Åh mitt hår betyder mkt för mig! Men jag förknippar inte långt hår med kvinnlighet så, jag är bara rädd om mitt ;)

Kvinnlighet för mig är svårt att sätta fingret på. Jag är inte tjejjig, har ganska "manliga" intressen och sminkar mig inte, sånt där typiskt tjej-beteende är inte min grej. Men jag är kvinnlig ändå. Det är nog helheten mer än ett specifikt sätt eller utseende - antar jag :)

Har långt hår och har haft alltid.  Tycker det är jobbigt att klippa av mer än spetserna…   Känner ganska många kortklippta tjejer som jag tycker är snygga o kvinnliga och som klär i superkortklippt.  Om jag nån dag vaknade up o var kortklippt skulle jag må dåligt helt klart, och dölja huvudet tror jag….

Håret på mitt huvud betyder inte så mycket för mig. Jag hade långt hår förut, men jag blev mest bara förbannad på det… så det åkte av. Kände mig inte mindre kvinnlig för det. :)

Mitt hår betyder mycket för mig! Har alltid haft väldigt långt hår, och sparat i år, så skulle det klippas av i nuläget skulle jag helt klart må dåligt över det. Men om det spelar någon roll för min kvinnlighet, nja… Kanske lite för min egen del, men ser jag andra på stan med kort hår är inte de mindre kvinnliga för det.

Jag har haft ganska kort hår, men ända sedan jag var 2-3 år har jag drömt om "långt håj", som jag sa då. Min dröm var att ha hår som Siobhan Fahey i Shakespears Sister eller Jennifer Rush, dvs långt svart hår. Det var inte så lätt med mina blonda fjun. Idag har jag långt svart hår och är väldigt nöjd. Håret blev både tjockare och lockigare  när jag kom in i puberteten. Vill inte klippa mig, klipper bara topparna själv. Men om det är kvinnligt? Jag tycker att det är snyggt med långt hår på båda könen, det är mitt personliga ideal. Dock har min pojkvän nästan rakat på huvudet och jag tycker såklart att han är snygg som han är.

Men! Haka inte upp er på att jag råkade skriva långt hår. Det var inte det som var poängen. Utan ifall håret utgjorde en stor del av er kvinnlighet?

#6 Nej, det är inte en stor del av min kvinnlighet, men en stor del av mig som person, känner jag.

Haret ar valdigt oviktigt for mig. Kort har, langt har - spelar ingen som helst roll :)

Har alltid haft kort har innan, men sparar ut det nu och det racker neranfor hakan nu - sa langt har jag aldrig haft tidigare! :O
Kanner mig lite "vuxnare" iom att jag haft kort har hela min uppvaxt sa symboliserar ju det har en vandning, men inte kvinnligare. snarare mindre kvinnlig da jag blir sa forbannad pa det och bara slanger upp det i en ful liten hastsvans :P

Ibland tänker jag att det skulle vara skönt att slippa håret helt, ha några uppsättningar peruker att använda ibland bara, Men undrar hur man skulle bemötas… -Är du sjuk? -Varför har du gjort så mot dig själv? osv.

Underbart att slippa klippa, borsta, styla, fläta, tvätta…

Både ja och nej. Jag gillar att jag har hår på huvudet, men hur det ser ut, långt, kort, orange, svart, blont eller rött bryr mig mindre. Jag skulle lika väl kunna raka mig helt och fortfarande känna mig kvinnlig.

för mig sitter inte kvinnligheten inte i håret…har kort,svart,taggig frisyr..men klär mig kvinnligt o sminkar mig..

Jag har alltid gillat långt hår,skulle inte kunna tänka mej att ha snaggat hår då jag inte alls tycker om kort hår. Jag klippte håret  kort för ca 15 år sedan, det gick en bit nedanför öronen men nådde inte ner på axlarna. För mej kändes det jättesnaggat och jag ville dra ut det,så kort vill jag inte ha igen fast jag ska klippa en bit på topparna då det är väldigt slitet.

Min sambo har nästan lika långt hår som mej,han har alltid håret i så kallad "hästsvans" Jag har alltid tyckt om långt hår på killar oxå så att det är kvinligt stämmer inte riktigt,även om det nog kan ligga något i det fast kanske lite omedvetet .

Jooo. Jag uppfattar långt hår, eller håret då, som kvinnligt. Att svepa med håret så det glider ner över kinden, att kasta tillbaks huvudet så håret faller ner på ryggen, det tycker jag är urkvinnliga gester. Dessutom visar man ju hals och nacke då, det är även en erotisk signal :-). Jag har aldrig haft superkort hår, alltid haft långt i någon längd - det kortaste var nog ner till käkbenen.

Så skulle jag t ex få cancer o mista håret pga behandlingen, skulle jag nog bli väldigt deppad….

Mitt hår speglar ju lite vem jag är, så jag ser det inte som en kvinnogrej.

Mitt hår är inte desto mindre viktigt för det, men kvinnlig är jag ändå även utan hår :)

Jag har långt hår och det får nog mig att känna mig kvinnlig, men det betyder ju inte att jag tycker att andra måste ha det för att se kvinnliga ut. Det är bara mig själv det gäller, jag skulle nog må dåligt utan långt hår eftersom jag trivs så bra i det.

Jag tycker inte håret har någonting med kvinnligheten att göra alls. Kort, långt, rak, vågigt, snaggat, färgat eller hur som helst spelar inge den minsta roll för mig eller för min eller andras kvinnlighet.
Ser jag någon som ser kvinnlig ut så ser jag det inte över huvud taget i håret utan på personen i sig.

Jag trodde inte det, förens jag började bli tunnhårig, då blev det jobbigt. Man ska ju inte som kvinna börja bli flint vid 30.

När det var mitt eget val så att säga och inte hormonernas påhitt skulle jag nog lika gärna kunnat vara rakad, hade jag bara varit modig nog =D

Jag trodde att betydde mer för mig än det egentligen gjorde. Jag har tappat nästan 2/3 av mitt hår och det känns faktiskt inte jobbigt alls. Visst det är inte årets roligaste happening, men jag lever

Jo allt är relativt :p är tacksam att jag inte har större problem.. eller snarare förvånad/förundrad och tacksam över att jag trots allt lever ett gott liv =D

ja, för mig är det allt lite så!! men har först under dom senaste åren, kunnat börja "odla" det egna håret!. har alltid under min barn- o ungdomstid, haft mycket tunnt och fjunigt hår. de e först nu det börjat få "fason" så nu har jag börjat låta det växa långt!! är så kul att kunna ha det uppsatt i olika tofsar o så…låter säkert dumt!! men som sagt, har aldrig haft så bra hår som nu!! och det känns så kul att få ha det långt, och känna mig kvinnlig!!

t o m, min yngste sån sa (han hade då inte sett mig på nån mån.) att " oj, så långt hår du fått!! det är fint! kvinnor ska ha långt hår" coh han är ju ändå bara 22, men har ens sådan inställning!!

min sambo har samma inställning, men de var min sons ord, som fick mig att börja låta håret växa på allvar! typiskt mammor…förstås!!

#20: "Bara 22"? ;) 22 är väl inte så bara! Själv är jag bara 20, haha.

Det var fint sagt av honom, att han tyckte det var fint på dig :)

Däremot skulle jag bli lite "men hörru!" om min son eller dotter sa "kvinnor ska ha långt hår". Då skulle jag gå in och säga att "det måste dom inte alls!!". Gillar inte de stereotypa åsikterna som att "kvinnor måste ha smink, kvinnor måste ha långt hår, kvinnor måste raka benen, män måste vara muskulösa, män måste vara längre än kvinnor" Osv. Då skulle jag säga emot!

#21 han e ju hårdrockare!! så förstår ju hans tankar!! men tar det inte så allvarligt!! är det att han blir förälskad, en dag, då är jag helt säker på att HÅRET på den tjejen, inte kommer att vara det viktigaste!! hur fint han än tycker det är. han är väldigt klok, trots allt!! men att hann nu gillar långt hår och sa såhär det KAN jag inte "rätta" till, det var ju ändå en fin kompliman från hans sida. som sagt då den dagen kommer, så kommer han ändå att först se till insidan inte de yttre!!

han har uttyckt de så många gånger!! han säger att han tagit lärdom av dom olyckliga förhållande hans bror har haft, genom åren! så han är mycket försiktig av sig!

#22: Är han hårdrockare tycker han ju säkert att varenda kotte ska ha långt hår ^^ Hehe :) Ja, jag tycker det var gulligt sagt till dig. Sen är det inte alla killar som upptäcker sånna saker, eller ens bryr sig. Men han gör ju tydligen det, det är fint :)

Håret betyder jättemycket för mig. Ändå "förstör" jag det genom att färga det gång på gång, missa att använda hårinpackning och klipper det själv (inte jätteduktig på det där).

Vet inte varför det blivit så. Men kan ju säga att jag "tar" mycket hellre en dålig kläddag än en dålig hårdag. Dåliga hårdagar kan vara förödande för hela dagens utkomst!

Jösses… vad kvinno-stereotypigt det lät

Mitt hår är otroooligt viktigt för mig! Jag har naturligt blondt hår och har alltid haft en helt vanligt rak-klippt frilla som min syrra bara toppar åt min ibland. Har varit hos frissan 4 ggr i mitt liv. Första gången var jag 4 och klippte mig kort efter att jag och min lillasyster hittat en sax. =) Andra gången, 14 år, permanentade för att prova, tredje gången, klippte mig kort för att prova, gillade inte alls. Fjärde gången, friserade till lite bara för att fräscha upp när mina graviditetshormoner sabbade allt vad som heter fräsch-het i håret. Sen har jag haft svart hår, provat färga själv och sen färgat själv förra året och har aldrig grinat så mycket över mitt utseende. Grät hela natten över min dumhet att färga håret rött. Fy faaan vad jag var olycklig.

Jag har alltid haft långt hår och vill ha det så långt som möjligt. Mitt hår är lite en del av min identitet. Det är det enda jag känner att jag idag vet hur jag vill ha det och egentligen alltid vetat men ändå velat prova förändra. Klädstil har jag ingen speciell, jag sminkar mig inte, jag har ingen direkt hobby eller så, men håret tar jag mig tid att tvätta försiktigt och sen låta det torka ordentligt innan jag borsta det. Det är den enda tiden jag lägger på mitt utseende. Sen har jag det bara uppsatt i en knut jämt bara. =)

Alltså, jag tycker det är viktigt att se bra ut i håret, men det förknippar jag inte med att ha långt hår. Jag har haft långt, kort, svart, rött, rakt och lockigt, och har aldrig kännt mig mindre kvinnlig pga av min frisyr.

Långt eller kort hår spelar ingen roll för mig. Jag gillar att byta personlighet. Men däremot tröttnade jag på passet med klipptider som gäller om man har kort hår. När jag vill klippa håret ska det ske NU!

Därför har jag långt hår i lättskött frisyr.

Jag bryr mig inte så mycket om håret, nog skulle jag säkert tycka att jag var snyggare om fixade till rufset men men.. Jag står ändå där med saxen ibland för jag orkar inte dra till frissan.

Klippte mig kort en gång och det var skönt på så vis att jag inte längre kunde "gömma mig" bakom mitt hår, det var skönt, men nu försöker jag att låta håret växa ut fast nog får lust ibland att bara rak bort allt.

Håret är otroligt viktigt för mig. Jag har klippt mig lite kortare några gånger men varje gång jag går ut genom dörren från frisören känner jag mig.. tom. Okvinnlig. Jag känner mig inte som jag.
Sen går jag och drar i håret och väntar på att det ska växa ut. Nu har jag håret ner till typ halva ryggen, perfekt längd =) Har just lagt i lite ljusa slingor så håret får lite mer liv.

Jag tycker dock en sak; När man har så långt hår så det går ner till ryggslutet och har slitet och ojämt långt hår.. Det är hemskt. Ska man ha långt hår ska det vara vårdat och fint. Fräscht =)

#29 Jag håller med dig i ditt sista stycke. Det verkar som om många vill ha långt hår OAVSETT hur håret ser ut eller kvalitét och har man inte förutsättningarna för långt hår blir det bara fult tycker jag.

# 30

Precis, alla har inte möjlighet att få jättelångt och jättefint hår. Då tycker jag man får anpassa sin längd till sin hårkvalitet. Tunt = kortare, jättetjocket eller krulligt = längre.

Jag har ganska tunt, typiskt nordiskt hår. Jag kan alltså inte ha jättelångt och det kommer jag inte ha heller. Då blir det inte fint, då blir det bara något som finns där som man inte kan göra något med.

Jag har "hästtagel" enligt frisörerna, fruktansvärt tjockt med andra ord. Men det blir fruktansvärt risigt snabbt också, jag kan inte ha för långt hår utan att få en risbuske

#31 När jag var yngre hade jag en kraftig lång man men jag har med åren fått ge mig för att håret har blivit av en annan kvalité, framförallt grått

Mitt hår betyder väldigt mycket för mig, eftersom jag är extremt hårintresserad. Men för det behöver jag inte ha långt hår, tvärtom tycker jag bara det blir för jobbigt om det blir för långt oftast.

Jag vill ha en frisyr, sen har längden betydligt mindre betydelse. Jag har klippt det rätt kort flera gånger, det växer ju ut igen… Råkar ha bra hårkvalitet och även hår som växer förb*nnat snabbt, så ingen rädsla för att testa på nya grejer här inte.

Att bara ha rakt avklippt, hängande, som inte går att göra något med hade jag inte fixat. Oavsett längd.

Jag har alltid varit stolt över mitt hår, inte för att det är särskilt tjockt - har medeltjockt hår, typisk svensk kvalitet på stråna, ganska tunna. Men däremot färgen har jag fått mycket beröm för. Brun i en nyans som skimrar gyllene och kopparrött i solen. Många frågar, när de ser mig stå i solen eller i belysning, om jag färgar / tonar håret. Nej, det gör jag ju inte…

Nu glänser det inte fullt så mkt längre… Har märkt att det liksom blivit lite "dammigare" i tonen. Det gråa smyger sig på. Känns trist… Men vad göra liksom. Vet inte ens om jag vill tona det mörkt igen när det blivit helt grått / vitt. Jag tror jag tonar det i nån snygg vitgrå schattering då istället. Vita slingor i grått hår hihi.

Jag tycker att det är väldigt kul att leka med frisyrer, hårlängder och -färger och i nuläget har jag ganska långt hår, men jag anser inte att min kvinnlighet sitter i håret. Jag tycker att ett kortklippt hår kan vara minst lika "kvinnligt" som ett långt.

Håret betyder egentligen inte särskilt mkt för mig. Hade jag trott att jag skulle passa i snaggat, hade jag mer än gärna rakat av mig allt.

För tillfället är det långt och blonderat med lugg, men jag gillar att växla frisyr och hårfärg, så jag har även haft kolsvart Victoria Beckham-page (längre framtill och kortare där bak), blonda syntetiska dreads, mörkbrun bob med knallröda slingor m m.

Jag skrev inlägg #25. Ville bara lägga in en bild på mitt hår. Kortet är taget idag. Nu är det lite rödfärg kvar i det sen jag färgade det, men det kommer blekas bort. Är otroligt nöjd över mitt hår. Har sparat många år nu och låter min syster toppa det då och då, men aldrig mer än så. Nu är det dags att toppa igen så det ser ju lite risigare ut än vanligt.
Vad tycker ni, ser det fräsch ut eller lurar jag mig själv bara? Vill ju inte ha sådär tunt och risigt hår som det diskuterades om längre upp i tråden.

Ditt hår är underbart fint Pernilla!

Tack! =)

Får man ta på ditt hår, Pernilla?

Haha. Kan bli svårt men jovisst! =)

Det märkliga är att jag aldrig borstar det! Behövs inte….

# 41

Jag brukar inte heller borsta mitt hår så ofta. Jag brukar aldrig borsta det på morgonen om man har små tovor. Då ställer jag mig i duschen och låter balsamet reda ut tovorna. Det är jättebra! Sliter inte alls. Ett tips =)