Det är viktiga frågor du tar upp.

En förklaring till att det inte är "så stort" längre i Sverige är för att vi har kommit ganska långt när det gäller jämställdhet mellan könen. Såpass långt att många tycker att livet faktiskt är OK. Att det inte ens märks någon skillnad osv.

Då slutar man att kämpa vilket man givetvis inte bör göra men själv sällar jag mig till den skara som är nöjd. Jag lever i ett jämlikt äktenskap och har lika lön som mina manliga arbetskamrater. Jag har uppfostrat en son som ser kvinnan som sin jämlike.

Då ser jag det som en viktigare uppgift för oss svenska kvinnor att stödja och hjälpa kvinnor i länder där förtryck råder.

Lyssnade på Schymans tal igår och hon babblade ganska länge om de olika delar som är så typiska, som att många kvinnodominerade yrken har lägre löner och att kvinnor i 20-30årsåldern inte är särskillt uppskattade på arbetsmarknaden eftersom de när som helst kan bli mammor med allt vad det innebär. Hon sa även att unga män inte ses som en sån risk, som om de inte är kapabla eller intresserade att ta hand om sina barn. Intressant påpekande faktiskt. Det är inte sällan man förväntar sig att kvinnan ska vara hemma med det lilla barnet och att mannen ska satsa på karriären fast båda är lika kapabla att ta hand om barn och satsa på karriär.

Vi bör fortfarande jobba vidare för mer jämnställdhet, men det är i mycket synsätt som måste ändras (fortfarande). Men naturligtvis är det mycket viktigt att vi stödjer mer utsatta kvinnor i andra länder precis som #1 skriver!

#2 Ja, jag menade inte heller att vi ska sluta kämpa men mer en förklaring på varför det inte är en lika stor kamp idag.

Självklart kan allt bli bättre

#3 Absolut! Jag tror att om vi tjejer själva står upp för det vi vill så gör vi skillnad. Det är nog oftare kvinnor som trycker ner varandra än män faktiskt. Mycket avundsjuka och elaka kommentarer…

Jag ska ställa mig lite på tvären här; jag är för jämsställdhet. Feminism går lite för mycket åt ena hållet för min smak, men å andra sidan kanske det behövs för att nå just jämnställdhet?

Men i grund och botten så ja - lite mer likvärdiga förhållanden skulle inte skada.

#5 Fast feminism betyder ju i grunden att alla ska ha lika värde, att en man och en kvinna är likvärdiga. Inte att kvinnan är bättre eller ska ha det bättre än mannen. Tyvärr har ju "manshatare" smutsat ner feminist-ordet… I varje fall i mina ögon.

#6 Jo, absolut! :) Du har rätt i det du skriver, kanske var otydlig, det jag menade var att jag inte riktigt gillar den ton debatten och klimatet tagit i feminismens namn på slutet även om grundidén är bra och något jag uppskattar/sympatiserar med.

#7 Då är vi på samma sida. :)

Japp :) Det finns ju även mansfrågor som inte är jämlika och som borde lyftas, och jag känner att "jämstäldhet" tar med det mer än "feminism" gör. Även det är ett skäl till min särskiljning.

#6 Manshatare har mycket skuld till att feminism har blivit ett "skällsord". Jag håller med.

Ja, det är ju inte bara kvinnor som blir diskriminerade. Även män kan ha det svårt att ta sig in i kvinnodominerande yrken/sysslor.

Min mor jobbade ett tag med en man som var utbildad förskolelärare. Han orkade dock inte med att jobba på förskola pga fördomar. Föräldrar som kände sig obekväma med att en man bytte blöja på deras små barn (han kunde ju vara peddo!). Samma med min brors vän som upplevde liknande saker när han jobbade med nollor (6-årsverksamhet) - var själv med på en fest när en något överförfriskad kvinna fnissade fram ett "tihi, peddolärare" som första reaktion.

Vi kvinnor har oftast lättare att hålla på med vilka hobbys vi vill utan att få ett "öh, äru flata eller". Eller ha på oss lite vad vi vill (mer eller mindre) utan alltför konstiga blickar.

Så även om jag vet att kvinnor har det svårare i det stora sammanhanget så får man inte glömma att även män har problem i andra. Jag kallar mig gärna feminist, särskilt eftersom det blivit så "smutskastat" av sk manshatare/extremister.

Fast där vi är idag har vi trots allt kommit genom att vara lite "extrema". Gäller att inte stagnera, rycka på axlarna och säga "jaha, it's as good as it gets".

Precis som i alla ideologier så finns det extremister. Jag är för feminism men emot fanatism.

Självklart ska vi vara jämställda inom både arbetslivet och hemmalivet. Lika lön för lika jobb. Ja till delad mamma/pappaledighet.

Och självklart ska männen ha samma rätt till att arbeta inom "kvinnoyrken". Kvinnor är inte bättre än männen men vi är lika bra.

#1,2 Det är ju sjysst att ni är nöjda, men jag håller inte med er dessvärre. För att exemplifiera bara en sak så vill jag framhålla forskningen. Varför utgår den mesta forskning från män? varför forskar man inte kring kvinnor och missbruk exempelvis? Jag skämtar inte när jag säger att jag letat som en tok efter forskning på vissa områden avseende kvinnor - det finns inte! Men likvärdig forskning riktat mot män finns.

Och varför i hela friden ska kvinnor använda preventivmedel? Ska endast kvinnor lura sina kroppar? Vilka konsekvenser får det? Varför har man inte kommit på något likvärdigt för män?  Tror folk att det är för att forskningen går segt? Ja ni kanske förstår mina tankar!

#9 Visst hade det varit underbart om vi bara hade kunnat tala om humanism istället för feminism?  Men så ser verkligheten tyvärr inte ut, Sverige är inte ett dugg jämställt. För övrigt går vi på vissa plan snarare bakåt vad avser arbetsmarknaden och status inom kvinnodominerade yrken. Feminism kallas feminism just för att kvinnor inte är lika värda idag. Den dagen vi lever i ett jämställt samhälle så slutar jag kalla mig feminist. Jag kommer aldrig att få vara med om den dagen, tror jag. Men nästa generation verkar växa upp med sjysstare värderingar.

ALLA: Överlag så är jag övertygad om att feminister överdriver för att provocera. Och genom provokation tror de på uppmärksamhet som skulle kunna leda till förändring.

#14 Jag arbetar i en forskargrupp. Visst är mycken forskning hittills riktad till män. Dessutom unga friska män. Jag antar att du pratar medicinsk forskning eller? För det är vad alla ofta tar upp

Annars finns det en hel del forskning kring det här med genus och olikheter både fysiskt, psykiskt och medicinskt.

Vetenskapen går faktiskt framåt

Jag håller med i mkt av det du skriver, men jag kallar mig inte feminist utan humanist eftersom jag genom vill poängtera att könet bör vara irrelevant. Sak samma, jag strävar i vilket fall för att vi skall nå ett jämställt samhälle, vilket är grunden i det hela. Låt oss inte märka ord nu.

Varför skulle du vara "okvinnlig" genom ditt uttalande? Du är människa och du, det räcker väl? Jag har sällan några sådana åsikter om andra människor och anser att "kvinnligt" resp "manligt" är irrelevanta begrepp öht, eftersom vi alla har våra personliga referensramar vad gäller detta - det som anses vara "kvinnligt" i någons ögon, är det inte nödvändigtvis i den andres.

Kontentan är iaf att jag är för en strävan efter jämställdhet och - för att det skall vara nödvändigt - ser jag tyvärr att det (olyckligt nog än i dag) krävs att vi kvinnor är medvetna om att alla val vi gör kan påverka såväl i den ena som andra riktningen. Min erfarenhet är dessvärre att alltför mga kvinnor låter saker och ting hända utan att reflektera alltför mkt över dess konsekvenser och först efteråt står där med en förvånad min och den bistra verkligheten framför fötterna. Jag ser helst att man verkar för att förebygga sånt, hur trist det än må vara.

 #15 Jo, det medicinska utgjorde ett exempel. Men missbruk är ett annat tydligt exempel, och då sett ur både fysiskt och psykiskt perspektiv. =) Jag har stött på forskning där, men i liten omfattning och med ett helt annat fokus än önskat.

#16 Huruvida man väljer att kategorisera sig och benämna sig som någonting specifikt eller inte är självfallet upp till var och en. Förr föredrog jag att kalla mig humanist, men har efter utbildning och erfarenhet ändrat min uppfattning. Numera ser jag det som självklart att jag är feminist, men eftersom att ordet har så olika innebörd för olika människor kan folk omöjligen veta vad just jag tycker och tänker när jag säger att jag är feminist. Tyvärr. Hur som! Jag instämmer på det du uttrycker avseende problematiken kring att många kvinnor inte tänker på konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv. Det kan noteras i några befintliga kvalitativa studier, exempelvis.

Jag tror inte många i sverige idag inte skulle skriva under på att kvinnor och män har samma värde.

Personligen har jag alldrig kännd att jag skulle vara mindre värd än en man.  Inte heller har jag märkt att någon annan tyckt jag var mindre värd än om jag hade varit en man.

Det finns kvar en massa mönster. T.ex. att traditionella kvinnoyrken har låga löner vilket jag definitivt tycker är fel. En som jobbar inom vården ska få lika mycket i lön somnån som kör grävmaskin!

Men det finns ännu mer mönster kvar som håller kvar männen i sina traditionella roller! en man är mer begränsad än en kvinna idag i Sverige.  En kvinna som kör stor långtradare med bautasläp går utmärkt, hon anses troligen dessutom som en tuffing och får bekräftelse på att hon kan och är en tuffing.  Att fixa ett traditionelt mannsjobb höjer din status.  Men en man som vill mata gamlingar och byta blöja på dom istället för att köra grävmaskin höjer inte sin status!  han blir i mångas ögon mindre manlig, en mjukistyp (kanske bög??).  En kvinna kan ha långa klänningar, hon kan ha sexigt kortkort, hon kan ha jeans, hon kan ha chefskavaj och till o med slips.  Men skulle den maliga chefen komma i klänning skulle man skratta o tro det var nåt spex.

Hörde på nyheterna här i veckan om hur det numera är kvinnor som har högsta betygen i allt högre grad och därmed kommer in på de universitetsutbldningar med högst betyg mm.  Så på en del områden har kvinnor kört om männen.

# 18 Jag tror de flesta i Sverige skulle säga att kvinnor och män är lika värda men sen så visar de precis vad de tycker med sina handlingar och åsikter.

En hel del män (och kvinnor) tycker att kvinnor är lika mycket värda men de tycker även att kvinnorna ska ta hand om barnen och hemmet, men värda lika mycket är vi. Alltså, de tycker att det finns givna sysslor beroende på kön oavsett om vi är värda samma.

Så vad folk säger och visar genom handlingar överensstämmer inte alltid.

#17 Visst tänker man i nya banor

till och med 1999

#18 Förstår om du tycker att "mindre värd" känns som ett starkt uttryck och omodernt i vår tid. Jag håller definitivt med dig, de flesta känner att de är lika värda som män, helt klart! Tänk om det också vore så, då hade feminismen kanske inte existerat. Jag tycker inte att vi ska vara rädda för att använda starka uttryck, och jag känner mig uttryckligen mindre värd som kvinna i flera situationer i livet, JA.

Jag instämmer med det du skriver om män och arbetsliv, men se här uppkommer problem! Jag som feminist vill inte sammankopplas med att jag direkt finner att män ska tryckas ned. Jag tycker det är förfärligt att män anses som det du nämner "mjukisar" (i negativ bemärkelse förstås = "kvinnoegenskap") när de arbetar inom kvinnodominerande yrken och jag lyfter vanligen upp det som ett  stort problem. Jag önskar att vi skulle sluta säga "men männen då?" Klart att männen finns med i bilden! De har ju lika stort ansvar för denna problematik som kvinnor. Just det du tar upp avseende män och klädsel så är det just det som också utgör en orsak till varför jag är feminist. Hoho, inte lätt att uttrycka detta i text! Hoppas att det inte uppstår missförstånd.

# 18 Instämmer.

#17 Tack för dina länkar!

Jag kommer nog alltid att kalla mig feminist, tillsammans med humanist och antirasist, eftersom jag tycker det är viktigt att belysa hur ojämlik vår värld är. Vi i Sverige har kommit långt, men våra medsystrar i andra länder har det eländigt!

Jag rekommenderar varmt alla att läsa "Under det rosa täcket" och "Egalias döttrar" för att se världen ur ett nytt perspektiv. I Sverige har vi samma rättigheter och möjligheter, för det mesta, men våra barn stöps fortfarande in i rollerna Pojke och Flicka istället för individer, vilket jag är starkt kritisk mot.

Undersökningar har gjorts som visar att även förskolelärare som anser sig jobba aktivt för att ge barnen samma förutsättningar misslyckas med detta. Pojkarna uppmuntras till fysisk aktivitet och flickorna till emotionell.

Visst finns det skillnader mellan könen, men oftare har man större variation inom en grupp än mellan två grupper. Jag önskar att alla kunde bli accepterade för sina val och personligheter. Att Jesper, 5 år, fick höra hur fin hans rosa klänning är. Att Anna, 13 år, slapp gliringar över sitt snaggade hår, platta bröst och baggy byxor. Att Adam slapp bli misstänkliggjord när han söker jobb på dagis. Och så vidare i all oändlighet…

#21 det är nog så att jag "stänger av" när en del feminister lägger fram deras världsbild, eftersom det ibland framställs som att männen är bovarna eller "fienden" och att "vi kvinnor" ska stå ihop och kämpa.  Jag är övertygad om att vi måste jobba tillsammas alla oavsett kön, för att problemet är allas och alla har att vinna.

#22 Håller med dig i allt förutom att pojkar/flickor, män/kvinnor har samma rättigheter i vårt samhälle (för det mesta). För det mesta inte, skulle jag nästan säga. Men det är min vinkling! :)

Hoppas också på ett accepterande samhälle!

Att du ser problemet överallt beror ju på att du är fixerad vid det och så är det ju med allt. Är man hungrig så ser man mat överallt, är man rasist ser man invandrare överallt etc. Det blir överdrivet och onyanserat helt enkelt.

Personligen tror jag att kvinnor och män i Sverige har det lika bra/dåligt, men inom olika områden. Män har mer makt och pengar kanske, men kvinnor har högst status inom föräldraskapet till exempel. Och vem kan säga vad som är viktigast?

#25 Ja men självfallet. Alla har vi våra hjärtefrågor, det tar inte bort problematiken. Förstår inte ditt resonemang där.

#26 Det jag menar är att du förmodligen inte ser världen på ett nyanserat sätt, om du hela tiden tänker på problemet.

#26 Jag är socionom, hela mitt yrke går ut på att tänka nyanserat. :) Men visst, just nu är jag väldigt irriterad och det beror på att jag har läst så mycket genusteori och byggt upp en irritation. Men jag personligen tror starkt på genusteori och jag ser därför sådan problematik ständigt i min vardag. Jag vrider och vänder och diskuterar ständigt, men hittils har jag bara blivit mer övertygad om framför allt Hirdmans ord. :)

Jag vet inte vad genus är för något.

#28 Så fungerar det alltid. Man fixerar vid något, ser det överallt och blir ännu mer övertygad. När du inte längre är lika uppeldad över ämnet så tror jag att du kommer att få en mer nyanserad syn.

För övrigt är genusteori och feminism inte samma sak, men det vet du säkert redan.

Hmmm ger mig in i getingbot! Jo sverige är ojämlikt! Jag som fått en på många sätt jämlik uppfostran, ser det ständigt när jag möts av förvåning, som hot när jag ex. är ute i samhället, då jag faktiskt anser mig lika mkt värd som en man…och har rätt att vara mitt mångfacetterade jag…precis som en man!

Hmmm man tror att kvinnor har "kört" om män när de får högre betyg…vill säga nej där…det beror på att kvinnor inte har möjlighet på samma sätt att snacka sig till jobb, lön, position utan har tidigt fått inpräntat i sig att utbildning är det som gäller om man vill någonstans! Vill också betona att jag ej är fanatiker…älskar män! (vilket alltid tycks behöva påpekas i den här typen av samtal….märkligt!)

Sedan har jag ofta upptäckt att män är oerhört blinda och inte ser…det är ofta den "missgynnade", som ser! Sedan är vi alla offer för ngt…brukar själv reflektera kring varför jag exempelvis känner mig mindre kvinnlig, när jag är orakad…jag menar samma innehåll! Hmm vi är alla oerhört inpregnerade!

#30 Jag förstår ditt resonemang men håller inte alls med. Det är precis det här som jag tycker är så synd, och jag tycker att det är ganska hemskt att tala om en "nyanserad bild" i det här sammanhanget. Jag antar att det bara är i högskolevärlden (och bara vissa delar av den världen) som detta är så självklart. Sen är det ganska självklart att man vänder och vrider på saken, det är ju precis det som jag personligen gör. Inte här på iFokus, utan privat, i studier och i arbete.

 Givetvis är det skillnad på genusteori och feminism, det är nog bara att googla för er som inte vet.

#31 TACK! Och WORD. Hoppas att fler också kommer inse detta i framtiden.

…Sedan vill jag bara tillägga att jag personligen inte ser kvinnor som direkta offer. Jag ser inte heller männen som offer (därför blir jag full i skratt varje gång folk säger "men männen då?") utan här snackar vi om att samtliga bär ansvar. :)

#28 Inget illa menat nu, jag har själv gått ett tag på socionomutbildningen och vet att man tränas till tusen i att se alla de möjliga vinklarna som kan finnas i alla möjliga situationer. Men man fokuserar en hel del på genusfrågor. Man ska utbildas inom dem, och i grund och botten är vi alla människor som väljer våra hjärtefrågor och puttar bort det vi inte intresseras av. Så att socionomutbildningen skulle göra dig helt nyanserad vill jag inte hålla med om. Kanske tom. tvärtom? Jag såg massor av sociala problem på så många olika plan när jag själv var i de svängarna men nu när jag inte vart där ett tag så är jag mer blind för dem.

Jag pluggar djur nuförtiden. Jag får en mycket bred kunskap och även här satsar de på att vi ska få förståelse för att tradition, ekonomi, kultur, religion etc påverkar vår syn på djur, djurhållning och olika arter. De försöker ge mig en nyanserad bild, men i slutändan kommer jag ändå att se mer djurfrågor i samhället än du gör. Precis som du ser ex fler genusfrågor i samhället än jag gör. Våra intressen och utbildningar gör oss på sitt sätt onyanserade och det är det jag tror att stichykitten syftar på :)

Med det inte sagt att du har fel i något av det du säger eller att det du är engagerad i är oviktigt. Bara en reflektion :)

# 29 Genus är kön och könsskillnader lite snabbt förklarat.

Jo men det är ju självklart att dte är så. :) Ekonomerna ser ekonomiska problem, juristen fokuserar på lagar och det är ju helt naturligt! Det tar oss inte på något sätt längre bort från sanningen.

Jag citerar: "Jag såg massor av sociala problem på så många olika plan när jag själv var i de svängarna men nu när jag inte vart där ett tag så är jag mer blind för dem." Det är inte dugg konstigt. Bara naturligt! :) Men bara för att du är "…mer blind för dem" så betyder det inte att problemen inte existerar? Eller är mindre viktiga att arbeta med? Jag förstår givetvis att dte inte är så du menar, jag vill bara framhålla att här föreligger inga konstigheter. Det är så det är. Jag har läst genusteori och därför har jag ett sådant synsätt! Pronto. Inga konstigheter. Jag är däremot ganska usel på ekonomi, och därför har jag inget öga för börsen.

Istället för att kalla varandras synsätt onyanserade så tycker jag personligen vi kan erkänna att vi har våra områden. Jag vet inte alls mycket om ekonomi, men det är möjligt att jag vet mer om jämställdhet än de flesta här. För det präglar hela min utbildning och arbete. Och det tar inte bort ekonomiska kriser eller dess allvarlighet, det är bara inte mitt område. Om det var som du säger, att alla tänker onyanserat utifrån deras hjärtefrågor just med anledning av deras engagemang, så vilka är det då som kan tänka nyanserat? De som inte vet ett dugg om frågorna? Nej, det är ologiskt. Men jag förstår vart du vill komma. :)

#36 Genusfrågor integreras mer och mer i all form av utbildning numera

#36 Jag tror att man kan ha en hyfsat nyanserad bild av ett specifikt område, men över en helhet blir det svårare. Hm det är ju nästan en filosofisk fråga; vem kan ha en nyanserad helhetsomfattande världsbild? ;)

Möjligtvis den person som vet massor och massor (bara där har vi en utmaning som heter duga) och dessutom inte äger egna känslor (för då kan personen fokusera, prioritera och sympatisera med olika områden).

#36 Ja, absolut, visst är det så.

#37 Och det tycker jag är skitbra!

#40 Det tycker jag också för även ämnen som ekonomi, språk, kultur eller vad som helst påverkas av genus.

#35 Aha, det låter nästan som en "rasism inom könsskillnader" för mig men så är det väl inte? xD

Förstår lite nu iaf vad det är för något :P

#32 Det är alltid bra att ha en nyanserad bild, oavsett ämne. Annars blir man insnöad och det är knappast önskvärt.

Sen verkar du inte alls "vrida och vända" på saken. Du har redan bestämt dig för vad du tycker, och letar hela tiden bevis som stärken din åsikt.

Om man vrider och vänder på saker så försöker man tänka åt andra hållet, man försöker tänka på ifall man har fel, ifrågasätter sig själv och argumentera mot sig själv. Du gör tvärtom eftersom du är övertygad om att just din övertygelse är den rätta verkar det som.

Läser man genusvetenskap så inser man väldigt snabbt att mycket av vad vi idag anser vara biologiskt betingade könsskillnader, faktiskt är kulturella och sociala skillnader.

Ett exempel på genustänk:
Den moderna mannen anses vara en kåtbock som har svårt att hålla på sig när sex erbjuds. Otrohet ursäktas med att "jag var full och kåt, och det bara blev så". Kvinnan anses behöva "ställa upp" lite oftare för att mannens sexdrift ska mättas. Att en kille haft 20 partners är inget konstigt, utan det får han ryggdunkar för. Men om en tjej haft många partners börjar hon oroa sig för om andra tycker att hon är en slampa.

För hundra år sedan ansåg man att det var kvinnan som var omättligt kåt. Kvinnor diagnostiserades med "hysteri" och fick "livmodersmassage" av gynekologer som bot. Det vill säga, en gynekolog stimulerade hysterikans underliv tills hon fick orgasm. Mannen ansågs inte vara så "djurisk" som kvinnan, utan civiliserad och kunde styra sin sexualitet.

Men hur är det egentligen? Finns det verkligen biologiska skillnader mellan könens drifter, eller är det faktiskt så att vi alla är individer med olika grad av kåthet, och att samhällets rådande normer styr vårt tänkande kring det hela?

Ett exempel på genusundersökning:
På en förskola var lärarna stolta över sitt arbete med barnen, då de pratade aktivt om könsroller och strävade efter att se till att alla barn fick samma förutsättningar. Flickor uppmuntrades att leka med bilar, och pojkar med dockor. En forskare satte upp övervakningskameror för att undersöka om verkligheten stämde överens med lärarnas syn på sitt arbete.

Man fann snabbt att jodå, förvisso uppmuntrades barnen att leka med alla leksaker, och att inte välja rosa eller blå utifrån kön. Men lärarnas beteende gentemot barnen var otroligt olika beroende på kön.

Om en flicka ramlade och slog sig så kom fröken och erbjöd henne att få tröst med kramar och blås på knäet. Om en pojke ramlade så fick han ett "upp igen, det där var väl inget farligt!".

En flicka som var ledsen på ett annat barn uppmuntrades att prata om sina känslor, och fröken förklarade hur det andra barnet kanske tänkte och kände. De bearbetade tillsammans situationen. Om en pojke var ledsen på ett annat barn, behandlade fröken det som en konflikt och gav direktiv om vad han får och inte får göra. Pojken fick ingen chans att prata om sina känslor, utan uppmuntrades att gå vidare.

När forskaren visade lärarna filmklipp med situationer som dessa blev de helt stumma. De var helt enkelt inte medvetna om att barnen särbehandlades på detta sätt!

Som genusforskare kan man använda studier som denna till att ställa frågan om vi verkligen är genetiskt kodade, eller om det är det sociala som formar oss? Kvinnor anses vara känslosamma och vårdande av naturen, och männen logiska och starka. Men om inte ens uttalat jämlikhetssträvande lärare lyckas att ge samma förutsättningar till barn, kan vi då verkligen vara säkra på var biologin börjar och social betingning tar vid?

#44 Det där är väldigt intressant. Var det samma övervakning som fick fram att personalen ägnade mer tid åt att hjälpa småpojkarna klä på sig inför utgång och där småflickorna i större grad fick "klara sig själva" (lite grovt uttryckt)?

Det är många saker vi gör omedvetet, saker som sitter i ryggraden. Vi är ju ett flockdjur och imiterar det vi ser/sett. Man lär sig snabbt hur man "ska" bete sig och hantera andra genom att se på sin omgivning/föräldrar - det är ju inte för inte som man säger att barn inte gör vad man säger, utan vad man gör.

Just därför tror jag att det är viktigt att börja arbeta med det här med jämställdhet från grunden - med barnen. Det är svårare att lära gamla hundar sitta, och det minsta vi kan göra är ju att försöka ge våra barn en bättre grund till individualism.

Visst är det spännande!

Jag är ju övertygad om att det allra mesta är miljö, inte genetiska skillnader.

En tankeväckande bit i detta tycker jag är att vem är det om jobbar på dagis? är mest hemma med barnen?  Kvinnorna, alltså är kvinnorna kanske i större grad än männen bidragande till att bibehålla mönstren !

När jag fått min yngsta började jag jobba igen efter 6 månader och barnet pappa var hemma ett helt år efter det.  (Det var så det passade oss bäst då).  Reaktionen jag fick från gubbarna på jobbet var "jaha, då är pappan hemma, lyckos honom, om det hade varit nu så hade jag också velat vara hemma med mina små barn, men på våran tid var sånt ju bara möjligt för mammor".  Från tanterna däremot fick jag höra "Vad gör du här?  bara 6 månader?  så liiiten? hur kan du?"  de kunde lika gärna ha sagt att de tyckte jag var en dålig mamma.

M a o så tror jag att det vidare arbetet mot jämställdhet inte ska handla om att gnälla på männen som nån sorts "fiende eller motpart" utan att vi kvinnor ska ändra vår inställning och sätt att uppfostra barnen, i samarbete med männen.

# 46 Förutom amning så tror jag papporna klarar av att ta hand om barnen precis lika bra som mammorna. Så jag tycker inte alls du var en dålig mamma.

#47  I detta fallet var det ju dessutom så att jag hade varit hemma med 3 barn och var ganska mätt på det och längtade efter att jobba medans min man inte hade barn sedan tidigare och bara längtade efter att få vara hemma med sonen, så jag är helt övertygad om att det var en jättevinst för sonen att ha motiverad pappa hemma istället för en less mamma!

#46 Jag tror att du har en väldigt stor poäng där med att vi kvinnor själva måste se över våra värderingar.

Män är inte alltid så ojämlika som vi tror eller vill få det till

Jag vill bara säga ursäkta för att jag nu inte kan läsa allt som skrivs ordentligt, för jag jobbar 24/7 och har därför inte ritkgit tid att läsa för ingående. Men ni förvånar mig! Jag var just så förvånad över att de som kommenterat innan inte alls verkat delat detta tänk jag finner så självklart. Men nu redogörs det för detta ordentligt. Intressant. :)

#44 Det du redogjort för ovan utgör delar av orsaken till att jag är så intresserad av genusvetenskap samt i det privata kallar mig feminist. Sedan behöver man inte kalla sig  feminist bara för att man inser denna ojämlikhet som samhället är uppbyggt på, det kan jag förstå.

Sedan vill jag än en gång framhålla att jag inte fokuserar skulden på män som kön överhuvudtaget, och det är jag väldigt tydlig med.

Enligt mig är alla lika mkt värda, oavsett kön. Önskar att alla tyckte det.

Sen tkr jag det är självklart att vissa yrken (som kräver muskelkraft) är mansdominerade, för vi har helt enkelt olika fysiska förutsättningar.

Folk som ger män högre lön än kvinnor, även om dom utför samma jobb (och det krävs lika mkt av dom, tex kontorsjobb), ska strypas

#45 Ja det var samma undersökning. Jag håller med, vi måste tänka om i hur vi uppfostrar barn så de verkligen får en chans att bli individer!

#46 Fy vad nedriga kommentarer du fått! Skulle din man inte vara en lika god förälder som dig menar dom? Eller var det som sa bara vittnesmål på en av grundpelarna med problematiken, att papporna inte tar föräldraledigt för att mammorna kräver att få vara hemma?

#47 Inte alla kan/vill amma, och de som kan har ju möjligheten att pumpa ur för de timmar de inte är hemma. Så amningen är för mig inget argument för att kvinnan ska vara hemma.

#51 Finns gott om starka kvinnor och klena män. Jag vet en tjej som ska bli rörmokare nu, alltså ge sig in i en mansdominerad värld. Hon är stark och har mycket skinn på näsan, så hon kommer att klara sig fint. Men framför allt har hon god hand med grabbiga sexistiska gubbar, vilket är grundförutsättningen att hon ska klara ens ett år i branchen! Det är jargong, inte muskler, som styr vilka som platsar i byggbranchen, tyvärr.

Jag har faktiskt varit med om nedlåtande kommentarer på ett jobb som inte handlade om någon styrka. Jobbade i en klockaffär (för en urmakare). Mest var jag butiksbiträde, men gjorde även lite lättare saker som att byta packningar/batterier/band/stift och korta/förlänga stållänkar. Nästan dagligen fick jag någon (manlig, alltid manlig) kund som sa något i stil med "Ja…jag vill ju att den är hel när du är klar med den…" och sedan stod och hängde över mig medan jag meckade med klockorna. Jag var i första hand inte en som jobbade för en urmakare, utan i första hand en tjej.

#52  Vet det är ett sidospår, men det med att mjölka ut är inte så enkelt.  Om man ammar för fullt bildas ju mjölken kontnuerligt, så det blir "fullt" i brösten typ var 4. timme, så i så fall ska man sitta på jobbet o tömma ut.  Och man kan inte både amma på morgonen och mjölka ut en extraportiontill lunchen, eftersom ungen äter upp på morgonen…  Är nog lite olika ur man uppleveratt mjölka ut,jag gjorde det bara några få gångar och tyckte det gjorde skitont.  Men men, dom flesta ungar börjar ju äta annan mat så de klarar sig över dagen från ca 6 månaders ålder änddå, så från runt den åldern tycker jag inte heller amningsargumentet håller längre.

#51 jag jobbar som målare och tror inte det är saknad av muskelstyrka som får färre kvinnor till mitt jobb.                        Det är väldigt få arbeten där man idag behöver vara råstark, däremot stark och mycket uthållig och det finns lika många kvinnor som män som är. Hade t.ex en tjej på 150 cm 50kg att jobba ihop med som var bra mycket snabbare och starkare än karlarna:)

jag är mer inne på samma tankar som flera andra här att t.ex yrkesval beror på könsroller som vi får itutade oss som barn. Jag är lite rädd att skaffa barn just därför. Har haft bekanta som sagt att dom sände två barn till dagis och fick tillbaka en pojke opch en flicka:P