! Känns bra att ha någon feedback från någon för det är drygt att vänta och jag känner att det går så snabbt utför. Lite skrämmande att tänka på dte. Undrar hur trött jag kommer vara imorgon. Igår hade jag i alla fall stunder då jag var pigg, inte idag dock…alls! men jag är egentligen inte sovtrött. Inte i ögonen. Men somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Jag blöder i alla fall mindre när jag ligger ner så det är ju bra. =)

Måste mata odjuren mina nu. Ser att dom letar mat.

Stöttar så gärna så! Hemskt att du ska behöva må som du gör.

Lova bara att beskriva för läkaren det du just skrev!!! Vad det än är som drabbat dig så har det gått för långt om allt du för är en så stor ansträngning!

Jo jag är duktig på att beskriva mina problem ordentligt. Bara svårt att få tummen ur arslet och be om hjälp om det inte är akut. Men nu har det blivit det. och ser att det inte är övergående av sig självt.

Jag blir toooookig!!!!

Järnvärdet ser bra ut! Det var bara en liten del av hela blodstatusen som hade sjunkit sen i januari och det var marginellt. Minns inte vad det var men det var ingen stort. Det går inte ihop med hur jag mår. Det borde inte vara det då.

VARFÖR ÄR JAG SÅ DJÄVLA TRÖTT???!!!

Fick en tid klockan 9 imorse på vårdcentralen. Blev tillsagd att komma dit då och hon frågade även "Vill du komma idag eller imorgonbitti?" så jag vet att jag skulle dit. Kom dit och då visade det sig att hon istället bokat en telefontid så fick vänta en halvtimme och kände hur jag fick svårt att hålla mig upprätt tillslut där i stolen för musklerna började ge upp.

Fick tillslut komma in då och han började hela samtalet med att luta sig bakåt och lägga armarna i kors.
Jag förklarade min situation och min oro och han avbröt mig med frågan "Men varför är du här idag?". GAAAAAH!

Jag försökte förklara ännu en gång att jag liksom hade trott att det skulle vara järnvärdet men nu var det inte det. Nånting är det ju sa jag för jag mår inte adekvat för min ålder och mitt järnvärde. Orkar nästan inte gå runt hemma, tappar vikt, tappar hår, ingen aptit. Tänk om det blir värre sa jag. Hur långt ska jag låta det gå?

"Invänta att din ordinarie läkare börjar jobba på måndag så får hon besluta om du ska få järnsprutor ändå." Han tyckte inte att läget såg akut ut eftersom järnvärdena såg bra ut. Tyckte det istället gjorde det mer akut för nu vet vi ju inte vad det är längre!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!!!!!!!!!! Förbannar läkare som han!!! Bad honom ta ett sköldkörtelprov i alla fall för att utesluta ytterliggare en sak men han pratade på om mitt järnvärde. MEN DET VAR JU INTE DET SOM VAR PROBLEMET!!! IDIOT!

Här har ni en väldigt upprörd kvinna hörni! XD

Helgen närmar sig och jag blir inge piggare. Bara fortsätter rasa i vikt och tappar hår. Musklerna skälver när jag går och hjärtat slår så himla fort. Tvekar inte att åka in på akuten längre, för nu är jag orolig över mitt tillstånd. Vet ju inte vad felet är…..

Usch, igårkväll när jag låg i sängen och höll på att somna så slogs jag av tanken att jag kanske hade dragit på mig en sån där binikemask. Ni vet dom där meterlånga djävlarna i tarmarna som äter upp allt för en….huuuuuuuga vilken mardröm.
Nä då tror jag att jag häller i mig syra eller nåt… XD

Men är karln inte klok?! Han kunde väl lika gärna som din ordinarie tagit beslutet att ge dig en spruta ändå! Och givetvis skulle han kollat upp annat med åtminstone blodprover så din ordinarie kan jobba snabbare!

Hade jag varit du nu skulle jag antingen sätta mig på vanliga akuten. Eller bett någon ringa vårdcentralen och skälla ut dom för noter tillsvde skiter ur sig en lösning! Ska jag ringa så säg till, nu är jag arg!!'

Du har varit duktig, synd bara att läkaren inte har nån empati alls!

Ja jag tyckte det, men han ville inte "…lägga sig i den ordinaries jobb…"!

Jag har så himla svårt att i den situationen kräva hjälp och säga att det är akut, för MIG! Att använda ordet akut när det inte gäller liv eller död är väldigt svår när läkaren jag talar med är kort och skeptisk. Slutade med att jag nästan ursäktade att jag hade kommit dit och började prata om att det blev ett missförstånd där med telefontiden. Men tycker ju att han kunde gjort NÅNTING annat än bara skicka hem mig. Ett råd att ta med mig över helgen eller vad som helst…

Grejen är den att den ordinare och jag bara pratats vid över telefon en enda gång så hon är inte mer ordinarie än vad han var, nästan. Han visste precis lika mycket som hon och om nånting tycker jag att han hade hjälpt henne om han satt mig på nån sorts behandling innan helgen eller tagit mer prover. Deras jobb är ju att få mig frisk.

Det här är helt sjukt. Igårnatt sov jag 11 timmar + 4,5 på dagen. Inatt sov jag också 11 timmar + 5 timmar idag. Och jag är TRÖTT!

Måste hämta grabben hos dagmamman nu och försöka ornda lite mat…

#44 Blir så frustrerad för din skull. Önskar jag personligen kunde släpa dig till VC och skrika på dom åt dig tills du får hjälp!

Jiffla skräpläkare som inte använder tiden till att hjälpa dig, utan slösar bort den på tjafs. Han borde skämmas!

Har du provat att gå till privatläkare? Ibland är de bättre på att hjälpa en än landstingets inrättningar. Hälsocenter på Vasagatan i Stockholm har en underbar läkare som heter Christer. Han lyckades med vad fyra läkare innan misslyckats med -att ställa rätt diagnos ochhjälpa mig ur min eviga trötthet.

Här i sthlm har jag fått sprätt på personalen i receptionen på min VC genom att hota att lista mig hos nån annan. Pengar är som vanligt den yttersta motivationen…

Jovisst är det så, med pengarna alltså. Är glad att du hittade nån som kunde hjälpa dig.

Privatläkare måste man betala ur egen ficka va? Det har jag inte råd med tyvärr. Står och betalar av en himla massa skulder. Är sådär när man lever på existensminimum….

Nä men till veckan ska jag sätta fart på dom, om det inte blivit bättre till dess.

Börjar tänka att det kanske är en sån simpel grej som att jag är uttorkad av mensen. För det är ju en himla massa vätska som försvinner. och jag dricker och dricker och dricker men tycker jag kissar väldigt lite med tanke på hur mycket jag dricker…jaja, vi får se. Till veckan har jag inte pojken så då krävs det inte lika mycket av mig. Men har liks förbannat möten i stan jag måste ta mig till osv.

Får vä'l bara försöka överleva helgen helt enkelt. imorgon ska jag gå till frissan i alla fall. Var flera år sen sist så ska bli kul att få en friyr. Kan lägga upp en bild på hur det blev sen. Före och efter kanske. :P

#46 Beror lite på om läkaren är ansluten till Landstinget eller ej. Jag hostade upp 2000 kr för en komplett blodanalys, det sved men var värt det efter tre års hattande mellan olika läkare som vägrade lyssna… Förstår mycket väl att det är en enorm utgift om man lever på existensminimum! Förjifligt att det ska vara en fråga om inkomst!

Tja, det är ju värt ett försök att dricka mer! Då kanske du får upp blodvolymen lite? Har funderat mycket på om det är där skon klämmer för dig.

Ha en mysig helg med pojken din nu! Och givet måste vi se bilder på frissan!

Blir riktigt frustrerad när jag läser den här tråden! Idiotläkare!  Du har all rätt i världen att få vettig vård och en läkare som försöker hitta vad som är fel istället för att konstatera att "järnvärdet ser bra ut"!

Hoppas i alla fall att du får en någonlunda trevlig helg med din son och att det blir bra hos frissan. Jag brukar nästan somna under schampooneringen, så skönt att bli ompysslad

Det är ju tyvärr en nackdel med att bo långt bårta från storstäderna i detta land att det på många håll är en eländig läkarsituation! Här finns ngr få läkare som varit här flera år i rad och dessa är helt upptagna, så när man/jag sökt läkare så har jag varit hos olika varje gång, oftast nån "stafettläkare" som inte är där månaden efter.  Två gångar har jag skrivit upp mig hos en "husläkare" och fått papper på att denna är nu min husläkare… men sen har den flyttat innan jag ens varit hos honom…  Inte många läkare drömmer om att slå sig ner i Säffle tyvärr… så såsnart de hitter nåt bättre är de borta - och eftersom det är ont om läkare så hitter de snabbt något bättre…

Ja stafettläkare är jag så djävla less på. Minns aldrig vem jag varit hos gången innan för det är alltid nån ny.

Men hur vet man om blodvolymen är dålig?

Blöder i alla fall mindre idag, så det är bra. =)

Googlade och hittade att symptomen på för liten blodmängd kan vara: Lågt blodtryck, yrsel och svimmning.

Berättade du för läkaren hur mycket du behöver sova?

Ja det gjorde jag. Berättade precis allting. Alltså att sova i genomsnitt 15 timmar / dygn kan inte vara normalt.

Så djääääävla arg blir jag när jag tänker på att ingen ens brytt sig om att ta ett djävla BLODTRYCK på mig!!!!!

Ursäkta alla svordommar men måste få uttrycka mig.

Hur lång tid tar det att ta ett blodtryck? 30 sekunder?!

Funderar på att ringa om det imorgonbitti, bara ta ett nedrans blodtryck!

Nu har jag de senaste dygnen sovit totalt 30 timmar på 2 dygn. Det är alltså mer än hälften av tiden. Och jag är fortfarande helt slut.

Hade energi för 20 minuter nu på eftermiddagen(och med det menar jag att jag inte hade mjölksyra i musklerna). Tvättade två uppsättningar av sonens nerkissade kläder för hand, flyttade lite disk till diskhon från diskbänken, bytte en hink vatten i akvariet, stekte korv och kokade makaroner och torkade av bordet efter maten. Satte mig i 10 minuter och det bara tjocknade i huvudet när jag ställde mig upp trots att jag gjorde det sakta. Gick alltså 4 meter mot köket och blev ståendes i dörröppningen för att bränslet tog helt enkelt bara slut. Tog mig inge längre. Kändes som om bröstkorgen skulle kollapsa inåt. Behövde liksom inte andas längre.

Tycker inte att det är något att nonchalera. Visst, gamla människor kanske har det så hela tiden men vad fariken, JAG ÄR 25 ÅR GAMMAL! Förbannade läkare!!!

JAG KAN INTE LIGGA OCH SOVA HELA DAGARNA! Jag måste ju också kunna ha ett liv!

AAAAAAAAAAAHHHHH!!! Vad förbannad jag är nu!!!!! Vill bara skrika rakt ut! Lite svårt att förklara ett sånt beteende för sonen dock. :P

Plocka upp luren o skrik på VC nu när ilskan bubblar!!! ;-)

Jag tycker absolut att du ska tillbaka dit imorgon. Skriv upp precis allt du tagit upp i tråden, ge receptionisten lappen och säg att du inte går därifrån innan en läkare bemött allt på listan! Börjar dom prata om att boka tid så fnys att det hade du häromdagen men den läkaren löste inte ett smack, så om hon inte vill att du anmäler honom till ansvarsnämnden får hon trolla fram en läkare som lyssnar nu!

Det är vad jag skulle göra om jag kunde besätta din kropp ett par timmar ;-)

F'låt att jag tjatar på dig, hoppas du ser det som pepp!

Jodå, men jag vet inte hur jag ska få tag på någon på vårdcentralen nu såhär efter stängning. Man kan bara ringa mellan 8-9 för att boka en telefontid då man blir uppringd…

Minnet och koncentrationen har gått under med all trötthet så har svårt att hitta ork att ta reda på en sån sak.

Det enda rimliga vore ju att en läkare seriöst tog reda på alla dina olika symptom och kollade upp allt som är vettigt att kolla upp utifrån symptomen och sen kom fram till en förklaring på vad som är på tok och vad som behöver göras så du kan få hjälp! 

Det är ju faktiskt inte meningen att man själv ska försöka lista ut vad som är fel… google sig fram… och en frisk 25-årng ska inte behöva sova halva dygnet…. eller för övrigt må så som du beskriver.

Här är det också så att utanför vårdcentralens vanliga telefontid då kan man ringa sjukvårdsupplysningen, men om inte det är mer akut än att de bedömer man kan klara sig tills nästa dags standardtelefontid, då kan de änddå inte göra något… och då blir man bara ännu mer frustrerat över att ha suttit i telefonkö mm och igen inte fått hjälp.

Jag tycker epicindys råd om att skriva ner är bra.  Minnesanteckningar om alla olika symptom, så du inte glömmer något och att du inte nöjer dig med mindre än att bli tagen på allvar och bli undersökt/få tagit prover.  Förminska inte dina besvär utan säg att det har varit på gränsen att åka in akut… att du avvaktat ett antal dagar redan så de inte får för sig att säga "gå hem o vila ngra dagar o drick mycket o ät lite alvedon o se om det blir bättre"

Jo jag ska skriva ner det. Sist jag hade märkliga problem med trötthet och värk och dessutom en märklig överproduktion av nåt ämne i njurarna så tog det lååång tid innan nån tog mig på allvar här och det slutade med att jag inte fick någon förklaring alls. Skickades mellan olika ställen men ingen visste vad det var. Tillslut sa min läkare att hon inte kunde ge mig det jag ville ha och fick komma till en ny läkare. Kändes som om hon såg mig som en sån där hypokondriker. Som om jag gillade att bli undersökt och ljugit ihop alltihop.

De här problemen jag hade då, smärtan i ryggen och tröttheten i ryggen/magen är tillbaka nu och kommer då och då och har gjort sen jag började få dom. Har skyllt det på ångest men undrar ibland om jag inte har någon konstig tropisk sjukdom som jag inte vet var jag fått den ifrån. XD

Kanske är det ångest, jag vet inte. Kan ha varit mitt dåvarande väldigt låga järnvärde också…

Men är rädd att det ska bli samma sak igen. Att jag kräver och kräver och skriver ner symptom och lämnar lappar och tillslut efter 2-3 veckors jagande tar nån sig an mig och undersökningarna börjar och det slutar med att dom skyller allt på depression, ångest, stress m.m. Att jag har gått igenom mycket i mitt liv. Har hört det hela livet. Jisses innan jag blev tagen på allvar när jag sa att jag trodde det var något neuropsykiatriskt. Kommer få diagnosen ADHD och kanske bipolärt också. Tji fick dom. Lätt att skylla allt på det jag har varit med om… Sen blev det bara 3 års väntan i kö också…inte så farligt va?! XD

Är nästan rädd nu att det ska gå över innan dom hittar någon anledning och så törs jag inte be om hjälp när det kommer tillbaka för att det inte är av samma kaliber som nu.

Äsch. Blir så trött av allt tjaffsande med läkare mfl. Och nu har nog mina fiskar fått nån parasit också. Ich kallas den där sjukdomen. Fy fan alltså. mer utgifter…. Blir så trött….

Nä känns som om dom tror jag är en hypokondriker. Andra vändan in nu med en massa symptom jag inte kan bevisa och en lista och skeptiska läkare som ingenting vill ha med mig att göra….

Ja lite uppdatering nu då.

Jag blödde i 25 dagar och sen slutade det. Jag började må lite bättre, ingen jättemarkant skillnad men tillräckligt för att jag skulle få hopp och orka med. Kändes faktiskt riktigt bra där nåra dagar.

Igår började jag blöda igen.

Trodde ju att det var vätskebrist eftersom jag drack så mycket. Dricker bara mer och mer och sötsuget är olidligt. Svårt med aptiten vissa dagar dock. är sugen på nåt men allt jag ser verkar så äckligt och tanken på att stoppa in det i munnen får mig att lägga ner det igen. tack vare allt godis står jag kvar i vikt i alla fall nu.

Jag väntar just nu på samtal från vårdcentralen där jag ska be om hjälp igen. Jag börjar tro att det kan ha något att göra med all migrän jag haft innan den här tröttheten bröt ut. Jag har sett prickar överallt väldigt länge men slog bort det och tänkte att jag kanske alltid ser prickar mer eller mindre men jag kanske lägger märke till det mer nu bara. Lite sådär hypokondriker typ. Men ibland störs jag verkligen av prickarna. De kan bli så starka så jag ibland tror det flyger en boll vid sidan av mig när jag ser dom i ögonvrån. De är inte stora men kan bli väldigt kraftigt markerade. Nu har jag börjat få tillbaka migränen igen. Har börjat få astma, liknande symptom på nätterna och hjärtat bara slår och slår. har svårt att sova så min dygnsrytm är åt helvete. och de mängder vatten jag dricker är helt galet. men ändå så, igår när min black ghost dog, så fick jag panikångest och grät i typ 20 minuter, men sen var jag "torr" alltså. Fick ont i huvudet och var lite yr och såg stjärnor. Har aldrig druckit såhär mycket vatten tidigare men då kunde jag sitta och gråta flera timmar utan att det gjorde någon skillnad.

Har pratat med dom nu på vårdcentralen. Har tidiare bokat en tid hos barnmorskan för att utesluta graviditet så ska dit på måndag. hon sa nu på vårdcentralen att jag kunde be barnmorskan kolla sockernivån i urinen i samma veva och ska be henne ta ett blodtryck då också. Har jag socker i urinen så kan det ju vara diabetes och det förklarar ju en hel del. Är jag gravid så har jag förklaring på nästan allt, utom allt vatten och migränen. Jaja. uteslutningsmetoden brukar funka.

Nu måste jag gå och lägga mig för har varit uppe hela förra natten och sen 3 inatt och har migrän nu. Bad i alla fall att dom skulle ordna lite migränmedicin åt mig tillsvidare för jag måste kunna bryta nånstans för sist gick jag mer än en vecka och kunde tillslut nästan inte öppna käften när jag skulle äta för det var så spänt och nacken blev lidande. Bara låg.

Kram

#57 Men det tar då aldrig slut på lidandet för dig…  Nej du är inte hypokondriker! Bara för att du själv inte kan ställa diagnos innebär det inte att det faktiskt finns en bakomliggande orsak till allt!

Jag tänkte också diabetes när du beskrev att du dricker mycket och ser dansande prickar, har varit med om det själv (gick till ögonläkare innan jag fick diagnosen!). Bra att dom kollar upp det! Oavsett vilket kan du ju inte leva på godis, du kommer bli undernärd tillslut! Men det vet du ju…

Själv har jag också massa illamående pga mitt morfin, och har gått ner en hel del, men allt jag stoppar i munnen är riktig mat, jag blir illamående vad jag än äter, så då kan jag lika gärna bli det av mat! Och min diabetes skulle komma tillbaka om jag gav efter för sötsuget.

Jag fortsätter att hålla tummar och tår för att du ska få hjälp! Men har ni alls diskuterat dina järnvärden mer? Och om spiralen verkligen funkar för dig?

Beklagar sorgen för din blackis, de är verkligen vackra fiskar!

hmm.. om man dricker extremt mycket kan man ju även få saltbrist.. vilket man kan få hemsk huvudvärk av….

#59 Bra poäng!

Pernilla, du kanske ska investera i lite vätskeersättning att ha i vattnet?

Ja men det har jag ett recept som man kan blanda till hemma. Borde väl funka lika bra? Vidrigt som satan men blir ju billigt. Har jag använt flera gånger när jag haft magsjuka osv. Har aldrig tänkt på det riktigt men nu när du säger det har jag senaste veckan haft extremt sug efter saltlakrits av olika typer.

Jag äter ju givetvis riktig mat också, inte bara godis. =)
Det är bara att tvinga sig själv, för grabbens skull om inte annat. Men jag äter likadant nu som jag åt sist när jag skrev att jag tappade vikt, förrutom allt godi så det är väl det som håller själva vikten uppe.

Jag har struntat i att höra av mig till min läkare för jag är nästan helt säker på att det inte alls har med det att göra nu(visst, var ´nästan helt säker´på att det skulle vara järnet också förrut) XD

Nä men jag kommer ju utesluta 2 grejer på måndag hos barnmorskan. Och oavsett vad för resultat det visar så ska jag diskutera lite kring hormonspiralen också och min hälsa. För allt det här drog igång när jag skaffade den. Måste kolla vad det står i bipacksedeln, vad den kunde ha för bieffekter för det var då fan den längsta bipacksedeln jag har sett. :P

Har fått så otroligt ömmande bröst också. Bröstvårtorna har ändrat färg lite och är som röd/bruna, ser ut som om jag har solat toppless ungefär. Sen har bröstvårtorna ändrat form. Kan inte känna att bröstkörtlarna börjat svälla upp och börjat vandra uppåt som det gjorde under senaste graviditeten men det är ju bra att utesluta en graviditet ändå. Kan vara hormonerna i spiralen som gör att jag kanske nästan simulerar graviditet. Vad som oroar mig mer dock är att det stramar åt och sticker inne i brösten, precis som om jag skulle börja på att producera mjölk. De som har barn och har ammat vet säkert hur jag menar. När mjölken precis rinner till.

Är jag gravid så ska spiralen ut för då har den ju inte fungerat och barnet likaså. Jag kan inte få barn nu så är inställd på en abort. den lär ju inte gå obemärkt förbi men tror inte jag går ner mig så mycket i det. För jag vill verkligen verkligen inte ha barn nu. jag varken vill eller kan.

#61 Vet precis vilken "rinnen till mjölk prick-känsla" du menar. Jag fick samma när jag gjorde mitt absolut sista försök med hormonella preventivmedel (3 år sedan) som var minipiller. Ja det till o med kom ut ngr droppar mjölk när jag testade trycka lite när jag stod i duschen..  jag var då inte gravid.

Hoppas för dig att din stackars kropp snart hittar nån sorts balans!

Ja så kan det gå hörru, skulle tro att det bara är hormonerna från spiralen som gör så det känns så för mig också.

Kan väl uppdatera när jag har varit där.

Tack hörni allihopa för ert engagemang. =)

Måste bara få visa er hörni. kanske lite onödigt men…

Såhär såg jag ut innan jag klippte mig men mitt hår var ännu längre och finare. Där var det väldigt tunt. Sen förra sommaren.

Sen började jag tappa hår för en månad sen ungefär, väldigt kraftigt.

Det här är efter att jag har dragit handen genom håret en gång efter jag duschat och det rasar utan tvekan mer än 10 sånna där tovor(snarare 20 kanske) efter varje dusch, alltså var tredje dag.

Här har jag varit i håret med händerna mer än tio gånger så det har ju ändå börjat sina med tovorna där så de första är mycket mycket tätare när de lossnar. Fattar ni hur mycket jag lossar alltså?

Tog det här kortet idag. Tack vare att jag lät klippa upp håret ser det mycket tätare ut än det är. Har tagit mer än 15 cm på mitt hår om man utgår ifrån där mitt hår är som längst, annars där det är uppklippt handlar det ungefär om 20 cm. Sörjer mitt fina hår faktiskt. kanske töntigt, men håret var det enda jag brydde mig om i mitt utseende.

Så…nu har jag fått beklaga mig. hahaha. XD

Sötsug och ökad törst bådar inte gott så det är bra de kollar upp det för säkerhets skull. Det kan ju vara så "enkelt" som att du är uttorkad pga. all mens, men det kan ju också vara diabetes.

Är det diabetes som spökar så förklarar det också en hel del eftersom höga blodsocker kan ställa till med en hel del både med humör och huvudvärk.

Hoppas verkligen du får svar på allt riktigt snart. Fy tusan vilken pärs du går igenom!

#66 Tycker håret är minst lika fint nu! Helt klart mer volym nu ja.

Jag håller också på att tappa hår, man blir riktigt ledsen av att se ens långa fina hår man sparat så länge sakta men säkert tunnas ut… Har precis börjat med "balsammetoden" för att se om det kan skona lite hår. Går ut på att jag kastat ut allt schampoo och bara tvättar med balsam.

Jag blir mest irriterad av allt det här. Inte så värst nedslagen faktiskt. Går ganska bra. Blir drygt dock om jag måste genomgå en abort. Vet inte vad som vore värst. Graviditet förklarar ju extremt mycket men då måste jag genomgå en abort och ta ut spiralen och hitta nytt preventivmedel. är jag inte gravid måste jag forska vidare om varför jag mår som jag mår. Föredrar dock en graviditet framför diabetes. Jaja, vi får se.

Är så less på sötsuget. är så sötsugen men när jag går på affären vill jag bara kräkas åt allt jag ser. Blä….

Dag 4 med mens igen nu då.. och idag drog det igång på allvar igen. Bara forsar. Måste köpa mer tamponger och bindor imorgon. Klarar förhoppningsvis upp natten. Är jättenervös nu inför måndagen. Pratade med min kille om det här med grav-testet och så började han prata om att liksom skulle det vara försent för abort så skulle barnet vara välkommet ändå så han startade en massa dumma tankegångar hos mig nu. XD

Nä abort måste det bli! Inga mer funderingar. Pratat med min läkare också och hon ordinerade sköldkörtel-prov och motion. Uppenbarligen har jag inte tagit nåt sköldkörtel prov sen -08! :-O

Usch, allt det här mensandet har satt sig i psyket på mig nu.
Går åt så helvetes mycket pengar till bindor/tamponger, stressen att alltid måsta ha med sig bindor/tamponger var man än far(är ingen handväsk-människa direkt) och det uppenbara att inte kunna ha normalt sex med killen.
Visst finns det så mycket annat man kan göra och det gör vi. Uppfinningsrikedom i all ära men när det börjar på att ha gått för länge utan samlag så känns det tillslut som om det är något fel på mig. Det är det ju inte egentligen men någonstans ringer en störande liten klocka om det ändå.

Är så trött på det här nu. Känns som om jag är fånge i min egen kropp….

Det är ju övergående, det vet jag så jag ger inte upp. Men kände att jag behövde klaga av mig lite här. Så nu har jag gjort det…dags att sova för imorgon kommer grabben min hit. =D
Även om det känns lite motigt med min trötthet givetvis så är han mitt ledljus och min glädje i livet. =)

Pepp pepp pepp inför morgondagen! Inte fasen ska du behöva må som du gör, buss på dom nu!

Ja jag var inte gravid och hade inget socker i urinen. Lät ju bra. Jag är dessutom ganska pigg idag. Går så väldans upp och ner. Men är tacksam för de dagar jag får vara pigg. Måste hushålla med krafterna men jag är inte helt slutkörd som tidigare. =)

Lutar ändå åt att det var vätskebrist fortfarande. Tror inte det är något egentligt fel på mig faktiskt. =)

Men tack för stödet i alla fall!

Kram

Tja, dag 8 nu då med fullfjädrad mens. Tragiskt men det har blivit normalläge nu för mig att blöda. Kommer kännas konstigt att sluta blöda. XD

Hahahaha!

25 dagar mens - 3 dagar utan - 8 dagar mens

Någon som vill dra till med en gissning hur många dagar jag kommer att blöda den här vändan?! Får vi se vem som kommer närmast. XD

Hehe, vinner jag första platsen i bildtävlingen så kan den som hamnar närmast få mitt pris, alltså iFokus PLUS medlemskap!

Har jag blivit galen än?

Hej igen

Jag vet nu att det inte på något sätt berodde på spiralen eller min mens att jag varit så otroligt trött och tappat så mycket hår m.m. Jag är helt enkelt utbränd. Gått in i väggen så att säga. Hade varit enkelt ändå om det berott på spiralen, för nu kan jag egentligen bara göra så som jag gjort fram till nu, vila och försöka stå ut.

För övrigt är jag inne på dag 15 nu med mens. 25 dagar mens  -  3 dagar utan  -  15 dagar mens.

Nu blöder jag bara väldigt lite och chansade att ha samlag med killen men mitt i alltihop drog magen ihop sig och så drog syndafloden igång. Bara att avbryta. Jag bara grät och grät. Känns som om det är något fel på mig. Som om jag inte fungerar rent sexuellt. Det gör jag ju egentligen, men känslorna kommer ändå. och tillsammans med den här utmattningsdeppressionen känns det som om jag kommer gå under snart av allt blödande. Min kropp äter upp mig känns det som. Kommer fortsätta kämpa på ett tag till men jag tror att om det blir så igen att jag bara får någon ynka dag utan mens och jag kommer blöda lika ihärdigt och länge igen så kommer jag nog bara orka en månad till. Jag måste börja se någon större förändring snart för att orka med. Det är mig övermäktigt snart annars. Kan inte tänka positivt kring det här eller skämta bort det längre.

Dags att du bokar möte med gynekologen som skrev ut spiralen, med andra ord. Eller åk in akut!

För mig är det inte klokt att du stått ut såhär länge! Min åkte ut efter två veckors plågor…

Ja, 18 dagar blev det. Har inte blött nånting än så länge idag men har inga höga förhoppningar på att få vara utan fram till kvällen. Och får jag det så är jag lycklig om jag får vara utan en vecka.

Den senaste veckan har jag blött ganska lite och det har sakta avtagit mer och mer så har inte haft syndafloden på några dagar. Mer småläckage bara.

Jag vill inte ge upp nu för nu har jag klarat av så mycket redan. Jag vill fortsätta och se tiden an. Eftersom jag slutat nu(förhoppningsvis) så känns det ju dumt att gå och dra ut den….

Hade nån hormontopp igår då jag höll på att slå sönder min garderob m.m. och bara skrek och grät och hade mig. Höll på att skrämma slag på killen min…stackarn….

Haha, läste just #0 igen, om hur det var när jag började använda P-ring. Upptäckte att mina blödningar följer samma mönster ungefär.

P-ringen: 27 dagar mens - 2 dagar utan - 17 dagar mens
P-staven: 25 dagar mens - 3 dagar utan - 18 dagar mens

Lustigt….

Kan ju hoppas att det blir som med P-ringen då, att det stabiliserar sig nu då. För sen efter den där persen var det ganska normalt igen. Hoppas hoppas hoppas!!!

Hoppas jag med! Håller tummar och tår för dig!

Icket!

Fick tillbaka mensen några timmar senare. Blöder visserligen bara litegrann men jag är så förbannat less på att alltid ha tampong eller binda. Blöder fortfarande och får som värsta värkanfallen då och då. Känns som om jag ska gå av rakt av. Har inte mensvärk hela tiden utan det kommer bara kraftigt då och då någon gång under dagen.

Dag 21 nu utan en enda heldag fri från mens. Bara nån timmes kort uppehåll.

Vad säger ni? Tycker ni jag borde ge upp?

Jag känner att det är ju inte skadlig på något sätt annat än för mitt psyke och min börs. Nu har jag ju ändå spenderat 1000 spänn på den här spiralen och har klarat så lång tid redan. Det borde ju ge med sig.

Är lite tjurig….

#80 Tycker du åtminstone borde ringa sjukvårdsupplysningen eller en kvinnoklinik och höra vad du ska göra. Det måste ju finnas något som kan få slut på dina ständiga blödningar!

Jag har Cyklo-F som drar ner på blödningarna men får bara äta dom 4 dagar efter varandra. Jag tror jag lugnar mig ändå. Men drar det igång lika kraftigt igen så då tar jag kontakt.

Usch, fick för någon timme sedan veta att min pojkväns mamma har cancer. Hon ringde mig. Han vet nog inte om det än. Känns så hemskt! =(

Gav henne rådet att fara hem till honom ikväll och berätta. Vet inte om hon har gjort det men vill bara ringa honom och fråga hur han mår….men kan ju inte….

Eländes elände överallt!

Vänta och se, har du blödit konstant i 3 månader utan något som helst tecken på avstanning så kanske man får ge upp. Men jag har prövat lite olika saker och i början kan mensen vara helt galen… Men det har ordnat upp sig varje gång!

Skriver en hel del privata och intima grejer i det här inlägget och använder ett ganska ovårdat språk, så de som inte vill läsa får låta bli!

Jag vet inte säkert om jag skriver nu för att klaga av mig för att orka fortsätta eller om jag ber om råd ifall jag borde fortsätta.

Nu har jag alltså blött konstant i nästan en hel månad. Jag är inne på dag 27 nu och har de senaste 14 dagarna bara småblött men ändå helt utan uppehåll. Det har liksom sipprat hela tiden men har klarat mig på 1 tampong eller binda / dag.

Idag, just idag när jag lämnade tillbaka min grabb till sin pappa för en vecka och jag skulle kunna spendera tid med min pojkvän, så drog blödningarna igång med full fräs igen och mensvärk. GAAAAAAH!!!!!!
Jag blir aldrig utan mina tamponger och tycks vara dödsdömt med samlag också.

Fattar ni?! HELT otroligt! Blödde alltså full fräs i 25 dagar, fick vara utan mensen i 3 dagar och har sen blött konstant i 27 dagar och nu drar det igång IGEN!!!!!!!!!!!

Som sagt, känner inte att det här påverkar mig fysiskt direkt eftersom järnvärdet tycks vara stabilt nu och tröttheten har jag fått bukt med. Det berodde ju på något annat. Psykiskt är jag totalt slutkörd. Håller på och krossar min ätstörning nu så min uppfattning om min kropp och känslan av att vara fången har jag redan konstant ändå eftersom jag tvingar mig själv att äta. Så länge jag småblöder lider inte min plånbok så väldigt mycket men ändå, jag lever på existensminimum och ligger redan minus i ekonomin. Men tar jag ut den har jag förlorat ytterliggare 1000 spänn i spiralen och dessutom måste jag hitta något annat preventivmedel men jag har som inte så många alternativ kvar nu. Det är en stress att alltid ha koll på att ha med tamponger och bindor och jag har just fått diagnosen ADHD och bipolär typ 2 så har fått konstaterat nu att mitt minne är riktigt djävla uselt så jag glömmer alltid att ta med tamponger och bindor. Är som sagt ingen handväskmänniska heller. Det som påverkar mest i allt det här är faktiskt att jag inte kan ha samlag. Jag har sån förvriden syn på min kropp och det här med närhet eftersom jag råkade ut för en gruppvåldtäkt i tonåren och det blir liksom som att jag glömmer bort det positiva med sex. Jag kopplar bort min kropp och med kroppen och närheten till min pojkvän så blir det som en distans mellan oss. Vi bor inte tillsammans heller och jag som har min son varannan vecka dessutom. Det finns inte så många tillfällen vi kan ha sex. Det var den här veckan som kommer nu men nu drog ju mensen igång igen. Faaaan alltså!!!
Jag behöver den där närheten. Man orkar inte vara påhittig hur länge som helst heller, särskilt som det är ont om tid. En snabbis skulle sitta bra liksom.

Nä fy fan för den här spiralen! Ser inga tecken på att det kommer stanna av snart. Har kännt att det varit på gång någonting för de senaste dagarna har jag varit på riktigt dåligt humör. Dåligt morgonhumör är någonting helt nytt. Vad som helst har fått mig att börja gråta.
Känns lugnare med ångesten och ilskan idag men…jag blir så trött på den här spiralen. Känns hopplöst!

Jag vill inte ge upp, men borde jag kanske göra det ändå? =(

Alltså är jag bara fjantig eller? Är det här normalt?
Jag ringde först till min barnmorska och hon skulle inte vara tillbaka förrän torsdag verkar det som. Så ringde 1177 och dom hänvisade mig till kvinnokliniken. Där fanns inga telefontider så chansade med akuttelefonen och hon sa att det är helt normalt och bara skrattade och frågade var jag fått numret ifrån. Att hon själv satte in en i mars och att hon precis bara slutat blöda. Men vad fan jag ser ju inte ens några tecken på att sluta blöda!!!
ÄR jag fjantig? Är det här verkligen någonting att skratta åt?

Är det nån annan här som har haft det såhär?

Blev så djävla ledsen när hon bara skrattade åt mig! Bara deppade ihop nu. Tror fan jag går och lägger mig igen. Det är jättefint väder ute men det känns helt meningslöst att göra nånting! Bara gråter…

Jag tror att skillnaden mellan mig och många andra som blöder såhär länge är hur mycket jag blöder när det är full fräs.

Åk in till kvinnokliniken och ge dom en verbal känga! Med tanke på hur mycket och hur ofta du blöder så är det inte normalt någonstans oavsett om du har spiral eller inte! Antar att sköterskan i telefonen har helt normal mens annars och att det för HENNE är normalt att blöda fram tills nu men hon har säkerligen inte haft fullfjädrad mens hela tiden.

Ja alltså av 52 dagar har jag varit utan mens i 3 dagar och bara "sipprat" i 14 dagar. Så sen 24/3 har det fullkomligt forsat under 35 dagar!

Alltså 14 dagar av 53 med lite mindre än normal mens, det tycker inte jag är okej.

En normal mens för mig, så som jag blöder nu, full fräs, då går det åt nästan ett paket tamponger om dagen som standard och ibland mer. Och då byter jag när jag känner att jag blöder igenom. Och jag använder alltid de största tampongerna och de längsta och tjockaste bindorna. Det är sjukt. Inne på min toalett har jag en hel kasse med bindor vid toaletten och 2 paket tamponger och vid sängen har jag alltid en handduk att stoppa in mellan benen NÄR jag blöder igenom på natten. För jag brukar göra det minst en gång, ibland två och ja får alltid kuta med handduken mellan benen på morgonen!

Vad är normalt att blöda när det är full fräs? Jag har ingen aning. Har ju gått hela livet och trott att det varit normalt att blöda såhär mycket och länge och inte fattat varför järnvärdet varit så lågt.

Den senaste veckan har jag inte kunnat hoppa eller springa för att det har rivit så djävulskt i livmodern. Känns som om jag har krokar som sitter fast i skinnet på magen som är fastförankrade i marken. Just nu håller jag på att gå av.

Förresten, någon som vet ifall migrän är en bieffekt av hormonspiral? Har haft migrän nästan varje dag sen jag satte in spiralen. Så äter migränmedicin hur ofta som helst. Har aldrig haft migrän innan jag satte in den.

Läste på Fass nu om Mirena och både migrän och håravfall står bland de mindre vanliga bieffekterna(1 av 100 patienter).

Måste nog kanske ta ut den ändå! Den påverkar visst min fysiska hälsa ändå…

Kvinnokliniken är 6 mil härifrån och har inga pengar att ta mig dit nu tyvärr… =/

Min grundplan just nu är väl att ta en migräntablett och en alvedon mot mensvärken, lägga mig och gråta litegrann och tycka synd om mig själv, sova en stund, och sen försöka i en månad till. Men en månad är nog också min absoluta maxgräns!!!

Ska rådfråga min barnmorska om migränen i alla fall.

Ingen som kan köra dig?

Tycker du borde ringa till dom igen, säga precis det som du skrivit här och be dom hjälpa dig! Man SKA inte blöda så som du gör, och man ska definitivt inte gå runt med migrän så länge heller!

En variant jag kör med när jag har migrän är 2 imigran (sumatriptan) och en Ipren någon timma senare. Det är det enda som får mig upp ur sängen!

Hade dessutom räknat fel nu, de 52 dagarna jag nämnde var de dagarna jag blött så kan ju inte räkna bort de 3 blödningsfria dagarna.

Jag orkar inte göra någonting åt det idag. Jag pallar inte att ringa akut-numret igen på kvinnokliniken och prata med samma människa för hon kommer inte att lyssna på mig. Jag härdar idag och inatt och så börjar jag ringa imorgon. Hinner nog inte förblöda på en dag.

Jag har bara blivit ordinerad en tablett imigran så jag kör på det. Brukar vara väldigt snabb nu att ta dom eftersom jag känner igen de tidiga symptomen så det brukar fungera med en.

Men satan vilken mensvärk jag har. Kunde inte ligga kvar i sängen, ska ställa mig i duschen istället.

# 90 Det låter inte normalt alls att blöda så som du gör. Det ska du ta med kvinnokliniken tycker jag.

Ingen ska skratta eller säga så som hon sa till dig. Om hon har haft det så betyder det inte att det är bra för just dig.

Du förlorar ju en massa blod dessutom så jag hoppas nån kollar upp både hb och järnvärde på dig.

Tycker du att Alvedon hjälper dig mot mensvärk? Ofta så behövs nån antiinflammatorisk medicin typ Ipren. Men där är vi ju så olika.

Men varm dusch eller varm vetekudde på magen brukar kunna hjälpa.

#90 Ring kvinnokliniken och ge dig inte, du får skrika och gorma tills de förstår att du behöver hjälp NU - åtminstone prata med någon och berätta allt det här, så du kan få bra hjälp. Jag tycker det låter som om du borde ta ut spiralen, du ska inte behöva lida en månad TILL!

Stå på dig och ge dig inte!

Nej du är verkligen inte sjåpig!!! Nog nu, du har kämpat som en galning och ja, det är tyvärr dags att ge upp spiralen.

Hade jag varit du hade jag anmält den skrattande sköterskan, för så beter man sig bara inte!

Du har rätt att få hjälp att ta dig till akuten om du inte klarar det själv. Tyvärr får man överdriva lite för att få sjukresa beviljad, men det kan det vara värt.

Känner igen mig mycket i det du skriver om att du saknar sex. Själv kan jag ha det ytterst sällan pga smärtorna, vilket tär på mig eftersom jag älskar sex och förr var väldigt spontan. Nu måste jag planera med värktabletter och se till att ha haft en lugn dag och inga måsten dagen efter - sååå sexigt att behöva planera och väga smärta vs närhet…

Har du pratat med din kille om hur du känner? Är han öppen för annat än penetrerande sex? För mig var det en enorm lättnad att prata ut med min särbo och få höra det som egentligen är självklart, men man inte riktigt vågar hoppas efter ett tag.

Hoppas verkligen att du får komma iväg till gyn snart! Kolla upp om du kan ansöka om att få pengar tillbaka för Mirenan också! Gynekologerna har ansökningsblanketter för det som de är skyldiga att hjälpa dig fylla i om man måste ta ut den pga problem.

Jag ser en ljusning. Det kom en syndaflod igår men sen så gav det med sig och inatt har jag knappt blött nånting. Så nånting är ju annorlunda. Jag håller ut en vecka till för min intuitiva känsla är att det kommer bli bättre nu. Men jag ska ändå rådfråga om det här med migränen. Väntar med kvinnokliniken

Jag MÅSTE ha ett fungerande preventivmedel och eftersom jag som sagt provat det mesta redan så har jag inte möjlighet att ge upp den här riktigt än. Jag måste sluta blöda så mycket som jag gör. Det hjälper inte kondomer mot tyvärr, Jag vägrar snitta mig!!!

Måste gå och lägga mig igen. Hade ett sammanbrott inatt med panikångest så har suttit hela natten och pratat med min pojkvän. Stackars honom. han jobbar 8-17:30 idag och har dessutom personalmöte på kvällen. =( Det är mycket som händer runt oss nu och det här blev för mycket. Men jag vill inte e upp nu när jag faktiskt såg en förändring igår. En vecka till och ser jag ingen mer förändring så åker den ut. Men så länge jag ser någon positiv förändring så känns det värt att hålla ut lite till.

Kram

#94 Det kan vara en hormonstörning, att din kropp konstant bildar slemhinna och inte kan sluta, för det behöver du medicin! Jag hade tidigare i år en period av 7 veckors mens och smärtor… Gynekologen gav mig en tiodagars kur av (…kommer ej ihåg namnet) och det löste upp sig.

GÅ TILL GYNEKOLOGEN!

Oj…  Jag försöker väga min ork och min ekonomi mot hur väldigt akut jag behöver hjälp. För det är så mycket just nu och har inte så mycket ork och har för tillfället som sagt inga som helst pengar att ta mig till kvinnokliniken i stan. Tror aldrig jag får hjälp av färdtjänst… =/

Jag känner själv att jag kan vänta till på torsdag då min lokala barnmorska är tillbaka på jobbet. Då ska jag börja ligga på och ringa direkt klockan 8 till jag får tag på henne och se till att jag får en tid snabbt. Och har inte hon möjlighet att hjälpa mig innan helgen så får jag fan skaffa fram pengar någonstans ifrån och fara in till stan ändå…

Hej igen. Länge sen jag skrev här nu. Tänkte bidra med lite uppdateringar. Jag minns inte riktigt varför jag inte kom mig iväg till barnmorskan men tror att det var för att jag fick ett uppehåll på 10 dagar i mensen så jag började känna att det var lugnt igen.

Nu har jag sen i mars blött 104 dagar och varit blödningsfri i totalt 13 dagar. =/

Jag blöder väldigt väldigt lite. Klarar mig lätt på en tampong om dagen. Så min fysiska hälsa är det inget fel på. Annat än att jag känner att livmodern börjat ta stryk. Det spänner och gör ont när jag skrattar. Den är nog helt slutkörd nu. Det största problemet är nog inte blödningarna i sig, utan det är allt slem. Det är så tjockt nu så tampongen suger nästan inte upp det.

Jag började idag med en tiodagarsbehandling av gulkroppshormon. Primolut heter tabletterna. Hon på kvinnokliniken som skrev ut det sa att om jag fortfarande blöder om en månad så måste jag ta ut spiralen.

Psykiskt är jag helt tom nu. Känns hopplöst. Nu har jag kämpat med tankarna inställda på att det kommer vara värt allt besvär för att jag tillslut ändå kommer blöda mindre. Vet inte vad som händer om jag måste ta ut den. Känns drygt bara att ta ut den, själva ingreppet alltså. Och om jag sen ska sätta in en ny känns det jobbigt. vet inte om det är så att det är spiralen det är fel på eller om det är mig. Om det är spiralen så kanske jag borde prova en ny men då blir det ytterliggare ett inrepp och sen vet jag inte om den här perioden startar om igen då jag ska vänja mig vid den. orkar inte med det. orkar inte med min vanliga tvåveckors-mens heller med mellanblödningar för jag blöder så vaaaansinnigt mycket och då måste jag ha järnsprutor också. Och valjer jag ett annat preventivmedel, om det ens FINNS nåt, så blir det ännu en grej att vänja sig vid. Om inte den här behandlingen med gulkroppshormon funkar så vet jag inte vad jag ska göra. Var jag än vänder mig ser jag bara en återvändsgränd.

Jag tog den första tabletten idag. Vi får väl se hur mycket hormonerna påverkar mig. Är väldigt rädd för hormoner. Tycker jag redan har tillräckligt mycket hormoner redan bara av spiralen. Finnig och sur och djävlig. Hahaha.