Åldersnoja
Aldrig att jag trodde att det skulle hända mig själv. Har alltid ansett att det är något naturligt, så det ska väl inte vara någonting med det. Så tänkte jag tills jag blev 54 år. Inte så att jag går och tänker på det hela tiden eller att jag försöker se yngre ut med kläder som är för den yngre generationen. Men det känns så tråkigt på något sätt. Har alltid varit smal, för smal, och har plågats av det. Men nu har jag gått upp 14 kg på 1 1/2 år och är en ständig skåpätare så nu är det tvärtom. Fattar det knappast. Så visst är det naturligt att åldras, men det är inte så roligt. Har ju fibromyalgi i botten och när det tillkommer klimakteriebesvär och andra krämpor så tappar jag ibland gnistan. Men det sägs ju att livet börjar vid 50. Man tar inte så illa vid sig längre, vågar säga ifrån
mers o s v så visst känns det på något sätt bättre nu.
Några roliga tips så att man verkligen känner att det är nu som livet börjar ? 
Roliga tips…
Vet inte hur du lever?
Jag är snart 50 om 14 dar typ.
Mitt livslyft kom för 2 år sen när jag blev singel.
Har viserligen en ny nu, särbo.
Men han håller inte mej i koppel.
Lite ålderskrämpor å klimakteriebesvär.
Men det är nog så det ska va.
Det finns massor kvar! Ett helt liv där ute!
Så ta för dej bara!
Ja, ta för dig, njut av tillvaron, skaffa en ny hobby, förverkliga någon dröm, testa saker du vart nyfiken på.
Jag är ju "bara" 21, men om det är möjligt att ha åldersnoja så hade jag brutal sådan när jag skulle fylla 20, men de råd jag ger var de jag själv använde och jag tycker att de fungerar. Slappna av och försök trivas bara, även om det givetvis är svårare krämporna emellan.
Lycka till!
Paulina