intressanta frågor, jag sällar mig till den nyfikna skaran. Jag vill också veta

Som chef måste jag säga att jag skulle bli minst sagt less om någon jag precis anställt gick på mammaledighet så snart. Frågar du mig, så berättar du så fort du känner dig säker på att graviditeten kommer bli fullgången, men rent lagligt tror jag inte att man måste meddela förrän en månad innan planerad havandeskapsledighet (kan kolla upp exakt). Är du ute i god tid så ger du iaf chefen en chans att hitta en bra vikarie! Finns inga egentliga lagar om graviditet och jobb, mer än att man inte får sparka någon pga graviditet.

Som medkvinna tycker jag att du ska jobba iaf något år innan du skaffar barn, för din egen skull! Annars är risken stor att du kommer få mycket svårt att komma in i arbetslivet efter din mammaledighet.

#2 Nej att sätta igång med barn hade jag Inte velat göra direkt efter att jag fått en anställning. Vill inte komma på kant med någon det första jag gör (o framför allt inte chefen).

Får nog tvingas inse att det är som du säger, jag måste jobba några år innan vi skaffar barn (suck). Får försöka lägga längtan åt sidan och inse att vår ekonomi hinner stabilisera sig ytterligare innan vi får tillökning till familjen, vilket kommer att påverka eknomin ännu mer (trist resonemang men ack så sant).

Tack för ditt svar Epicindy. :)

Jag hade nog inte vågat börja försöka skaffa barn direkt när jag blivit anställt, i så fall hade jag nog gjort som några vänner till mig. Dom har utbildat sig, skaffat barn och sen sökt jobb. Det känns mer rättvist på något sätt.

Jag själv tycker att man ska inte vänta längre med att  skaffa barn special om ni vill ha 4.

Om ni tycker att det är OK att leva på en lön och accepterar att det kommer att bli svårt för dig att komma tillbaka till arbetsmarknaden så spelar det väl ingen roll om ni börjar redan nu. Som förskollärare ser jag hur barn lever under väldigt olika villkor och det har avgjort hur jag skulle vilja att det ser ut när jag själv får barn; planerade barn och ordnad ekonomi (gärna pengar sparade) så att vi har råd att låta någon av oss arbeta 75% under åren barnet/barnen är små. Många kommer med klichén att det räcker med kärlek, men i verkligheten är det ju inte så utan barn kostar och måste få kosta.

eftersom att ni ändå är så pass gamla tycker inte jag att du ska tänka på chefen. skaffa barn direkt när du är fast ansällt anser jag. det är inte rättvist mot barnet att vänta för länge. ni är ju så pass gamla att man får vara egoistisk i den saken och skaffa barn sanrt. jags er det inte ett dugg rättvist att vänta med att planera att skafa barn tills man är 30+

Tack allihopa, det är verkligen något att fundera på.

elyse: Jag förstår verkligen det där med att ha det bra ekonomiskt så ens barn inte ska behöva lida för det och att man kan unna sig och barnen att jobba 75% under den tid det "behövs". Men som förskollärare upplever du att (bortsett från den ekonomiska biten) det är någon skillnad på barnen i förhållande till föräldernas ålder? Eller det är så pass indivduellt ändå att förälderns ålder inte gör till eller från?  (du får gärna PM:a mig om du föredrar, då svaret skulle kunna vara något som trampar någon på tårna).

Jag skaffade barn direkt efter min utbildning och innan jag ens fått jobb, ja var i 7 månaden vid sista tentan på universitetet .

Jag tycker generellt sett människor i denhär delen av världen dessa år är allt för karriär, jobb och pengfixerade.  För mig är i alla fall material standard så mycket mindre viktigt än barnen. Men du känner dig själv bäst: hur mycket pengar behöver du en månad för att känna att du har det bra? vilken standard behöver ni för att må bra? 

Att det skulle vara svårt att få jobb efter ett tag är nog en sanning med modifikationer.  Jag fick i alla fall jobb direkt, men det hänger förstås mycket på vad det är för yrke och hur det är med arbetslöshet inom just det yrket där du bor.

Utifrån det lilla du berättat då skulle jag börja göra barn alldeles snart. Kanske tar det 2 år innan det "tar sig"?  och det är helt klart lättare att vara gravid när man är yngre, jag lovar!

#9 ja det är också nåt man måste tänka på, risken för komplikationer i samband med graviditeten ökar ju äldre man blir. Det enda vi har bestämt än så länge är att någon av oss ska ha tagit körkort Innan vi får barn (vilket av olika anledningar inte har blivit av ännu).

Ja det är sant, inte säkert att "vi" blir gravida direkt vi sätter igång heller.

Jag håller på att utbilda mig och tänker jobba inom webbprogrammering, skulle det vara så att jag inte börjar jobba direkt nu så måste jag fortsätta att plugga och hålla mig uppdaterad inom området eftersom det är i ständig utveckling, inget som jag har något emot dock då jag ändå hade tänkt hålla mig uppdatera då jag jobbar.

Jobb, kärriar och pengafixering är inte det viktigaste för mig. Klart att jag vill ha de bra ställt och jag tycker om att unna mig lite fancy prylar, men det viktigaste är ändå hur mina barn har det. Dom ska inte behöva lida för att vi gjorde ett förhastat o igenomtänkt beslut.

Känner att jag svamlar lite nu.. behöver fundera en hel del mer på det här.

Man bör även kolla på föräldrapenningen, vad får du i ersättning som arbetslös/studerande och vad får du efter att du har jobbat ett tag (240 dagar). Räkna ut på Försäkringskassan.

27 och 30 är faktiskt inte gamla…

Nej, jobb och karriär är inte det viktigaste (för många) men det är en förutsättning för framtiden.

#11 Ja just de, det är inte särskild mycket man får då. Tack för länken.

Nej det är väl inte det, men om man ska vänta några år o sen ha fyra så hinner man komma upp i åldern som mer ses som gammal då det kommer till att skaffa barn.. ;)

Nej precis, håller med dig. :)