![[Fiction]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kvinnoidealet vs -normen
En sak som har slagit mig när jag surfar runt på olika forum på nätet, är att det är en skillnad mellan idealet och normen av hur en kvinnokropp skall se ut.
Å ena sidan, det smala idealet inom kändis- och då främst modevärlden.
Å andra sidan, den norm som existerar ute i samhället, vid sidan om "smalidealet" - här är det snarare en bedrift i sig att inte eftersträva den smalhet som syns på catwalken, size zero-trenden utbuas och vissa är rentav elaka när de kommenterar de kvinnokroppar som lever upp till "smalidealet".
Visserligen anser jag att det är ett sundhetstecken att ifrågasätta idealet, men jag ser inga som helst likhetstecken mellan detta och att mobba ut de som är smala av naturen. En sund kropp är en kropp som får i sig tillräckligt med energi, vitaminer, mineraler, proteiner och motion. Normalvikt är inte per automatik ett tecken på sunda vanor.
Jag kan ta mig själv som exempel härpå. Jag vill nog påstå att min kropp är sund, med undantag för att jag skulle behöva röra på mig mer än vad jag gör för tillfället. Jag äter regelbundet och varierat, mina blod- och övriga värden är perfekta och min menstruation är så regelbunden som den öht kan vara. Detta trots att jag är 1 75 lång och väger strax under 50 kg.
Jag skall inte säga att jag inte kan gå upp i vikt, för det vet jag att jag kan. Men då krävs det att jag antingen motionerar flera ggr i veckan och således bygger muskler, eller att jag slarvar med maten - dvs äter oregelbundet. Att skaffa sig ohälsosamma matvanor bara för att öka några kilo i vikt, tycker jag vore rentav korkat. Dessutom trivs jag ganska bra med min kropp; den fyller sin funktion. Men, som sagt, lite muskler skulle inte skada. Jag stör mig dock på att det är så tabubelagt att uttrycka att man trivs med sin kropp när man är så pass smal som jag är. Det är inte politiskt korrekt. Ja, det anses t o m fult och förkastligt.
Vore det inte bättre om folk försökte bortse från sina förutfattade meningar och i stället för att fokusera så mkt på vikt och klädstorlekar, hänvisa till det som faktiskt gör en kropp sund - goda matvanor och motion?
Om man inte mår bra med sig själv så gör man allt för att leta fel i omgivningen! Jag tror sällan det har med logiskt tänkande att göra utan bara ren avund eller missnöje över lag.
Carpe Diem
Ja, det är många som kastar skit på oss smalisar också. Bara för att vi har "idealet på vår sida" så verkar folk tro att det är okej, men det är det verkligen inte ><
Man hör hur ofta som helst saker som "den där stickan" eller "nån tandpetare vill man ju inte vara" och så vidare.
Men om man verkligen är nöjd med sin egna kropp så känner man ingen behov av att tracka på andra, man känner sig inte hotad av att någon har en kropp mer lik "idealet" än en själv. Så tja, det är deras osäkerhet som skiner igenom.
Jag håller med till 100%! Ideal över huvud taget är ju inte bra, om det inte handlar om individens personliga ideal som inte är influerat av någon annan. Det faktum att det verkar vara helt OK att säga elaka saker om smala får mig att känna att normen flyttas mer och mer åt att man ska ha några "trivselkilon". En frisk människa borde vara vad alla eftersträvar att vara. Att vara underviktig/överviktig tyder ju på att det är något som inte är som det ska, t.ex. en överaktiv sköldkörtel eller någon form av ätstörning.
Jag erkanner att jag ofta ser smala manniskor och tanker att de inte atit pa en vecka och springer fem mil om dagen for att ha den kroppen de har. Det ar inte medvetet, utan det kommer bara. Det ar ren och skar avundsjuka fran min sida da jag kampar sa hart bara for att tappa ett eller tva kilon sjalv, och kanner mig fet och ful brevid en "pinne". Skulle aldrig saga nagot dock, och jag vet att sa inte ar fallet i manga fall, aven om alla "smalisar" i min omgivning nar jag vaxte upp har varit smala for att de har varit ute och sprungit varje dag, gymmat 4 ganger i veckan, spinning, aerobics osv samt inte atit mer an 500 kalorier/dag.
Min pojkvan ar en san som inte kan ga upp i vikt. Han har "grodben" och hoftbenen sticker ut pa honom. Sa medans jag kampar for att tappa kilon, sa kampar han for att lagga pa sig :P
Sjalv kampar jag efter en sund kropp. Visst, jag skulle garna ha Jennifer Anistons kropp om jag kunde, men det kan jag inte for min kropp har en helt annan uppbyggnad an hennes. Jag har byst, jag har hofter och jag har rumpa, sa just nu kampar jag helt enkelt bara mot ett mal: fa bort overflodsfettet runt magen, laren och armarna sa att jag hamnar pa min idealvikt (enligt min lakare) igen.
// Amanda
Man kan vara rund och sund.
Man kan vara mager och sund.
Det finns många sätt att se ut på och man kan ändå vara sund.
Jag är den kurviga typen åt det runda hållet, men kommer aldrig att bli smällfet för det har jag ingen disposition för. Har ärvt min fars långa armar och seniga gestalt och min mors kurviga figur. Byst, höfter, ända och lår. Men välformade armar, axlar och vader. Magra nyckelben, mager hals. Seniga händer och fötter. Fettet sitter på ända, överarmar, lår, höfter, o nedre delen på magen.
Kämpat med vikten förvisso i stort sett hela mitt liv. Varit smal i perioder. Nu vet jag inte riktigt hur smal jag ska vara.
Men i gengäld är jag välsignad med en järnhälsa. Bra blodtryck, bra kolesterolvärden, bra blodsocker. Ingen karies på 30 år. Inga organiska eller hjärt/kärlsjukdomar i släkten. Tydligen kan jag missköta mig ganska mkt men vara frisk ändå.
Jag skulle vilja säga så här: Sund är den som känner sig sund och uppfattar sig som sund, dvs. sover bra, är nöjd med sin kropp, orkar jobba/plugga/sysselsätta sig om dagarna, orkar ha ett socialt liv och orkar njuta av sin fritid.
Starta ny diskussion