Jag berättade aldrig faktikst, men de klurade de väl ut själva=)

jag gick ut från toan och frågade mamma om hon hade bindor. så då var det väl att berätta :P

Jag berättade på en gång, för mamma. Vi hade en ganska skum relation så jag tyckte det var VÄLDIGT hemskt och pinsamt. Tror att jag sa typ -Köper du bindor åt mig? innan hon skulle åka & handla.

Jag kommer väl ihåg den morgonen. Det var på nyårsdagen och när jag gick och lade mig på nyårsnatten så såg jag att jag hade någonting mörkt i trosan och förstod att det var mens, men sade ingenting till någon. Jag skämdes väl, tror jag.

Men morgonen efter gick jag ner till badrummet där mamma höll på att stoppa i en maskin tvätt och så sa jag tyst:
"Ehm, mamma.."  "Ja, vad är det?"
Hon vände sig om och då höll jag upp trosorna med mensfläckarna. Hon sa något i stil med:
"Men har du fått din mens?! Grattis! Då ska jag hämta en binda åt dig, vet du hur man sätter i en sådan?" 

Det var inte farligare än så.. ;) Som tur är hade man både en mamma och en äldre syster som kunde det där.. ;)

Jag höll på att göra iordning mig inför ett mellanstadiedisco när jag upptäckte. Ropade på mamma och sa allvarligt: Jag har fått mens. Hon kollade bara lite förvånat på mig, sedan kopplade hon: Jaha, är det din första?

Dagen efter hade min ena storasyster fått nys om det och sa: Jag hörde att du fått mens. Grattis. Eller vad man nu ska säga.

Jag hade varit och simtränat. Sen kom jag hem och gjorde lite saker innan jag kände att jag behövde gå på toa och när jag torkade mig var det mensen som kommit. När jag kom ut från toan tror jag mamma pratade i telefon så jag väntade snällt och lydigt (inte precis så att man vill säga det så att den i andra luren hör, man vet jue aldrig vem det kunde varit, sen var det jue illa nog att jag behövde berätta för mamma såe). När hon pratat klar sa jag lite försiktig:

"Mamma… ehm… jag har fått min… mens"

Först såg hon lite konstigt på mig, sen så sprang hon iväg och gav mig den största binda jag någonsin sett tror jag. Men det löste sig. :P

jag kommer faktiskt inte ihåg hur jag talade om det för min mamma. Men däremot kommer jag ihåg att mamma hade bindor storlek, extra, extra tjocka… (läs blöj-tjocka) så hon fick snällt köpa andra bindor åt mig

Jag minns inte riktigt vad jag sa faktiskt. Antagligen att jag hade fått mens. Så tog hon fram en binda.

För mig var det en befrielse på något sätt att berätta, för min mamma tjatade på mig jätteofta i flera år om jag inte fått mensen ännu. Jag hörde henne flera gånger, prata med pappa om att det skulle vara något fel på mig för jag inte fått mensen.

Jag idrottade väldigt mycket , på ganska hög nivå också,så det var mycket träning. idag förstår jag att det säkert var därför den kom så sent - men det påverkade säkerligen att jag blev orolig också eftersom min mamma var  så orolig att den inte kom.

Den kom när jag var 16 år. Och då kändes det skönt att säga det till henne - så det skulle bli slut på tjatet. Och min mamma blev SÅ lättad……………

Jag fick min första mens den 1e Mars -09, jag är 13 år :).
Jag skulle duscha, tog av mig mina trosor och såg att det var mörkt i dom.
Jag fick lite panik och torkade mig, då var det blod på pappret.
Öppnade dörren och sa till mamma:
_Du mamma, jag har fått min mens…
_Mamma tittar upp från datorn på mig och säger:
_Har du? Jaha, grattis eller vad man säger :).
_Sen gick hon och hämtade binda och sånt. Sen sa hon att hon tyckte det var synd om mig för jag kunde gott vara utan den ett tag till :)

Kram/L

Jag sa "Jag har fått mens". Minns egentligen inte så mycket, för vi hade pratat om det så mycket, fro.m att jag var runt sex år när jag fick en lillebror och mamma förklarade hela proceduren med hur barn blir till. Mamma tyckte dock synd om mig eftersom vi skulle till Mallorca en månad senare. Hon sa att då kanske jag får mens när vi är där - och det fick jag också - och undrade om jag ville prova en tampong så att jag kunde ha det när vi skulle bada. Och det gick jättebra.

Jag skulle fylla 13 två månader senare.

#11, dålig tajming detdär med Mallorca, själv åker jag till Bali den 1a Maj :)
Hoppas jag inte får den när jag är där..
Fick ju min allra första mens den 1a Mars, som sagt.. :), håll tummarna!

#12 Var förberedd. Min mens blev otroligt regelbunden, efter almanackan. En måndag runt den 20:e mellan 7-10 på förmiddagen. Väldigt praktiskt att veta då man var lite "ny".

Jag rekommenderar dig verkligen att testa om det fungerar med tampong. Du behöver ju inte ha det jämt , men om du vill bada. Tampax har bra med införingshylsa, de använde jag i början.

Jag berättade inte, jag blodade ner mina lakan och mamma upptäckte det trots att jag försökte dölja det :P Och så bröt jag ihop, helt löjligt för vi hade pratat om det mycket innan men ändå vågade jag inte berätta.

13# tack tack för tipset :) de ska jag prova!

Jag var runt 9-10 när jag fick min, minns jag var tidig, så var på toa på morgon, mamma stod och sminkade sig samtidigt så märkte att jag fått nå mörkt i trosorna och blev lite rädd så sa det till mamma och då sa hon väl att det bara var mensen som kommit igång :)

Jag var hos min bästa kompis just då, på kvällen och dom hade ju bindor som vi snodde från hennes mamma. Men jag ringde både till min syster och till min mamma och berättade

Jag blev opererad när jag var liten o då sa läkaren att jag skulle få mensen tidigt.. så mamma hade ett samtal med mig om mens o sånt när jag var typ 9.. när den kom så var jag 9½ år o pappa var bara hemma o jag fick ringa mamma o hon sa jaha så du fick den nu välkommen till helvetet typ .. hehe hon önskade nog att jag skulle väntat några år med att få den för hon tyckte synd om mig ..

Jag frågade mamma om det var mens om det var rödbrunt, hade ju väntat mig rött blod men så var det inte första gången. Hon gav mig en riktigt tjock blöj-binda som skavde som attan innan vi hann köpa mer passande och jag skämdes eftersom jag var säker på att det skulle synas att jag hade "blöja" för den var så tjock ;)

fick min när jag var elva, känner mig lastgammal nu när jag måste säga att jag itne minns hur jag sa det xD och jag är bara 20 haha

Vi var på semester på sommmaren som jag fick min mens. När vi gick från bilen och skulle in till något hus (kommer inte ihåg vad) så gick jag strax bakom mamma och sa något med stil i: "Mamma… Jag tror jag har fått mens…"

Kallsvettades innan och tvekade ifall jag inte skulle berätta trotts allt. Men det löste sig och jag är glad att jag berättade det direkt.

Vaknade, satte mig på toan och såg att jag hade fått mens. Ropade på mamam som kom med trosskydd och sen köpte pappa bindor åt mig :) Inte pinsamt alls.

Jag kom hem rätt sent en sommarkväll efter att ha varit ute hos en kompis. Jag var 14-15, minns faktiskt inte exakt XD  Så går jag på toan och ser att det är brunaktigt i trosorna. Jag var nästan sist i klassen och hade väntat på den jättelänge kändes det som. Så det kändes skönt att jag hade fått den. Sprang upp till övervåningen och sa "Mamma gissa vad jag har fått?" O hon kunde ju såklart inte gissa.. "Jag har fått mens :D" sa jag o var helt glad. "Men grattis!!" Sen fick jag typ bindor osv. Dagen efter hade hon ringt runt och skvallrat för min moster och mormor att jag hade blivit "Kvinna". Lite roligt ;D

Jag sa dt bara till mamma och hon svarade med typ "Grattis" el ngt :P
Tyckte inte att det var speciellt pinsamt men min storasyster som fick den efter mig :O Tyckte dt ;o

#24 då skiljer det inte så mycket i ålder emellan er eller ? :P Eller var du extremt tidig och hon extra sen eller ?

#25 Det är två år emellan oss :D

Jag sa ingenting.  Hade bindor och tamponger hemma som man fått gratis, sen tyckte jag inte morsan tvunget behövde veta heller.

Jag sa ingenting. Jag satt mest bara och grät för att jag hade så ont i magen och då frågade mamma om jag hade fått mens. Vilket jag då hade.

Jag minns det som igår, även fast det var en evighet sedan. Jag var 9 år och vi var ute på semester med båten. Jag hade lite ont i magen och gick på toa. Det var mörkrött i trosorna och jag trodde att jag hade bajsat på mig.. Sa till mamma som också trodde det först. Andra gången jag gick på toa hade det hänt igen och då förstod mamma att det var mensen min. Jag var så pass ung att jag inte riktigt förstod vad det handlade om faktiskt.

Min mamma och jag hade sånt öppet förhållande, hon sa alltid till mig att jag skulle LOVA att berätta för henne när jag fick mens och samma natt jag fick de sprang jag in och väckte mamma.

jag skulle på en hoppträning för en känd o rätt dyr tränare i 2dagar. och samma morgon som vi skulle åka fick jag mens! hade riktigt ont i magen och trodde inte jag skulle kunna va med på träningen. berättade för mamma och hon gav mej en stoor binda o lite piller sen var de bara att rida :)

Vi är väldigt - till skillnad från dem flesta invandrarfamiljer - öppen med sådant. Jag bara ropa till mamma "mamma jag har fått mens". Så kom och hon och förklara det mesta för mig. Hur man satte på bindan, tampogen (okej, det sistnämnda gjorde hon inte bokstavligt talat, bara visade hur man trädde av plastgrejen m.m.), vad man skulle göra när man hade ont i magen o.s.v.

Pappa sa jag bara det i bilen. "Pappa jag har fått mens". Han blev väldigt glad och köpte mig pizza

Glömde säga att jag fick den förra året i februari

Jag minns inte. Det jag minns däremot var första sommaren eller nåt.

Var ute o lirade fotboll med grabbarna i området där vi bodde på sommaren. Sen skulle vi gå hem till oss allihop. Jag minns att när jag klev av sadeln såg jag att den var alldeles röd! Det var superskämmigt!! Grabbarna var ju precis bakom ju..

Vet inte varför, men jag var jättelöjlig när jag fick min mens.
Det var som om det var tvunget att hållas hemligt, att uttala ordet var näst intill förbjudet! Jag tyckte att det var jättehemskt!
Jag gick till mamma (efter att ha suttit ner och väntat och väntat och väntat) och sa: "m..mamma, jag har fått det där som börjar på m."
Då var jag runt 13år.
Jag tycker fortfarande att det är pinsamt att prata om det även, om det är ett av de vanligaste fenomen som finns.

Fast jag har aldrig haft någon regelbunden. Är 17år nu och senast jag hade mens var förra året i oktober kanske.
Men det är en annan sak.

Jag har ju mens ibland… :P Fick i början av sjuan. Men iaf då så smsade jag till mamma eftersom ingen var hemma. Sen sa jag kan  du säga till pappa att han ska köpa bindor. Sen när pappa kom hem så fyllde han ett skåp till mej^^ Asså mina föräldrar är skilda så det var lite pinsamt eftersom jag var den ända där som hade mens :P ba här är elviras skåp^^

jag var hos min pappa (de är skilda) och de var då extra pinsamt
hade hellre velat vara hemma hos mamma
vi var stressade och skulel iväg till skolan, han bor i en annan stad så vi var tvungen att köra 4 mil.
ialf vet jag inte hur de gick till riktigt men hans fru fick hjälpa mig. gilalde de inte. något ja raderat ur minnet.. :p

32# Aw vilken gullig pappa som köpte dig pizza :'D

jag fick min i sommras och då var jag på semster i Bahmas  med min syrra och hennes  kille..och den var brun men jag fattade inte att det var mens jag trodde jag hade fått nå grej nå sjukdom eller något jag sa inget till min syster för jag vill verkligen inte till en gyn undersökning i bahmas lr usa så jag var tyst om det tills vi kom till new york på samma resa på flygplatsen hem då den var röd , då fatta jag vinkeln, :P

Hade varit på en marknad innan, och när jag kom hem kände jag att det var något i trosan, så jag gick på toa. Då upptäckte jag att det var något rött i trosan och misstänkte jag fått mens så jag sa "mamma, jag tror jag har fått mens" dock letade vi inte på bindor förns på morgonen,läckte iaf inte igenom medans jag sov som tur var.Förresten har jag haft det i ett år idag (5 augusti).

Jag fick min mens tidigt, tror jag var 11. Trots att mamma pratat om mens så fattade jag inte att det var det, för det var ju för tidigt tyckte jag. Jag lipade och sprang till mamma. Hon tröstade mig och gav mig nya trosor och en binda, sen var det lugnt.

Sprang ut på trappen och mötte mamma när hon kom hem från jobbet och sa mamma jag har fått mens !  Väldigt enkelt….

jag fick min när jag var 12. var i skolan när jag märkte det så den första som fick veta det va min bästis(oxå enda iklassen utom mej då som hade fått sin) Jag våga inte berätta för mamma på några dagar men min bästis hota mej att lägga ut att jag fått mens på bdb(bilddagboken) så jag sa det när vi gick i stan dagen efteråt;)
Hämskt, hämskt^^

Jag var 12 år och visade trosan för min syster som var 1 år äldre och fått det året innan. Hon sa något i stil med "du har ju fått mens! :O"

Sen när mamma kom hem sprang min syster till mamma och ropade "TINA HAR FÅTT MENS!!"

Haha :) Så jag behövde aldrig berätta.

min mamma hade året innan lagt in bindor i badrumsskåpet. otur nog så var jag hos min far när "olyckan" var framme. så jag fick cykla 2km hem till mamma, för att säga till pappa var min värsta mardröm. jag behövde aldrig nämna för varken mamma eller pappa att jag fått min mens, men mamma listade ut det och sa sen till pappa, som obekvämt nog sa till mig att han viste inne på ett kebabhak i stan.

Jag berättade det i bilen på väg till affären. Tror jag la fram det i stil med "jag har fått något jag inte vill ha…", haha

Jag tänkte mkt innnan jag fick min mens på hur jag skulle säga det.
Men när jag väl fick den,
var det itne alls pinsamt,
jag gick bara ner och sa det.
Jag fick min mens i april iår.
Jag är 13.

Upptäckte det när jag satt på toa, jag tänkte; "jaha, då har man fått mens" och berättade det för mamma, helt enkelt. Var 13

Jag gick på toaletten och såg att trosorna var nerblodade, gick till mamma och berättade att jag fått mens, vi hade bindor i badrumsskåpet så det var inga problem egentligen.

jag kan typ prata med min mamma om allt! så jag bara gick fram och sa det. och så sa hon grattis.

Min mamma jobbade den dan så jag fick säga det på msn

- Mamma

- Ja gumman?

- Jag har fått mens :/

- Grattis! , det finn bindor i skåpet i toaletten

och sen så köpte hon fler påvägen hem ^^

Jag gick ut från toan och frågade pappa var bindorna låg eftersom mamma inte var hemma xD

För mig var det väl så okomplicerat det bara kunde bli. Har en tre år äldre syrra, så för mig var det ju ingen nyhet med mens direkt. Som de flesta märkte jag en mörk fläck i trosorna när jag gick på toa, fattade direkt att jag fått mens. Mamma pratade i telefon, så jag ropade på syrran istället och bad henne hämta rena trosor Och mamma fick ju reda på det så snart hon pratat klart i tele då…

Jag och min mot har aldrig haft en mor-dotter-relation, så hela grejen var konstig, eftersom vi aldrig pratade så frågade jag aldrig hur det var, om hon hade mensvärk osv.

Iallafall, jag hade varit hos en vännina som fyllde år (jag var väl 12) och i och med hon bor några mil bort så kom jag hem sent med bussen. När jag gick på toa var det en röd-brun fläck i trosorna men jag orkade inte bry mig, fy vad trött jag var.
Dagen efter hittade mamma trosorna i tvätten, frågade om jag hade mens och gav mig en binda som kändes som en blöja.

#46

"jag har fått något jag inte vill ha…",

Haha! Så har jag känt många gånger :P (Dvs, inte nu igen….)

Jag berättade för mamma direkt. Hade ju väntat på att få bli kvinna ;)

Fick den i sexan på hösten, märkte det på lunchrasten. Har alltid varit rätt så väl påläst om allt som har med sexualkunskap att göra så jag bara suckade, tog lite toalettpapper och la i trosorna. Sen när jag kom hem var det bara att ringa mamma och be henne köpa bindor som inte var stora som blöjor som de vi hade hemma var. Jag lät nog lite ledsen i telefonen så hon skulle tycka synd om mig men hon bara sa: "Äh, men det är ingen fara! Jag köper några bindor!". No big deal.

Jag fick en pytteliten fläck i trosorna onsdagen 16 september 2008  men jag var inte säker på att det var mens så jag sa inget, sen på sommarlovet så åkte jag till min kompis sommarstuga och gick på deras utedass o det droppade som fasen, jag fattade då genast vad det var och vågade verkligen inte säga det till min kompis mamma (pga bind behovet…) så jag knycklade ihopp en massa papper och hoppades det skulle räcka men men det gjorde det förstås inte, för rätt som det var frågar min kompis vad det är för fläck jag har på byxorna och det var dagen jag skulle ta tåget därifrån hem (själv) så jag smsade mamma att jag behövde bindor FORT så fort jag kom utanför tåget ;) men mamma hade inte läst smset och det var pappa som hämtade mig så jag fick nöjja mig med extra extra stora pappersbitar tills mamma öppnade mobilen och fattade grejset :P vi pratade lite om det o sen vart det klart :D

Berätta aldrig (bor själv med min pappa) men jag tror att han förstod själv ;)

Fick min mens *tittar i kalendern i telefonen* den 13 Mars 1999 om jag minns rätt. Det var den helgen iaf, men om den kom den 13 eller 14 Mars låter jag vara osagt haha Jag var 13, fyllde 14 i Oktober '99. Var inga konstigheter alls. Var förberedd på det så det var bara att säga till mamma att jag hade fått mens. Hade haft både mensvärk och en del flytningar i ett eller ett par år innan mensen kom så både jag och mina föräldrar visste att det bara var en tidsfråga att det skulle komma. Som sagt, inga konstigheter, dock var det väl ingen höjdare att ha riklig mens (som jag har haft nästan hela tiden) när man var ute på husvagnssemester på sommaren haha Och cykelsadeln har jag också gjort Som tur var hade jag ingen i närheten då och läckan hände när jag klev av cykeln utanför hemma.

Innan jag skaffade menskopp 2006 så fick jag i flera år ha både tampong och nattbinda under nästan hela mensveckan, varav 2-3 dagar med superplus tampong (den gröna OB) som jag fick byta minst 3-5 gånger per dag

Jag har växt upp med tjejkompisar som alla varit väldigt tysta och ganska barnsliga gällande det här med mens… Så när jag fick min mens när jag var 12 så tyckte jag det var hemskt!!
Hade ingen som jag rakt av kunde dela det med när jag fick det och självklart hade vi bad den dagen i skolan..
När jag kom hem började jag gråta men sa bara rakt ut till mamma att jag fått mens.
Tyckte det var jobbigt i många år. I skolan var det liksom så att man inte visade något eller låssades om att mens existerade så det var en jobbig tid.
Tur att man vuxit ifrån det :)

Jag minns den så väl när ja fick min!, mins lika så min första kyss å den va hemsk!. haha så himla äkligt, men nu handlar de inte om första kyssen utan mens.

Jag va 13år skulle kissa å tanborsta mig kl va säker runt 20.00 tiden, så när jag kollade ner i ina trosor såg ja att de va mörkt brunt, ja blev lite chockad tror ja, för ja ville inte alls ha den, inte efter sett stora syrran hur hon blev (värsta humörsväningarna ;) )..

Gick till vardagsrummet där min fostermamma satt och kollade på tv och jag sa:

- jag har fått den…

- mensen sa hon?

- ja…

sen ropade hon på hans, min fosterpappa att ja har fått mensen å han skrek:

- GRATTIS NU SKA VI FIRA!…

fick binda sen satt vi å käka gott (godis å massa onyttit!)

hehe lite pinsamt va de men ja klara av de!..

Under mina första månader bestod min mens av bruna flytningar, vilket gjorde att jag aldrig uppfattade att jag hade fått mens. Mens i min värld var blod och rött till färgen, därför kopplade jag inte ihop detta med mens. Jag trodde helt enkelt att jag hade fått ngn slags reaktion på - hör och häpna(!) - att jag hade ätit kräm. Första gången det inträffade, var jag nämligen i Gbg med min morfar och bodde på hotell och jag hade ätit kräm vid frukostbuffén. Då jag hade ätit kräm även vid det andra tillfället dessa bruna flytningar dök upp, drog jag således slutsatsen att det var detta det berodde på. Det var bara ett olyckligt sammanträffande, då jag åt kräm ytterst sällan.

Jag minns att jag låste in mig i badrummet och skrubbade mina trosor rena under hela det första halvåret. Jag skämdes alldeles för mkt för att tala om det för ngn levande person eftersom jag inte visste vad det var som hände med min kropp. Jag var övertygad om att jag hade fått någon konstig sjukdom.

Till slut gick jag till min mamma och berättade om de bruna flytningarna och det underliga är att inte ens hon kopplade på att det kunde vara mens (jag var trots allt tolv år gammal!). Hon skjutsade i stället in mig till sjukhuset, där en läkare fick konstatera att jag var fullt frisk och hade fått min första mens. Det var både pinsamt och en lättnad.

Jag minns inte att mamma och jag diskuterade saken efteråt heller, men däremot minns jag att hon informerade pappa om att han i fortsättningen även skulle köpa hem bindor åt mig.

#32 Hihi, vilken gullig reaktion av din pappa som köpte dig en pizza. Han har nog varit med förr och handskats med PMS och liknande. ;)

Du skriver att dina förändrar är invandrare, får jag fråga varifrån? *blev nyfiken* Själv är jag halvgrekinna…

#63 nämen, en reaktion av kräm :)

Lite OT, men jag tyckte ändå att följande var på plats i denna tråd…

Jag ser att #60 har skrivit om menskopp (eller m-kopp som vissa föredrar att kalla den) och jag vill framhålla detta mensskydd lite mer eftersom det är både bra, miljövänligt och i längden även billigt (och nej, jag är inte sponsrad ;).

Utan konkurrens det bästa mensskyddet på marknaden för tillfället och absolut ngt jag tycker att ni som just fått er mens bör överväga att skaffa.

Själv använde jag stora bindor under mina första år som menstruerande och jag tyckte att dessa var väldigt jobbiga; jag var rädd för att de skulle synas och dessutom rann blodet gärna åt sidan så att jag blödde ner såväl lakan som kläder och möbler. Jag kände mig även väldigt ofräsch, eftersom mens som kommer i kontakt med luften har en tendens att lukta. Det är ngt man kan undgå genom att använda tampong eller m-kopp. Tamponger blir dock ganska dyrt i längden och jag som har ganska känsliga slemhinnor tycker även att de torkar ut mig i slidan så att de i värsta fall skaver och svider. En m-kopp kanske är lite trixig att sätta in på rätt sätt till en början, men när man väl lärt sig detta är den enligt mig det optimala mensskyddet.

#65 Haha. Ja! Ganska komiskt nu i efterhand, men just då var jag övertygad om att det var ngt fel på mig.

Det kan alltså vara ganska bra att veta att mensen kan segstarta med bruna flytningar.

#66 Lite därför jag nämde m-kopp Har man besvärlig mens som gärna läcker åt alla håll eller i övrigt bara är jobbig att ha bindan full varannan minut så är koppen ovärdelig. Önskar jag hade haft min redan 2000 Tog mig nog mindre än ett mensår innan min mens var riktigt riklig, och den har alltid vart regelbunden förutom vissa månader då den vart liiiite annorlunda. Tror jag missat 2-3 månader på snart 11 år.

Visst. Koppen är lite trixig, även idag efter över 3 års användning, nästan 11 års mens och oskulden borta. Men det är så himla mycket bättre än tamponger för det spelar ingen roll hur mycket eller lite man blöder, man har samma kopp ändå! Man väljer storlek på koppen utifrån ålder och om man fött barn eller inte som regel. Har man väldigt riklig blödning som jag haft de senaste åren så kan man välja större kopp av det skälet, men jag har ändå en liten kopp. Går i funderingar på att köpa stor kopp nu, men då min mens har vart otroligt underlig ett tag nu så får det vänta.

För mig var det annorlunda. Jag fick aldrig mensen. Det var istället min mamma som bokat en tid hos läkaren, och hon sa ungefär något i stil med "Ja, du är ju lite sent utvecklad och så, ingen mens har ju kommit…".

Skulle gissa att det är min motsvarande upplevelse kanske.

Fick senare konstruerad mens (via hormonbehandling), men det var det värsta, hemskaste jag har varit med om tror jag. Fy så hemskt det var, jag viste att jag ju endå inte kunde få egna barn (konstaterat) och så skulle jag få det som alla vanligtvis blir glada för, efterson det ska visa att kroppen fungerar som den ska…

Inget kul minne, minst sagt.

Oj vad många det är som varit med om samma sak gällande första mensen! :o

Själv var jag 13, skäms för att jag kommer inte ihåg exakt när :S förut kom jag alltid ihåg det, men nu har minnet försvunnit..

Jag låg i sängen och tittade på film, och så blev jag plötsligt extremt kissnödig och var tvungen att gå på toan, och då tyckte jag att det kändes som om det hade kommit i trosorna, men så när jag var på toan så såg jag att det var blod ;D så då skrek jag på min mamma. och hon typ, "ja men det är ju inget farligt, man kan ju tro att du blev mördad" för att jag skrek så mycket XD sen var mammas kompis på besök också, och hon skulle sova över hos oss. Minns då att hon sagt att bara för att jag blivit "stor tjej" då och skulle fylla 15 om ett halvår, så skulle hon köpa kondomer åt mig :S
Då i det ögonblicket var det pinsamt men nu när jag tänker tillbaka till det så är det inte pinsamt alls.

Innan jag fick min mens, så testade jag och min bästis becca tamponger, bara för att veta hur man sätter in dom osv osv, och det gick aldrig bra för nån av oss (dessutom var hon 2 år yngre), men sen, nu, så funkar det.

I juni förra året när jag fyllde 16 så var jag med min syster, hennes vän och min mamma, och då hade både jag och min syster mens samtidigt.. men ingen av oss visste om det! förens min mamma berättade -.-
och då säger min syster; "har du skydd?" och tar fram den fetaste tampongen jag någonsin sett. Det var pinsamt om något..!

Men annars är inte mens farligt. :)

Ska åka utomlands om en vecka och är nervös för att få den då, för då ska man ju baaaada och så, men det ordnar sig^^

Vid utlandsresor så kan man ju få såna där stoppa mensen piller utskivna från vårdcentralen. Har använt dem ett par gånger och det har fungerat toppen för min del. Är inte alla det fungerar för, men helt klart värt att prova om man oroar sig för att få mens när man är på semester

Jag berättade heller aldrig men mamma märkte de haha (A)

Eftersom jag inte visste vad mens var (11år) så frågade jag mamma varför det var rött i mina trosor och jösses vilket ståhej det blev. Syrran fick springa oh köpa bindor och liknande. Hihi.

#73 Jisses så ung!

Ja det är ju inte direkt någon hit och det går i släkten så jag misstänker att mina tjejer får tidigt dom med.

Jag minns att det var valborg, jag var 13 år. Hade känt mig lite konstig under dagen och när jag kom hem så gick jag på toa och märkte då att det var rött i trosan. Jag ropade på mamma från övervåningen och hon kom springandes upp och insåg att jag hade fått mens. Jag fick en fet binda och ett "grattis", inte pinsamt alls. :)

Dock har jag aldrig berättat till min pappa.. Jag tror att mamma sa det nån gång för att jag hade vägrat följa med på skidåkning. Men jag tycker inte det känns nödvändigt att pappa ska veta, mamma är ändå den som är köpa-bindor-ansvarig. xD

Det var i skolan och det var varmt ute, vi cyklade bort till Konsum och köpte glass. Märkte när jag hoppade av sadeln att den var helt blöt. Trodde att jag kissat på mig! Så jag fick ta av mig jacken och knyta den runt midjan för att dölja det. Det var först när jag kom hem och så att jag märkte att det inte var piss, utan det var blod. Min syster fick mens innan mig och hon hade massa grejer hemma som jag försökte med. Tamponger=läskigt så jag körde med bindor. Jag kunde inte alls kontrollera min mens utan massvis med trosor och byxor blev blodiga i början (A) så jag berättade inte för min mamma, hon märkte det och köpte mig en sådan där ärtpåse som jag värmer i mikrovågsungen på dåliga dagar ^^ Jag var 12 år gammal då.

Jag skulle fylla 13 år. Jag tror jag gick på toaletten och sedan skrek jag på mamma. Jag trodde att jag var sjuk, att något var fel, att jag typ höll på att gå sönder eller något. Till saken hör att jag mådde riktigt dåligt dagarna innan. Hade ont i huvudet och mådde illa och kände mig grinig och sjuk.

Min mamma hade ändå pratat om mens med mig tidigare. Men jag förstod inte att jag hade fått mens den där gången.

Det var pinsamt och jobbigt alltihop för vi var ute och reste när jag fick min första mens, och på apoteket i Paris förstod dom inte vad mamma ville köpa. Hon kunde inte franska, och försökte förklara med kroppspråk. Först fick hon ett paket näsdukar. Och jag mådde så dåligt och tyckte det var så fruktansvärt pinsamt alltihop!

Det var en morgon innan mamma skulle köra mig till frissan. Gick på toletten och såg att jag hade fått mens. Hade som tur var då några bindor hemma som jag hade fått från Libresse via brev. Vågade först inte säga ngt till mamma. Sen frågade mamma när jag skulle vara i skolan, så sa jag bara: Jag har fått min mens, vet inte om jag vill till skolan. Dålig bortförklaring till att vara hemma. :P Sen medans jag var hos frissan köpte hon hem bindor. Då var jag 15 år.

Det blir 2 år sen nu snart sen jag fick min mens, kmr inte ihåg datum xD Det var när jag gick i sexan ^^

Vi var på något läger med klassen och jag hade ont längre ned i magen och berättade det för min fröken men ingen mens hade kommit. Sen när vi kom hem så blev jag jätte kissnödig så jag sprang upp och satte mig på toa och då märkte jag att det var rött i trosorna så jag jag kallade på min mamma att komma och så fick hon komma in och kolla :P Hon konstaterade att jag fått mens och hämtade bindor.

Dan efter så gick jag fram till min fröken och berättade att jag hade fått mens när jag kom hem, för vi hade trott att jag skulle få det xD

Jag tycker inte det är pinsamt att prata om sånt med någon så jag bara snacka helt öppet om de ;P

Nu var det ju ett tag sen jag berättade, men det man kan tänka på är ju att föräldrar tycker ju knappast att mens är konstigt, hur skulle annars barnen kommit till!

Och är det mamman man berättar för, ja hon har ju haft mens ett tag och vet ju att sin dotter ska få det så småningom också, det vore snarare mer oroande om ens barn inte säger någonting om det hela.

Behandla mammorna som en kunskapsbank, dom vet (förhoppningsvis) vilka värktabletter som är bra att använda, vilka bindor och tamponger som fungerar bäst etc.

Det är bara att säga rakt ut, det är ju bara bra att mensen kommit så man vet att allt fungerar.

Jag upptäckte det vid 11-12 på natten så mamma och pappa hade hunnit somna:P men jag lindade i alla fall in trosorna i papper och läckte som tur var inte igenom under natten, och sedan morgonen efter sa jag det bara till mamma, som berättade för pappa:)

Jag oroade mig för att få mens i flera år innan den kom, då var jag 12. Mamma tyckte (tycker fortfarande) att mens var något pinsamt och väldigt tabubelagt. Jag fick min i skolan, första dagen i 7:an, och det var "tuffaste" killen i klassen som upptäckte det. Jag hade olyckligt nog vita byxor på mig och jag grät som en stucken gris och tyckte att allt var så hemskt. Vågade inte ens gå hem, sov över hos min bästis var den som visade mig hur en binda skulle sitta och allt som hör därtill. När jag kom hem lade jag mig i sängen och grät ännu mer, och när mamma kom in i rummet så kastade jag mina vita byxor på henne. Hon sa "Aha, men det här är väl ingenting att gråta över!". Grejen är den att det hade det inte behövt vara, men det var ju pga henne som det kändes så jobbigt. Det sjukaste är, och håll i er nu, att mamma inte ens gav mig de där gratisbindorna med information som skickas hem till flickor. Alla mina vänner pratade om mensboken, kalendrar och olika gratisprover och jag förstod att min mamma gömt mina. Faktum är att hon tog dem själv, för jag såg omslagspapperet i soptunnan i badrummet. Jag är fortfarande arg på min mamma för det här, även om vi inte pratar om det. Och jag bör lägga till att jag har två äldre systrar, så man tycker ju att hon borde ha lärt sig…men nä.

Appropå #63 och krämhistorian..jag har en liknande: Jag vågade inte äta rödbetor för jag trodde att jag skulle få mens då, haha.

Jag var 12 år och var väldigt påläst om kropp o knopp, och hade på sätt och vis sett fram emot att få min mens. Mamma hade dock sagt att eftersom hon själv fått den väldigt sent så borde jag inte få den förrän jag var 14-15.

Jag kommer ihåg den varma skarpa molande smärtan som då förbryllade mig under två dagar före (och sen givetvis under) mensen. Tyvärr kom jag att behöva vänja mig vid den, eftersom det var startskottet för min endometrios.

Jag kommer ihåg att mitt humör var överjävligt och att mamma varit lite sur över det. Så när mensen kom fylldes jag plötsligt av skam och vågade inte berätta! Jag hade inte alls förväntat mig att min övergång till kvinna skulle vara så hemsk, ingen av tjejerna i klassen hade ju det som mig så det måste ju vara fel på mig, och då borde jag inte klaga, tänkte jag.

Efter tredje mensen hittade mamma fläckar och jag fick klämma ur mig sanningen. Hon verkade ledsen att jag inte kommit till henne för att be om råd. Jag fick bindor och hon ville prata, men jag gled undan - jag visste ju redan allt om mens (tyckte jag) och att jag var ett freak.

Under högstadiet förvärrades min värk, och när jag inte kom upp ur soffan trots en Treo Comp tyckte mamma att jag var hypokondrisk. Tyvärr förstod hon aldrig vidden av mina problem eftersom jag inte ville prata om dom. Så jag var bara ett gnälligt mensmonster som borde rycka upp mig från soffan, och sluta plåga min lillebror.

Kommer ihåg när jag fick veta att mamma berättat för min pappa (de bodde inte ihop). Vi var inne på Galne Gunnar och han fick syn på billiga bindor, och ville att vi köpte så jag hade ordentligt. Jag skämdes ihjäl och tyckte att alla i butiken stirrade i vagnen på mina tio paket Always Ultra, och dessutom stora nattbindor som jag lyckades mumla fram att jag behövde…

Nu i efterhand ångrar jag rejält att jag inte inledde en bättre relation med min mamma kring min mens och svåra mensvärk. Då hade vi kanske kunnat söka hjälp tidigare, så jag som 18-åring sluppit hamna i ett två år långt skov med daglig svår mensvärk. Men det är lätt att vara efterklok!

Vilka härliga historier..Då ska ni få höra min:

Min allra första mens kom i oktober när jag var 14 år. Det var mest en tjock brun flytning hela veckan som jag inte alls kopplade ihop med röd blodig mens som man fick höra om i skolan. Gratisprovet och böckerna hade jag också fått, men jag kopplade på nåt sätt ändå inte.
Veckan kom och gick, inga värk och inga använda bindor. Minns också att jag några dagar trodde det var urinvägdinflamation som jag fått tidigare, men inget gjorde ju ont så jag brydde mig inte.
Jag oroade mig inte särskillt, så jag berättade inte för mamma.

2 månader passerade, december kom och så gjorde min allra första blodiga mens och då fattade jag direkt. Sa till mamma samma morgon att jag fått min mens och ifall hon hade några bindor. Minns så väl att vi stod framför våra gardrober i mitt sovrum, alla dörrarna öppna.

Konversationen löd:
Jag: "Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, men jag tror jag har fått min mens, mamma."
Mamma: "Jaha, då får man väl välkomna dig till kvinnornas värld."
Och som vi skrattade, jag och mamma har bästa relationen någonsinn, jag hade inte klarat mig utan henne.

Samma vecka märkte tjejerna i klassen att jag inte ducshade efter gympan och då började vi prata om mens. Jag var sist i klassen att få det och tjejen som fick det allra först var 12år. Vårt samtal tjejer mellan band oss samman på ett konstigt sätt, för i vår klass var vi ändå 4 olika tjej-grupper som inte alls umgicks med varann.

Första året sparade jag också på pappren som håller ihop vingarna på bindorna, fråga inte varför..jag fattar det inte själv.
Allra första tampongen ever använde jag till skolbalen i 9'an.
Första mensvärken fick jag på en tidningsrunda och var tvungen att kräkas i en buske och gå hem.

Men det sjukaste var ju ändå att jag hade världens hemskaste mensvärk i ett halvår innan jag vågade be mamma om alvedon därför att mamma hatar allt som har med läkemedel att göra, vi blev uppfostrade att man inte i onödan ska 'förgifta' sin kropp..jag låg o grät på toagolvet, kräktes i timmar, kved av smärtor, mina systrar var så rädda att de satt o klappade mig i håret varje gång (de är 6 o 7år yngre än mig)..till slut orkade jag inte mer, plus att mamma fick reda på det och gav mig min allra första alvedon som räddade mig..haha!

#74 Hur gammal var du när du fick söka läkare för det? Är lite orolig eftersom min aldrig kmr:(.

jag skulle gå och lägga mig på kvällen..men innan jag la mig gick jag på toa…och då såg jag att det var något konstigt i mina trosor som aldrig hade varit där tidigare. jag hade mina aningar…jag sprang till mamma och sa: mamma, jag har nått konstigt i trosorna. är det här mens???? och visade henne dom inne på toan. hon sa: ja, det är mensen som har kommit, nu är du en kvinna..grattis gumman!

Jag upptäckte något knasigt i trosorna och berätta det, halvt gråtande, för mamma och undrade väldigt tveksamt om det kanske kunde vara mensen.

Det var en lördagmorgon, den andra januari detta år. Jag blev helt chockad, satt och darrade:O Vi var hos pappa då, jag gick in på mitt rum och läste KP(A) Jag tror att pappa såg att det var blod i sängen (han satt där och täcket var uppvikt…) och han frågade typ "jo… är det så att du kanske har fått mens?" Jag hatar verkligen att prata med honom om det:/

Sen kommer jag ihåg att det stod i mitt horroskop att det var något jag gruvade mig för att berätta, men tack vare reaktionen hos den jag skulle säga det till blev det inte så farligt:) ^^

Hehe jag berättade aldrig. Var 15 eller 16 och hade produktprover och så hemma, hade dessutom läst all information jag kommit över så jag tror inte jag tyckte jag behövde nån hjälp. Tyckte även att det var hemskt pinsamt att snacka om och så. Numera har jag väldigt oregelbunden mens pga min p-stav och har gett upp allt vad bindor och tamponger heter till förmån för menskoppen, den är otroligt praktisk!

Jag kommer inte ihåg när jag fick min mens men jag kommer ihåg de där tjocka hemska blöj-bindorna. Det verkar vara nått som de flesta mammor använde förr.

Hmmm har en underbar familj, men just detta tillfälle kanske det inte lyste om dem…. Min syster som är tre år yngre, fick sin mens cirka en månad innan jag, så när jag fick min, så berättade min syster det för min mor…och ja då fick jag en utskällning, då hon trodde att jag ljög för att jag var avundsjuk! Min älskade mor kommer inte ihåg detta alls!

Jag fick min när jag var 12 år strax innan jag skulle sluta 6:an,

Hade vart och badat men pappa och syskon när jag kom hem fick jag se en fläck i trosorna och ropa på mamma och undra vad det var för jag ville då rakt inte ha mens nu! Hon bara "Jaa, men sånt kan man inte bestämma det ligger bindor där"

 Har alltid haft regelbunden mens kan ställa klockan efter den var 4:e vecka! Hade haft mens i drygt 1 år när mitt första krampanfall kom var på utflykt till en kolmila men skolan..och jag mådde illa och fick hemskt ont i magen liksom kramper! Blev nerkörd till skolan av en nervös läararassisten och fick kasta mig ur bilen och in på närmsta toalett för att kräkas!

pappa fick komma och hämta mig och vi ringde mamma..hon trodde det var livmoderskramp som hon själv hade i unga år och läkarna hade då sagt att det var ärflitg  Blev en undersökning och mycket riktigt vid varje mens får jag livmoderkramp tar jag inte tabletterna i tid så är hela dagen förstörd jag ligger och skricker och kräks om vart annat när det är som värst är det 3-5sek mellan kramperna…

Finns inget att göra åt sa läkarna utan det försvinner när du får ditt första barn

I oktober förra året började jag med p-piller då jag träffat en kille som jag byggt upp ett mycket seriöst förhållande med. Och därefter minskade mina rikliga blödningar kraftigt nästan inget kvar ju! Och inte heller har jag haft livmoderskramp..eller jo! En gång sen oktober så den där läkaren va nog hög på diverse saker

#93 Livmoderskramp var en helt ny diagnos för mig! Låter med som en beskrivning av symptom, inte en åkomma. "Det försvinner nog när du får barn" brukar dom säga när man har endometrios, men det är tyvärr en myt. Hade jag varit du skulle jag ringa läkaren och kräva att få veta vad det är du har egentligen.