Strunta i vad alla andra säger! Det är absolut inte dömt att misslyckats! Det du däremot ska tänka på, tycker jag, är. Vill du bli extramamma? Vill du ha egna barn i framtiden? Han kanske är nöjd som det är…

Jag har själv haft ett förhållande med en tio år äldre man, det varade i tre år och slutade pga olikheter, bla tyckte han att det var dags för barn och jag skulle sitta hemma utan jobb och utbildning, inte riktigt vad jag hade tänkt… Min familj brydde sig inte särskillt om ålderskillnaden, men andra utomstående gav en blickar.

Men som sagt, det viktigaste är DU!

Några jag känner skiljer det 19år i mellan, så oroa dig inte. :)

 Det är väl du som ska leva med honom, ine alla andra  .

Så gör som DU känner, och vaddå, såååå stor skillnad är det inte mellan ålder   .

LYCKA TILL!!!

Jag är 23 år och min smabo sen snart tre år tillbaka fyller 34 år i höst, det går jätte bra. Märker inte av någon dirket åldersskilland förutom då man pratar om barnprogram man såg som liten haha.

Så 11 år är inte mycket att oro sig för, finns ju 20 åriga tjejer som faller för 60 åriga farbröder också.

Det du ska fundera på är om du är mogen och redo för att bli extra mamma.

Det är enbart du som bestämmer. Va bara uppmärksam på att 10 år behöver inte betyda nåt.. eller det kan betyda nåt. Jag var med en som var 13 år äldre än mig, och ålderskillnaden mellan oss gjorde sig snart gjällande för våran del. Det fungerade inte i längden för våran del, men det var inte åldern i sig som var utslagsgivande, det var bara den ekstra droppen du vet. Nu är jag med en karl 6 år yngre än mig.. :)

Några karlar och kvinnor är unga i sinnet, andra är äldre. Är din karl ung i sinnet borde du knappast märka nåt till åldern alls. Men det borde oavset inte va åldern i sig som gör att du inte tar det ett steg vidare.

Känner du dig osäker nu borde du kanske vänta ett litet tag till och känna på det en liten stund till, men är det så att du dröjer enbart för vad andra tycker så tycker jag att du borde lyssna på ditt hjärta.

Jag tycker du kan satsa på honom!  Er ålder är ingenting mot min kompis föräldrar. Hennes mamma är 41 och hennes pappa är 74

Önskar er all lycka på vägen , var öppna och ärliga mot varandra. Åldern är bara en siffra.

Äsch, säger som övriga - det är bara att testa! Ålder har ju ingen väsentlig betydelse, det är ju hur man är som person som spelar roll. Min bror var 33 när han träffade en tjej som var 19 (fyllde 20 år strax därefter), och lever sen ett år tillbaka som sambos. En av mina jämngamla vänner (23 år) hade ett bra förhållande med en som var 40 år.

Lycka till med kärleken

Tack för alla uppmuntrande ord

Skönt att veta att inte alla tycker att åldern är det viktigaste. Vi gör nog ett försök och så får vi se hur det går.

Tack igen!

Lycka till! Ser absolut inga problem med den åldersskillnaden :) det märker man ju själv hur det fungerar

Jag önskar också lycka till! Själv så föredrar jag att männen/killarna är runt 10 år äldre, eftersom jag tycker att de då kommer någorlunda nära oss kvinnor/tjejer i frågan om att vara vuxen.kanske lite förutfattade meningar av mig, men det är så det har varit i mitt fall. Det gäller ju inte alla män. Men som sagt. Lycka till.

du är över 20 och en vuxen kvinna. Jag tycker att du ska sattsa. när man har kommit upp i din ålder så är den åldersskillnaden inte så "stor" om man tänker på en 15 åring är med en som är 25.

lycka till!

Ja, det känns väldigt rätt med honom. Idag satt vi ute på trappan och bara pratade, om allt och ingenting, i nästan tre timmar. Sen var han så gullig att han ringde ett par timmar senare, och så pratade vi en dryg halvtimma till. Så här bra har det aldrig känts med någon jämnårig tidigare.

#11 I detta fallet känner jag som du isa. Det känns som att vi ligger på samma nivå i livet.

Det är faktiskt inte så stor åldersskilnad mellan er,har sett förhållanden där skilnaden är mycket större som har fungerat bra.

Säger som dom andra,du ska inte bry dej om vad andra ska tycka. Däremot ska du känna efter ordentligt vad som känns rätt för dej,innan du bestämmer dej. Men låt inte andras åsikter få förstöra något som kan vara värt att satsa på.

Lycka till.

Jag träffade min man när jag var 18 år och han var 38 är. Det är nu 34 år sedan, det var jobbit med alla som trodde att han var min pappa.

I början tänkte jag inte så mycket på ålersskillnaden men idag med facit i hand är det inget jag rekommenderar. Nu är han gammal och jag känner mig fortfarande inte ung men inte gammal, han vill mest sitta hemma och uggla när jag vill resa och umgås med vänner.

Väljer man en äldre man får man vara beredd på att men kanske inte har så många gemensama vänner, ja det är många nackdelar som kanske inte märker i början.

men er åldersskillnad är inte  så stor, det är endast du som kan avgöra vad som är rätt för dig.

Lycka till

Åldersskillnaden behöver inte betyda något alls. I det här fallet är det väl huruvida du vill vara plastmamma som du ska fundera över, att dela tiden du har med honom med hans döttrar.

här är det jag som är äldre än min kille.

jag är 32år och han är 27år.

vi har varit tilsammans i 4år.

Jag är 24, min pojkvän är 36. Det fungerar fin fint!
Bryr mig inte om vad andra tycker. Bådas föräldrar tycker det är kul. Visst fick jag ngn kommentar av mitt ex, men so what :)

Jag tror inte att min familj kommer att tycka att det är något problem, inte heller mina närmaste vänner. Därimot tror jag inte att hans pappa och systrar kommer att bli så glada. Han skiljde sig bara för några månader sedan, och självklart tog alla hans frus parti, och tycker fortfarande att han ska gå tillbaka till henne.

#19 Aj, sådant är trist att ha med sig i början. Kanske kan ni avvakta lite om det känns rätt. Men angående åldern så är den i mångt och mycket en siffra. Med ålder kan vissa erfarenheter komma, men du är en vuxen människa du med. Med en öppen dialog tror jag att man klarar det mesta. Min mamma är 14 år äldre än sin karl, och de har vart tillsammans i bortåt 10 år nu. Min kille är "bara" 5 år äldre, men i mångt och mycket är vi mentalt sett på samma nivå

Följ ditt hjärta!

Så som dom tidigare har sagt så bry dig inte om andras komentarer om åldersskillnaden och som nån sa så är det ju du som ska leva med killen och inte andra. Sen så brukar oftast (men dock inte alltid) killar mogna senare än hos tjejer, så att då kanske ni är i samma våglängd.

Men den frågan du ska ställa dig, kan du tänka dig att bli plastmamma åt hans barn? Hur är din relation med hans barn?

Jag har en väldigt bra relation till barnen som det är just nu. Och har absolut inga som helst problem med att dela hans uppmärksamhet med dessa två tjejer. Då detta är två riktiga hästtjejer, och jag är ridinstruktör, så har vi lyckats finna varandra genom det intresset.

Vi har även pratat om ev. framtida barn, och är på samma våglängd bägge två.

Men då tror jag inte att det kommer att bli några problem.
Hur är hans relation med barnens mamma, tror du att hon kan försöka att förstöra eran relation?

#23 Svårt att säga hur hon kommer att ta det. Det var han som ville skiljas, så hon har väl varit aningen bitter hela tiden. Risken finns att vårat förhållande kommer att bli något kyligt.

Det är fruktansvärt jobbigt att känna att man träffat helt rätt kille, men samtidigt vara skit rädd för hur hans familj osv. kommer att reagera. Jag hoppas verkligen att jag åtminstonde kan bli accepterad, för jag vill verkligen inte att han ska behöva få skit över att ha träffat mig.

ang eran ålder så är det inget du ska oroa dig för.

Jag anser inte att du gjort ngt galet öht!
Däremot, som förälder själv, så kan jag tycka att Han kanske går lite fort fram!

Har man barn så ska man, enligt mig iaf, tänka både en och två ggr innan man inleder ett nytt förhållande så snart, för barnens bästa.

Jag säger inte att Du är dålig för barnen nu =) hoppas du förstår mig rätt! Men att mamma och pappa flyttar isär är säkert redan jobbigt för barnen, att pappa sen träffar en ny, kan bli ännu värre.

Att du fungerar ihop med barnen nu, som ridinstruktör och med samma intresse, behöver inte betyda att barnen tycker lika bra om dig när dom får veta att det finns känslor mellan dig och pappa. Barn kan lätt få det till att Du försöker ta mammans plats.

Jag tycker att din kille, om han inte redan gjort det, ska sätta sig och prata med sina småflickor.

Det är också viktigt att prata med Mamman till barnen. Som kvinna och mamma, så kan jag tänka mig hur hon skulle känna, om det nu inte var länge sedan dom separerade. Hon kan verkligen vända taggarna utåt och se Dig som ngn som tänker försöka ta över mammarollen.

Dettaär ju inte ditt ansvar egentligen, utan helt och hållet pappans. Det är HAN som har barn, det är HAN som måste se till att detta blir bra, för barnens del.

I övrigt så tycker jag inte alls att du har ngt att stå till svars för =) och jag önskar er All Lycka Till med erat förhållande =)

Hej. Jag är 39 år och min man är 49.5 år. Vi har varit ett par i ca 17 år. Det har fungerat bra och vi människor är ju olika. En del mognar tidigt och en del sent så det där med åldern är inget hinder tycker jag. Om du och han trivs med varandra och vill satsa på ett förhållande är det väl bara att göra just det. Bry dig inte om vad andra har för åsikter om skillnaden. Det är ni som ska leva ihop och inte någon annan. Däremot får man tänka på barnen som är inblandade och försöka göra det så lätt som möjligt för dem men det gäller ju alltid i alla förhållanden. Lycka till.

Kram

Bry dig inte om ålderskillnaden. Har en granne som är 31 och han är 47. De har 2 barn ihop.

Som andra säger, strunta i åldern om det känns bra annars! Mina föräldrar har 10 år mellan sig och min mormor och morfar hade 15år tror jag.

Och det har funkat bra