Själv tycker jag att Facebook är ganska tråkigt över lag. Men för nån dag sen blev jag tillagd av en fd klasskompis, och kunde inte låta bli att leta efter fler välkända ansikten bland hennes vänner.

Och jo, där var han - mitt livs första stora förälskelse! Samma brunndjupa ögon, men i övrigt en helt annan människa. Kändes märkligt! Har ju givetvis tänkt på honom nån gång ibland under åren, men bilden i mitt huvud stämde inte alls överens med vad jag tänkt mig att han kunde bli.

Faktiskt inte, men så har jag inte facebook heller :P

Oja! Jag googlar nog det mesta och de flesta som har eller har haft någon slags "dejtingpotential" - inkl gamla flammor, ex etc. Inte för att jag nödvändigtvis bryr mig särskilt mkt om dem längre, utan för att det är lite av en "hobby". (Okej, jag hör hur illa det låter, men jag är förmodligen skadad sedan jag pluggade grävande journalistik och tycker att sökandet i sig är sjukt kul.)

Iom att Facebook kom och var och varannan mainstream-människa skaffade sig ett konto där, lyckades jag söka rätt på en kille som jag var förälskad i till och från under min gymnasieperiod och de tre efterföljande åren. Vi hade visserligen aldrig något riktigt förhållande och kom inte ens så långt som till sex, men var goda vänner och hade väl någon slags… man kanske kan kalla det romans? I vilket fall som helst, tyckte jag att han var det snyggaste jag någonsin hade sett under mååååååånga år och tenderade att snöa in mig på killar som påminde om honom rent utseendemässigt. Jag kan dock konstatera att han inte alls är särskilt fin i dag - numera är han lite plufsig, ser ut att ha festat lite för hårt och har - inte nog med det - en massa ungar. INTE min grej, alltså. Men han är fortfarande kul att diskutera med.