Äh, bullshit, om hon tänkte på hunden så skulle hon inte skaffa en utan att först se till att det var praktiskt möjligt! Hon har ingen som helst rätt att lägga över ansvaret på dig! Ska hon göra samma sak den dag hon får barn eller?

Jo jag tycker det jag oxå. Om hon tänkte på hunden så skulle hon inte skaffat hund från första början eftersom hon visste redan då hur hon och hennes karl jobbar.

Jag hade kunnat tänka mig att gått ut med hunden någon gång ibland när det verkligen strula till sig. Men dock inte varje dag.

Jag ställde upp och var snäll och gick ut med hunden från första början för att hon hade varit snäll att titta till mina katter när jag var borta en längre tid. Men det hände inte så ofta att jag var borta längre tid. Jag har haft katterna i ca ett år nu och har bett henne att kolla katterna max fem gånger, och då har jag varit borta i tre dagar som mest. Och en gång hade hon glömt att kolla dom. Och en annan gång så hade katterna tomt på vatten och mat när hon sa att hon hade kollat dom. Så att hon har inte varit den bästa kattvakten, jag borde ha blivit sur för det, men jag valde att inte säga något då. Men när jag säger ifrån att jag inte kan en dag så blir hon sur, då försöker hon få mig att få dåligt samvete genom att säga att hunden måste få komma ut.

Men ärligt talat så är inte hunden mitt problem.

Vänner hjälper givetvis varandra vid enstaka tillfällen, det är inget konstigt alls och det kan ni båda förvänta er av varandra.

MEN att kräva att ens vän tar ansvaret för hunden man skaffat, det är inte vänskapligt alls utan ren snålskjuts på någons välvilja.

Ta henne i örat och säg att nu får hon skaffa en dagmatte åt hunden, eller ett hunddagis. Skulle dagmatte vara sjuk en dag så ställer du upp om du kan.

Blir hon sur är hon ingen bra vän!

Oj jobbigt. Men hon verkar inte bry sig om hunden tillräckligt för att veta att en hundvalp inte får vara ensam mer än korta stunder. Är valpen under 4.a månader så gör hon fel.

Håller med #3.

Så som #3 säger så borde hon skaffa en dagmatte eller hunddagis. Och om det skulle strula till sig med nått utav dom ställerna så kan jag ställa upp. Men det finns dock en nackdel, det finns endast ett hunddagis här i stan. Och det stället har upp till två års väntetid.

#4 Hunden är snart fem månader.

Hon har varit grinit under en längre tid av andra orsaker, för ca tre veckor sedan så fick jag veta att jag var gravid så att det kan vara en anledning till att hon är sur. För att hon och hennes kille har försökt att skaffa barn ända sen dom träffades i januari, men så blev jag gravid före henne.

Tror även att dom skaffade hunden istället för barn.

Just nu så bor dom i en etta på 38 kvm tror jag att den är, dom har planer att flytta ca 65 mil söderut så snart dom fått tag i jobb där nere.

Kan även göra ett tillägg och säga att det är en blandning mellan schäfer och leonberger.

Att vara arbetslös innebär ju inte att man inte har saker för sig eller står till någon annans förfogande!  … och henns hund är inte ditt ansvar!

Jag skulle råda dig att vara väldigt tydlig med  (och ärlig mot både dig själv och henne) hur mycket vill du ta hand om hunden?

kanske har du varit för snäll och efterhand som hon utökat "hundvakstjänsten" inte sagt ifrån eller förvarnat om att du inte alltid kan?

visst kan du hjälpa henne mot en slant istället, nån måtta får det vara på hjälpsamhet! det där är utnyttjande.

Vissa människor är sådana, de ser en som en "inkomstkälla" av något slag och när man inte vill/kan ställa upp så vänder de en ryggen på fläcken, samtidigt som man själv känner sig som the bad guy, ungefär.

Blodsugare ><

#5 Uh-oh, sätt ner foten NU innan hon dumpar ungarna på din dörrmatta också…  Och varför skaffar man en så stor hund när man bor i en etta…??? Uppmuntra henne att sälja jycken innan hunden råkar illa ut.

Hon har nu int hört av sig något om att jag ska gå ut med hunden idag ännu, men ioförsig så är klockan inte så mycket så att det hinns ju med.

Men sist jag hörde av henne då skulle en äldre kvinna, eller rättare sagt en kvinna i 50 års åldern gå ut med hunden och denna kvinna bor i samma trappuppgång som henne och har hund själv.

Men jag tycker ändå att det är fel att dom ska behöva fråga andra att gå ut med hunden när dom inte har tid. Tycker att det skulle vara bättre ifall dom skulle skaffa dagis eller dagmatte åt hunden.

Men så länge dom inte frågar mig varje dag så är det inte mitt probelm anser jag.

Men om jag märker att hunden får det sämre med utgången och sällskapet så funderar jag på ifall man kanske skulle ringa någonstans och anmäla vanvård/djurplågeri. Visst det är en kompis till mig och man anmäler inte kompisar. Men jag vill ju ändå att hunden ska ha det bra utan att någon utnyttjas.

Jag tycker inte att man ska skaffa ,varken en stor eller liten hund när man inte har tid för den. Skaffar man djur så ska man kunna ta hand om dom på ett bra sätt själv,inte skaffa hund för att andra ska gå ut med den.

Det är en sak om det skulle hända något oförutsett,sjukdom eller att dom ska bort en helg vid ett enstaka tillfälle. Då är det självklart att goda vänner ställer upp och hjälper varandra,men det här låter rent egoistiskt. Jag tycker absolut att du ska anmäla det om du märker att hunden far illa utan att få dåligt samvete för att det är en vän,håller med om att det bästa nog vore om någon annan tog hand om hunden om dom inte klarar det själva.

Jobbig situation.

När min son var liten och jag och mina "mammavänner" skulle ut  arbetslivet igen så bestämde jag mig för att vara hemma ett tag till. TOPPEN tyckte mina väninnor. Då kunde jag ju passa deras barn eftersom jag ändå var hemma. Men jag ville ju vara hemma med min son, inte en massa andra ungar.

Jag sa ifrån och det tycker jag du också ska göra.

Tyvärr kommer stackars hunden i kläm men det är faktiskt mattes och husses problem.

kan bara inflika lite fint med att dom flesta hund dagisar har en gräns med att hunden måste vara minst 6 månader för att få vara där.

men en dagmatte bord ehon absolut skaffa, om hon nu måste ha kvar hunden.

#12 Du hamna i ungefär samma sitts som mig när du var mamma ledig lite längre. Du hade ju valt att stanna hemma för din sons skull inte för att kunna passa andras barn.

Men som alla säger så är hundens husses och mattes uppgift, och om det skulle inträffa något som gör så att dom inte kan ta hand om hunden, som tex sjukdom eller en resa då dom inte kan ta med sig hunden då kan jag tänka mig att ta hand om hunden.

Får se ifall jag hör av henne nått i veckan då jag ska gå ut med hunden. Denna vecka så jobbar henne kille kväll, så om jag skulle bli tvungen att gå ut med hunden så skulle det vara på eftermiddagen runt fyra tiden.

#0 om hon "tänker på hunden" så skulle hon inte ha skaffat dne anser jag.. så länge som de är borta från den stackaren.

#15 Jag håller med dig om det, för att om man verkligen är djurvän så tänker man efter före innan man skaffar ett.

För ett år sen när jag skaffade mina katter så funderade hon på att skaffa katt hon med. Då var hon singel och bodde ensam och var borta mellan halv nio och halv åtta på kvällen. Jag sa till henne, om du skaffar katt så skaffa två så dom har sällskap av vandra, men jag sa även att jag inte rekomendera henne att skaffa katt eftersom hon var borta så pass mycket. Då var hon klok att inte skaffa katt. Men nu skaffade hon hund i stället som behöver ha mycket mer tillsyn än en katt. Men ioförsig så bor hon tillsammans med en kille, men han jobbar lika mycket som henne.

Tycker det var väldigt korkat av henne att skaffa en hund som ska aktiveras varje dag med lek och bus och promenader samt att den ska dessutom tränas lydnad med. Obetänksamt köp, dumt köp.